NJA 1995 s. 405

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs TR åtal mot bl a M.J., född 1974, M.H., född 1969, och M.A., född 1973, för en rad brott. Åtalspunkt 10 avsåg försök till grovt rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Enligt gärningsbeskrivningen hade M.J. och M.H. gemensamt vid ett tillfälle under tiden d 1-3 aug 1994 rekognoscerat i Getinge inför planerade väpnade rån mot bankinrättningar på orten och för att utse lämplig plats för byte av flyktbilar, varefter de tillsammans med M.A. och ytterligare en person d 4 aug 1994 hade tillgripit en personbil (röd Mazda 626) i Halmstad.

I gärningsbeskrivningen anförde åklagaren vidare: Enligt uppgjorda planer har M.J., M.H. och M.A., efter biltillgreppet, samlats i ett skogsområde nära Getinge och där förberett det planerade rånet mot Sparbanken i Getinge. M.J. och M.H. har klätt på sig overaller och stoppat på sig "rånarluvor" och handskar. De har härefter i den stulna Mazdan begivit sig till Getinge för att råna Sparbanken. I bilen har de medfört en automatkarbin (AK4), som skulle användas vid brottet. Det påbörjade rånförsöket har inte kommit att fullbordas, på grund av yttre omständigheter som att alltför många människor uppehållit sig i bankens närhet. M.J. och M.H. har därför återvänt till platsen i skogsområdet. - Efter att ha uppehållit sig en kortare tid i skogsområdet, har M.J. och M.H. - alltjämt iklädda overaller och medförande övrig rånutrustning och vapen - påbörjat ett nytt försök att råna Sparbanken i Getinge genom att ånyo bege sig till Getinge i Mazdan. Det här försöket har också avbrutits på grund av yttre omständigheter som att en polisbil iakttagits av M.J. och M.H. i bankens närhet. Försöksbrottet har därför inte fullbordats. M.J. och M.H. har på nytt återvänt till skogsområdet. - M.A. har under dessa båda försök uppehållit sig som vakt på platsen i skogsområdet vid M.J:s BMW-bil, som skulle användas för den fortsatta flykten efter rånet. Enligt planerna skulle M.J. och M.H. återvända till platsen efter rånet i Mazdan, som sedan skulle lämnas på denna plats. Alla tre skulle lämna platsen i BMW-bilen på det sättet, att M.J. och M.A. skulle gömma sig i bagagerummet, medan M.H. skulle köra bilen. - Efter de två tidigare försökstillfällena har M.J. och M.A. något senare samma dag påbörjat ytterligare ett försök att råna Sparbanken i Getinge. M.A. har tagit över den rånutrustning, som M.H. tidigare medfört, och tillsammans med M.J. medförande vapen i den stulna Mazdan begivit sig till Getinge för att utföra brottet. Inte heller denna gång har brottet kommit att fullbordas på grund av alltför mycket rörelse i närheten av banken. - M.H. har under tiden som M.J. och M.A. befunnit sig i Getinge för att utföra rånet uppehållit sig på platsen i skogsområdet som vakt vid M.J:s BMWbil för att invänta M.J:s och M.A:s återkomst efter rånet. M.H. har således övertagit den roll, som M.A. haft vid tidigare försök. - Med hänsyn till att en automatkarbin skulle komma att användas och att gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt skulle komina att utnyttja bankpersonalens skyddslösa och utsatta ställning bedöms rångärningarna som grova.

Åtalspunkt 11 avsåg försök till grovt rån. I gärningsbeskrivningen anfördes bl a: M.J. och M.A. har d 5 aug 1994 tillsammans och i samråd efter de planer, som tidigare gjorts upp och som man försökt genomföra dagen före, med två flickor sökt råna Sparbanken i Getinge. Tillvägagångssättet har varit detsamma som vid de tre försöken föregående dag nämligen att M.J. och M.A. iklädda overallerna och medförande övrig rånutrustning och vapen (AK4) i den stulna Mazdan kört in till banken i Getinge för att utföra brottet. Under tiden har flickorna uppehållit sig på platsen i skogsområdet med en bil, som de disponerat. Efter att ha suttit i bilen på parkeringsplatsen intill

