RH 2006:54

Luleå tingsrätt

Parkeringsbolaget Carpark Aktiebolag (bolaget) yrkade i ansökan om betalningsföreläggande att H.K. skulle förpliktas att betala ett kapitalbelopp om 200 kr avseende en förfallen kontrollavgift samt ersättning för inkassokrav och kostnader i målet om betalningsföreläggande. Efter att H.K. bestritt ansökningen överlämnades målet till Haparanda tingsrätt. Bolaget vidhöll sina yrkanden vid tingsrätten och yrkade även ersättning för rättegångskostnader där. Haparanda tingsrätt förpliktade H.K. genom tredskodom den 29 mars 2005 att betala yrkat kapitalbelopp samt yrkad ersättning för inkassokostnad och del av yrkad ersättning för rättegångskostnader. Bolaget överklagade tredskodomen såvitt avsåg ersättningen för rättegångskostnader och yrkade ersättning för rättegångskostnader i hovrätten med 1 260 kr för rättslig rådgivning. Genom slutligt beslut den 6 december 2005 undanröjde Hovrätten för Övre Norrland tredskodomen på grund av rättegångsfel, då Haparanda tingsrätt inte varit behörig att handlägga målet, och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt behandling. Haparanda tingsrätt överlämnade därefter målet till Luleå tingsrätt. Sedan Luleå tingsrätt den 6 mars 2006 meddelat en ny tredskodom ansökte H.K. om återvinning. Bolaget vidhöll sina yrkanden i målet, bl.a. ersättning för rättegångskostnader i hovrätten med 1 260 kr avseende rättslig rådgivning.

H.K. bestred bifall till käromålet men vitsordade samtliga belopp såsom skäliga i och för sig med undantag för yrkat belopp avseende rättslig rådgivning.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Anne Lillieroth) anförde i dom den 13 juli 2006 - efter att ha funnit att käromålet skulle bifallas och att bolaget var berättigat till ersättning för sina rättegångskostnader - följande.

DOMSKÄL

Då bolaget är skattskyldigt för mervärdesskatt och således har rätt att göra avdrag för mervärdesskatt skall ersättning för rättslig rådgivning inte utgå med mer än 1 008 kr (se Hovrättens för Övre Norrland slutliga beslut 2006-03-17 i mål Ö 736 05).

DOMSLUT

Tingsrätten bifaller käromålet och förpliktar H.K. att utge ersättning för inkassokrav och rättegångskostnader, bl.a. med 1 008 kr för rättslig rådgivning i hovrätten.

Bolaget överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bestämma H.K.:s ersättningsskyldighet för rättegångskostnader avseende rättslig rådgivning till 1 260 kr.

Hovrätten meddelade prövningstillstånd.

Hovrätten (hovrättsråden Gunnar Sjöblom, Susanne Möller och Arne Åkerström, referent) anförde i slutligt beslut den 27 september 2006 bl.a. följande.

SKÄL

Bolaget har till stöd för sitt överklagande anfört följande. Med hänsyn till utgången i målet i sak är bolaget berättigat till ersättning för sina rättegångskostnader med den begränsning som följer av 18 kap. 8 a § rättegångsbalken. Detta innebär en ersättningsrätt för rådgivningskostnad. Det är förvisso riktigt att bolaget, liksom de flesta juridiska personer, kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt. Därför utgör mervärdesskatt heller ingen kostnad. Den kostnad exklusive mervärdesskatt som bolaget haft för rådgivning i målet är dock redan väsentligt högre än det är möjligt att få ersättning för. Såsom bestämmelsen är uppbyggd i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken innehåller denna enbart en begränsning till det högsta belopp som kan utgå. Denna begränsning har ingen anknytning till frågan om mervärdesskatt, utan det är vad som betalas enligt rättshjälpslagen. I fall med rättshjälp eller i andra fall där ombud betalas av allmänna medel betalas ersättningen ut inklusive mervärdesskatt till ombuden efter beslut av domstol. Dock anges hur stor del av den utbetalda ersättningen som utgörs av just mervärdesskatt. Men det som betalas ut är alltså ett totalbelopp inklusive mervärdesskatt. Vid tillämpning av 18 kap. 8 a § rättegångsbalken innebär detta att ett belopp som betalades enligt rättshjälpslagen under år 2005 var 1 260 kr. Således är det med detta belopp som ersättningen borde ha dömts ut i det här målet. Den hänvisning till ett hovrättsavgörande som tingsrätten gjort motsägs av ett senare avgörande av Svea hovrätt. I det senare fallet har hovrätten ändrat ett exakt likadant fall som detta i kostnadsdelen på samma sätt som nu yrkas. Att märka är att den enda fråga som överklagades var just frågan om rådgivningsavgiftens storlek, att prövningstillstånd meddelades och slutligen att tingsrättens beslut ändrades (Svea hovrätts slutliga beslut 2006-05-19 i mål Ö 7276-05). Likaså har Svea hovrätt i ytterligare en dom dömt ut just 1 260 kr i rättegångskostnader (2006-06-20 i mål FT 8878-05).

Hovrättens bedömning

För det fall en part över huvud taget är berättigad till ersättning för rättegångskostnader enligt de allmänna bestämmelserna i 18 kap.rättegångsbalken är denna rätt i mål som det förevarande, där tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, enligt 18 kap. 8 a § begränsad i vissa avseenden.

Beträffande rättslig rådgivning är rätten till ersättning enligt 18 kap. 8 a § andra stycket 1 begränsad i två avseenden; dels i fråga om i vilken omfattning som sådan rådgivning är ersättningsgill, dels i fråga om med vilket belopp som ersättning kan utgå. Ersättning får således inte avse annat än kostnad för sådan rådgivning under en timme vid ett tillfälle i varje instans och beloppet får motsvara högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. En part kan således inte få rätt till en högre ersättning för rättegångskostnader än så även om parten har anlitat rättslig rådgivning under mer än en timme i varje instans eller betalat en högre ersättning än vad som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen.

Av 4 § rättshjälpslagen, 4 § rättshjälpsförordningen (1997:404) och 1 § Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2001:12) angående rådgivningsavgift, nedsättning av rådgivningsavgift samt ersättning av allmänna medel till den som lämnat rådgivning enligt rättshjälpslagen, framgår att den ersättning som betalades för rådgivning enligt nämnda lag under år 2005 uppgick till 1 260 kr inklusive mervärdesskatt, eller 1 008 kr exklusive sådan skatt.

Eftersom bolaget är skattskyldigt för mervärdesskatt utgör den del av ersättningen för en timmes rättslig rådgivning som utgör sådan skatt inte någon kostnad för bolaget. H.K. skall således inte åläggas att betala en högre ersättning för bolagets kostnad för rättslig rådgivning än 1 008 kr. Överklagandet skall följaktligen avslås.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens slutliga beslut meddelat: den 27 september 2006.

Mål nr: Ö 640-06.

Lagrum: 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.