RH 2006:4
Fråga om befrielse från skyldighet att återbetala arbetslöshetsersättning.
P.S. var medlem i Fastighetsanställdas arbetslöshetskassa. Hon studerade under perioden 29 april - 3 november 2002 svenska två timmar per dag samtidigt som hon från arbetslöshetskassan uppbar arbetslöshetsersättning.
Arbetslöshetskassan ansökte vid Kronofogdemyndigheten i Stockholm om betalningsföreläggande mot P.S.
Stockholms tingsrätt
Sedan P.S. bestritt ansökan överlämnade kronofogdemyndigheten målet till tingsrätten.
Arbetslöshetskassan yrkade att P.S. skulle förpliktas att till kassan betala 53 157 kr samt ersätta kassan för dess inkassokostnad med 160 kr.
P.S. bestred käromålet. Hon vitsordade skäligheten av kapitalbeloppet och inkassokostnaden.
Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader.
Arbetslöshetskassan anförde till grund för sin talan följande.
Av 10 § första stycket punkt 1 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring framgår att arbetslöshetsersättning inte lämnas till personer som deltar i utbildning. P.S. har således obehörigen erhållit arbetslöshetsersättning. P.S. har genom att lämna oriktig uppgift samt genom att underlåta att fullgöra den uppgifts- och anmälningsskyldighet som ålegat henne orsakat att hon obehörigen lämnats ersättning och hon skall därför i enlighet med 68 § lagen om arbetslöshetsförsäkring betala tillbaka vad som felaktigt betalats ut till henne. Det föreligger inte skäl att helt eller delvis befria P.S. från återbetalningsskyldighet.
Enligt 47 § lagen om arbetslöshetsförsäkring skall en ansökan om ersättning göras skriftligen hos arbetslöshetskassan. Till ansökan skall fogas uppgifter som behövs för bedömningen av om ersättningsrätt föreligger. P.S. har till arbetslöshetskassan lämnat en blankett med anmälan om arbetslöshet, i vilken hon angivit att hon inte bedriver någon form av studier. P.S. har vidare i anmälan intygat att hon tagit del av informationstexten till blanketten samt förbundit sig att meddela arbetslöshetskassan om ändrade förhållanden. Av informationstexten till arbetslöshetsanmälan framgår att studier skall redovisas på en särskild blankett som erhålles från arbetslöshetskassan. Blanketten skall lämnas till arbetslöshetskassan innan studierna påbörjas.
P.S. har till arbetslöshetskassan lämnat s.k. kassakort, på vilka hon angivit att hon varit arbetslös. På kassakorten finns en särskild ruta där sökanden skall markera om en anställning eller utbildning påbörjats under den tvåveckorsperiod som ett visst kort omfattar. Detta har P.S. underlåtit att göra trots att hon studerat. Vidare innehåller kassakorten en försäkran om att de förhållanden som sökanden angivit i den ursprungliga arbetslöshetsanmälan inte har ändrats. P.S. har genom att underteckna kassakorten således även felaktigt intygat att hennes förhållanden inte ändrats. Kassakorten har sedan legat till grund för arbetslöshetskassans beslut om utbetalning av ersättning.
Den som är arbetslös skall minst en gång per år lämna en årsanmälan till sin arbetslöshetskassa. P.S. lämnade en sådan årsanmälan i november 2002 och det var först då som arbetslöshetskassan fick kännedom om hennes studier. Arbetslöshetskassan beslutade den 6 maj 2003 att P.S. var återbetalningsskyldig för den ersättning som felaktigt lämnats henne. Sedan P.S. begärt omprövning fann arbetslöshetskassan den 17 juni 2003 inte skäl att ändra beslutet. Omprövningsbeslutet har inte överklagats.
Arbetslöshetskassan vitsordar att P.S:s språkstudier hade berättigat till arbetslöshetsersättning enligt 16 § 2 förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring, om hon skriftligen hade intygat att hon var beredd att avbryta studierna för ett arbete.
