RH 2007:82
Fråga om pokerspel som anordnats för medlemmarna i en förening varit att jämställa med lotteri anordnat för allmänheten och därmed tillståndspliktigt. Även fråga om gränsdragningen till ringa brott.
Halmstads tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot F.K. enligt 54 § lotterilagen (1994:1000) enligt följande gärningsbeskrivning. F.K. har uppsåtligen eller av grov oaktsamhet den 14 januari och den 10 mars 2006 i Holms bygdegård i Halmstad olovligen anordnat lotteri. Han har som ordförande i föreningen A. anordnat kortspel, poker, där det vid båda tillfällena varit ca 20 spelare, varje spelare gjort en insats på 200 - 400 kr och där högsta vinsten uppgått till 3 000 kr.
F.K. medgav att han ordnat lotteri, men gjorde gällande att det inte är brottsligt under de omständigheter under vilka lotteriet anordnats och bestred ansvar för brott mot lotterilagen.
F.K. uppgav i huvudsak följande: Han startade föreningen A. tillsammans med N.K. och ca 30 andra spelintresserade kamrater. Syftet med föreningen var att träffas och spela backgammon, kort- och rollspel och i samband därmed kanske dricka ett glas whisky eller dylikt för att ha trevligt tillsammans. Han vände sig till polismyndigheten för att få reda på om något tillstånd krävdes för pokerspel med penninginsatser men fick då beskedet att om det är fråga om ett slutet sällskap krävs inget tillstånd. Föreningen har 200-300 medlemmar, av dessa är 50-80 personer aktiva. För att få medlemskap krävs att personen är myndig och att han har blivit rekommenderad av en annan medlem. Medlemsavgiften är 20 kronor per år. Som föreningens ordförande är F.K. initiativtagare och sammankallande till föreningens möten. Sammankomsterna har ägt rum i en hyrd lokal eller hemma hos F.K. eller N.K. Föreningen har inga regelbundna möten utan F.K. bestämmer tid, plats och vilket spel som skall spelas inför varje sammankomst. Han bjuder in medlemmarna via telefon eller e-mail och de som vill deltaga skall senast två dagar före mötet anmäla sitt intresse. Endast de som i förväg anmält sig får deltaga i spelet. När alla som anmält sig kommit till lokalen har dörren låsts och inga andra har fått komma in. Medlemmar som inte anmält sig har fått vara närvarande men inte deltaga i spelet. Medlemskap har kunnat lösas på plats men under inga omständigheter har oanmälda personer fatt deltaga i spelet. Vid sammanlagt fyra tillfällen har de spelat poker och vid tre av dessa tillfällen har de spelat om pengar. Föreningen har inte gjort någon vinst utan spelarnas insatser har gått till vinstpotterna med undantag för de utgifter föreningen haft för chips, godis eller våfflor med grädde vid varje möte. Spelarna har placerats genom lottning vid olika bord. Vinnaren har utsetts genom en utslagsturnering där den som blivit kvar längst har vunnit högsta vinstpotten. Det har inte varit fråga om hasardspel. En spelare som förlorat en omgång har inte fått köpa in sig i spelet igen. Den 14 januari 2006 hade ca 20 spelare anmält sitt intresse för att spela poker. Var och en betalade 200 kronor i insats och pengarna fördelades i tre olika vinstpotter. När polisen kom tyckte F.K. att han behövde dölja att de spelade om pengar och därför sade han att de spelade om poäng. Den 10 mars 2006 hade arton personer anmält sig och betalat 400 kr i insats vardera för att spela Texas hold'em, en typ av poker.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Gert Råberg samt nämndemännen Hans-Åke Kärngren, Marie Törnberg och Lars Wollentz) anförde i dom den 8 mars 2007 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Det spel som F.K. anordnat är lotteri i lotterilagens mening. Det framstår emellertid som utan vidare klart att det inte anordnats för allmänheten. Vidare framgår att spelet ägt rum inom en mycket begränsad krets i en förening i vilken råder kvalificerade krav på medlemskap. Spelet är därför inte att jämställa med ett lotteri som är anordnat för allmänheten. Även om de insamlade insatserna lämnat något överskott sedan vinstpotterna bestämts är det inte annat visat än att det är fråga om ytterst begränsade belopp, som använts till en blygsam förtäring i form av chips eller våfflor med grädde vid sammankomsterna. Det är då fråga om ett ringa brott som inte skall föranleda ansvar. Åtalet för brott mot lotterilagen kan därför inte vinna bifall.
