RH 2006:62
Vid prövning enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken har bevisningen ansetts inte vara så robust att det framstått som uppenbart att ett italienskt försäkringsbolag har bättre rätt till en beslagtagen bil än den hos vilken beslaget gjorts.
Kristianstads tingsrätt
I februari 2005 anmäldes en bil av fabrikat Porsche Cayenne årsmodell 2005 stulen i Milano, Italien. I oktober samma år förvärvade P.P. genom köpekontrakt bilen i Helsingborg. Sedan det i det s.k. SIS-registret (Schengen Information System) framgått att bilen frånhänts ägaren i Italien genom stöld beslagtogs bilen hos P.P. Åklagaren beslutade, jämlikt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken, den 17 juli 2006 om utlämnande av bilen till det italienska försäkringsbolaget A.S, som inträtt i målsägandens ställe.
P.P. begärde rättens prövning av åklagarens beslut och yrkade att tingsrätten skulle upphäva åklagarens beslut att lämna ut bilen till försäkringsbolaget, upphäva beslaget samt förordna att bilen i stället skulle återlämnas till honom. Därjämte yrkade han ersättning för rättegångskostnader. Åklagaren bestred yrkandena samt yrkade för åklagarkammarens och försäkringsbolagets del att beslaget skulle fastställas och att bilen i enlighet med åklagarkammarens beslut skulle utlämnas till försäkringsbolaget.
Tingsrätten (tf. rådmannen Östen Mandelholm) upphävde den 9 augusti 2006, med angivande av skäl som inte är av betydelse för referatet, åklagarens beslut om utlämnande av personbilen till försäkringsbolaget. Samtidigt hävdes beslaget; dock förordnades att beslaget skulle bestå till dess beslutet vunnit laga kraft, varefter personbilen skulle lämnas ut till P.P.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Åklagaren överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle fastställa att den aktuella bilen skulle lämnas ut till försäkringsbolaget A.S. P.P. bestred ändring och yrkade för egen del ersättning för rättegångskostnader. Målet avgjordes efter föredragning och muntligt förhör.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh, referent, och Helén Andersson samt tf. hovrättsassessorn Tomas Törnqvist) anförde i beslut den 16 november 2006:
SKÄL
Enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken får åklagaren innan åtal har väckts lämna ut egendom till en målsägande, eller någon som trätt i dennes ställe, som framställt anspråk på det beslagtagna föremålet, om det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den hos vilken beslaget gjorts. Även om ett sådant beslut inte innebär att frågan om vem som har bättre rätt till egendomen blir rättskraftigt avgjord, kan beslutets praktiska verkningar bli betydande. Inte minst gäller det om egendomen skall utlämnas till en målsägande eller annan som har sitt hemvist utomlands. Som rekvisitet uppenbart ger uttryck för bör det därför komma i fråga att meddela ett sådant beslut endast om det framstår som helt klart att en civilrättslig process om bättre rätt till egendomen mellan målsäganden (eller annan) och den från vilken egendomen tagits i beslag skulle utfalla till målsägandens fördel.
Bilen i fråga har anmälts som stulen av dess tidigare ägare i Italien. Som tingsrätten konstaterat får P.P. anses ha fullgjort vad som ankommer på honom för att förvissa sig om att den som överlåtit bilen till honom haft rätt att förfoga över bilen. De i 2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre angivna förutsättningarna för godtrosförvärv är därmed uppfyllda. Emellertid följer av 3 § samma lag att den tidigare ägarens rätt till egendomen består, om denna frånhänts ägaren genom att någon olovligen tagit den eller tilltvingat sig den genom våld på person eller genom hot som innebar eller för den hotade framstod som trängande fara. Ägaren måste dock kräva tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav.
P.P. erhöll vid köpetillfället två nycklar till bilen. Utredningen ger vid handen att en av dessa var originalnyckel. Någon utredning som antyder att bilens startanordning skulle ha manipulerats finns inte. Tvärtom talar de uppgifter som presenterats i målet mot att bilen startats med annat än originalnyckel.
Åklagaren har angående de närmare omständigheterna kring det påstådda tillgreppsbrottet i Italien i huvudsak hänvisat till den polisanmälan som upprättades i anslutning till bilens försvinnande den 18 - 19 februari 2005. Vidare har åklagaren åberopat ett fax av den 21 februari 2006 enligt vilket ägaren uppgett att en av originalnycklarna kan ha stulits under ett restaurangbesök.
Enligt hovrätten är den utredning som lagts fram i målet inte av sådan robusthet att det kan anses helt klart att bilen frånhänts sin ägare i Italien genom ett olovligt tagande. Det kan därför inte anses uppenbart att försäkringsbolaget A.S. har bättre rätt till den ifrågavarande bilen än P.P.
Som tingsrätten funnit skall alltså åklagarens beslut om utlämnande av bilen till försäkringsbolaget upphävas. Beslaget bör dock bestå till dess att hovrättens beslut vinner laga kraft.
Vid denna utgång är P.P. att ses som vinnande part i hovrätten. Han bör enligt grunderna för 31 kap. 2 § rättegångsbalken få ersättning av allmänna medel för sina kostnader i hovrätten. Yrkat belopp är skäligt.
SLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Beslaget skall bestå till dess att hovrättens beslut vinner laga kraft.
P.P. tillerkänns ersättning av allmänna medel för sina kostnader i hovrätten med 36 734 kr.
Hovrättens beslut meddelat: den 16 november 2006.
Mål nr: Ö 1939-06.
Lagrum: 27 kap. 4 a § rättegångsbalken; 2 och 3 §§ lagen (1986:796) om godtrosförvärv.