lagen.nu

NJA 1991 s. 247

En betongarbetare klämdes till döds av en transportvagn på vilken säkerhetsanordningarna var ur funktion. Fråga om den avlidnes förman - till vilken någon uttrycklig delegering av arbetsgivarens miljöansvar inte skett - har genom att inte kontrollera säkerhetsanordningarna gjort sig skyldig till sådan försummelse som skall föranleda ansvar för vållande till annans död.

Allmän åklagare väckte vid Sundsvalls TR åtal mot

P.O.B. och

H.S. för vållande till annans död enligt följande gärningsbeskrivning: Den 21 mars 1986 omkring kl 10.00 inträffade i Cegement AB:s betongfabrik i Birsta, Sundsvall, en olycka, varvid 21-årige U.P. under smörjningsarbete av en s k mellanbehållare på en plattform träffats av en datorstyrd conveyorvagn, som löper på en åkräls och var under färd från en mellanbehållare tillbaka mot betongstationen. U.P., som klämdes mot en mellanbehållare, erhöll därvid så svåra inre skador, som framgår av i målet åberopat obduktionsutlåtande, att han samma dag avlidit.

Skyddsanordningarna på arbetsstället var satta ur funktion enligt följande: A. En säkerhetsbom som skulle finnas vid trappan upp till den plattform, som U.P. vistades på, fanns inte på plats och hade inte blivit inkopplad efter vissa ombyggnader i aug 1985. Säkerhetsbommen skulle, när den var uppställd, påverka åkhastigheten på conveyorvagnen. B. En skyddsbygel saknades på den sida av conveyorvagnen, som klämde U.P. mot behållaren. Bygeln skulle ha stannat vagnen omgående, när U.P. träffades, om säkerhetsbommen varit uppfälld. Bygeln monterades bort i jan 1986. C. Vid trappan fungerade icke heller den röda varningslampa, som skulle lysa, när conveyorvagnen var i rörelse.

Såväl P.O.B. som

H.S. har av nedan anförda skäl av oaktsamhet vållat U.P:s död.

P.O.B. har som platschef på Cegement AB i Birsta och bärare av det övergripande arbetsgivaransvaret underlåtit att företaga erforderliga kontroller och ingripa i anledning av de allvarliga brister, som förelåg på conveyorvagnen och övrig säkerhetsutrustning. P.O.B. har härigenom låtit conveyorbanan vara i bruk under tiden jan 1986-21 mars 1986 trots att säkerhetsanordningarna vid arbetsstället var ur funktion och under samma tid låtit bruka aktuella conveyorvagn trots att vagnens ena säkerhetsbygel varit bortmonterad.

H.S. har som förman i fabrikshall nr 2 och bärare av arbetsgivareskyddsansvar brustit i övervakningen och därvid underlåtit att företaga erforderlig tillsyn och kontrollera och ingripa i anledning av de brister, som förelegat ur säkerhetssynpunkter.

TR:n (ordf lagmannen Hammar) anförde i dom d 11 maj 1988:

Domskäl.

P.O.B. har bestritt ansvar. Som grund för bestridandet har han anfört: Han har visserligen såsom platschef haft det övergripande ansvaret för arbetarskyddet. Han har emellertid inte gjort sig skyldig till någon oäktsam underlåtenhet i sina åligganden härutinnan. Han kan inte vitsorda att brister i skyddsanordningarna såvitt avser säkerhetsbommen och varningslampan orsakat U.P:s död. Enbart frånvaron av skyddsbygeln på conveyorvagnen har orsakat U.P:s död.

H.S. har bestritt ansvar. Han har som grund härför anfört: Han har inte varit bärare av arbetsgivares skyddsansvar eftersom något sådant ansvar inte delegerats till honom. Han har däremot haft ett ansvar som arbetsledare. De påtalade bristerna i arbetarskyddet, vilka brister han inte kände till, ligger inte inom hans ansvarsområde. På grund härav har han inte haft att kontrollera och ingripa i anledning av dessa.