P.S. invände följande.
Hon bestrider käromålet i första hand på den grunden att hon inte har insett eller skäligen bort inse att ersättningen lämnats obehörigen. I andra hand gör hon gällande att det finns anledning att helt eller delvis befria henne från återbetalningsskyldighet.
Hon inledde en ny arbetslöshetsperiod i mars eller april 2002. Hon hade tidigare med företrädare för arbetsförmedlingen diskuterat behovet av att förbättra sina kunskaper i svenska. Hon återupptog därför den 29 april 2002 sina svenskastudier, vilket arbetsförmedlingen kände till. Företrädare för arbetsförmedlingen uppgav att studierna inte skulle äventyra hennes möjligheter att erhålla ersättning från arbetslöshetskassan. Hon blev heller inte informerad av arbetsförmedlingen om att hon var skyldig att till arbetslöshetskassan lämna uppgifter om studierna. Arbetsförmedlingen har därmed brustit i sin informationsskyldighet.
Hon lämnade in en anmälan om arbetslöshet till arbetslöshetskassan i december 2001, dvs. innan hon började studera. Hon har därför i anmälan inte uppgivit att hon studerar. När det gäller informationstexten till arbetslöshetsanmälan anges endast att studier skall redovisas på en särskild blankett som erhålls från arbetslöshetskassan. Det står dock inte något närmare hur man skall förfara om man avser att studera på deltid. Inte heller nämns att denna blankett är avgörande för möjligheten att få arbetslöshetsersättning. I detta sammanhang måste även beaktas att hon har bristande kunskaper i svenska. Särskilt mot den bakgrunden kan den information som arbetslöshetskassan lämnat henne inte anses tillräcklig.
Beträffande kassakorten vitsordar hon att hon fyllt i dessa och att hon underlåtit att ange att hon studerat. På ett kassakort för en viss period anges dock att sökanden skall markera om han eller hon har påbörjat en anställning eller en utbildning under de veckor som det aktuella kortet omfattar. Således har hon endast fyllt i det första kortet felaktigt, eftersom det var under den perioden som hon påbörjade utbildningen.
Enligt 16 § 2 förordningen om arbetslöshetsförsäkring är det möjligt för personer att erhålla arbetslöshetsersättning samtidigt som de studerar på deltid under förutsättning att det tidigare arbetet inte upphörde på grund av studierna, att studierna inte hindrar dem från att söka och ta heltidsarbete samt att de intygar att de är beredda att avbryta studierna om dessa kan hindra dem från att ta arbete. Hon vitsordar att hon inte lämnat ett sådant intyg som avses i bestämmelsen. Hon var dock hela tiden beredd att avbryta studierna om hon hade fått ett arbete. Hon sökte även flera arbeten samtidigt som hon studerade. Då de övriga förutsättningarna i bestämmelsen var uppfyllda hade hon således haft rätt till ersättning om hon hade lämnat ett intyg till arbetslöshetskassan.
Som skäl för befrielse från återbetalningsskyldighet bör även beaktas att det var hon själv som genom sin årsanmälan i november 2002 informerade arbetslöshetskassan om studierna.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Ulrika Carlehäll) anförde i dom den 20 april 2005 bl.a. följande:
DOMSKÄL
Förhör har hållits under sanningsförsäkran med P.S., varvid hon har uppgivit i huvudsak följande. I samband med att hon blev arbetslös i mars 2002 föreslog en företrädare för arbetsförmedlingen att hon skulle studera svenska. Under perioden april - november 2002 sökte hon fem eller sex olika arbeten utan att få något. Hon hade avbrutit studierna om hon hade fått ett arbete. Hon förstod inte instruktionerna på kassakorten. Hon förstår talad svenska men inte den svenska som används av myndigheter. Hon hade själv kontakt med arbetsförmedlingen och hon fyllde i anmälan om arbetslöshet och kassakorten på egen hand. Om det var något hon inte förstod frågade hon sin pojkvän. Hon fick aldrig någon information om skillnaden mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassan.
