RH 2004:54

Förverkande enligt 36 kap. 4 § brottsbalken i miljöbrottmål.

Aktiebolaget Tefco (bolaget) bedriver tryckeriverksamhet på Exportgatan 35 i Göteborg. Verksamheten är inriktad på tryckning av emballage till livsmedelsindustrin, varvid lösningsmedelshaltiga tryckfärger kommer till användning. Bolaget omsatte i mitten av 1990-talet drygt 150 miljoner kr om året. Till följd av hårdnande konkurrens har större aktörer tagit marknadsandelar från de mindre aktörerna och bolagets omsättning har därför sjunkit till drygt 100 miljoner kr om året. B.T. är verkställande direktör för bolaget sedan år 1994. Bolaget ägs av honom och hans syskon.

De tryckpressar som bolaget använder i sin verksamhet ger upphov till lösningsmedelshaltiga processluftströmmar. Efter cirka fem år av olika utredningar och rättegångar angående de miljörättsliga förutsättningarna, vid vilka bolaget företräddes av juridiskt ombud, förordnade Koncessionsnämnden för miljöskydd genom beslut den 4 december 1995 att utsläppen av flyktiga organiska ämnen för verksamheten på visst sätt skulle trappas ner och fr.o.m. år 2000 fick uppgå till högst 300 ton per år. I beslutet förordnades vidare följande: ”Fr.o.m. år 2000 skall all processluft från verksamheten innehållande flyktiga organiska ämnen behandlas i en reningsanläggning som skall drivas optimalt, innan avledning sker till omgivningen.” I de överväganden som föregick beslutet antecknade Koncessionsnämnden bl.a. följande: ”De utsläppsnivåer som Koncessionsnämnden nu anser bör föreskrivas innebär att senast år 2000 måste samtliga processutsläpp genomgå rening.”

I målet är ostridigt att bolaget för ett av åklagaren angivet antal tryckpressar i drift under angivna tider helt saknade rening av processluften.

Vänersborgs tingsrätt, Miljödomstolen

Den 13 juni 2000 beslöt miljönämnden i Göteborg att vid vite av 100 000 kr förelägga bolaget att senast den 1 november 2000 installera den i Koncessionsnämndens beslut föreskrivna reningsutrustningen. Bolaget överklagade beslutet till länsstyrelsen, som såvitt här är av intresse endast ändrade beslutet på så sätt att senaste dag för fullgörandet av installationen bestämdes till den 15 december 2000. Bolaget överklagade länsstyrelsens beslut till Vänersborgs tingsrätt, Miljödomstolen, som såvitt här är av intresse inte ändrade det överklagade beslutet. Sistnämnda beslut överklagades till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen, som genom beslut som meddelades den 17 november 2000 ej meddelade prövningstillstånd, dock flyttades senaste dag för fullgörandet av installationen fram till den 31 december 2000. Vid samtliga nu nämnda instanser gjorde bolaget gällande att Koncessionsnämndens beslut angående behandling av processluften i reningsanläggning skulle så förstås att det trädde i kraft först efter utgången av den 31 december 2000. Denna synpunkt vann ej gehör. Vite har sedermera dömts ut.

Under sommaren år 2000 gav bolaget till länsstyrelsen in en ansökan om ändring av de av Koncessionsnämnden bestämda villkoren angående rening av processluften. I skrift av den 20 december 2000 kompletterade bolaget ansökan. Härvid uppgav bolaget att de årliga kostnaderna för en ny reningsanläggning skulle uppgå till cirka 1,1 miljoner kr, varav 650 000 kr utgjordes av kapitalkostnader och 460 000 kr utgjordes av driftskostnader. Vid beräkningen av kapitalkostnaden utgick bolaget från att investeringen skulle kosta fyra miljoner kr och skrivas av på tio år. Detta skulle vid en ränta om tio procent medföra den angivna kapitalkostnaden. Vid beräkningen av driftkostnaden utgick bolaget från årliga energikostnader om 285 000 kr, årliga underhållskostnader om 120 000 kr och årliga tillsynskostnader om 55 000 kr. Genom beslut den 3 maj 2001 avslog länsstyrelsen ansökningen om villkorsändring.

