RH 2006:30

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Sten Sikström) anförde i dom den 14 juli 2004:

DOMSKÄL

Utredningen visar att det vid Arbetsmiljöinspektionens inspektion vid F:s verkstäder den 10 april 2003 funnits två maskiner i produktionen, en svarv och en fräs, som manipulerats så att dessa kunnat brukas trots att de inte givit en betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Av 3 kap. 2 a § första stycket samma lag framgår vidare att arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som medför att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.

Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön åvilar i första hand den högste chefen, vilken i ett aktiebolag normalt utgöres av dess verkställande direktör. Delegering av ansvaret kan dock ske. I förarbetena till arbetsmiljölagen har understrukits vikten av att det vid delegering klargöres vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningen följs (jfr prop. 1976/77:149 s. 373 f.). Högsta domstolen har i domar den 5 februari 2004 i mål B 4471-02 och den 24 februari 2004 i mål B 2011-03 framhållit att följden av en otydlig delegering är att ansvaret ligger kvar på den närmast högre nivån samtidigt som underställda befattningshavare kan ha ett visst ansvar för säkerheten på arbetsplatsen om det även utan uttrycklig delegering följer av deras arbetsuppgifter eller ställning (jfr även NJA 1991 s. 247 och 1993 s. 245). I en verkstad måste i enlighet härmed en arbetstagare som i visst fall har den omedelbara tillsynen över vissa maskiner och de som arbetar vid dessa även utan uttrycklig delegering normalt anses ha ett ansvar för arbetsmiljön till den del denna är hänförlig under sådan tillsyn. Detta fritar emellertid inte högre befattningshavare från deras ansvar för arbetsmiljön.

Verkstadschefen H.T. har uppgivit att han uppfattat att arbetsmiljöansvaret ålegat honom. Detta till följd av hans befattning och utifrån en skriftlig befattningsbeskrivning. Vad H.T. avsett då han uttalat att det förelegat en skriftlig befattningsbeskrivning har inte klarlagts i målet. Mot H.T:s uppgifter skall ställas vad G.O. omvittnat. Denne, som varit ansvarig produktionschef under den tid då bristerna funnits på maskinerna, har entydigt uttalat att arbetsmiljöansvaret aldrig delegerats till honom. Han, som upprättat den i målet aktuella handlingen benämnd ”Ansvar och befogenheter”, vari bland annat anges produktionschefens ansvarsområden, har vidare uttalat att ansvaret för arbetsmiljön inte reglerats i den handlingen. - Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att det varken förekommit någon klar och uttrycklig delegering från företagsledningen eller någon annan omständighet som medför att företagets VD, L.F., inte skall anses arbetsmiljöansvarig. Eftersom L.F. inte vidtagit alla erforderliga åtgärder för att förebygga att arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall kan han inte undgå ansvar för den åtalade gärningen. Någon omständighet som ens antyder att L.F. avsiktligt brustit i sitt ansvar har inte framkommit. Han skall därför fällas till ansvar för oaktsamt och av åklagren angivet brott mot arbetsmiljölagen.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer L.F. enligt 8 kap. 2 § 4 arbetsmiljölagen för brott mot arbetsmiljölagen till 30 dagsböter.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Mats Fällström, f.d. kammarrättslagmannen Stina Zackari, tf. hovrättsassessorn Helene Ramqvist, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 12 december 2005:

DOMSKÄL

Åklagaren har gjort gällande att L.F. som verkställande direktör och ansvarig företrädare för AB F:s verkstäder har ansvaret för att skyddsanordningarna på de två maskinerna i vart fall den 10 april 2003 har tagits bort och satts ur bruk utan giltigt skäl, varvid åklagaren yrkat ansvar å L.F. under åberopande av 8 kap. 2 § 4 arbetsmiljölagen. I nämnda lagrum stadgas straffansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk. Regeln är tillämplig på var och en som förstör en skyddsanordning eller sätter den ur bruk och är också den enda direkt kriminaliserade handling som en enskild arbetstagare kan begå enligt arbetsmiljölagens bestämmelser.

I målet är utrett att skyddsanordningar på två av de maskiner som användes i den av AB F:s verkstäder bedrivna verksamheten saknades eller var satta ur bruk vid inspektion den 10 april 2003. Det är vidare utrett att det var de anställda som arbetade vid maskinerna som vidtagit dessa åtgärder. Utredningen har inte visat att L.F. haft någon del i eller ens varit medveten om borttagandet av de angivna skyddsanordningarna. Han kan därför inte fällas till ansvar för den åtalade gärningen och åtalet skall ogillas.

DOMSLUT