Det är utrett i målet att P.S. under perioden 22 april - 3 november 2002 studerat svenska samtidigt som hon obehörigen uppburit arbetslöshetsersättning.
Av 68 § lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår att om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket betalas tillbaka.
Av 47 § lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att en ansökan om ersättning skall göras hos arbetslöshetskassan samt att intyg av arbetsgivaren och de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den sökandes ersättningsrätt skall fogas till ansökan. P.S. har genom sin anmälan om arbetslöshet förbundit sig att hon skall meddela arbetslöshetskassan om ändrade förhållanden. Genom att underteckna anmälan har hon även intygat att hon tagit del av den tillhörande informationstexten, av vilken det framgår att studier skall redovisas på en särskild blankett. Det är ostridigt att hon först i november 2002, genom sin årsanmälan, har informerat arbetslöshetskassan om sina ändrade förhållanden.
Vidare har P.S. ansökt om arbetslöshetsersättning genom att underteckna och ge in kassakort till arbetslöshetskassan. På varje kassakort finns anvisningar om att sökanden skall markera om en utbildning påbörjats under den tvåveckorsperiod som det aktuella kortet omfattar. Det är ostridigt att P.S. inte på något kassakort gjort någon sådan markering. Hon har gjort gällande att hon, med hänsyn till formuleringen av anvisningen, endast gjort sig skyldig till underlåtenhet beträffande det kassakort för den period under vilken utbildningen påbörjades. Tingsrätten finner dock att en sökande, som inte tidigare lämnat information om sina studier, får anses skyldig att på ett kassakort för en viss period markera att en utbildning påbörjats även om denna inletts under en tidigare period. Detta gäller särskilt som sökanden genom att underteckna kassakorten även försäkrar att de förhållanden som angivits i arbetslöshetsanmälan inte ändrats. Det kan därmed konstateras att P.S. på samtliga kassakort för den i målet aktuella perioden lämnat oriktiga uppgifter genom att försäkra att hennes ursprungliga förhållanden inte ändrats samt att hon underlåtit att lämna information om sin utbildning.
Av det anförda följer att P.S. genom att lämna oriktiga uppgifter samt genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet själv orsakat att hon obehörigen lämnats ersättning. P.S. har invänt att hon inte insett eller bort inse att ersättningen har lämnats obehörigen. Utformningen av 68 § lagen om arbetslöshetsförsäkring innebär dock att god tro hos mottagaren av ersättningen endast beaktas om han eller hon inte själv orsakat att denna lämnats obehörigen eller med för högt belopp. P.S:s invändning lämnas därför utan avseende.
Tingsrätten har därmed att ta ställning till om det föreligger anledning att helt eller delvis befria P.S. från återbetalningsskyldighet.
Av utredningen har framkommit att om P.S. på en särskild blankett hade intygat att hon varit beredd att avbryta studierna för ett arbete, hade hon i enlighet med 16 § punkt 2 förordningen om arbetslöshetsförsäkring varit berättigad till arbetslöshetsersättning. Det är ostridigt att P.S. inte lämnat en sådan försäkran som avses i nämnda bestämmelse. Det saknas dock skäl att ifrågasätta P.S:s uppgifter om att hon sökte arbeten under studietiden och att hon var beredd att avbryta studierna om hon hade blivit erbjuden ett arbete.
P.S. har gjort gällande att arbetslöshetskassan, med hänsyn till hennes bristande språkkunskaper, inte tillräckligt tydligt informerat henne om att hon skulle lämna upplysningar om sina studier samt hur hon skulle förfara för att göra detta. Hon har vidare anfört att arbetsförmedlingen underlåtit att informera om hennes upplysningsskyldighet mot arbetslöshetskassan.
