RH 2008:22

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Karl-Johan Cavallin samt nämndemännen Hanna Hjalmarsson, Per Asplund och Gun Sundman) anförde i dom den 22 maj 2007:

DOMSKÄL

Det är utrett genom de uppgifter som M.L. lämnat att han har vapenlicens samt att M.L. för en bekants räkning förvarat två gevär och utgått från att det inte behövdes tillstånd för innehavet under den tid som polismyndigheten skulle handlägga ägarens ansökan om tillstånd för förvaring. Det har vidare framkommit att M.L. efter några månaders förvaring kontaktat polismyndigheten för besked om tillstånd meddelats samt att polismyndighet inte meddelat tillstånd.

Enligt 5 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) kan skjutvapen förvaras hos någon annan än vapnens innehavare. I bestämmelsen anges att för sådan förvaring krävs tillstånd. I förarbetena betonas bl.a. att den som betros att ha hand om skjutvapen bör dessförinnan bli föremål för en lämplighetsprövning och att de nya bestämmelserna ersatt det tidigare anmälningsförfarandet (se prop. 1999/2000:27 s. 51 ff.). Det finns alltså inte skäl för annan tolkning av lagtexten än att någon förvaring inte kan inledas innan tillstånd beviljas.

M.L. har därför saknat tillstånd för förvaring av de två gevären och följaktligen även saknat rätt till innehavet. M.L:s okunnighet om regelverket och hans handlande i övrigt är inte av sådan karaktär att gärningen är att bedöma som straffri. M.L. har härigenom gjort sig skyldig till vapenbrott enligt 9 kap. 1 § tredje stycket vapenlagen. När det gäller gärningens straffvärde har innehavet pågått en kort tid och M.L. har upplevt att han följt gällande föreskrifter och att hans medverkan skulle bidra till en säker förvaring av vapnen. Brottet har därför ett sådant lågt straffvärde att det vid valet av påföljd är att jämställa med en förseelse som kan medföra penningböter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer M.L. enligt 9 kap. 1 § tredje stycket vapenlagen till penningböter 3 000 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström och Rikard Ebbing, tf. hovrättsassessorn Petra Sjölén Kruse, referent, samt nämndemännen Siv Byqvist Söderlund och Kjell Söderlund) anförde i dom den 5 maj 2008:

DOMSKÄL

Genom M.L:s uppgifter, som åklagaren inte har motbevisat, är följande utrett. M.L. blev av sin son tillfrågad om han hade möjlighet att förvara de aktuella vapnen. Vapnen tillhörde en bekant till sonen, H., som skulle arbeta utomlands en period och som därför inte hade möjlighet att själv förvara dem på ett säkert sätt. M.L. godtog att motta de aktuella vapnen för förvaring samtidigt som han upplyste sonen om att innehavaren av vapnen, H., behövde ett särskilt tillstånd för att förvara vapnen hos honom. När H. besökte M.L. för att lämna över vapnen hade denne inte med sig något tillstånd för förvaring, men en lånelicens. M.L. var inte intresserad av att låna vapnen, men godtog att ta emot vapnen för förvaring i avvaktan på att H. skulle skaffa erforderligt tillstånd. M.L. förvarade vapnen i ett låst vapenskåp i sin bostad. Han använde inte vapnen vid något tillfälle. När någon tid gått och M.L. fortfarande inte mottagit något tillstånd för förvaring kontaktade han själv polismyndigheten för att kontrollera saken. M.L. kände inte till att det fanns ett beslut om att vapnen skulle omhändertas. H. uppvisade giltiga vapenlicenser för honom.

Åklagaren har lagt M.L. till last att denne innehaft vapnen utan att haft rätt till detta. Frågan i målet är om hans befattning utgör straffbart innehav, eller om han enbart mottagit vapnen för förvaring.

Enligt 5 kap. 3 § första stycket vapenlagen (1996:67) får den som innehar ett skjutvapen lämna över detta till någon annan för förvaring om han eller hon inte själv kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. För sådan förvaring krävs tillstånd av polismyndigheten, om inte utlåning är tillåten enligt bestämmelserna i 3 kap.vapenlagen. Av bestämmelsens andra stycke framgår vidare att den som förvarar vapnet får använda detta endast om han eller hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.

Enligt 9 kap. 2 § första stycket b vapenlagen straffas, såvitt nu är av intresse, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om överlämnande till förvaring hos någon annan i 5 kap. 3 § första stycket eller om användning vid sådan förvaring i 5 kap. 3 § andra stycket vapenlagen.

I förarbetena till vapenlagen uttalas att ett tillstånd för överlämnande av vapnen för förvaring inte ger rätt för förvararen att ”inneha” vapnen och förutsätter inte heller sådan rätt. Det ansågs därför rimligt att i särskild reglering införa straffansvar för den som lämnar över ett skjutvapen för förvaring hos annan utan att erforderligt tillstånd finns. Däremot föreslogs inte något straffansvar för den som utan att tillstånd har meddelats tar emot ett skjutvapen för förvaring. Denne skulle dock kunna straffas om han eller hon bryter mot förbudet att bruka vapnet. Vidare uttalades att om syftet med överlämnandet av vapnet sträcker sig längre än endast till förvaring torde mottagaren kunna träffas av straffansvar enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 § för olovligt innehav (prop. 1999/2000:27 s. 70).

Att motta ett vapen enbart för förvaring är sålunda inte straffbart enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 § vapenlagen. I målet är inte annat utrett än att M.L. har mottagit vapnen enbart för förvaring. Han kan därför inte anses ha innehaft vapnen i lagens mening . I enlighet med vad som anfört ovan kan M.L:s befattning med vapnen inte heller straffas enligt någon annan bestämmelse i vapenlagen. Åtalet ska därför ogillas.

DOMSLUT