Åklagaren åtalade B.T. för otillåten miljöverksamhet med följande gärningspåstående. B.T. är som företrädare för Tefco ansvarig för att bolaget i sin tryckeriverksamhet på Exportgatan 35 i Göteborg under perioderna 2000-01-01 - 2000-11-08 och 2001-01-01 - 2001-03-31 uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt villkorspunkten 1 angående rening av processluft som meddelats av Koncessionsnämnden för miljöskydd den 4 december 1995 i samband med tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Åsidosättandet har bestått i att bolaget inte uppfyllt villkoret att all processluft innehållande flyktiga organiska ämnen från och med år 2000 skall behandlas i en reningsanläggning före utsläpp till omgivningen. Under år 2000 har bolaget haft i drift totalt sex tryckpressar som gav upphov till lösningsmedelshaltiga processluftströmmar varav fem tryckpressar helt saknat rening av processluften. Inom angiven period år 2001 har bolaget på motsvarande sätt haft i drift totalt fem tryckpressar varav fyra helt saknat rening av processluften.

Åklagaren yrkade också att bolaget skulle förpliktas att som förverkat belopp enligt 36 kap. 4 § brottsbalken utge 1 220 525 kronor vilket belopp kunde beräknas motsvara bolagets ekonomiska besparingar i näringsverksamhet till följd av brottet.

B.T. bestred bifall till åtalet. Han gjorde såvitt gäller den del av åtalet som omfattar år 2000 gällande att Koncessionsnämndens beslut skall tolkas så att kravet på att processluften skall genomgå reningsanläggning inte gäller under år 2000. ”Fr.o.m. 2000” betyder enligt honom inte att reningsanläggning skulle ha varit installerad senast den 1 januari 2000, utan är ett krav på att så skulle ha skett under år 2000. I andra hand gjorde han gällande att det är oklart hur villkoret skall tolkas eftersom det inte tydligt framgår vid vilken tidpunkt installationen skulle ha utförts. Med hänvisning till den inom straffrätten gällande legalitetsprincipen gjorde han därför gällande att åtalet inte kan bifallas. I tredje hand gjorde han gällande att han inte kan fällas till ansvar för att uppsåtligen ha överträtt villkoret eftersom formuleringen av detta gav honom berättigad anledning att tro att kravet på installation av reningsanläggning inte behövde infrias förrän i slutet av år 2000. I sista hand gjorde han gällande att han inte skall dömas till ansvar för att uppsåtligen ha överträtt Koncessionsnämndens villkor eftersom han hade berättigade skäl att tro att länsstyrelsen skulle bifalla bolagets ansökan om villkorsändring. - Såvitt avser den del av åtalet som omfattar år 2001 hävdade han att vitesföreläggandet omfattar den åtalade tidsperioden, varför bestämmelsen i 29 kap. 11 § tredje stycket - enligt vilken ansvar inte kan ådömas för gärning som omfattas av vitesföreläggande - medför att han skall gå fri från ansvar. I andra hand åberopade han till sitt fredande samma bestridandegrund som han angett i sista hand beträffande den del av åtalet som omfattar år 2000.

Bolaget bestred yrkandet om värdeförverkande och hävdade därvid att något brott ej hade begåtts. För det fall B.T. mot sitt bestridande skulle befinnas övertygad om brott gjorde bolaget gällande att ett förverkande är oskäligt. Härvid hävdade bolaget dels att påstådd besparing inte är effekten av bolagets nonchalans eller något beteende som satts i system eller annars från något handlande, som innebär att det från allmän synpunkt skulle framstå som stötande att avstå från förverkande, dels att bolaget haft avsevärda kostnader för utredningar och vite. I andra hand bör nu angivna omständigheter, enligt bolaget, medföra jämkning av det belopp som begärs förverkat.

B.T. hördes som tilltalad.

Vittnesförhör hölls på begäran av B.T. med M.N., som är tjänsteman på länsstyrelsen, och på begäran av bolaget med M.Ö. och L.K., som är av bolaget anlitade konsulter angående rening av processluften.