Som konstaterats ovan framgår tydligt av anmälan om arbetslöshet, med tillhörande informationstext, och av kassakorten att P.S. har haft en skyldighet att upplysa arbetslöshetskassan om sina studier. P.S. har även undertecknat och lämnat dessa handlingar till arbetslöshetskassan. Enligt tingsrättens mening måste det anses ha ålegat henne om hon inte fullt ut förstod de anvisningar som fanns på handlingarna att ta reda på vad de betydde. Den omständigheten att arbetsförmedlingen inte informerat henne om upplysningsskyldigheten mot arbetslöshetskassan, kan inte anses utgöra ett tillräckligt skäl för befrielse från återbetalningsskyldighet. Inte heller vad P.S. i övrigt anfört kan befria henne från skyldighet att återbetala vad hon obehörigen erhållit. På grund av det anförda skall käromålet bifallas.
Vid denna utgång skall P.S. ersätta arbetslöshetskassan dess rättegångskostnad med yrkat belopp.
DOMSLUT
Tingsrätten bifaller käromålet. P.S. förpliktas ersätta arbetslöshetskassan dess rättegångskostnad.
P.S. överklagade tingsrättens dom med yrkande att hovrätten skulle ogilla käromålet och befria henne från skyldigheten att ersätta arbetslöshetskassan för dess inkassokostnad och rättegångskostnad vid tingsrätten. Som grund för överklagandet anförde P.S. att tingsrättens dom var felaktig eftersom tingsrätten inte ansett att grund för befrielse från återbetalningsskyldighet föreligger.
Arbetslöshetskassan bestred ändring
Hovrätten (hovrättsråden Per-Anders Broqvist, Rose Thorsén och Lars Dirke, referent) avgjorde målet utan huvudförhandling och anförde i dom den 17 januari 2006:
DOMSKÄL
Återbetalningsskyldighet
Som P.S. har utformat sin talan här har hovrätten endast att pröva om det finns grund för att befria henne från återbetalningsskyldighet.
Den som skall återbetala arbetslöshetsersättning kan helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten, om det i det särskilda fallet finns anledning därtill (68 § första stycket sista meningen lagen [1997:238] om arbetslöshetsförsäkring).
Det är ostridigt att P.S. efter överenskommelse med sin handläggare vid arbetsförmedlingen studerat svenska två timmar per dag och att hon därvid inte informerats om att hon borde kontakta sin arbetslöshetskassa innan studierna påbörjades. Det är vidare ostridigt att hon skulle ha haft rätt till den utbetalda ersättningen om hon fyllt i en blankett där hon skriftligen intygat att hon var beredd att avbryta studierna för ett arbete. Enligt sina egna uppgifter, som arbetslöshetskassan inte har bestritt, sökte hon och var också beredd att ta ett arbete under den tid som hon studerade. Under dessa förhållanden är det enligt hovrättens mening inte rimligt att hon förpliktas att återbetala hela den utbetalda ersättningen. Hovrätten finner det skäligt att befria P.S. från återbetalningsskyldighet såvitt avser tre fjärdedelar av ersättningen. Hon skall därför återbetala - avrundat - 13 000 kr till arbetslöshetskassan.
Kostnader
Utgången i målet är sådan att P.S. bör befrias från skyldigheten att ersätta arbetslöshetskassans rättegångskostnad och i stället tillerkännas ersättning för hälften av sina egna kostnader såväl vid tingsrätten som i hovrätten. Beloppen är inte tvistiga.
Eftersom P.S. förpliktas att återbetala 13 000 kr får det anses skäligt att hon ersätter arbetslöshetskassan för dess inkassokostnad.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten sätter ned det belopp som P.S. skall återbetala till 13 000 kr och förpliktar henne att ersätta arbetslöshetskassan för dess inkassokostnad.
Hovrättens dom meddelad: den 17 januari 2006.
Mål nr: T 4028-05.
Lagrum: 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Litteratur: Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986.