RH 2005:15
Betydelsen av anteckning på parkeringsanmärkning.
Polismyndigheten i Stockholms län utfärdade en parkeringsanmärkning avseende en AB Nya Stockholms Persienn & Markis (bolaget) tillhörig bil, som av styrelseledamoten Q.H. hade parkerats på Kungsbron 10 i Stockholm. På parkeringsanmärkningen hade i en ruta med den förtryckta texten ”Överträdelse enligt punkt” antecknats ”03”, som betyder ”stannat eller parkerat på gång- eller cykelbana”. I ett utrymme för anteckningar hade antecknats ”gångbana”.
Bolaget bestred betalningsansvar för parkeringsanmärkningen. Som grund härför åberopade bolaget bl.a. att den plats där fordonet varit uppställt inte utgör gångbana.
Polismyndigheten fann att vad bolaget anfört inte utgjorde tillräckliga skäl att undanröja betalningsansvaret och lämnade bolagets bestridande utan bifall.
Bolaget överklagade polismyndighetens beslut och yrkade att tingsrätten skulle undanröja betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen.
Polismyndigheten bestred ändring.
I sitt överklagande vidhöll bolaget bl.a. sin invändning att fordonets uppställningsplats inte utgör gångbana, men åberopade ingen bevisning i detta avseende.
Polismyndigheten åberopade som skriftlig bevisning den aktuella parkeringsanmärkningen.
Stockholms tingsrätt (2005-02-14, tingsnotarien Victoria Persson) biföll bolagets överklagande och anförde följande.
I ärendet är ostridigt att bilen varit parkerad på Kungsbron 10 i Stockholm. Polismyndigheten anser att detta område är att betrakta som gångbana, vilket bolaget bestridit. Enligt 3 kap. 48 § trafikförordningen (1998:1276) får andra fordon än tvåhjuliga cyklar eller mopeder klass II inte stannas eller parkeras på en gång- eller cykelbana.
Avgörande vid bedömningen om en yta skall anses som gångbana är om det med hänsyn till förhållandena på platsen framstår som naturligt att marken i fråga nyttjas för gångtrafik.
Tingsrätten finner, mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet, att det inte är utrett att den plats där Q.H. hade parkerat sitt fordon är att betrakta som gång- och cykelbana. I avsaknad av ytterligare bevisning om områdets beskaffenhet anser tingsrätten att betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen skall undanröjas. Överklagandet skall därför bifallas.
Polismyndigheten överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle ålägga bolaget betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
Bolaget bestred ändring.
Till stöd för sitt överklagande anförde polismyndigheten i huvudsak följande. I rättspraxis har en anteckning på en parkeringsanmärkning tillagts ett starkt bevisvärde. Enbart ett påstående som motsäger anteckningen är inte tillräckligt för att betalningsansvaret skall undanröjas. Vad bolaget har åberopat i ärendet är inte tillräckligt för att bryta presumtionen för att uppgifterna i parkeringsanmärkningen är riktiga.
Bolaget anförde för sin del väsentligen följande. Blotta påståendet att det är en gångbana, nedtecknat av en parkeringsvakt, saknar bevisvärde i sammanhanget. Inte heller framstår det som naturligt att markområdet utnyttjas som gångbana. Det är polismyndighetens sak att visa att så är fallet.
Hovrätten avgjorde ärendet efter sammanträde. Av den utredning som därefter förelåg framgick bl.a. följande. Det aktuella avsnittet av Kungsbron är en gata som går i - ungefär - öst-västlig riktning. Adressen Kungsbron 10 ligger norr om gatan. Markområdet närmast körbanans norra sida är ostridigt en gångbana. På adressen finns en byggnad, som disponeras av ett företag. Framför byggnaden går en mur. Muren löper i en böjd bana med den konvexa sidan mot gatan. Den ligger ett stycke från den mark som ostridigt utgör gångbana. Det mellanliggande markområdet har samma plattbeläggning och samma nivå som den ostridiga gångbanan. Området är tomtmark. Vid murens västra ända finns en trappa för gående. Personer som går från Kungsbron till denna trappa passerar det nyss beskrivna tomtmarksområdet. Bolagets bil stod uppställd på detta markområde.
Svea hovrätt (2005-06-02, hovrättsråden Bo Blomquist och Robert Schött samt tf. hovrättsassessorn Sara Englund, referent) ändrade tingsrättens beslut och ålade bolaget betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
I skälen för sitt beslut yttrade hovrätten följande.
Hovrätten skall i ärendet pröva, om bolaget har haft sitt fordon uppställt på gångbana i strid med 3 kap. 48 § trafikförordningen. Denna prövning sker i två led. Först skall hovrätten ta ställning till vilka faktiska omständigheter som skall ligga till grund för avgörandet. Därefter skall hovrätten göra en rättslig bedömning med utgångspunkt i dessa omständigheter.
Det första ledet av domstolens prövning - sakprövningen - kan innefatta värdering av åberopad bevisning. Ett ofta åberopat bevis är anteckningar som parkeringsvakten har gjort på parkeringsanmärkningen. Det kan röra sig om att ingen parkeringsbiljett har kunnat iakttas eller att fordonet har varit uppställt på ett visst avstånd från ett övergångsställe. Sådana anteckningar har ett starkt bevisvärde (se t.ex. NJA 2001 s. 889). I det nu aktuella fallet är emellertid sakförhållandena ostridiga. Det finns då inget utrymme för bevisvärdering och i och med det inte heller för tillämpning av bevisbörderegler.
I det andra ledet av prövningen - den rättsliga bedömningen - skall domstolen självmant avgöra vilka rättsregler som gäller och hur dessa skall tillämpas (se 23 § första stycket lagen [1996:242] om domstolsärenden och 35 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken). När det gäller innehållet i gällande rätt tillämpas alltså inte några regler om åberopande av bevisning eller bevisbörda (med visst undantag för innehållet i utländsk rätt, som knappast blir aktuellt i ärenden av detta slag). Den bevisbörderegel som polismyndigheten har hänfört sig till har med andra ord ingen betydelse för bedömningen av frågan, huruvida parkeringsförbud råder vid de faktiska förhållanden som är aktuella nu.
Av parternas gemensamma beskrivning av fordonets uppställningsplats framgår att förhållandena är sådana att det framstår som naturligt att området i fråga används för gångtrafik. Uppställningsplatsen är därför - oavsett om den ligger på allmän eller privat mark - att anse som en del av den gångbana som gränsar till körbanan (jfr RH 1990:10 och 1998:67). Det har därför varit korrekt att utfärda den aktuella parkeringsanmärkningen. Tingsrättens beslut skall således ändras och bolaget åläggas betalningsansvar.