Sparbanken en tid utan att lämpligt läge infunnit sig har M.J:s och M.A:s påbörjade rånförsök inte fullbordats. De har återvänt till skogsområdet. - M.J. och M.A. har härefter påbörjat ytterligare ett försök att råna Posten eller Götabanken i Getinge genom att bege sig dit i Mazdan iklädda overallerna och medförande övrig rånutrustning och vapen. Efter att ha bestämt sig för Götabanken har de uppehållit sig i bilen strax intill banklokalen för att invänta lämpligt brottstillfälle. Under tiden har de diskuterat hur de skulle uppträda inne i banklokalen och vem av dem som skulle handha vapnet. Försöksbrottet har inte heller den här gången kommit att fullbordas på grund av att en SJ-buss parkerat helt nära den stulna Mazdan. M.J. och M.A. har därför lämnat platsen i bilen men återvänt efter en kortare stund för att fullfölja brottsplanerna. De har dock även den här gången blivit störda av yttre omständigheter och återvänt till skogsområdet. - Med hänsyn till att en automatkarbin skulle komma att användas och att gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt skulle komma att utnyttja bank- och/eller postpersonalens skyddslösa och utsatta ställning bedöms gärningarna som grova.

Åtalspunkt 12 avsåg försök till grovt rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Enligt gärningsbeskrivningen hade M.J. och M.H. d 8 aug 1994, i enlighet med tidigare uppgjorda rånplaner, träffats i Halmstad för att fullfölja dessa planer, och M.J. hade tillsammans med en annan person där tillgripit en personbil (röd Volvo 850).

I gärningsbeskrivningen anförde åklagaren vidare: Efter att ha färdats till en tidigare använd plats i ett skogsområde nära Getinge, har M.J. och M.H. iklädda overaller och medförande övrig rånutrustning (bl a luvor) och vapen (AK4) påbörjat rånförsök mot Sparbanken i Slöinge genom att i den stulna Volvon bege sig till samhället och parkera framför banken för att invänta lämpligt råntillfälle. På grund av alltför mycket rörelse på platsen har brottet inte kommit att fullbordas. M.J. och M.H. har återvänt till platsen i skogsområdet. - Efter att ha uppehållit sig en kortare stund i skogsområdet har M.J. och M.H. påbörjat ett nytt försök att råna Sparbanken i Slöinge genom att i den stulna bilen, medförande all rånutrustning inkl vapen, bege sig till samhället och parkera framför banken för att invänta lämpligt råntillfälle. Inte heller denna gång har brottet kommit att fullbordas på grund av alltför mycket rörelse på platsen. De har därför kört från platsen framför banken och kört runt i samhället för att efter en kortare stund återvända till platsen framför banken för att fullfölja sina planer på att råna banken. Även denna gång har de avbrutit sin väntan på grund av störande yttre omständigheter och på nytt kört omkring i samhället. Efter en stund har de återvänt till parkeringen framför Sparbanken för att ånyo fullfölja det planerade väpnade rånet. M.J. har i vart fall i det här skedet varit iklädd "rånarluva" och suttit på golvet i bilen, vilket han gjort även vid de tidigare tillfällen, då de befunnit sig framför banken. Inte vid något av dessa tillfällen har brottet kommit att fullbordas på grund av störande yttre omständigheter. De har återvänt till skogsområdet. Den stulna Volvon har placerats på en plats nära Getinge för att kunna användas på nytt. - Med hänsyn till att en automatkarbin skulle komma att användas och att gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt skulle komma att utnyttja bankpersonalens skyddslösa och utsatta ställning bedöms rångärningarna som grova.

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, Solerud, referent, och Nilsson) beslöt följande dom: Domskäl. M.H. och M.A. samt M.J., vilken genom HovR:ns dom dömts för bl a samma brott som M.H. och M.A., har i HD berättat om händelseförloppen enligt åtalspunkterna 10, 11 och 12 i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av domstolarnas domar.

