RH 2008:36

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lennart Nilsson samt nämndemännen Henrik Isacsson, Monica Kastensson och Anders Wictorsson) anförde i dom den 9 maj 2007 bl.a. följande.

UTREDNINGEN

Förhör har hållits med M.S. och vittnet M.H.

M.S. berättade bl.a. följande. När hon tillsammans med barnen skulle städa ville inte V.J. hjälpa till. När hon tog ifrån honom hans leksaker började han skrika och slå mot henne. Han spottade också henne i ansiktet. De andra barnen blev rädda. När V.J. vägrade lyssna på henne lyfte hon upp honom och med ett grepp om hans midja bar hon honom till det s.k. Kuddisrummet. På väg mot rummet slog han bakåt med armar och ben och försökte slå med sitt bakhuvud mot hennes huvud. Hon placerade V.J. i rummet och stängde dörren mellan dem. Dörren hade ett fönster och hon kunde därför ha visuell kontakt med V.J. Under 3-5 minuter höll hon V.J. instängd genom att hålla emot dörren med båda händerna.

M.H. berättade bl.a. följande. Hon frågade varför M.S. stod och höll i dörren. M.S. svarade att hon stängt in V.J. för att han skulle lugna sig. Hon påpekade att M.S. inte fick göra så. Hon blev sedan tvungen att gå iväg, men när hon åter kom förbi Kuddisrummet stod M.S. fortfarande och höll i dörren. Hon skrek till M.S. att släppa ut V.J. Till slut blev hon tvungen att ta tag i M.S:s. hand för att få bort henne från dörren.

DOMSKÄL

Genom M.S:s och M.H:s uppgifter är det styrkt att M.S. under några minuter hindrade den hysteriska och gråtande V.J. från att komma ut från Kuddisrummet, i vilket hon stängt in honom genom att hålla i dörren och sätta ena foten mot denna. Vid bedömningen av M.S:s ageranden gentemot V.J. skall å ena sidan beaktas att detta skedde i ett gott syfte och var hennes sätt att i sitt arbete avhjälpa en situation som hon i det akuta läget inte såg en lämpligare lösning på. Å andra sidan skall beaktas att hon inte upphörde med att hålla V.J. ensam instängd trots att M.H. uppmanande henne att göra detta. För den femårige V.J. var situationen också uppenbarligen mycket frustrerande, även om det fanns ett fönster på dörrens övre del och han får antas ha varit medveten om att M.S. var kvar utanför dörren. De båda sistnämnda förhållandena utvisar att V.J. på ett omotiverat och för hans bästa olämpligt sätt blev berövad friheten. M.S. måste, särskilt efter M.H:s påpekande, ha insett detta. Hennes åtgärd att likväl under några minuter hålla V.J. instängd medför att hon gjort sig skyldig till den form av olaga frihetsberövade som i lagen anges som mindre grovt.

M.S. är tidigare ostraffad och lever under välordnande förhållanden. Med hänsyn till vad som framkommit om att hon till följd av brottet förlorat sin anställning och sannolikt kan få svårt att få ny sådan av motsvarande slag är det uppenbart oskäligt att döma till påföljd, vilken i annat fall skulle ha stannat vid låga böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer M.S. för olaga frihetsberövande. Påföljden efterges.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lena Egelin Grunditz, referent, och Martin Andersson samt tf. hovrättsassessorn Ulrika Tyrén) anförde i dom den 28 december 2007 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Genom utredningen har det klarlagts att M.S. under en tidsperiod om 3-5 minuter stängt in V.J. genom att hålla för dörren till det rum där hon placerat honom och därigenom berövat honom friheten på sätt åklagaren påstått. Enligt hovrättens bedömning har det i det aktuella fallet inte varit fråga om en nödvärns- eller nödsituation av sådant slag som avses i 24 kap.brottsbalken. Som barnskötare på förskolan har M.S. dock en tillsynsplikt över de barn som vistas där och i denna plikt inryms självfallet en rätt att t.ex. hindra barnen från att lämna lokalerna, allt i syfte att skydda barnen från att skada sig själva och andra. Fråga i målet är var gränsen för ett försvarligt betvingande av ett barns rörelsefrihet går. Bedömningen måste göras med hänsyn till samtliga omständigheter.

V.J., ett knappt femårigt barn, har visserligen varit aggressiv och upprörd men någon beaktansvärd risk för att han skulle komma att skada M.S., sig själv eller andra om han inte stängts in på sätt som skedde har inte framkommit. Den uppkomna situationen har därmed inte varit sådan att det varit motiverat att stänga in V.J. ensam i ett avskilt rum. Även med beaktande av att M.S. haft V.J. under uppsikt genom ett fönster i dörren, har hon enligt hovrättens mening genom sitt agerande överskridit gränsen för sin tillsynsplikt, och hennes handlande kan därför inte anses ha varit försvarligt. Hon kan därmed inte undgå ansvar för olaga frihetsberövande varför tingsrättens dom ska fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Nämndemännen Elisabeth Oskarsson och Ingbritt Svensson var skiljaktiga och anförde: Vi anser att M.S:s agerande varit befogat. Tingsrätten dom ska därför ändras och åtalet mot M.S. ska ogillas.

Hovrättens dom meddelad: den 28 december 2007.

Mål nr: B 1549-07.

Lagrum: 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1988 s. 586.