Åklagaren har till utvecklande av talan anfört: I den hall, nr 2, där U.P. arbetade, tillverkades betong. Betongblandningen levererades efter beställning därom från betongstationen, som betjänade hall nr 1 och hall nr 2. Leverans och blandning av betong skedde automatiskt enligt den beställning som gjordes i resp hall. Leverans skedde i s k conveyorvagnar, vilka löpte på räls under taket till hallarna. I arbetsuppgifterna för U.P., som var placerad som betongarbetare i hall nr 2 där H.S. var förman, ingick att två gånger varje dag rengöra de betongfickor vari betong tippades från conveyorvagnarna. För att fullgöra dessa arbetsuppgifter fick han klättra upp på en plattform intill betongfickan och från denna plattform begjuta insidan av betongfickan med olja. I samråd med yrkesinspektionen hade företaget vidtagit en del säkerhetsåtgärder till skydd för den som utförde ovannämnda arbetsuppgifter. Sålunda inmonterades en säkerhetsbom i nedre delen av trappan. Då bommen lyftes vid passage upp i trappan påverkades conveyorvagnens hastighet så att vagnen gick med reducerad fart. Samtidigt tändes en röd varningslampa, som med blinkande sken varnade för att conveyorvagnen var i rörelse. Slutligen försågs conveyorvagnen med en säkerhetsbygel, som då den träffade något föremål bröt strömmen till motorn, som drev vagnen. I samband med att ett nytt styrsystem till conveyorvagnen och betongstationen installerades i aug 1985 kopplades säkerhetsbommen och varningslampan ur. Bygeln till conveyorvagnen hade varit hindrande under vissa arbetsmoment, varför någon person troligen i jan 1986 tagit bort säkerhetsbygeln på ena sidan av conveyorvagnen. Den 21 mars 1986 omkring kl 10.00 hade U.P. klättrat upp på plattformen för att rengöra betongfickan. Då han befann sig stående på plattformen kom conveyorvagnen lastad med betong. U.P. observerade vagnen och steg åt sidan varefter vagnen passerade honom. Sedan vagnen tömts i en annan betongficka återvände den tom mot betongstationen. U.P., som väl kände till att vagnen återvände inom en minut, observerade inte att vagnen återvände. Han påkördes av vagnen och klämdes så svårt mellan vagnen och betongfickan att han avled av de skador han erhöll. P.O.B. var vid tillfället platschef för fabriken. H.S. var förman i hall nr 2 och närmaste artetsledare för U.P..

P.O.B. har bl a uppgett: Han kom till företaget 1972 och arbetade till en början som vanlig arbetare på verkstadsgolvet varefter han avancerade till förman, verkmästare och platschef. Han var initiativtagare till de säkerhetsanordningar, som installerats troligen 1980 i samråd med yrkesinspektionen. Under tiden sommaren/hösten 1984-aug 1985 var han "pappaledig". Under hans bortovaro hade datorstyrning installerats. Han var ej med vid upphandlingen härav och kände därför inte till att det tidigare installerade säkerhetssystemet med bommen och varningslamporna inte ingick i det nya systemet. Då han tillträdde efter barnledigheten fick han veta att blandning av betong och leverans härav till betongfickorna skedde automatiskt enligt de beställningar som gjordes från produktionshallarna. Arbetet hade dessförinnan skötts manuellt av personal på betongstationen. Han hade sin arbetsplats i en särskild avdelning på övre planet i fabriksbyggnaden. Han besökte produktionshallarna regelbundet; dock inte dagligen. Han upptäckte inte att de tidigare installerade säkerhetsanordningarna var ur funktion; ej heller att conveyorvagnen kördes utan säkerhetsbygel. Han hade inte upplysts om dessa förhållanden varför han efter olyckan blev förvånad däröver och omedelbart åtgärdade bristerna. - Arbetarskyddet var organiserat i en skyddskommitté, i vilken han var ordförande i den mån fabrikschefen S. inte deltog i sammanträden. Samordnare för skyddsfrågor var K.G.Ö. till vilken han muntligen delegerat att kontrollera arbetarskyddsfrågorna. I anledning härav gick K.G.Ö. skyddsronder över vilka protokoll upprättades. Vid dessa skyddsronder hade inte några påpekanden gjorts över bristfälligheter i nu aktuellt hänseende. I samband med att en person anställts i företaget överlämnas en särskild broschyr över företagets organisation och skyddsinstruktioner.