B.T. och bolaget åberopade omfattande skriftlig bevisning.

Göteborgs tingsrätt (2002-10-29,chefsrådmannen Gunnar Krantz samt nämndemännen Sigbritt Lindberg, Aste Olofsson och Birgitta Mollstedt) dömde B.T. för otillåten miljöverksamhet till villkorlig dom och åttio dagsböter å femtio kronor samt förpliktade bolaget att såsom förverkat värde till följd av brott begånget i utövningen av näringsverksamhet utge 800 000 kr.

I skuldfrågan fann tingsrätten utrett att B.T. under av åklagaren angivna tidsperioder, vilka ej omfattades av vitesföreläggandet, uppsåtligen hade åsidosatt Koncessionsnämndens villkor i enlighet med vad som påståtts i gärningsbeskrivningen och därför skulle dömas för otillåten miljöverksamhet.

Såvitt avsåg frågan om förverkande anförde tingsrätten följande.

B.T. har befunnits övertygad om att uppsåtligen ha åsidosatt det av Koncessionsnämnden uppställda villkoret angående reningsanläggning. Hans förfarande har inneburit ekonomiska fördelar för bolaget, som under den tid som omfattas av åtalet har besparats kostnaden för en reningsanläggning. Även med beaktande av att bolaget haft vissa kostnader för omfattande processande, utredningar i syfte att få till stånd villkorsändring och vite framstår ett värdeförverkande i den angivna situationen ingalunda som oskäligt. Ej heller föreligger skäl för jämkning.

Tingsrätten fann att värdeförverkandet, med hänsyn till att i målet lämnade uppgifter framstod som så osäkra, fick uppskattas till ett med hänsyn till omständigheterna skäligt belopp. Värdeförverkandet bestämdes till 800 000 kr.

B.T. och bolaget överklagade domen. B.T. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. Bolaget yrkade att åklagarens yrkande om förverkande skulle lämnas utan bifall. Anslutningsvis yrkade åklagaren att bolaget såsom förverkat värde skulle förpliktas att utge 1 220 525 kr eller i vart fall ett belopp överstigande det som tingsrätten fastställt.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

I hovrätten hördes B.T. på nytt. Bandupptagningarna från förhören vid tingsrätten med M.Ö. och L.K. spelades upp. På begäran av B.T. hölls vittnesförhör med S-Å.B. och K.B., som båda arbetar som konsulter på miljöområdet. Omfattande skriftlig bevisning åberopades.

B.T. åberopade samma grunder som vid tingsrätten för bestridande av åtalet. För den händelse hovrätten skulle finna att han varit vårdslös tillade han att vårdslösheten i så fall varit ringa. Även bolaget anförde samma bestridandegrunder som vid tingsrätten. Vidare framfördes i anslutning till åberopande av den straffrättsliga legalitetsprincipen att det villkor som skulle ha åsidosatts är så otydligt utformat att utkrävande av straffansvar utgör en kränkning av rättigheterna enligt artikel 7 i Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Hovrätten för Västra Sverige (2003-11-14, hovrättslagmannen Sigvard Helin, hovrättsrådet Britta Ekström, hovrättsassessorn Åsa Eliasson samt nämndemännen Lillemor Ågren och Lars Skogsberg) fastställde tingsrättens domslut.

Hovrätten fann i likhet med tingsrätten att B.T. gjort sig skyldig till uppsåtligt åsidosättande av Koncessionsnämndens villkor i enlighet med vad som påståtts av åklagaren och att gärningen inte kunde anses som ringa.

Såvitt avsåg förverkande anförde hovrätten: I fråga om förverkande delar hovrätten tingsrättens uppfattning att ett värdeförverkande inte framstår som oskäligt och att inte heller skäl för jämkning föreligger.

Hovrätten fann i likhet med tingsrätten att värdeförverkandet skulle uppskattas till ett med hänsyn till omständigheterna skäligt belopp och fann inte skäl att frångå vad tingsrätten bestämt.

Målnummer B 4605-02