RH 2007:41
Tvist där ena maken gjorde gällande att hon vilseletts att underteckna ett äktenskapsförord har bedömts utgöra tvist om makars förmögenhetsförhållanden. Frågan om svensk domstols behörighet har därför bedömts enligt lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.
Malmö tingsrätt
M.R. ansökte vid tingsrätten om stämning med yrkande att tingsrätten skulle fastställa att ett äktenskapsförord mellan henne och Mi.R. daterat den 19 september 1992 var ogiltigt. Hon gjorde därvid gällande att hon hade vilseletts av Mi.R. att underteckna handlingen då hon inte har några kunskaper i det svenska språket och tillade bl.a. följande: Äktenskapsförordet registrerades vid Malmö tingsrätt den 3 augusti 1993. Parternas äktenskap upplöstes genom äktenskapsskillnad i Polen den 22 juli 2004. Eftersom det förfalskade äktenskapsförordet är registrerat vid Malmö tingsrätt skall tvisten om dess giltighet avgöras i Malmö. - I tingsrättens protokoll antecknades att Mi.R. har hemvist i Polen.
Tingsrätten (hovrättsassessorn Ulla Larsson Ernefelt) avvisade i beslut den 19 juli 2006 M.R:s talan och anförde följande.
Rättegångsbalken reglerar inte direkt frågan om svensk domstols behörighet. Bestämmelser om denna behörighet för främst förmögenhetsrätten finns i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen), som trädde i kraft den 1 mars 2002. Förordningen gäller i förhållande till samtliga EU-stater utom Danmark. Bestämmelserna i förordningen och de nu angivna lagarna har företräde framför rättegångsbalkens regler. Enligt förordningens artikel 2.1 skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap, om inte annat föreskrivs i förordningen. Av artikel 3.1 framgår att talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitt 2-7 i kapitel II i förordningen. Tingsrätten finner inte att någon av undantagssituationerna i detta kapitel är tillämpbar i det aktuella fallet och Bryssel I-förordningen är således inte tillämplig. Då någon förordning eller konventionsbaserad lag inte är tillämplig gäller som huvudregel att en tvist är underkastad svensk domsrätt, om svensk lag anvisar ett forum här i landet. Enligt 10 kapitlet 1 § rättegångsbalken är laga domstol i tvistemål rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Mi.R. har hemvist i Polen varför M.R:s ansökan om ogiltigförklarande av äktenskapsförord inte skall avgöras av Malmö tingsrätt.
Hovrätten
M.R. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson samt hovrättsråden Jan E Ohlsson och Bob Nilsson Hjorth, referent) anförde i beslut den 31 maj 2007 följande.
SKÄL
M.R. har som grund för ogiltigförklaring av äktenskapsförordet i tingsrätten uppgett att hon har blivit vilseledd att underteckna handlingen. Frågan är om detta är en tvist om makars förmögenhetsförhållanden.
Besvaras frågan jakande regleras frågan om svensk domstols behörighet av lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Det följer av lagens första paragraf. I annat fall, dvs. om tvisten bedöms vara en tvist på privaträttens område som inte avser makars förmögenhetsförhållanden, gäller i stället rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Enligt artikel 1 i förordningen är denna nämligen tillämplig på privaträttens område med vissa undantag. Bl.a. är förordningen inte tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden.
I förarbetena till lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden togs frågan upp vad som avses med begreppet makars förmögenhetsförhållanden (prop. 1989/90:87 s. 34 f.). Där anges att inte alla avtal som makar träffar är sådana som angår förmögenhetsförhållandena i äktenskapet utan att avtal mellan makar också kan vara av allmänt förmögenhetsrättsligt slag. Avtal av den förstnämnda typen preciseras som ”dvs i princip avtal som regleras av regler inom äktenskapsrätten”. Ett avtal kan också, enligt propositionen, ha ”delad karaktär” så att det kommer att betraktas delvis som ett familjerättsligt avtal och delvis som ett förmögenhetsrättsligt.
Den gräns som dras i förarbetena är relativt snäv. EG-domstolen har emellertid i två avgöranden (C 143/78 och C 25/81) gett begreppet en vidare innebörd. Enligt domstolen innefattar begreppet makars förmögenhetsförhållanden inte bara makars arrangemang med egendom vilka är särskilt och exklusivt angivna i nationell äktenskapsrättslig reglering, utan också alla egendomsförhållanden som är en direkt följd av äktenskapet eller dess upplösning. Tolkningen av begreppet gjordes i och för sig i förhållande till konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område. Bryssel I-förordningen har emellertid därefter antagits för att få en gemenskapsakt angående de i konventionen nämnda frågorna som är bindande och direkt tillämplig.
Bedömningen av om nu aktuell tvist avser makars förmögenhetsförhållanden bör, med hänsyn till det sagda, göras utifrån EG-domstolens definition.
M.R. har yrkat att ett äktenskapsförord, enligt vilket all egendom skall vara enskild, skall förklaras ogiltigt. Till grund för sitt yrkande har hon visserligen åberopat en allmän avtalsrättslig grund för ogiltighet. Även med beaktande av detta får dock tvisten om äktenskapsförordets giltighet anses gälla egendomsförhållanden som är en direkt följd av äktenskapet eller dess upplösning
Eftersom tvisten således gäller makars förmögenhetsförhållanden regleras frågan om svensk domstols behörighet av lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Svensk domstol är behörig att ta upp en sådan tvist, bl.a. om svaranden i en uppkommen fråga har godtagit att saken prövas i Sverige eller har gått i svaromål i saken utan invändning om domstolens behörighet, 2 § första stycket 5 nämnda lag. När tingsrätten avvisade ansökan hade Mi.R. inte fått tillfälle att ta ställning till om han skulle godta att tvisten handlades i Sverige, och det stod således inte klart att svensk domstol saknade behörighet.
Därtill kommer att bestämmelsen i 10 kap. 1 § rättegångsbalken om att laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist reglerar endast vilken svensk domstol som skall ta upp en tvist om svensk domstol är behörig. Denna forumregel skall dessutom beaktas endast om svaranden gör en invändning om att tvisten inte har väckts vid rätt domstol.
Mot bakgrund av det nu sagda skall tingsrättens avvisningsbeslut undanröjas.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Hovrättens beslut meddelat: den 31 maj 2007.
Mål nr: Ö 1924-06.
Lagrum: 1 och 2 §§ lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden; Artikel 1 rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordning).
Rättsfall: EG-domstolens rättsfall C 143/78 och C 25/81.
Litteratur: Prop. 1989/90:87 s. 34 f.