H.S. har bl a uppgett: Han arbetade som förman i hall nr 2 där olyckan inträffade och hade under sig 15 personer däribland U.P.. Hans arbetsuppgifter bestod till huvudsaklig del i att leda arbetet med gjutningar enligt olika beställares ritningar. Den omkomne hade arbetat i företaget under flera år och var en av de duktigaste och mest erfarna i arbetslaget. I arbetsuppgifterna för arbetslaget ingick bl a att rengöra betongfickorna efter arbetsdagens slut. För att det arbetet skulle underlättas begöts betongfickorna på morgonen med olja, vilket arbete U.P. var sysselsatt med när han omkom. I och med att datorstyrning av betongblandning infördes uppstod en del inkörningsproblem, vilka vållade stress och jäkt eftersom de fick svårt att hålla lovade leveranstider. Efter en del incidenter med conveyorvagnarna installerades 1980 det säkerhetssystem, som P.O.B. tagit initiativ till. Han hade inte klart för sig att säkerhetssystemet inte fungerade efter datoriseringen. Hans närmaste och viktigaste arbetsuppgifter var att leda och kontrollera arbetet med gjutningar i hallen. Övriga arbetsuppgifter såsom nu berörda säkerhetssystem "hamna i periferin" eftersom det fanns en serviceavdelning som betjänade bl a hall 2 i dessa hänseenden. Till honom har inte delegerats något ansvar för arbetarskydd. Han var dock medveten om att han i detta hänseende ansvarade för det dagliga arbetet.

Åklagaren har åberopat som skriftlig bevisning obduktionsutlåtande, fotografier och arbetsskaderapport. Åklagaren och de tilltalade har åberopat en broschyr som av företaget överlämnats till varje anställd och som innehåller uppgifter om företagets organisation och skyddsföreskrifter. P.O.B. och H.S. har vidare bl a åberopat testprotokoll d 7 april 1987 till styrkande att om conveyorvagnen varit försedd med skyddsbygel skulle nödstoppen ha utlösts och vagnen stannat utan att U.P. kommit till skada samt att frånvaron av säkerhetsbommen och varningslampan inte orsakat U.P:s skador.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med montören M.V., elektrikern H.B. och fabriksarbetaren M.L.. Vidare har vittnesförhör hållits på P.O.B:s och H.S:s begäran med fabriksarbetaren P.J., smeden S-A.A., reparatören K.B. och ingenjören J.L. samt på P.O.B:s begäran med skyddsingenjören H.J., Bygghälsan.

De hörda har bl a uppgett.

M.W.: Vid tidpunkten för olyckan arbetade han på Cegement och befann sig tillfälligt i hall nr 2. Han hörde U.P. skrika till och såg hur conveyorvagnen körde emot denne.

H.B.: Han arbetade åt Cegement med elektriska installationer sedan 1985. Han utförde bl a de elektriska installationerna till det datorsystem som installerades för styrning av betongstationen och conveyorvagnarna. Han fick order att göra installationer enligt ritningar som tillhandahölls av Cegement. I dessa fanns inte upptaget något säkerhetssystem i form av säkerhetsbom eller varningslampor. Han rev bort ledningarna i det gamla systemet och ersatte dessa med nya. Han diskuterade inte frånvaron av säkerhetssystemet med ledningen på företaget. I och med övergången till datorstyrning uppstod en hel del driftsstörningar varför säkerhetssystemet "glömdes bort". Säkerhetsbygeln på conveyorvagnen hade han uppmärksammat saknades ibland. Vagnen kunde då köras någon timme utan bygel, varefter den åter sattes fast. Det förelåg i och för sig inte några tekniska hinder att koppla in säkerhetsbommen och varningslampan i det nya systemet. Efter olyckan utförde han detta på några timmar. I samband med att s k spolfickor monterades för conveyorvagnarna uppstod problem genom att säkerhetsbygeln i vagnen till hall nr 2 fastnade i kanten på spolfickan för vagnen i hall nr 1. Därvid utlöstes nödstoppet och vagnen stannade. Säkerhetsbygeln monterades därför bort och kontakten för nödstoppet "najades" fast så att vagnen kunde köras. Han såg vagnen köras utan bygeln men gjorde inte någon uppmärksam på detta. Vid provkörning efter montering av spolfickan kan han ha varit med och gett råd och anvisningar. Han har dock inte något direkt minne av detta.

