RH 2005:2
Fråga om förmildrande omständigheter kan medföra att betalningsansvaret för en utfärdad parkeringsanmärkning kan undanröjas har besvarats nekande.
Sedan en parkeringsanmärkning utfärdats för att ett fordon tillhörigt ett bolag den 20 november 2003 stått uppställt i strid med gällande parkeringsförbud bestred bolaget betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen hos polismyndigheten som lämnade bolagets bestridande utan bifall.
Bolaget överklagade beslutet och yrkade att tingsrätten skulle undanröja betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen. Som grund för sitt överklagande uppgav bolaget att parkeringsanmärkningen var oskälig, varvid bolaget i huvudsak anförde följande. Det vitsordas att bilen i strid med gällande parkeringsregler varit parkerad i enlighet med vad som framgår av parkeringsanmärkningen. Bilen hyrdes vid aktuellt tillfälle av B.S. vars hustru var svårt sjuk och vårdades vid Karolinska sjukhusets centralintensivavdelning. I samband med detta pendlade B.S. mellan hemmet och sjukhuset där han parkerade på avgiftsbelagd parkeringsplats. Den 19 november 2003 avled B.S:s hustru varför han i denna mycket svåra situation glömde bort den parkerade bilen som därför kom att stå felparkerad efterföljande dag.
Polismyndigheten bestred ändring av beslutet.
Stockholms tingsrätt (2004-04-30, tingsnotarien Jens Västberg) undanröjde betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen och anförde som skäl härför följande. I ärendet är det utrett att B.S. parkerade på plats som framgår av parkeringsanmärkningen varvid han erlade parkeringsavgift i enlighet med gällande parkeringsbestämmelser. Bilen har dock härefter kommit att stå kvar på denna plats under tid då parkeringsförbud rådde varför bilen då varit uppställd i strid mot gällande parkeringsregler. Som skäl till att bilen kommit att stå parkerad på detta sätt har bolaget uppgett att B.S:s hustru avled den 19 november 2003 varför han glömde att flytta bilen.
I lagen (1976:206) om felparkeringsavgift förekommer inte någon bestämmelse som medger att parkeringsanmärkningens skälighet beaktas. I rättspraxis har dock detta ansetts kunna ske genom en analog tillämpning av de straffrättsliga principerna för ansvarsfrihet i 24 kap.brottsbalken, t.ex. vid nöd (se bl.a. RH 1988:112 och Svea hovrätts beslut den 4 september 1980 i ärende Ö 10-80, angående tidigare gällande rätt se NJA 1975 s. 570). Betalningsansvaret har med stöd av detta undanröjts när omständigheterna varit sådana att felparkeringen, om denna varit av beskaffenhet att föranleda straffansvar, skulle ha varit fri från ansvar. I enlighet med denna praxis bör enligt tingsrättens bedömning betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen också kunna undanröjas även i de fall då omständigheterna i och för sig inte varit av beskaffenhet att befria från ansvar men då det med hänsyn till förmildrande omständigheter skulle ha varit uppenbart oskäligt att döma till påföljd, om felparkeringen varit av beskaffenhet att föranleda straffansvar, varför påföljdseftergift skulle ha meddelats med stöd av 29 kap. 6 § brottsbalken.
I förevarande ärende har B.S. på grund av kraftig sinnesrörelse i anledning av hans hustrus död glömt att flytta bilen, varför denna kommit att stå uppställd i strid mot gällande parkeringsbestämmelse. Enligt tingsrättens bedömning föreligger det härigenom sådana förmildrande förutsättningar att det är uppenbart oskäligt att inte undanröja betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen. Med stöd av en analog tillämpning av 29 kap. 6 § brottsbalken undanröjer därför tingsrätten bolagets betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
Polismyndigheten överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle ålägga bolaget betalningsansvar i enlighet med polismyndighetens beslut.
Bolaget bestred ändring.
Svea hovrätt (2005-02-28, hovrättsråden Christine Möller, referent, och Linda Hallstedt samt tf. hovrättsassessorn Louise Hallquisth) ändrade tingsrättens beslut och ålade bolaget betalningsansvar för parkeringsanmärkningen. Som skäl anförde hovrätten följande. Det är i ärendet ostridigt att det av bolaget ägda fordonet, som vid den aktuella tidpunkten hyrdes och disponerades av B.S., den 20 november 2003 varit uppställt i strid med gällande parkeringsförbud samt att de lokala trafikföreskrifterna för Stockholms stad därmed överträtts. Frågan är om det med hänsyn till att B.S:s hustru avlidit dagen före, vilket enligt bolaget var anledningen till att han glömde flytta bilen när parkeringsförbud inträdde, finns skäl att undanröja betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen.
Om överträdelse av en föreskrift med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig får polismän och parkeringsvakter låta bli att meddela en parkeringsanmärkning. Någon möjlighet för en domstol att på denna grund undanröja betalningsansvaret för meddelad parkeringsanmärkning finns emellertid inte. Däremot anses det följa av allmänna rättsgrundsatser att domstol i vissa undantagsfall kan undanröja betalningsansvaret om det inte funnits faktisk möjlighet att följa parkeringsbestämmelserna eller hinder mot detta uppstått på grund av nöd eller någon jämförbar intressekollision som kan medföra straffrättslig ansvarsfrihet (jfr NJA 2005 s. 17). Det finns dock enligt hovrättens mening ingen möjlighet för domstolen att därutöver beakta skäligheten av parkeringsanmärkningen eller det medföljande betalningsansvaret. Eftersom nöd eller därmed jämställd ansvarsbefriande omständighet inte förekommit kan bolaget således inte undgå betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.