RH 2006:59

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Lars Sjöström samt nämndemännen Gun Risberg, Birgitta Letheström och Heinz Spira) anförde i dom den 4 april 2006 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Utredningen

Av utredningen framgår enligt tingsrättens mening till en början följande.

I tidningen Slitz februarinummer år 2005 fanns en artikel med rubriken ”Likstädarnas värsta anekdoter”. Artikeln var illustrerad med bilder varav tre stycken åberopats av åklagaren till styrkande av att L.G:s identitet röjdes genom dessa. En av bilderna är suddig och visar två personer som håller en bår. På båren ligger vad som synes vara en avliden person med ena armen utsträckt över bårkanten. På bilden syns även en politibil samt fasaden av en fastighet (nedan benämnd ”bårbilden”). På en annan bild visas överkroppen, men inte ansiktet, på en man med ficklampa i bröstfickan och en nyckelknippa på bordet framför sig. Mannen bär en ring på vardera handen. Den tredje bilden visar en man och inte heller där visas överkroppen på personen. Mannen, som befinner sig inomhus, har händerna i byxfickorna. Det är i målet utrett att de två personerna på bårbilden är L.G. och K.F., att mannen som har en ficklampa i bröstfickan är K.F. och att det är L.G. som är mannen på den tredje bilden. Det är också utrett att någon person på Slitz redaktion, efter fotograferingen, på bårbilden tillfört personen på båren från en reklambild för sängar.

L.G. har berättat i huvudsak följande: Han arbetar med att hämta avlidna och det företag där han jobbar har som huvudsakliga uppdragsgivare Polismyndigheten i Stockholms län och Stockholms läns landsting. Det är åtta personer på hans företag som arbetar med att transportera avlidna och det finns sammanlagt cirka 3-4 företag som verkar inom denna bransch. Totalt finns det ca 40-50 personer i Stockholmsområdet som har liknande arbetsuppgifter som han själv. Han arbetar alltid tillsammans med K.F. och de går således samma skift. Han fick kontakt med Slitz genom att F.S. kontaktade honom vid ett flertal tillfällen för att förmå honom att medverka till ett reportage som skulle gå ut på att beskriva den bransch som han själv är verksam i men även andra yrkeskategorier skulle förekomma i reportaget. Han bestämde träff med F.S. på sin arbetsplats en kväll efter att han avslutat sitt arbetspass.

F.S. kom tillsammans med fotografen M.v.K. En kollega till L.G., K.F., samt en annan anställd vid företaget var också närvarande vid tillfället. Intervjun varade i cirka 45 minuter inne på kontoret och under tiden togs även några bilder. När intervjun avslutats fotograferade man även utanför arbetsplatsen med fasaden till den byggnad där han arbetar som bakgrund. Som förutsättning för att medverka vid intervjun krävde han fullständig anonymitet, något som han också blev utlovad. Efter det att bilderna tagits utlovades det också att fotografierna skulle retuscheras och beskäras så att han omöjligtvis kunde identifieras.

Han fick sig överskickat de citat han uttalat och efter en tid mottog han även per e-post den s.k. bårbilden. Bilden var inte helt klar, vilket möjligen kunde bero på hans egen dator och på bilden framgick inte något lik. Liket måste således ha klippts in vid ett senare tillfälle. Han svarade aldrig på detta e-postmeddelandet. Han godkände dock ”för sig själv” bårbilden men förutsatte att den därefter skulle retuscheras. Genom denna bild kunde han identifieras utifrån hållning, profil, genom att husfasaden tillhörande hans arbetsplats syntes och genom att hans kollega K.F. framkom på bilden. Vidare kunde han identifieras genom att även politibilen syntes på bilden och då sådana bilar endast förekommer vid det företag där han arbetar.

Efter att reportaget gjorts reste han till Indien och när han återvände hem blev han inkallad till sin chef, en av flera personer som identifierat honom genom reportaget. Han blev på grund av det inträffade suspenderad från sitt arbete i två månader med bibehållen grundlön, dock fick han en lägre lön på grund av utebliven ersättning för obekväm arbetstid. Han får normalt mellan 3 000-5 000 kr i ersättning per månad för obekväm arbetstid beroende på antalet inarbetade dagar. På grund av det inträffade har han fått utstå psykiskt lidande bl.a. genom att olika personer kallat honom t.ex. nekrofil, likskändare och styckmördare. I dag är han varslad om uppsägning från sin arbetsplats på grund av arbetsbrist och han kommer efter det inträffade att få väldigt svårt att få arbete inom samma bransch.

