RH 2005:30

Åklagaren åtalade sammanlagt 13 ungdomar för ohörsamhet mot ordningsmakten i två fall. I det första fallet åtalades tolv av ungdomarna och i det andra fallet åtalades sex av dem. Åklagaren påstod att de den 4 respektive den 28 juni 2002 tillsammans med andra utanför en butikslokal på Västra vägen i Linköping hade deltagit i en folksamling som stört allmän ordning samt att de hade underlåtit att efterkomma av polismyndigheten för ordningens upprätthållande lämnad befallning att lämna platsen.

De åtalade förnekade brott.

Linköpings tingsrätt (2003-09-29 rådmannen Lennart Andersson samt nämndemännen Barbro Claesson, Göran Eriksson och Rolf Hultkvist) ogillade åtalen. I domen anförde tingsrätten bl.a. följande. De tilltalade har hörts och lämnat i väsentliga delar överensstämmande uppgifter om vad som inträffat enligt följande. Angående den 4 juni 2002: De vet inte säkert hur de uppmärksammades på aktionen mot porrbutiken på Västra vägen. De har inte själva framställt eller delat ut de flygblad som förekommit på platsen. Syftet med aktionen var att fästa uppmärksamheten på det kvinnoförtryck som pornografin är ett uttryck för. De ville genom att befinna sig utanför ingången till butiken genera eventuella kunder så att dessa avstod från att besöka butiken. De har inte fysiskt hindrat någon från att komma in i butiken och vet inte om några eventuella kunder avstod när de såg aktionen. De har inte heller avsett att fysiskt hindra någon att komma in. Under aktionen satte de sig på trappan framför butiken. Trappan är gemensam för porrbutiken och en frisersalong. På uppmaning från frisörskan lämnade de plats för dem som ville besöka frisersalongen. Det kom ett stort antal polisbilar till platsen. De uppfattade att poliserna ville att de skulle flytta sig men förstod inte allvaret i detta och att det skulle kunna utgöra brott att inte åtlyda polismännens direktiv. När polismännen flyttade på dem följde de godvilligt med. Angående den 28 juni 2002: Det är svårt att skilja detta tillfälle från det tidigare. Syftet har varit detsamma som vid det tidigare tillfället.

I målet har två polisinspektörer, L-G.N. och L.S., hörts. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat fotografier, promemoria om identitetskontroll samt kopia av flygblad.

Tingsrättens bedömning av händelsen den 4 juni 2002: Ansvar för ohörsamhet mot ordningsmakten blir aktuellt när deltagare i folksamling som stör allmän ordning underlåter att efterkomma för ordningens upprättande meddelad befallning.

Genom vittnesmålet och de tilltalades egna uppgifter är utrett att polismännen genom polisinspektören L-G.N. uppmanat de tilltalade att flytta sig och att uppmaningen uppfattats men ej åtlytts. Att de åtalade och övriga närvarande nu ej åtalade personer sammantaget måste betecknas som en folksamling därom kan inte råda något tvivel. Avgörande för ansvarsfrågan blir då om de tilltalade stört allmän ordning. En folksamling anses kunna störa allmän ordning även om deltagarna ej begår brott eller står i begrepp att begå brott. De fall som lagstiftaren då i första hand har avsett är när en folksamling uppträder störande genom skrän eller hotfulla åtbörder men även andra situationer är möjliga. I rättsfallet NJA 1989 s. 308 hade en folksamling på drygt 200 personer samlats i avsikt att med sin närvaro förhindra ett motorvägsbygge. Högsta domstolen fann att deltagarna stört allmän ordning genom att de avsiktligt gjort det omöjligt för vägverket att utföra arbetet på motorvägsbygget. Underlåtenheten att följa polisens uppmaning hade därmed innefattat en kränkning av den ordning och säkerhet som rättsordningen skall garantera.

