RH 2005:18
Tingsrätt har avgjort ett brottmål efter att ha hållit huvudförhandling i den tilltalades utevaro och dömt den tilltalade till ett bötesstraff. Fråga bl.a. om huruvida den tilltalade, enligt försökslagstiftningen om ett särskilt snabbförfarande för brottmål, vid polismyndighet blivit behörigen delgiven upplysning om att förenklad delgivning kunde komma att användas i målet. Frågan har besvarats nekande. Hovrätten har - med hänvisning till att tingsrätten avgjort målet utan att den tilltalade blivit i behörig ordning delgiven stämning - funnit att domvilla förekommit och undanröjt tingsrättens dom samt återförvisat målet till tingsrätten.
Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot D.S. för våld mot tjänsteman, ringa brott. I förundersökningsprotokollet fanns antecknat att D.S. var ”informerad om att förenklad delgivning kunde komma att ske beträffande delgivning av stämningsansökan samt kallelse till huvudförhandling inom ramen för snabbförfarandet”. Tingsrätten ”delgav” D.S. stämning med kallelse till huvudförhandlingen genom förenklad delgivning. När huvudförhandling i målet ropades på inställde sig inte D.S. Tingsrätten konstaterade att D.S. delgivits kallelse till huvudförhandlingen och företog - med hänvisning till bestämmelsen i 46 kap. 15 a § rättegångsbalken - målet till avgörande i D.S:s utevaro.
Stockholms tingsrätt (2004-12-17, chefsrådmannen Göran Nilsson) fann åtalet styrkt och dömde D.S. för våld mot tjänsteman, ringa brott, till dagsböter 40 å 30 kr.
D.S. överklagade domen och yrkade, såsom hans talan fick förstås, att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet till tingsrätten. Som grund för sitt överklagande anförde D.S. bl.a. att tingsrätten avgjort målet i hans utevaro, trots att han inte blivit delgiven kallelse till huvudförhandlingen i målet.
Svea hovrätt (2005-03-14, hovrättsråden Kerstin Frideen, Agneta Fergenius, referent, och Peter Borgström) meddelade prövningstillstånd, undanröjde tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Som skäl för sitt beslut anförde hovrätten följande.
Enligt 2 § lagen (2004:505) om försöksverksamhet med snabbare handläggning i brottmål får den tilltalade delges stämningsansökan och andra handlingar i ett brottmål genom förenklad delgivning enligt 3 a § delgivningslagen (1970:428), om han eller hon vid en polismyndighet eller åklagarmyndighet har delgetts upplysning om att sådan delgivning kan komma att användas i brottmålet.
Hovrätten gör följande prövning med avseende på frågan om huruvida D.S. vid polismyndigheten blivit - på sätt anges i 2 § lagen om försöksverksamhet med snabbare handläggning i brottmål - ”delgiven” upplysning om att förenklad delgivning kunde komma att användas i brottmålet.
I förundersökningsprotokollet rörande D.S. har, såvitt nu är i fråga, antecknats; ”Misstänkt är informerad om att förenklad delgivning kan komma att ske beträffande delgivning av stämningsansökan samt kallelse till huvudförhandling inom ramen för snabbförfarandet”. Av förundersökningsprotokollet framgår inte annat än att denna information skett muntligen; någon kopia av den blankett med innehåll motsvarande Domstolsverkets föreskrifter om vad en upplysning enligt 3 a § andra stycket delgivningslagen skall innehålla (jfr 17 § första stycket näst sista meningen delgivningsförordningen {1979:101]) har inte fogats till förundersökningsprotokollet och inte heller återfinns i protokollet något mottagningsbevis eller annan handling som utvisar att D.S. delgetts nämnda upplysning. Vid bedömningen har hovrätten alltså att utgå från att D.S. endast fått muntlig information om innebörden av förenklad delgivning.
När i lagtext ordet delgivning (eller böjningar av detta ord) kommer till användning åsyftas emellertid ett formligt delgivningsförfarande enligt delgivningslagens regler. Genom ett sådant förfarande skall på visst i lag föreskrivet sätt en skriftlig handling tillställas eller tillkännages för en person, som berörs av (och har rätt att ta emot) handlingen i fråga (jfr Erica Hemtke i Karnov 2004-05 s. 3070 och rättsfallet NJA 1999 s. 376).
Förenklad delgivning i nu aktuellt sammanhang förutsätter alltså att den sökte dessförinnan vid polismyndighet (eller åklagarmyndighet) formligen delgetts upplysning - dvs. skriftlig information - om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet (jfr NJA II 1992 s. 203 och prop. 1994/95:188 s. 12). Om en person endast muntligen underrättats om innebörden av förenklad delgivning, kan vederbörande alltså inte anses ha blivit i delgivningslagens mening delgiven information om förenklad delgivning.
Redan av det anförda följer att tingsrätten inte ägt att på sätt skett använda sig av förenklad delgivning vid delgivning av stämning med D.S.
Till det sagda kan läggas att det föreligger ytterligare en omständighet som medför att D.S. inte kan anses ha blivit i behörig ordning delgiven stämning i målet vid tingsrätten. Denna omständighet har att göra med föreskriften i 3 a § första stycket delgivningslagen om att den handling som avses med delgivningen skall sändas med post till den sökte under dennes senast kända adress.
D.S. har i sitt överklagande anfört att stämning med kallelse till huvudförhandlingen inte skickats till den adress i Hägersten, vilken han uppgav som delgivningsadress i samband med att han vid polismyndigheten (av allt att döma muntligen) upplysts om att förenklad delgivning kunde komma till användning. Vad D.S. anfört i denna del vinner stöd av en anteckning i brottsanmälan där adressen till D.S. uppgetts vara den i Hägersten. Av 3 a § första stycket delgivningslagen framgår att vid förenklad delgivning den handling som avses med delgivningen skall skickas till den sökte under dennes senast kända adress. Av handlingarna i målet vid tingsrätten framgår emellertid att stämning med kallelse där skickats till D.S. på dennes folkbokföringsadress, i Bagarmossen. Tingsrätten har alltså inte skickat den handling som skulle delges till D.S:s senast kända adress.
Då tingsrätten avgjort målet utan att D.S. blivit i behörig ordning delgiven stämning i målet, har domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Prövningstillstånd i målet skall därför meddelas och tingsrättens dom skall med stöd av 51 kap. 26 § rättegångsbalken undanröjas, varvid målet skall återförvisas till tingsrätten för vidare handläggning.