RH 2007:50
Yrkande i mål om klander av skiljedom om förpliktande för skiljemännen att utge vissa handlingar, bl.a. anteckningar och utkast till skiljedom, har lämnats utan bifall.
Svea hovrätt
Soyak International Construction & Investment Inc. (ett turkiskt bolag; i fortsättningen benämnt SIC) väckte talan mot Hochtief AG (ett tyskt bolag; i fortsättningen benämnt HAG) med yrkande att Svea hovrätt skulle upphäva den skiljedom som meddelats av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut den 12 juni 2003 mellan SIC och HAG. SIC yrkade vidare att hovrätten skulle förplikta de tre skiljemän som deltagit i avgörandet att utge alla anteckningar, promemorior, protokoll från överläggningar och liknande material (såsom korrespondens mellan skiljemännen) liksom utkast till skiljedom, vilka handlingar utvisade att skiljemännen hade befattat sig med SIC:s yrkanden och invändningar, beaktat och bearbetat anförd bevisning och tagit del av och övervägt innehållet i SIC:s argument. Som bevistema angav SIC att de begärda handlingarna kunde antas ha betydelse som bevis för SIC:s påstående att skiljemännen inte befattat sig med SIC:s yrkanden och invändningar, inte beaktat eller bearbetat anförd bevisning eller inte tagit del av och övervägt innehållet i SIC:s argument.
HAG bestred editionsyrkandet.
I yttranden från de tre skiljemännen motsatte sig dessa editionsyrkandet var för sig. De uppgav därvid bl.a. att handlingarna var oväsentliga för den föreliggande rättstvisten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Kristina Boutz och Ingrid Holmstrand, referent, samt tf. hovrättsassessorn Helena Norberg) anförde i beslut den 13 januari 2006 följande.
Enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken är den som innehar skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis, enligt huvudregeln skyldig att förete den. I bestämmelsen finns en del undantag, bl.a. i vissa fall då tystnadsplikt råder. Det föreligger inte heller skyldighet att förete minnesanteckning eller annan sådan uppteckning, som är avsedd uteslutande för personligt bruk, om det inte finns synnerlig anledning.
Då det gäller att bedöma om uppgifterna i handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i målet får till en början beaktas på vilket sätt och i vilket sammanhang handlingarna upprättats.
SIC har åberopat handlingarna till styrkande av att skiljemännen inte befattat sig med SIC:s yrkanden och invändningar, inte beaktat eller bearbetat anförd bevisning eller inte tagit del av och övervägt innehållet i SIC:s argument. De nu aktuella handlingarna får till stor del antas vara upprättade under förutsättning att de inte är slutliga eller fullständiga dokument. Skiljemännens slutliga ställningstaganden sker först i skiljedomen. Det är därför tveksamt om handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i målet.
Till detta kommer att handlingarna, som utgör internt arbetsmaterial, upprättats uteslutande för skiljemännens eget bruk och att avsikten varit att handlingarna inte skulle komma någon utomstående till del. Handlingarna är enligt hovrättens mening att jämställa med minnesanteckningar eller andra sådana uppteckningar som avses i 38 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken. När det gäller den intresseavvägning som skall göras inom ramen för tredje stycket får syftet med reglerna om domares tystnadsplikt anses ha relevans. Syftet med reglerna är enligt förarbetena att bredda vägen för en öppen och allsidig diskussion mellan dem som deltar i överläggningen. Om det fanns en risk för att varje framförd synpunkt och varje framlagt utkast till avgörande skulle ges allmän spridning, skulle säkerligen många av deltagarna i överläggningarna dra sig för att gå in på en närmare diskussion av problemen. Härigenom skulle målen få en mindre allsidig belysning (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 312). Det nu anförda talar med styrka för att handlingar av den karaktär varom nu är fråga inte bör lämnas ut med mindre än att det finns synnerlig anledning. Någon sådan finns inte i detta fall.
Med hänsyn till det ovan anförda lämnar hovrätten editionsyrkandet utan bifall.
Hovrättens beslut meddelat: den 13 januari 2006.
Mål nr: T 6398-03.
Lagrum: 38 kap. 2 § rättegångsbalken.
Litteratur: Prop. 1979/80:2 Del A s. 312.