NJA 1986 s. 35
Fråga om lotteri var att anse som anordnat för allmänheten eller jämställt med sådant lotteri. 1 och 8 §§ lotteriförordningen (1939:207); jfr nu 4 § lotterilagen (1982:1011).
Allmän åklagare väckte vid Sala TR åtal mot läraren M.W. för brott mot lotteriförordningen (1939:207) enligt följande gärningsbeskrivning: Norbergs slalomklubbs supporterklubb med säte i Norberg rekryterar enligt stadgarna sina medlemmar från medlemmarna i Norbergs slalomklubb och anhöriga till dem. Allmänheten har möjlighet att vinna medlemskap i slalomklubben. Supporterklubbens medlemskader innefattar förutom medlemmar i slalomklubben ett 60-70-tal personer utgörande personal vid banker och hela familjer utan att supporterklubben närmare konstaterat samhörigheten mellan dessa personer och medlemmarna i slalomklubben. Medlemsantalet i supporterklubben överstiger också det maximiantal, 150 personer, som stadgarna för klubben uppställer. Supporterklubbens medlemskader har härigenom inte varit begränsad eller utgjort ett i verklig mening slutet sällskap. Med andra ord har klubben inte varit på en gång liten och sluten. Supporterklubben har fr o m d 1 juni 1980 t o m d 15 febr 1981 bland sina medlemmar anordnat lotteri om pengar till vilket tillstånd ej funnits. Det sammanlagda vinstvärdet har därvid för den tid åtalet omfattar uppgått till 14 600 kr. Lotteriet har tillgått så att lottning skett månatligen enligt särskild vinstplan med medlemskorten fungerande som lottsedlar och med penningbelopp som vinster. Lotteriet är därmed och med avseende på omfattningen och övriga villkor, varunder deltagandet skett, anordnat för allmänheten och i vart fall att jämställa med lotteri anordnat för allmänheten. M.W. har i egenskap av ordförande i supporterklubben varit ansvarig för klubbens verksamhet och därmed det av klubben anordnade lotteriet.
TR:n meddelade dom d 6 sept 1983.
I domskälen anförde TR:n (två nämndemän) inledningsvis: M.W. har bestritt ansvar.
Stadgarna för Norbergs slalomklubbs supporterklubb innehåller beträffande föreningens ändamål och medlemskap följande.
§ 1. Föreningen är ideell och har till ändamål att stödja Norbergs slalomklubbs ungdomsverksamhet. Medlemsantalet är begränsat till 150 st. Rekrytering sker från Norbergs slalomklubbs medlemmar och deras anhöriga.
§ 2. Antagande av medlem i föreningen sker enligt styrelsens beslut. Medlemskap i föreningen förutsätter att stadgade avgifter erlägges inom föreskriven tid.
Norbergs slalomklubbs stadgar anger, jämte annat att klubben stiftades d 10 dec 1969 och har till ändamål att genom utövande av idrott och friluftsliv verka för höjande av medlemmarnas andliga och fysiska fostran samt för främjande av god kamrat- och idrottsanda. Stadgarnas § 1 handlar om medlemskap och innehåller följande:
Medlem inväljes av styrelsen efter därom gjord skriftlig ansökan. Ansökan får icke bifallas, förrän styrelsen övertygat sig om, att den inträdessökande icke häftar i skuld till annan förening för års- eller andra i vederbörande förenings stadgar fastställda avgifter, vilka förfallit till betalning under sistförflutna år.
Härefter hänvisades i domskälen till ett som bilaga till domen fogat medlemskort i supporterklubben innehållande regler för deltagande i dragning samt vinstplan. Reglerna innehåller bl a följande:
Medlemsavgiften 20:-/månad skall vara inbetald senast den 1:a för att man skall få vara med i månadsdragningen. För att deltaga i en månadsdragning måste samtliga tidigare månadsinbetalningar vara gjorda på medlemsnumret.