M.D. har berättat i huvudsak följande: Han leder, som chefredaktör för tidningen Slitz, inte det dagliga arbetet på tidningen utan han kommer in då det gäller principiella frågeställningar vid tidningen. Han visste innan publiceringen att den aktuella artikeln höll på att skrivas och då han fått berättat för sig att L.G. krävde anonymitet satte han sig in i frågeställningen och utredde vad som krävdes för att tillgodose L.G:s krav på anonymitet. Han vet att man före publicering skickade över de citat som L.G. uttalat och som skulle komma med i artikeln. Även bårbilden skickades över för godkännande till L.G. Han har inte på Slitz redaktion fått veta något som tyder på att L.G. inte har godkänt publiceringen av de textremsor och den bild som skickades över.

F.S. har berättat i huvudsak följande: Han skulle göra en artikel om de personer som har de minst önskvärda arbetena varför han kontaktade L.G. Denne hade som förutsättning för publiceringen att han skulle vara helt anonym, vilket F.S. lovade honom. L.G. uppgav för honom att han ville vara anonym så att hans arbetsgivare och andra personer inte skulle kunna känna igen honom. Även K.F. uppgav att han ville vara anonym. Intervjun gjordes på L.G:s arbetsplats och höll på i cirka en timme då de intervjuade både L.G. och K.F. Det var klart redan under fotograferingen att man bland annat skulle mörka personernas ansikten. Han vet att han skickade bårbilden utan lik för godkännande till L.G. innan artikeln gick vidare till tryck. Han fick emellertid aldrig något svar på sitt e-postmeddelande. Han uppfattar det inte som konstigt att L.G. inte blev igenkänd av sin chef och arbetskamrater då det är en liten bransch som L.G. arbetar i. Före publiceringen av artikeln gav de L.G. och K.F. fiktiva namn och deras inbördes berättelser kastades om för att skydda deras identiteter. Han berättade för M.D. att L.G. ville vara anonym vad gäller både text- och bildreportage.

M.v.K. har berättat i huvudsak följande: Han var närvarande kvällen då intervjun gjordes med L.G. och K.F. och det var han själv som fotograferade dem. Han visste att förutsättningen för att Slitz skulle få göra intervjun var att L.G. skulle vara fullständigt anonym på samtliga bilder. Han uppfattade det som att L.G. ville vara anonym inför alla. För att inte kunna identifiera L.G. och K.F. på bilderna tog han medvetet bilderna där personernas ansikte framgick med dålig skärpa och gjorde dessa bilder skakiga. Av övriga bilder framgick inte personernas ansikten. Det var sedan överenskommet att tidningen Slitz skulle retuschera bilderna där ansiktena syntes så att de skulle bli suddigare. Efter reportaget skickade han bilderna till L.G., och som han minns det har L.G. godkänt dessa bilder. Han minns även att de diskuterat bilderna inne på Slitz kontor. Det lik som vid publiceringen fanns med på den s.k. bårbilden har Slitz, utan hans vetskap och medverkan, klippt in.

Skuld

Det står envar fritt att meddela uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift till bl.a. skriftens utgivare eller redaktion (1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen, TF). Den som är eller har varit verksam inom ett företag för utgivning av tryckta skrifter får inte röja vem som har lämnat ett sådant meddelande (3 kap. 3 § TF). Det finns undantag från denna tystnadsplikt, bl.a. för sådana fall där den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs (3 kap. 3 § andra stycket 1 TF). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin tystnadsplikt skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år (3 kap. 5 § TF).

I det aktuella fallet har L.G. lämnat uppgifter till reportern F.S. för offentliggörande i tidningen Slitz. L.G. omfattas således av anonymitetsrätten enligt TF och utredningen visar dessutom att han särskilt har blivit lovad fullständig anonymitet. Det står i målet också klart att bestämmelserna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 § TF är tillämpliga på M.D.