M.L.: Han anställdes på Cegement 1980 och slutade sin anställning i början av 1986 i och med att han d 13 jan 1986 började en anställning vid SJ. Under de sista månaderna av sin anställning utsågs han till skyddsombud i hall nr 1, där han arbetade som gjutare. Han gick en kurs för skyddsombud. Någon vecka innan olyckan inträffade uppmärksammade han hur "Gula faran", conveyorvagnen i hall nr 2, kördes utan säkerhetsbygel. Han gjorde blandarföraren på betongstationen uppmärksam på detta och sade till denne att vagnen inte fick köras utan bygel. Blandarföraren satte dit bygeln. Han sade att det var fel på bygeln; att vagnen lastad med betong kom i gungning efter passage av en kurva i banan. Bygeln stötte därvid emot något varvid nödstoppet utlöstes och vagnen stannade. Efter någon dag kunde han åter konstatera att bygeln var borta. Blandarföraren sade att han fick springa som en "jojo" för att sätta den på plats. Han gick upp till P.O.B. och sade till denne att conveyorvagnen inte fick köras utan säkerhetsbygel. P.O.B. svarade att en ny bygel måste beställas från Danmark samt att det skulle ta två veckor att få en ny levererad.

Man kunde tydligt se att conveyorvagnen saknade säkerhetsbygel på ena sidan. Han kände inte till hur säkerhetssystemet i övrigt fungerade.

P.J.: Han arbetar som betongstationsskötare på Cegement. Efter installation av datorstyrningen sysslar han med provtagning av betongblandning och bevakning. Dessförinnan hade han bl a att ombesörja blandning av olika betongsorter. Säkerhetsbygeln på aktuell vagn försvann i och med montering av spolfickor för conveyorvagnarna. Säkerhetsbygeln stötte nämligen mot en spolficka varvid nödbroms utlöstes och vagnen stannade. Han känner inte till vem som tog bort bygeln. Conveyorvagnen kördes emellertid under lång tid, kanske en månad, utan aktuell bygel. Han fann ej skäl påpeka detta för någon eftersom det syntes tydligt att bygeln var borta. Han hörde före olyckan talas om att något skyddsombud sagt till att vagnen inte fick köras utan bygel.

S-A.A.: Han arbetade vid tiden för olyckan som smed och var K.B. behjälplig vid montering av spolfickorna. Han utförde svetsningsarbetena. Efter montering av spolfickan för conveyorbanan för hall nr 1 kunde konstateras att ena säkerhetsbygeln i vagnen som löpte i banan för hall nr 2 stötte mot spolfickans ytterkant. Han justerade till kanten på spolfickan varefter vagnen kunde köras tom. Med lastad conveyorvagn stötte emellertid bygeln åter mot spolfickan, varför bygeln avlägsnades. Han känner inte till vem som tog bort bygeln. Efter olyckan gjorde han på ett par timmar efter order av P.O.B. om bygeln så att vagnen kunde köras med säkerhetsbygel.

K.B.: Han monterade på P.O.B:s uppdrag spolfickor. Spolfickan för banan till hall nr 1 monterades först någon gång efter jul vid årsskiftet 1985/86. Efter monteringen uppstod vissa problem med conveyorvagnen till hall nr 2. Han känner inte till när säkerhetsbygeln togs bort eller vem som gjorde detta.

H.J. har vittnat om kontakter mellan honom som representant för Bygghälsan och P.O.B. som representant för Cegement och därvid uppgett bl a att P.O.B. varit intresserad av arbetarskyddsfrågor och ordnat med information i dessa frågor till anställd personal.