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Hovrätten
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till åtalet.
F.K. bestred ändring. Han hördes på nytt i hovrätten och berättade samma som antecknats i tingsrätten dom med följande tillägg och ändringar. Från början var det ett herrsällskap om 20-30 personer, bestående av bekanta och deras bekanta, som träffades en till två gånger i månaden. Eftersom de hade gemensamma intressen och då det kändes mer seriöst på det viset, bildade de efter någon månad föreningen A. Att spela poker var inte det som de ägnade sig mest åt vid sammankomsterna, utan de försökte fördela lika mellan de olika spelsorterna. Medlemmarna kunde föreslå aktiviteter till F.K. och ibland improviserade man. De spelade poker vid kanske fem tillfällen och vid tre eller fyra av dessa spelade de om pengar. Det förekom även möten utan spelaktiviteter då de träffades enbart för att dricka whisky och öl. Föreningen brukade sälja spritdrycker och öl till självkostnadspris vid sammankomsterna, dock inte när man ägnade sig åt rollspel eller laserdome-spel. För att en person skulle få bli medlem räckte det inte att denne var myndig och hade blivit rekommenderad av en annan medlem. F.K. tog dessutom personligen kontakt med alla som ville bli medlemmar för att försäkra sig om att de var intresserade av det som föreningen sysslade med. Kontakten skedde via telefon eller, om det inte var möjligt, via e-post. Vid i vart fall två tillfällen nekades medlemskap, det gällde dels en person som inte var myndig, dels en person som inte verkade lämplig. När polisen kom den 14 januari 2006 sade han att de spelade om poäng fast de spelade om pengar. Anledningen var att han blev rädd och skärrad och att han blev osäker på om verksamheten var laglig. Högsta vinsten denna kväll var 3 000 kr. Insats- och vinstbelopp bestämdes med hänsyn till antalet deltagare. Den 10 mars 2006 var den totala vinstsumman 6 500 kr. F.K. har inte tjänat några pengar på pokerspelen. Bland de handlingar som polisen beslagtog vid husrannsakan fanns bland annat en affärsplan för Swecall poker. Föreningen A. har inte varit ansluten dit, man nöjde sig med att vara anslutna till Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund; hovrättens anm.). Han fick affärsplanen av en god vän som hade startat en pokersajt på internet. Han förklarade för vännen att det inte var något för föreningen A., men att han kunde hjälpa till att rekrytera medlemmar. Det förekom att den föreningen gav penningpris till den som vann i dess pokerspel.
Åklagaren förklarade sig godta F.K:s uppgift att föreningen inte varit ansluten till Swecall.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Charlotte Hallén och Per Renell, hovrättsassessorn Marie Wettersten samt nämndemännen Evert Samuelsson och Kristina Brauer) anförde i dom den 19 november 2007 följande.
DOMSKÄL
Av 1 och 9 §§lotterilagen (1994:1000) följer att det är tillståndspliktigt att anordna lotterier för allmänheten. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet anordnar sådant lotteri utan att ha tillstånd döms enligt 54 § till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet ringa skall, enligt samma lagrum, inte dömas till ansvar.
De pokerspel om pengar som F.K. anordnat den 14 januari respektive den 10 mars 2006 är lotterier i lotterilagens mening. Som åklagaren utvecklat åtalet avser målet i denna del frågan om lotterierna har varit anordnade för allmänheten och därmed tillståndspliktiga.
I 1 § andra stycket lotterilagen anges att ett lotteri skall anses anordnat för allmänheten även när det som villkor för deltagande krävs medlemskap i en viss sammanslutning, om denna väsentligen har till uppgift att anordna lotterier eller när lotteriet annars med hänsyn till omfattningen eller till villkoren för deltagande är att jämställa med ett lotteri som är anordnat för allmänheten.