Avgörande för bedömningen av om M.D. gjort sig skyldig till påstått brott är då om L.G:s identitet har röjts genom publiceringen av den aktuella artikeln, om L.G. samtyckt till publicering av artikeln och, om tingsrätten skulle finna det styrkt att L.G:s identitet röjts utan att samtycke därtill förelegat, huruvida detta röjande skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Tystnadsplikten omfattar inte enbart namnet på den vars identitet inte får röjas, utan alla slags uppgifter som kan leda till ett identifierande av personen (SOU 1990:12 s. 247 och 273). Det innebär således att varje upplysning som angår en meddelares identitet kan vara otillåten och att det ställs höga krav på omskrivningar och liknande samt på utformningen av bilder. I det aktuella fallet har L.G. uppgivit att han blivit inkallad till sin chef som varit en bland flera som känt igen honom i det aktuella reportaget. Med hänsyn till att L.G:s chef och andra verksamma i branschen med lätthet har kunnat identifiera L.G. utifrån framför allt bårbilden är det klarlagt att hans identitet har röjts genom publiceringen av fotografierna. Det krävs nämligen inte att hans identitet har blivit känd bland en större krets eller allmänhet för att ett röjande skall anses ha skett.

Vad därefter gäller fråga huruvida samtycke föreligger krävs i och för sig inte att ett sådant samtycke skall vara uttryckligt. Samtycket kan sålunda också vara förutsatt eller underförstått (SOU 1990:12 s. 247 och RÅ 2000 ref. 58). Det har dock som nämnts framkommit att L.G. blivit utlovad full anonymitet. Något förutsatt eller underförstått samtycke kan då inte anses ha förelegat. Den omständigheten att L.G. fått en version av den s.k. bårbilden skickad till sig via e-postmeddelande och att han inte svarat på det meddelandet medför inte att ett samtycke kan anses föreligga. Enligt tingsrättens mening visar utredningen att L.G. inte har samtyckt till att hans identitet röjs.

Tingsrätten anser vidare att M.D. haft en sådan roll i publiceringsprocessen av det aktuella numret av tidningen Slitz att han borde ha insett att L.G:s identitet skulle röjas i och med publiceringen av fotografierna. M.D. borde ha tagit reda på omständigheter av betydelse för att kunna bedöma vad som krävdes för att säkra L.G:s anonymitet, t.ex. vilken omfattning den aktuella branschen hade. M.D. borde också ha vidtagit ytterligare åtgärder för att undersöka samtyckesfrågan. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit är det enligt tingsrättens mening styrkt att M.D. av oaktsamhet brutit mot sin tystnadsplikt. Omständigheterna är dock inte sådana att det kan anses styrkt att M.D. uppsåtligen brutit mot tystnadsplikten.

Påföljd

M.D. skall således dömas för brott mot tystnadsplikten enligt TF; en av de grundläggande reglerna till skydd för meddelare. Med hänsyn till att fråga är om ett oaktsamhetsbrott anser tingsrätten likväl att påföljden kan stanna vid ett relativt kraftigt bötesstraff.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer M.D. enligt 3 kap. 3 § och 5 §tryckfrihetsförordningen för brott mot tystnadsplikten enligt denna förordning till 100 dagsböter å 400 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Persson samt hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Ulla Bergendal) anförde i dom den 31 oktober 2006 följande.

DOMSKÄL

Skuld

Utredningen här är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten.

Vad först gäller frågan om L.G:s identitet röjts genom publicering av de aktuella fotografierna gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten.

Vad därefter gäller frågan om L.G. samtyckt till publicering av fotografierna får hovrätten anföra följande. Av förhören med M.D.- liksom med vittnena F.S. och M.v.K.- framgår att det för dem alla stått helt klart att ett krav från L.G:s sida för att låta sig intervjuas och fotograferas var att han var tillförsäkrad anonymitet och att han vid de efterföljande kontakter som förekommit med honom med anledning av den s.k. bårbilden m.m. inte på något sätt eftergivit detta krav. Mot denna bakgrund och med instämmande av vad tingsrätten anfört i denna del finner hovrätten det uppenbart att L.G. inte samtyckt till att hans identitet röjdes.

Vad slutligen gäller frågan om M.D. haft sådan roll i publiceringen av fotografierna att han skall dömas för att av oaktsamhet ha brutit mot sin tystnadsplikt gör hovrätten även här samma bedömning som tingsrätten. Tingsrättens dom i skuldfrågan skall således stå fast.

Påföljd

Hovrätten finner inte skäl att frångå den av tingsrätten bestämda bötespåföljden.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 31 oktober 2006.

Mål nr: B 3756-06.

Lagrum: 3 kap. 3 § och 5 §tryckfrihetsförordningen.

Rättsfall: RÅ 2000 ref. 58.

Litteratur: SOU 1990:12 s. 247 och 273.