J.L.: Han hade ansvaret för betongproduktionen i betongstationen men inte för skyddsfrågor.Han kände inte till att säkerhetssystemet för conveyorvagnarna inte fungerade vid olyckstillfället.

TR:n har hållit syn på betongfabriken.

TR:n gör följande bedömning.

U.P. har vid arbete med rengöring av betongficka stående på en arbetsplattform påkörts av en conveyorvagn och klämts mellan vagnen och betongfickan och därvid erhållit så svåra skador att han avlidit. Av utredningen framgår att säkerhetsanordningar efter påpekanden därom av yrkesinspektionen installerades, dels genom att en säkerhetsbom monterats vid uppgången till den arbetsplattform där U.P. skadades, vilken bom haft som uppgift att i uppfällt läge reducera conveyorvagnens hastighet, dels ock genom att ett system av varningslampor blinkade när conveyorvagnen var i rörelse. Av utredningen framgår vidare att vagnen å ömse sidor var försedd med säkerhetsbygel som vid påkörning utlöste nödbroms. De sålunda installerade säkerhetssystemen var vid tidpunkten för olyckan helt satta ur funktion. Av den test som i efterhand gjorts framgår att conveyorvagnen därest säkerhetsbygeln varit fastsatt stannat i sådant läge att U.P. med största sannolikhet undgått skador. Den omedelbara orsaken till de skador som han erhöll måste därför vara frånvaron av säkerhetsbygeln. Det förhållandet att säkerhetsbommen inte fungerat har emellertid inneburit att vagnen träffade U.P. med betydligt högre hastighet och att han därmed orsakades större skador än om bommen varit i funktion. Såvitt avser frånvaron av varningslamporna kan det antagas att detta bidragit till att U.P. glömt bort att vagnen varit i rörelse mot honom. Sammantaget finner TR:n alltså att de konstaterade bristerna orsakat U.P. de skador som föranlett att han avlidit.

P.O.B. har såsom platschef på fabriken haft det övergripande ansvaret för arbetarskyddet. Även om han enligt vad utredningen ger vid handen tagit initiativ till installation av det säkerhetssystem som installerades 1980 och haft visst fog för sitt antagande att i vart fall säkerhetsbommar och varningslamporna fungerade har han av M.L., vars uppgifter förtjänar tilltro, fått erfara att conveyorvagnen fördes utan säkerhetsbygel. Genom att underlåta att ingripa i anledning härav har han av oaktsamhet vållat U.P:s död.

Vad härefter angår H.S. har han som förman i fabrikshall nr 2 haft det direkta ansvaret för U.P:s arbetsuppgifter bl a rengöring av betongfickan. Av utredningen framgår att säkerhetssystemet under en längre tid varit ur funktion. Även om han inte kant till att säkerhetsbommen och varningslamporna varit ur funktion måste han ha uppmärksammat frånvaron av säkerhetsbygeln. Han har underlåtit att ingripa i anledning av sistnämnda brist i säkerhetsanordningen. På grund härav och då han såsom framgår av hans egna uppgifter även underlåtit att företa erforderlig tillsyn och kontroll av säkerhetsanordningarna i övrigt har han varit oaktsam. Genom sin oaktsamhet har han vållat U.P:s död.

Vid bedömandet av den oaktsamhet som sålunda ligger de till talade till last bör beaktas att U.P., som var väl förtrogen med arbetsuppgifterna och får antas ha varit medveten om de allvarliga bristerna i säkerhetssystemet, genom eget vållande medverkat till skadorna. På grund härav kan oaktsamheten hos de tilltalade bedömas som ringa och sonas med böter.

Domslut. TR:n dömde för vållande till annans död enligt 3 kap 7 § BrB

P.O.B. till 50 dagsböter å 50 kr samt

H.S. till 40 dagsböter å 50 kr.

Såväl P.O.B. som

H.S. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade frikännande.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Sigfridsson, adj led lagmannen Frank, referent, hovrättsassessorn Simonsson samt nämndemännen Wisén och Nettelbladt) anförde i dom d 22 maj 1990:

Domskäl.

P.O.B. och H.S. har hörts på nytt inför HovR:n. Förnyade vittnesförhör har ägt rum med samtliga vittnen utom H.J., vars utsaga inför TR:n förebragts genom uppspelning av ljudband.