Medlem deltager automatiskt efter inbetalning med sitt medlemsnummer i 11 månadsdragningar samt årsdragningen i januari. Totalt finns 150 medlemsnummer.
Medlemsavgiften kan inbetalas varje månad, kvartals-, halvårs- eller helårsvis. Vid helårsbetalning blir avg 220:-.
Enligt vinstplanen utlottas varje månad nio (i jan tio) vinster. Vinsterna varierar mellan 100 och 2 500 kr. Det totala vinstvärdet för ett år uppgår till 18 700 kr.
Fortsättningsvis anfördes i domskälen: Hörd över åtalet har M.W. uppgett följande: Supporterklubben bildades 1980 för att stödja slalomklubbens verksamhet, främst dess ungdomsarbete. Stödet skedde på så sätt att man bl a ordnade föräldraträffar för att engagera dessa som ledare. Vidare förekom viss lägerverksamhet varjämte supporterklubben även i viss utsträckning ställde upp med funktionärer vid slalomklubbens tävlingar. Medlemmarna rekryteras uteslutande från slalomklubbens medlemmar samt från anhöriga till dessa. Antalet medlemmar i supporterklubben har emellertid av praktiska skäl begränsats till 150 st bl a på grund av klubbandans betydelse. Under nu aktuell tid uppgick antalet medlemmar i supporterklubben till 135. Eftersom medlemsantalet var begränsat kunde man genom personlig kännedom kontrollera att inga andra än medlemmar i slalomklubben och anhöriga till dessa var medlemmar i supporterklubben. Några andra fick inte bli medlemmar och är det inte heller. Supporterklubbens medlemsförteckning fördes av klubbens sekreterare. M.W. har inte reagerat på att det i förteckningen ibland angivits en viss familj eller bank som medlem och han vet inte heller, varför sekreteraren skrev så. Även i dessa fall har endast ett medlemskort utfärdats. På kortet har endast ett nummer men inget namn angivits. Klubben hade möjlighet att i sekreterarens namnlista se efter vem som hade ett visst nummer. Om denne person sedan delade med sig av en eventuell vinst var en sak mellan honom och den eller de han delade vinsten med och dessa behövde då inte vara medlemmar i supporterklubben. Medlemsnumren lottades ut till medlemmarna och medlemskorten sändes ut en gång per månad. Överblivna medlemskort makulerades före dragningarna. Syftet med lotteriet var att finansiera verksamheten. M.W. hade hört att andra klubbar förfarit på liknande sätt. M.W. utgick därför ifrån att något tillstånd inte behövdes med hänsyn till att lotterna bara tillkom ett begränsat antal personer, som alla var medlemmar i supporterklubben.
Lotteriet har anordnats för endast medlemmar i supporterklubben och ej för allmänheten. Supporterklubben kan icke anses ha tillkommit väsentligen för anordnande av lotteriet. Ej heller kan lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder deltagande fått ske, vara att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten. Åtalet skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Åtalet ogillas.
Rättens ordförande, rådmannen Ljungkvist, och en nämndeman var skiljaktiga och anförde: Genom M.W.:s icke vederlagda uppgifter är utrett att medlemskap i Norbergs slalomklubbs supporterklubb krävdes för deltagande i lotteriet, att medlemmarna i supporterklubben rekryterades uteslutande från medlemmar i Norbergs slalomklubb och anhöriga till dessa, att antalet medlemmar i supporterklubben var begränsat till 150 personer s am t att varje medlem kunde delta i lotteriet med endast en lott (medlemskortet). Lotteriet har således varit anordnat för en åtminstone relativt sett liten och sluten personkrets med en påvisbar gemenskap med varandra. Vid detta förhållande kan lotteriet icke anses anordnat för allmänheten.
Fråga uppkommer då om lotteriet anordnats under sådana omständigheter att lotteriet är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.
Med hänsyn till vad som blivit upplyst beträffande den av supporterklubben bedrivna verksamheten kan det icke anses visat, att supporterklubben tillkommit väsentligen för anordnande av ifrågakomna lotteri. Det kan således icke på denna grund jämställas med lotteri, anordnat för allmänheten.