Beträffande de tre åtalspunkterna utvisar utredningen sammanfattningsvis följande. Rån mot bankinrättningar planerades. Bilar tillgreps för att användas vid rånen. Bilarna parkerades nära platsen för de tilltänkta rånen. M.J. samt M.A. och M.H. (åtalspunkt 10), eller en av de senare (åtalspunkterna 11 resp 12), åkte sedan med bil som inte var tillgripen till den plats där en tillgripen bil hade lämnats. Denna plats fungerade som utgångsläge för den vidare verksamheten. Dit medfördes ett skjutvapen (en automatkarbin), overaller, handskar och s k rånarluvor. Medan M.J. tillsammans med någon av de andra två färdades till utsedd bankinrättning med den tillgripna bilen stannade den tredje av dem (åtalspunkt 10) eller någon eller några andra personer (åtalspunkt 11) kvar vid utgångsläget. Under färden medtog de två vapnet och övrig utrustning. Sedan de hade varit i närheten av bankinrättningen och bl a vid några tillfällen väntat strax intill banklokalen återvände de till utgångsläget. De hade inte befunnit sig utanför bilen eller öppnat någon bildörr innan de hade återvänt.

I 8 kap 12 § BrB anges att för försök eller förberedelse till rån eller grovt rån döms till ansvar enligt vad i 23 kap samma balk stadgas.

Av 23 kap 1 § 1 st BrB följer att det för att ett straffbart försök skall föreligga krävs att någon har påbörjat utförandet av ett visst brott, utan att detta har kommit till fullbordan, och att fara har förelegat för att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara har varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.

En central fråga är således huruvida M.H. och M.A. kan anses ha, i den mening som avses i sistnämnda §, påbörjat utförandet av de rånbrott som åsyftas med de tre åtalspunkterna, eller med andra ord om den s k försökspunkten uppnåtts.

Domstolarna har ansett att försökspunkten uppnåtts när M.J. tillsammans med M.H. resp M.A. lämnat utgångsläget och därifrån med vapnet och övrig utrustning färdats mot den utsedda penninginrättningen. Den sålunda valda tidpunkten kan i och för sig förefalla i viss mån naturlig; de svårigheter som föreligger att för skilda fall definiera försökspunkten har också lett till allmänna uttalanden av innebörd att försökspunkten får bestämmas efter vad som tycks vara naturligt (se t ex Kommentar till BrB II, 6 uppl s 591 och Vängby i SvJT 1987 s 550).

Att placera försökspunkten där domstolarna förlagt den kan synas stå i överensstämmelse med ståndpunkten att det för att försökspunkten skall vara uppnådd krävs att gärningsmannen har utfört eller påbörjat utförandet av - inte någon stöld- eller våldshandling eller annan handling som ingår i beskrivningen av rånbrott - men väl en handling som närmast föregår någon sådan handling och som här något oegentligt kallas den näst sista handlingen.

Det kan förefalla som om stöd för den nu berörda ståndpunkten står att finna i vissa rättsfall om varusmuggling och olovlig varuutförsel där redan påbörjandet av en färd mot gränsen har ansetts kunna innebära att försökspunkten uppnåtts (se t ex HD:s uttalanden i NJA 1989 s 456 och där anförda fall) och i vad som anförts i litteraturen (se tex Wennberg, Försök till brott, 1985 s 134 ff). I andra liknande fall har HD dock funnit att försökspunkten inte hade uppnåtts redan vid påbörjandet av färden (NJA 1954 s 406 och 1991 s 332).

I rättsfallet NJA 1991 s 332 har HD särskilt hänvisat till angelägenheten, allmänt sett, att inte förlägga försökspunkten för ett brott alltför långt från tidpunkten för brottets fullbordan. Svensk rätt anses också inta en restriktiv hållning till frågan om försöks straffbarhet (BrB:kommentaren s 591). Särskilt med hänsyn härtill kan inte en förflyttning med bil till platsen för ett tänkt brott (t ex villainbrott) utan vidare betraktas som försök till brottet, även om förflyttningen av naturliga skäl förutsetts bli genomförd enligt och ingått som del i planeringen av brottet. I all synnerhet bör detta gälla i ett fall som det förevarande där ytterligare handlingar, som också ter sig naturliga att beakta för bestämmandet av försökspunkten, måste vidtas innan någon handling som innefattas i brottsbeskrivningen kan påbörjas och förflyttningen inte kan anses som början på en förflyttning som innefattas i brottsbeskrivningen för brottet (jfr NJA 1990 s 354 men också allmänt Hoflund i SvJT 1987 s 698).