I detta fall har inte påståtts att de tilltalade stört ordningen på annat sätt än genom att utgöra psykologiskt och även i viss mån fysiskt hinder för den som ville besöka butiken ifråga. Det är inte påstått att deltagarna handlat brottsligt förrän de vägrade att åtlyda polismannens order. Med vissa undantag, som inte här är aktuella, är det fullt lagligt att sälja och hyra ut videofilm med pornografiskt innehåll. Butiksinnehavaren har ett berättigat krav på att hans näringsverksamhet inte störs på ett otillbörligt sätt och aktionen kan i vart fall i viss mån ha inneburit en olägenhet för denne. Det är dock ingen tvekan om att det allmänna intresset av ordningens upprätthållande är avsevärt mindre i detta fall än när det gällde motorvägsbygget i rättsfallet från 1989.

Vid bedömningen av om de tilltalade stört allmän ordning måste därtill beaktas att en alltför vid tolkning av begreppet allmän ordning skulle hämma yttrandefriheten och rätten att demonstrera, således viktiga demokratiska värden.

Med hänsyn till det anförda och till att inte någon i fysisk mening hindrats från att besöka butiken på Västra vägen finner tingsrätten att de tilltalade inte kan anses ha stört allmän ordning. Åtalet skall därför ogillas.

Tingsrättens bedömning av händelsen den 28 juni 2002: Genom vittnesmålet av L.S. och de tilltalades uppgifter är utrett att de tilltalade uppmanats av polisman att flytta sig från butiksentrén men ej åtlytt uppmaningen. Av åberopade fotografier och lämnade uppgifter i övrigt framgår att denna aktion var om möjligt ännu mindre och fredligare än aktionen den 4 juni 2002. Av samma skäl som under föregående punkt skall åtalet ogillas.

Åklagaren överklagade och yrkade att hovrätten skulle fälla de tilltalade till ansvar för ohörsamhet mot ordningsmakten och bestämma påföljden till böter. De tilltalade bestred ändring.

Göta hovrätt (2005-01-10 hovrättsråden Göran Olsson och Birgitta Holmgren samt tf. hovrättsassessorn Therese Johnsson, referent) dömde för ohörsamhet mot ordningsmakten till fyrtio respektive trettio dagsböter. I domskälen anförde hovrätten i huvudsak följande.

I hovrätten har de tilltalade hörts på nytt. De har därvid lämnat väsentligen samma uppgifter som vid tingsrätten. Vittnesförhör med L-G.N. och L.S. har skett genom uppspelning av band. Åklagaren har i hovrätten åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten gör följande bedömning. För att åtalet skall kunna bifallas fordras, att en folksamling kan anses ha stört allmän ordning och att polisens uppmaning innefattat en befallning, som meddelats för att upprätthålla den allmänna ordningen. Hovrätten finner på samma sätt som tingsrätten har gjort att det genom vittnenas och de tilltalades egna uppgifter är klarlagt att ordningshållande befallning har meddelats såväl den 4 juni 2002 som den 28 juni 2002 och att befallningarna inte har åtlytts av de tilltalade. Hovrätten anser vidare likt tingsrätten att gruppen människor i båda fallen utgjort en folksamling. Avgörande för ansvarsfrågan blir då om den folksamling i vilken de tilltalade har ingått stört allmän ordning.

Av vittnesförhören, åberopade fotografier och i viss mån de tilltalades egna uppgifter framgår att ett flertal personer har befunnit sig omedelbart vid ingången till den butik manifestationen riktade sig emot samt att de inte bara psykiskt utan också fysiskt hindrade fri passage in till butiken. Uppmaningen från polisen föranleddes av att de ville skapa förutsättningar för fri passage till butiken. Den där bedrivna verksamheten har varit laglig.

Även om folksamlingen har uppträtt lugnt och utan att göra sig skyldig till brottslig handling följer av det ovan anförda, att deltagarna i folksamlingen stört allmän ordning och polisens uppmaning har varit avsedd att upprätthålla allmän ordning. Genom att underlåta att följa uppmaningen har de tilltalade gjort sig skyldiga till brott som åklagaren har påstått.

Den omständigheten att flera av de tilltalade har gjort gällande att de inte förstod att det var ett brott att låta bli att åtlyda polismännens befallning medför inte att de kan gå fria från ansvar.

De tilltalade skall dömas till ett ringa bötesstraff. Vid straffmätningen beaktar hovrätten att en del tilltalade har gjort sig skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten vid två tillfällen.

Målnummer B 2651-03