Även den skriftliga bevisningen har förebragts ånyo. HovR:n har tillika hållit syn på anläggningen.

Det är i HovR:n upplyst att den övergång till datorstyrning av betongproduktionen som genomfördes under sommaren 1985 bl a innebar att betongstationen inte längre var kontinuerligt bemannad. Vidare är utrett att säkerhetsbommen och varningslamporna icke varit i funktion efter datoriseringen. Av flera vittnesmål framgår också att conveyorvagnen körts utan säkerhetsbygel vid åtskilliga tillfällen såväl före som efter tillkomsten av spolfickorna.

P.O.B., som åtnjöt tjänstledighet vid tidpunkten för datoriseringen, borde vid sin återgång i tjänst i aug 1985 ha insett att säkerhetsfrågorna kommit i ett nytt läge, inte minst genom att möjligheten till kontinuerlig tillsyn på betongstationen inte längre fanns kvar. Av hans egna uppgifter framgår att han under hela tiden fram till olyckan inte vidtog någon åtgärd rörande säkerheten vid conveyorvagnen eller ens lade märke till de brister i säkerhetsanordningar som förelåg. Dessa har - såsom TR:n funnit - sammantagna vållat U.P:s död. P.O.B. kan som bärare av det övergripande säkerhetsansvaret inte undgå ansvar enligt åtalet.

H.S. hade som förman i fabrikshallen det direkta ansvaret för U.P:s arbetsuppgifter. Även om H.S:s uppgift i första hand var att ta ansvar för produktionen i hallen, var de konstaterade bristerna i fråga om säkerheten så påtagliga och varaktiga att även ansvaret härför åvilat H.S.. Några mera omfattande eller kostnadskrävande åtgärder hade uppenbarligen inte varit påkallade. Med hänsyn härtill skall även H.S. dömas till ansvar enligt åtalet.

HovR:n finner inte skäl att frångå TR:ns bedömning i fråga om rubricering och påföljd.

Domslut. HovR:n fastställer det slut överklagade domen innehåller.

H.S. (offentlig försvarare advokaten L.P:) sökte revision och yrkade ogillande av åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Jerry Ruijsenaars.).

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Nyström, Lars Å Beckman, referent, och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. H.S. har i HD hävdat att den omedelbara orsaken till U.P:s död varit avsaknaden av säkerhetsbygel på conveyorvagnens behållarsida. Någon adekvat kausalitet har enligt H.S:s uppfattning inte förelegat mellan övriga brister i säkerhetssystemet och dödsfallet.

Riksåklagaren har förklarat att han med hänsyn till utredningen i målet inte gör gällande annat än att dödsolyckan orsakats av frånvaron av säkerhetsbygeln.

I målet har framkommit att conveyorvagnen före olyckan hade framförts utan säkerhetsbygeln vid åtskilliga tillfällen. Det är vidare utrett att den säkerhetskontakt som skulle ha utlöst nödstopp, om säkerhetsbygeln lossnade eller togs bort, hade fästs i intryckt läge. Vem som på detta sätt försatt skyddsanordningarna på conveyorvagnen ur funktion har inte klarlagts.

Att utan giltigt skäl ta bort en skyddsanordning eller sätta den ur bruk är straffbart enligt 8 kap 2 § 2 st 4 arbetsmiljölagen (1977:1160). Den omständigheten att en sådan straffbar handling begåtts utesluter emellertid inte att även underlåtenhet att kontrollera skyddsanordningen kan föranleda straffansvar. Inträffar ett dödsfall, kan ansvar komma i fråga för vållande till annans död enligt 3 kap 7 § BrB, om en kontroll hade kunnat förhindra dödsfallet. För att en underlåtenhet att vidta en viss åtgärd skall vara straffbar krävs dock att underlåtenheten ter sig lika straffvärd som orsakande genom handling (jfr Beckman m fl, BrB I, 1987 s 174). Så kan exempelvis vara fallet om det finns en uttrycklig skyldighet för den underlåtande att ingripa. Hit hör arbetsgivares skyldighet att förebygga olycksfall enligt arbetsmiljölagen.

