NJA 2005 s. 17
Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.
Polismyndigheten i Stockholms län
O.E. anmälde hos Polismyndigheten i Stockholms län bestridande av parkeringsanmärkningar som hade meddelats beträffande hans bil den 7 och 8 februari 2002.
Polismyndigheten (polisinspektören Bo Berglund) lämnade i beslut den 8 juli 2002 anmälan om bestridande utan bifall med följande motivering:
Av meddelad parkeringsanmärkning framgår att fordonet varit uppställt i avgiftsbelagd parkeringsplats utan att giltig biljett funnits synlig i fordonet.
Enligt trafikföreskrifter för Stockholm § 11 mom. 1 skall parkeringsavgift erläggas enligt fastställd taxa, vilket anges på eller i anslutning till respektive mätare eller automat.
För att boendebiljett skall gälla måste ett giltigt månadsmärke eller biljett innehas och vara fullt synligt i fordonet och avläsbart utifrån. Saknas giltigt månadsmärke skall besökstaxa erläggas.
De anförda omständigheterna är inte av den beskaffenheten att de utgör tillräckliga skäl för att undanröja betalningsansvaret.
Stockholms tingsrätt
O.E. överklagade i Stockholms tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle undanröja betalningsansvaret för felparkeringsavgift. Han anförde därvid i huvudsak att han hade ett för februari månad giltigt månadsmärke för boendeparkering, att detta märke satt placerat i vindrutan så att månaden februari och bokstäverna LKS i bilens registreringsnummer var läsbart utifrån samt att märkena hade olika färg och design olika månader. Till styrkande av sin talan åberopade han fotografier.
Polismyndigheten bestred ändring.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Peter Thors) anförde i beslut den 3 mars 2003:
Skäl
I ärendet är ostridigt att fordonet stått uppställt på den aktuella platsen den aktuella tiden. O.E:s uppgifter om placering m.m. av månadsmärkena är inte ifrågasatta och får tas för goda.
För att undgå betalningsansvar för felparkering fordras enligt de lokala trafikföreskrifter som gäller för Stockholms stad, 11 § 1 mom., att parkeringsbiljett eller annat bevis om betalning skall placeras på insidan av fordonets vindruta så att beviset lätt kan avläsas utifrån under hela uppställningstiden.
Enligt 5 § fjärde stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift får en parkeringsvakt låta bli att meddela en parkeringsanmärkning om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig. Det finns inget uttryckligt stöd i lag för allmän domstol att göra en sådan bedömning om en parkeringsvakt har utfärdat en parkeringsanmärkning, som konstaterats vara i överensstämmelse med gällande parkeringsbestämmelser. I viss hovrättspraxis har dock, såvitt får förstås, ansetts att detta inte utgör något hinder för domstol att undanröja parkeringsanmärkning på sådan grund (se RH 1999:71).
Den nu aktuella överträdelsen, att placera ett giltigt månadsmärke i vindrutan så att en del av registreringsnumret inte är synligt, får anses så obetydlig att parkeringsanmärkningen skall undanröjas.
Slut
Med ändring av polismyndighetens beslut den 8 juli 2002 undanröjer tingsrätten parkeringsanmärkningen.
Svea hovrätt
Polismyndigheten överklagade i Svea hovrätt med yrkande att hovrätten skulle fastställa polismyndighetens beslut och ålägga O.E. betalningsansvar för parkeringsanmärkningarna.
O.E. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Per-Anders Broqvist, referent, och Linda Hallstedt samt tf. hovrättsassessorn Thomas Hedstrand) anförde i beslut den 18 juni 2003:
Skäl
Av handlingarna framgår att O.E:s bil varit uppställd på en avgiftsbelagd parkeringsplats på Tegnérlunden i Stockholm under de tider som antecknats på de båda parkeringsanmärkningarna och att månadsmärke för boendeparkering varit placerat på insidan av bilens vindruta på sådant sätt att siffrorna i bilens registreringsnummer och årtalet på månadsmärket inte kunnat avläsas utifrån. Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att O.E. därigenom har överträtt de lokala trafikföreskrifterna för Stockholms stad. Som tingsrätten konstaterat får en parkeringsvakt med stöd av 5 § fjärde stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift låta bli att meddela en parkeringsanmärkning om en överträdelse med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig. Däremot finns det inte någon motsvarande möjlighet för en domstol - vare sig enligt lag eller enligt vägledande rättsfall från HD - att undanröja betalningsansvaret på den grunden att överträdelsen kan anses obetydlig. Tingsrättens beslut skall därför ändras.
