RH 2007:62

Åklagaren yrkade ansvar å M.H., J.S. och R.Å. för försök till rån enligt följande gärningsbeskrivning: M.H., J.S. och R.Å. har tillsammans och i samförstånd försökt råna C.R. Gärningsmännen har därvid befunnit sig i en gångtunnel vid Dalbyvägen, beväpnade med en kolsyrepistol och ammunition. När de fått syn på C.R. har de beslutat och uttalat att de skulle råna henne. M.H. har därefter, beväpnad med pistolen, korsat gatan och gått emot C.R. R.Å. har gått några steg efter M.H. och J.S. några steg efter R.Å. När M.H. befunnit sig några meter från C.R. har han känt igen henne och då avbrutit försöket. Fara för brottets fullbordan har emellertid förelegat eller endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.

Samtliga tilltalade förnekade gärningen.

Envar av M.H. och R.Å. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till rån.

Åklagaren bestred yrkandena.

Åklagaren justerade i hovrätten sitt gärningspåstående på så sätt att hon som en ny sista mening i första stycket tillade: I vart fall har R.Å., genom att uttala att M.H. skulle råna C.R., med råd och dåd främjat ovan angivna gärning och förmått M.H. att utföra nämnda gärning.

R.Å. förnekade att han anstiftat M.H. att råna C.R.

Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, referent, f.d. hovrättsrådet Bengt Nilsson och adjungerade ledamoten f.d. rådmannen Anders Nilsson samt två nämndemän) anförde bl.a. följande:

DOMSKÄL

När det gäller åtalet för försök till rån har i hovrätten C. R., M.H. och R.Å. hörts på nytt. Härjämte har förhör hållits med vid tingsrätten medtilltalade J.S. samt med vittnet M.N. Hovrätten har även hållit syn på platsen för händelsen.

Som tingsrätten kommit fram till bör C.R.:s uppgifter läggas till grund för bedömningen. Av dessa, som för övrigt i denna del i allt väsentligt får stöd också av vad övriga hörda personer har berättat, framgår emellertid inte annat än att M.H., när han befann sig mitt på vägen, ändrade riktning och började gå åt ett annat håll och således avlägsna sig från henne. Hur nära C.R. som M.H. befann sig när han vek av från den kurs han hade hållit tidigare har inte blivit alldeles klarlagt. Så mycket kan emellertid konstateras som att det rörde sig om upp emot tio meter. Vidare har framkommit att M.H. varken visade eller lyfte sin pistol mot C.R., utan hade den dold i byxlinningen, eller i övrigt företog sig något - i ord eller handling - mot C.R. Däremot är det klarlagt att R.Å. i samband med att M.H. började röra sig emot C.R., och således på ett avstånd om ca 80 meter, ropade ”råna bruden” eller något liknande.

För att någon skall dömas för försök till brott fordras enligt 23 kap. 1 § brottsbalken bl.a. att han påbörjat utförandet av visst brott och att han varit bestämd i sitt uppsåt att fullfölja brottet enligt den plan han har.

När det gäller kravet att gärningsmannen skall ha påbörjat utförandet av visst brott brukar man tala om att den s.k. försökspunkten skall ha passerats. I vilka fall detta anses ha skett vid olika typer av brott är i viss mån föremål för diskussion i den juridiska doktrinen och är således inte alldeles klart. Att vid rånbrott förlägga försökspunkten så tidigt i ett tänkt händelseförlopp att det räcker med att den handlande har styrt sina steg emot en person bör emellertid, oavsett vilket uppsåt han kan ha, normalt inte komma i fråga. I stället bör i allmänhet krävas att den som handlar har nått fram till den person som påstås vara det tilltänkta rånoffret, dvs. kommit till vad som kan beskrivas som den personens omedelbara närhet, och där vidtagit någon åtgärd för att sätta sin plan i verket. Detta har M.H. inte gjort. Någon omständighet som innebär att försökspunkten i M.H.:s fall ändå har passerats föreligger inte. Här kan hänvisas till rättsfallet NJA 1995 s. 405, i vilket försökspunkten inte ansågs nådd när några personer, i en stulen bil, med avsikt att råna en penninginrättning hade begett sig från utgångspunkten och färdades i bilen mot det avsedda målet försedda med skjutvapen, overaller, huvor och handskar. Inte heller ansågs i SvJT 1973 rf s. 87 försökspunkten nådd när någon hade begivit sig till en viss plats i avsikt att där stjäla en säck med värdepost från en posttransport. Att R.Å. uppmanat M.H. att utföra ett rån förändrar inte bedömningen.

Det sagda innebär att M.H. inte i lagens mening har påbörjat utförandet av visst brott. Han skall därför inte dömas för försök till rån. Åklagaren har inte för hans del gjort gällande att förfarandet innefattat något annat brott. Åtalet skall därför i denna del ogillas helt.

Beträffande R.Å. blir, med de nyss redovisade skälen, slutsatsen densamma som i fråga om M.H. Inte heller R.Å. skall således dömas för försök till rån. Med hänsyn till att M.H.:s handlande från objektiva utgångspunkter inte innefattat av åklagaren påstått brott, skall R.Å. inte heller dömas för den av åklagaren i andra hand påstådda anstiftansgärningen eller över huvud taget för medverkan till brott.

DOMSLUT

Hovrätten ogillar åtalen mot M.H. och R.Å.

Hovrättens dom meddelad: den 12 mars 2007.

Mål nr: B 2960-06.

Lagrum: 8 kap. 5 § och 12 § samt 23 kap. 1 §brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1995 s. 405; SvJT 1973 rf s. 87.