H.S. var anställd som förman och hade ansvar för produktionen i fabrikshall II, den hall i vilken U.P. förolyckades. Produktionen bestod i att formsätta, armera och gjuta betongelement. U.P. ingick i ett arbetslag som stod under H.S:s tillsyn. Frågan i målet är om H.S. haft en skyldighet att övervaka och kontrollera skyddsanordningarna och att ingripa med anledning av uppkomna fel eller bristfälligheter i dessa.

Huvudansvaret för arbetsmiljöns beskaffenhet vilar enligt arbetsmiljölagen på arbetsgivaren. Ansvaret bärs i första hand av den högste chefen. Delegering kan dock ske. I förarbetena till arbetsmiljölagen har understrukits vikten av att det vid delegering klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser följs. Vidare har framhållits att det för att ett uppdrag skall få betydelse i straffrättsligt hänseende förutsätts att med delegering av ansvar följer tillräckliga beslutsbefogenheter och att den till vilken delegering sker har behövlig erfarenhet och kunnande för uppgiften. (Prop 1976/77:149 s 373.)

Med en arbetsuppgift kan även utan uttrycklig delegering följa ett visst ansvar för säkerheten på arbetsplatsen. För en bedömning härav kan bl a den anställdes befattningsbeskrivning få betydelse.

Enligt vad som framkommit i målet har det inte skett någon uttrycklig delegering, vare sig skriftligen eller muntligen, av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar till H.S.. Det saknades befattningsbeskrivning för honom. Frågan är om han ändå, på grund av sin ställning som förman, haft ett särskilt ansvar för säkerheten.

En förman har till uppgift att leda och fördela arbetet inom sitt arbetslag och att utöva tillsyn över arbetslaget. I denna uppgift måste anses ligga en skyldighet att ge nödvändiga instruktioner om arbetet och därmed förknippade olycksrisker. Det får också anses åligga en förman att ingripa, om han får veta att skyddsföreskrifter som rör arbetslaget har åsidosatts eller att det föreligger fel eller bristfälligheter i skyddsanordningarna.

H.S. kan inte anses ha brustit i sitt ansvar som förman genom att inte närmare övervaka U.P:s arbete. Denne var en kvalificerad och rutinerad arbetare som tidigare vid ett flertal tillfällen hade utfört smörjningsarbeten på betongfickan och som väl kände till conveyorbanans funktion och de risker som var förenade med den.

Mot H.S. bestridande kan inte anses visat att han lagt märke till eller på annat sätt fått kännedom om att säkerhetsbygeln på conveyorvagnen var borta. I avsaknad av särskilda instruktioner kan det inte heller anses ha ålegat honom att fortlöpande kontrollera att säkerhetsanordningarna på conveyorbanan fungerade.

På grund av det anförda kan det inte anses styrkt att H.S. gjort sig skyldig till en sådan försummelse som bör föranleda ansvar för vållande till annans död. Åtalet mot honom skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet mot H.S..

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1991-03-28
Målnummer
B611-90
Lagrum
3 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Sökord
Vållande till annans död
Oaktsamhet
Arbetsmiljö
Förman
Arbetsgivaransvar
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (5)

NJA 1993 s. 245: En arbetstagare vid ett gatukontor tillfogades kroppsskada i samband med ombyggnadsarbeten. Fråga huruvida en avdelningschef på grund av sin ställning inom gatukontoret har ett straffrättsligt ansvar...
NJA 2004 s. 126: En arbetstagare skadade sin ena hand i en fabriks limspridningsmaskin. Fråga om platschefen vid fabriken haft arbetsmiljöansvaret och gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
NJA 2004 s. 34: Vid en militär övning har en värnpliktig drunknat i ett vattenhinder på en stridshinderbana. Fråga om övningsledaren för stridshinderbanan haft ett arbetsmiljöansvar samt om han genom att underlåta...
NJA 2004 s. 80: En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon...
RH 1999:140: Fråga om vem som är skyldig att upprätta arbetsmiljöplan och om möjligheterna att delegera denna skyldighet till en konsult.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation