RH 2004:87
En person har, efter det att han dömts till påföljd i en tidigare rättegång men innan verkställigheten påbörjats av det fängelsestraff som följt av den domen, begått nya brott. Påföljden för dessa har bestämts till fängelse motsvarande straffvärdet av den nya brottsligheten.
A.H. dömdes den 20 januari 2004 för misshandel m.m. till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Genom slutligt beslut den 14 april 2004 undanröjdes skyddstillsynen och påföljden bestämdes i stället till fängelse sex månader. Beslutet vann laga kraft. Verkställigheten av fängelsestraffet påbörjades den 11 augusti 2004.
Åklagaren åtalade därefter A.H. för grov misshandel den 7-8 augusti 2004.
Malmö tingsrätt (2004-09-01, rådmannen Jan-Olov Brännström samt nämndemännen Lena Archenholtz, Bengt Asp och Agneta Tolf) dömde A.H. för misshandel, i två fall, till fängelse åtta månader varjämte villkorligt medgiven frihet, från ett den 24 april 2001 utdömt fängelsestraff, förklarades förverkad till en tid av sex månader. Tingsrätten åberopade därvid 34 kap. 1 § första stycket 2 och 4 § första stycketbrottsbalken.
A.H. och åklagaren överklagade tingsrättens dom. A.H. yrkade att hovrätten skulle bedöma misshandeln som ringa. Vidare yrkade han att hovrätten under alla omständigheter skulle sätta ned fängelsestraffet.
Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningarna som grov misshandel. Vidare yrkade han att hovrätten under alla förhållanden skulle skärpa fängelsestraffet samt förklara villkorligt medgiven frihet förverkad i dess helhet, dvs. till en tid av tio månader.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2004-11-03, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, adjungerade ledamoten f.d. rådmannen Sven-Eric Naumann, tf. hovrättsassessorn Catharina Månsson, referent, samt nämndemännen Kjell Hansson och Kerstin Raudmets) ändrade tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten satte ned fängelsestraffet till sex månader.
I domskälen anförde hovrätten i frågan om fängelsestraffets längd följande.
Enligt hovrättens mening är det samlade straffvärdet av de två fall av misshandel som A.H. skall dömas för något lägre än vad tingsrätten har funnit och motsvarar fängelse sex månader.
De brott A.H. nu döms för har han begått efter det att han den 20 januari 2004 dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och denna påföljd undanröjdes genom slutligt beslut den 14 april 2004 och påföljden i stället bestämdes till fängelse sex månader men innan verkställighet påbörjats av det fängelsestraffet. En särskild fråga i målet är därför huruvida bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken är tillämplig. Av bestämmelsen följer att rätten, när den med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken dömer särskilt till påföljd för nytt brott som begåtts innan en tidigare dom börjat verkställas, i möjlig mån vid straffets bestämmande skall iakttaga att straffen tillhopa inte överstiger vad som enligt 26 kap. 2 § samma balk kunnat ådömas för båda brotten. Rätten får därvid döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Bestämmelsen ger till sin ordalydelse vid handen att dess tillämpningsområde är begränsat till situationer när den tidigare påföljden ådömts genom dom och att den sålunda inte skulle vara tillämplig i en situation där det tidigare fängelsestraffet ådömts genom ett slutligt beslut. Motiven till bestämmelsen (prop. 1962:10) ger inte vägledning i frågan och praxis på området saknas. Även om det skulle kunna konstateras att bestämmelsen är tillämplig när det tidigare avgörandet innebär att en skyddstillsynsdom undanröjs finner hovrätten att bestämmelsen saknar betydelse i nu förevarande fall. Hovrätten har denna uppfattning eftersom brotten har begåtts såväl efter det att den ursprungliga domen på skyddstillsyn den 20 januari 2004 gått i verkställighet som efter det att skyddstillsynsdomen undanröjts och påföljden i stället bestämts till fängelse. Utrymmet för att beakta grundtankarna bakom bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken är enligt hovrättens mening mycket begränsat när det gäller brott som begåtts efter det att tidigare brott varit föremål för lagföring i en dom.
Med hänsyn till det anförda, och då några försvårande eller förmildrande omständigheter som bör beaktas vid straffmätningen inte föreligger, bör A.H. dömas till fängelse sex månader.