RH 2008:14
Fängelsestraffet för grov narkotikasmuggling har satts ner avsevärt med hänsyn till att narkotikans renhetsgrad varit påtagligt mycket lägre än normalt.
Ystads tingsrätt
Åklagaren åtalade J.M. för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning.
J.M. har den 22 september 2007 i samband med införsel till Sverige via Ystad av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel uppsåtligen brutit mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla 993 gram amfetamin som är narkotika till tullbehandling.
Brottet är grovt eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika.
J.M. bestred ansvar för brott.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Elisabeth Hägglund Nortén) fann i dom den 11 december 2007 att J.M. skulle dömas för grov narkotikasmuggling i enlighet med åtalet och anförde i fråga om rubricering och påföljd:
SKÄL
Påföljden för kurirer bestäms i allmänhet schablonmässigt efter mängden narkotika. J.M:s roll har inte, såvitt framkommit, avvikit från den vanlige kurirens och det finns av det skälet inte anledning att avvika från schablonen. Amfetaminet har ostridigt varit av dålig kvalitet. Det har dock inte varit av så dålig beskaffenhet att det av detta skäl finns anledning att avvika från schablonen. Brottet är med hänsyn till mängden narkotika att bedöma som grov varusmuggling. Annan påföljd än fängelse är utesluten. Staffets längd skall bestämmas i enlighet med schablon varvid dock hänsyn även tagits till att J.M. utvisas.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer J.M. för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycketsmugglingslagen (2000:1225) till fängelse 4 år 6 månader samt utvisar honom ur riket med förbud att återvända hit före den 11 december 2017.
Hovrätten
J.M. överklagade domen och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalet eller i vart fall sätta ned fängelsestraffets längd. Åklagaren bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, adjungerade ledamoten rådmannen Nils Petter Ekdahl, referent, och tf hovrättsassessorn Anja Nordfeldt samt två nämndemän) anförde i dom den 13 februari 2008 bl.a. följande.
SKÄL
När straffvärdet av en narkotikasmuggling ska bestämmas har ofta narkotikans art och mängd avgörande betydelse. J.M:s roll har, som tingsrätten angett, inte avvikit från den vanlige narkotikakurirens och påverkar inte brottets straffvärde i någon riktning. Baserat enbart på arten och mängden narkotika motsvarar straffvärdet av det brott som J.M. har begått fängelse i drygt fyra år. J.M. har emellertid gjort gällande att det aktuella amfetaminet varit av dålig kvalitet och att detta i väsentlig mån bör påverka brottets straffvärde.
I missbrukarledet håller amfetamin vanligen en halt mellan 20 och 40 procent (se Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis, m.m. 2005 s. 486). I tidigare led kan koncentrationen vara avsevärt högre. Den narkotika som J.M. smugglat in i landet har analyserats i flera delar, och halten amfetaminsulfat har befunnits uppgå till mellan 6 och 11 procent. Hur stor del som har varit av den lägre respektive den högre halten har inte framgått av analysresultaten, varför man får utgå från att merparten varit av den lägre renhetsgraden.
I rättsfallet NJA 1998 s. 512 togs frågan upp, om inte bara mängden utan också koncentrationen av rusgivande substanser (renhetsgraden) ska tillmätas betydelse vid bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt eller i övrigt vid straffmätningen. Högsta domstolen uttalade då att det vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta finns anledning att utan närmare utredning utgå från att preparaten i fråga haft en relativt normal renhetsgrad, och att mindre variationer i fråga om renhetsgraden inte heller är sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. Om renhetsgraden är särskilt hög eller låg kan den dock, enligt vad som uttalades i rättsfallet, utgöra en relevant faktor vid värderingen av brottet.
Det amfetamin som J.M. smugglat in i landet har haft en koncentration som har varit cirka en fjärdedel av vad som är normalt i missbrukarledet. När narkotikan har en så påtagligt mycket lägre renhetsgrad än normalt är det enligt hovrättens uppfattning orimligt att inte låta den omständigheten få betydelse vid bedömningen av brottets straffvärde. För att en missbrukare ska uppnå samma effekt av sexprocentigt amfetamin som av normalstarkt amfetamin måste han eller hon helt enkelt konsumera mer. Farligheten av den amfetaminsmuggling som J.M. gjort sig skyldig till är därmed avsevärt lägre än om smugglingen hade avsett samma mängd amfetamin med normal renhetsgrad. Hovrätten gör bedömningen att brottets straffvärde, med hänsyn till detta, motsvarar fängelse i två år. Skäl saknas att bestämma annan påföljd än ett fängelsestraff eller att vid straffmätningen avvika från straffvärdet.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till två år.
Hovrättens dom meddelad: den 13 februari 2008.
Mål nr: B 2900-07.
Lagrum: 3 § första stycket och 6 § tredje stycketsmugglingslagen (2000:1225).
Rättsfall: NJA 1998 s. 512.
Litteratur: Georg Sterzel-Martin Borgeke, Studier rörande påföljdspraxis, m.m. 2005, s. 486.