Av utredningen framgår att föreningen A. är en ideell förening med 200-300 medlemmar. Enligt stadgarna har föreningen främst till syfte att främja spelande av olika former av spel. Genom F.K:s uppgifter, vilka åklagaren inte har förmått motbevisa, är utrett att föreningen från bildandet i slutet av augusti 2005 till den 10 mars 2006 haft sammankomster en till två gånger per månad, att det vid tre eller fyra av dessa tillfällen spelats poker om pengar men att övriga möten ägnats åt spel som inte varit tillståndspliktiga eller, i något fall, enbart åt att umgås och att dricka whisky och öl.
Hovrätten anser att de lotterier i form av pokerspel om pengar som föreningen har anordnat i och för sig synes ha utgjort en betydande del av föreningens verksamhet. Enligt hovrättens mening visar dock inte utredningen att föreningen, i lotterilagens mening, väsentligen haft till uppgift att anordna lotterier. Vid sådant förhållande kan pokerspelen inte på denna grund jämställas med lotteri anordnat för allmänheten.
Fråga är då om pokerspelen med hänsyn till omfattningen eller till villkoren för deltagande är att jämställa med lotteri som är anordnat för allmänheten.
Av förarbeten och praxis framgår att ett lotteri inte anses vara anordnat för allmänheten om den krets lotteriet riktar sig till är på en gång liten och sluten samt deltagarna i kretsen har en påvisbar inbördes gemenskap med varandra (se SOU 1992:130 s. 114 och NJA 1986 s. 35). I doktrinen har anförts att ju större antalet deltagare är, desto större krav bör ställas på slutenhet och inbördes gemenskap (se Schwalbe, Lotterilagen, 1985, s. 54).
Den krets av personer som har haft möjlighet att delta i pokerspelen kan med hänsyn till medlemsantalet i föreningen inte anses ha varit liten. Därtill kan följande konstateras beträffande föreningens slutenhet och medlemmarnas inbördes gemenskap. Föreningens stadgar uppställer inte någon maximigräns för antalet medlemmar. Det framstår dessutom som relativt enkelt att bli medlem i föreningen; personen skall rekommenderas av någon annan medlem, vara myndig och vid telefon eller e-postkontakt med F.K. uppfattas som tillräckligt intresserad. Den inbördes gemenskapen består endast i att medlemmarna tycker om att spela spel och att varje medlem är bekant med åtminstone en annan medlem. Mot bakgrund av det anförda menar hovrätten att de pokerspel om pengar som föreningen anordnat, i praktiken har stått öppna för en så stor och obestämd krets att de är att jämställa med lotterier som anordnats för allmänheten. Pokerspelen har därmed varit tillståndspliktiga.
Hovrätten finner klarlagt att F.K. uppsåtligen har anordnat lotterier för allmänheten utan att ha tillstånd. Vad han har anfört om att han vid förfrågan hos polisen fått beskedet att slutna sällskap inte behöver tillstånd för pokerspel om insatser, ändrar inte denna bedömning.
Vad avser frågan om gärningen är ringa gör hovrätten följande överväganden. Som exempel på fall som är att bedöma som ringa nämns i förarbetena att den ekonomiska vinning som någon gjort är försumbar (se prop. 1993/94:182 s. 87). I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det i målet inte är visat annat än att om pokerspelen genererat något överskott så har det varit fråga om ytterst begränsade belopp. Med hänsyn härtill samt till den omständigheten att det vid de två speltillfällen som åtalet avser i praktiken har varit endast en liten krets av personer som har deltagit - 18 till 20 personer - anser hovrätten att brottet bör bedömas som ringa.
Av det anförda följer att hovrätten, lika med tingsrätten, finner att åtalet för brott mot lotterilagen skall ogillas.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Hovrättens dom meddelad: den 19 november 2007.
Mål nr: B 2130-07.
Lagrum: 54 § lotterilagen (1994:1000).
Rättsfall: NJA 1986 s. 35.
Litteratur: SOU 1992:130 s. 114; prop. 1993/94:182 s. 87; Rikard Schwalbe, Lotterilagen, 1985, s. 54.