Slut
Med ändring av tingsrättens beslut ålägger hovrätten O.E. betalningsansvar för de ifrågavarande parkeringsanmärkningarna.
Hovrätten tillät med stöd av 10 a § tredje stycket lagen om felparkeringsavgift att beslutet överklagades av enskild part.
Högsta domstolen
O.E. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja betalningsansvaret för parkeringsanmärkningarna.
Polismyndigheten bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Tommie Börjesson, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
O.E. fick parkeringsanmärkningar den 7 respektive den 8 februari 2002 när hans bil med registreringsnummer LKS 620 var boendeparkerad på en avgiftsbelagd parkeringsplats vid Tegnérlunden i Stockholm. Parkeringsanmärkningarna avsåg att bilen i strid med en lokal trafikföreskrift hade varit uppställd på en avgiftsbelagd parkeringsplats utan att giltig biljett funnits väl synlig i fordonet.
O.E. har hävdat att bilen inte var uppställd i strid med gällande bestämmelser, eftersom bevis om betalning var placerat på insidan av vindrutan och väl synligt för avläsning. Månadskortet för januari var enligt O.E. placerat ovanför månadskortet för februari på sådant sätt att hela kortet för januari var synligt. Dessutom var hälften av månadskortet för februari 2002 synligt så att av detta framgick kortets färg, aktuell månad och bokstäverna i bilens registreringsnummer. O.E. har vidare gjort gällande att överträdelserna, om sådana bedöms ha ägt rum, är så obetydliga att betalningsansvaret för de meddelade parkeringsanmärkningarna skall undanröjas.
Enligt 11 § 1 mom. i de lokala trafikföreskrifterna för Stockholms stad skall parkeringsbiljett eller annat bevis om betalning placeras på insidan av fordonets vindruta så att beviset lätt kan avläsas utifrån under hela uppställningstiden.
Av utredningen framgår att månadskortet för boendeparkering för februari 2002 har varit placerat på insidan av bilens vindruta på sådant sätt att siffrorna i bilens registreringsnummer och årtalet för månadskortet inte har kunnat avläsas utifrån. O.E. har således överträtt de lokala trafikföreskrifterna för Stockholms stad.
Den som överträder föreskrifter om parkering eller stannande av fordon är enligt 1 och 2 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skyldig att erlägga felparkeringsavgift. Enligt 5 § fjärde stycket samma lag får en parkeringsvakt låta bli att meddela parkeringsanmärkning om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig. I 4 kap. 6 § polisförordningen (1998:1558) regleras motsvarande möjlighet för en polisman. Någon möjlighet för en domstol att undanröja betalningsansvaret för en meddelad parkeringsanmärkning på den grunden att överträdelsen kan anses som obetydlig finns emellertid inte. En annan sak är att det av allmänna rättsgrundsatser får anses följa att en domstol - liksom även en polismyndighet - kan undanröja betalningsansvaret i vissa undantagsfall då det inte funnits faktisk möjlighet att följa parkeringsbestämmelserna eller hinder mot detta uppstått på grund av nöd eller någon jämförbar intressekollision (jfr t.ex. NJA 1975 s. 570 I-III och Jareborg, Allmän kriminalrätt, 2001 s. 254 f. och 290 ff.). Någon sådan undantagssituation är det emellertid inte fråga om i förevarande fall.
Med hänsyn till det anförda skall hovrättens avgörande fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens avgörande.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Lennander, Victor, Dahllöf, referent, och Virdesten) meddelade den 3 februari 2005 beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 3 februari 2005.
Mål nr: Ö 2837-03.
Lagrum: 1, 2 och 5 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
Rättsfall: NJA 1975 s. 570 I-III och NJA 1985 s. 893.