Lotteriet har haft en sammanlagd omslutning å ca 30 000 kr per år. Vinsterna har utgjorts av icke obetydliga penningvinster med en högsta vinst å 2 500 kr och ett antal mindre penningvinster ned till 100 kr. Dragning har skett regelbundet och månatligen på medlemskorten. Medlemskap i supporterklubben utan koppling till lotteriet har inte förekommit.
På grund av vad som ovan anförts angående lotteriets omfattning och de villkor, varunder deltagande i lotteriet skett, är lotteriet att jämställa med lotteri anordnat för allmänheten.
Åtalet skall därför bifallas.
Straffet bör bestämmas till 10 dagsböter å 40 kr.
Svea HovR
Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till åtalet.
M.W. bestred ändring.
HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Litzén samt hovrättsråden Holmbergh och Krön) anförde i dom d 2 april 1984:
Domskäl
Domskäl. Enligt 1 § lotteriförordningen (1939:207) får lotteri om penningar eller penningars värde inte anordnas för allmänheten utan tillstånd. Tillstånd krävs också enligt 8 § samma förordning för att anordna lotteri vid vilket medlemskap i viss sammanslutning är ett villkor för deltagande, om sammanslutningen tillkommit väsentligen för att anordna lotteri eller lotteriet annars - t ex med avseende på omfattningen eller villkoren för deltagande - är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.
HovR:n finner i målet utrett att medlemskap i Norbergs slalomklubbs supporterklubb krävts för deltagande i lotteriet, att medlemmarna i supporterklubben rekryterats uteslutande bland medlemmar i Norbergs slalomklubb och anhöriga till dessa, att antalet medlemmar i supporterklubben varit begränsat till 150 personer, att antalet medlemmar under den tid som avses med åtalet uppgått till 135 samt att varje medlem kunnat delta i lotteriet med endast en lott dvs medlemskortet. Lotteriet har således varit anordnat för en relativt liten och sluten krets av personer vilka hade en påvisbar gemenskap med varandra. Vid sådant förhållande kan lotteriet inte anses anordnat för allmänheten.
Vad angår frågan om lotteriet ändå är att jämställa med lotteri anordnat för allmänheten antecknar HovR:n följande. I 3 § vadhållningsförordningen (1934:237), vilken stått som förebild för 8 § lotteriförordningen, föreskrevs att förbud mot vadhållning genom totalisator m m också skulle gälla vadhållning vid vilken medlemskap i viss förening var ett villkor för deltagande, om föreningen tillkommit väsentligen för att anordna sådan vadhållning eller vadhållningen annars - t ex med avseende på omfattningen eller villkoren för deltagande - var att jämställa med vadhållning anordnad för allmänheten. Enligt förarbetena (prop 1934:231 s 16 f) var syftet med bestämmelsen att utsträcka förbudet mot vadhållning till sådana fall där vadhållningen utövades under maskering av någon förening. Motsvarande borde enligt förarbetena till lotteriförordningen (SOU 1938:17 s 62) gälla för en sammanslutning som anordnar lotteri.
I förevarande mål framgår av utredningen att supporterklubben sökte förverkliga sitt ändamål att stödja slalomklubben genom flera olika slags verksamheter, bland vilka lotteriet var en, låt vara ekonomiskt betydelsefull. Med hänsyn bl a härtill framstår anordnandet av lotteriet inte som ett kringgående av lotteriförordningens bestämmelser. Då lotteriet haft måttlig omfattning och anordnats för en begränsad personkrets med klar gemenskap kan det ej heller eljest anses som jämställt med lotteri anordnat för allmänheten. Åtalet skall därför - som TR:n funnit - ogillas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Referenten, adj led Rabenius var skiljaktig och anslöt sig till den bedömning av åtalet som TR:ns ordförande och en nämndeman hade gjort.
Riksåklagaren sökte revision och yrkade bifall till åtalet.