Som ett led i sin motivering till att påbörjandet av bilfärden innebar att M.H. och M.A. uppnått försökspunkten har HovR:n angett att färden innefattade flera betydelsefulla rättsstridiga moment. Som dylika moment torde främst komma i fråga brottet olaga vapeninnehav men möjligen även brukandet av en tillgripen bil. Den bakomliggande tanken synes då närmast vara den som enligt förarbetena och litteraturen (se t ex NJA II 1942 s 248, BrB:kommentaren s 590 och Wennberg, a a s 134 f) skulle kunna beskrivas så att, om den näst sista handlingen i sig själv är brottslig, gärningsmannen redan genom denna handling överskrider straffbarhetens gräns, varför sannolikheten för att han skall fortsätta sitt brottsliga förehavande till slut är övervägande om handlingen är avsedd att något så när omedelbart åtföljas av eller står i samband med handling varigenom brottet skall fullbordas. Ett typexempel på detta skulle vara att en inbrottstjuv har passerat försökspunkten för stöld, när han börjat bryta sig in.

Om i ett fall som det förevarande försökspunkten anses uppnådd redan genom olaga vapeninnehav, tillgrepp av bil eller ett olovligt brukande av bil blir emellertid försökspunkten förlagd för tidigt (jfr NJA II 1942 s 246 och Jareborg, Straffrättens ansvarslära, 1994 s 83). Med hänsyn till det tidigare anförda bör då inte heller nyssberörda moment föranleda en annan bedömning av bilfärden när det gäller försökspunkten.

På grund av det anförda och då övriga omständigheter kring händelseförloppet inte föranleder annat kan M.H. och M.A. inte dömas för försök till rån.

För förberedelse till brott skall enligt 23 kap 2 § 1 st BrB dömas den som, med uppsåt att utföra eller främja brott, anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar eller tager annan dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant hjälpmedel, och ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott eller försök. Enligt 3 st av samma § skall inte dömas till ansvar om faran för brottets fullbordan var ringa.

Av utredningen i målet framgår att M.H. och M.A. med uppsåt att utföra eller främja rånbrott tagit sådan befattning med hjälpmedel, främst vapnet, som avses i detta lagrum (jfr NJA 1962 s 56). Faran för fullbordan av rånbrott har inte varit ringa.

Domstolarna har funnit det inte visat att vapnet skulle vara laddat vid rånen. Även om under bilfärden i fråga inte bara vapnet medförts utan även ammunition, ger inte vad som framkommit i HD anledning till annan bedömning av M.H:s och M.A:s uppsåt än att även ett förberedelsebrott får anses ha avsett sådant rånbrott som beskrivs i 8 kap 5 § BrB.

Med hänsyn till det anförda finner HD att M.A., i enlighet med vad han själv gjort gällande, i stället för försök till rån enligt åtalspunkterna 10 och 11 skall dömas för förberedelse till rån.

M.H. har anfört att åtalen mot honom enligt åtalspunkterna 10 och 12 skall ogillas därför att han frivilligt trätt tillbaka. Av utredningen framgår emellertid att M.H. handlat på ett sätt som innebär att han inte enligt 23 kap 3 § BrB kan gå fri från ansvar för förberedelsebrott. Även M.H. skall således dömas för förberedelse till rån.

Utöver de brott som nu är i fråga har enligt HovR:ns dom M.H. gjort sig skyldig till grovt rån, förberedelse till rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel (fyra fall) och medhjälp till rån samt M.A. gjort sig skyldig till medhjälp till försök till rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel (två fall), förberedelse till rån och brott mot vapenlagen (1973:1176) som är grovt.

Såväl M.H:s som M.A:s samlade brottslighet har ett sådant straffvärde att annan påföljd än fängelse är utesluten. Även med den ändring till förberedelsebrott som följer av det föregående är brottsligheten av mycket allvarlig karaktär. Det saknas skäl att i någon betydande utsträckning sätta ned de av domstolarna bestämda påföljderna.