Till utveckling av sin talan anförde riksåklagaren bl a: Den för målet centrala rättsfrågan gäller tolkningen av det allmänhetsrekvisit som finns reglerat i 1 § 1 st och 8 §lotteriförordningen och som överförts till lotterilagen (1982:1011) där det återfinns i 4 § 1 och 3 st.
Lotterier har avsevärd ekonomisk betydelse för många ideella organisationer och har inte minst betydelse för idrottsföreningarnas möjlighet att bekosta sin verksamhet, jämför lotteriutredningens betänkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel, s 201-225. Allmänt sett fordras tillstånd för att anordna lotteri. Endast om lotteri är av ringa omfattning kan det anordnas utan tillstånd, jämför 3 och 4 §§lotteriförordningen samt 17 och 18 §§lotterilagen. Det nu ifrågavarande lotteriet var ett rent penninglotteri. Sådant lotteri är i princip förbehållet staten, jämför prop 1981/82:170 s 75 f. Fråga om tillstånd för lotteri av den omfattning och det slag varom fråga är i målet skulle vid tiden för den påstådda förseelsen - liksom alltjämt är förhållandet - prövas av regeringen. Tillstånd för lotterier ges aldrig till supporterklubbar utan endast till idrottsföreningarna själva. Skälet till detta är att en supporterförening inte anses bedriva egen verksamhet i egentlig mening utan är att betrakta som en stödförening till en idrottsförening. Enligt gällande praxis lämnas inte tillstånd för lotteri till sammanslutning, som tillkommit för att stödja verksamhet inom ramen för annan organisation. Den organisation som skall gynnas med tillståndet bör vara tillståndshavare, bl a för att behållningen av lotteriet skall vara omedelbart tillgänglig för den verksamhet för vilken tillståndet kunnat meddelas.
Riksåklagaren är av den uppfattningen att det ifrågavarande lotteriet anordnats för allmänheten eller i vart fall är att jämställa med lotteri anordnat för allmänheten. Jag vill därvid peka på att enligt stadgarna för supporterklubben rekrytering skedde "från Norbergs slalomklubbs medlemmar och deras anhöriga" samt att supporterklubbens stadgar inte på annat sätt begränsade allmänhetens möjligheter att vinna inträde i klubben än att högsta medlemsantal var 150 personer. Norbergs slalomklubb stod liksom i princip alla idrottsföreningar öppen för envar. Deltagandet i lotteriet har varit förbehållet supporterklubbens medlemmar genom att medlemskortet tillika varit lottsedel. Antalet medlemmar i supporterkluben uppgick enligt medlemsförteckningen till något fler än de 150 personer stadgarna medgav. Detta antal personer kan inte anses utgöra en liten krets. Även om antalet såsom HovR:n funnit endast varit 135 är kretsen ej att anse som liten. Kretsen är heller inte sluten eftersom medlemskap i supporterklubben kunnat erhållas av dem som varit medlemmar i slalomklubben och denna klubb stått öppen för envar.
HovR:n har i sina domskäl inte närmare utvecklat vilken påvisbar gemenskap som funnits mellan medlemmarna som ju tillika varit deltagarna i lotteriet. Det får förmodas att gemenskapen stått kring supporterklubbens idrottsliga intressen i allmänhet och engagemang i slalomklubben i synnerhet. En sådan gemenskap är enligt min mening för handen mellan lotterideltagare och tillika föreningsmedlemmar i snart sagt alla supporterklubbar till idrottsföreningar och kan göras gällande om man vill anordna lotteri av nu ifrågavarande slag.
Det nu aktuella lotteriet, som är ovanligt i så måtto att det är ett rent penninglotteri, torde eljest i sina huvuddrag inte skilja sig från lotterier för vilka tillstånd enligt rådande praxis anses erforderliga.
M.W. (ombud jur kand A.S.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Persson, Palm, Bengtsson, referent, Heuman och Solerud) beslöt dom i enlighet med betänkandet.