RH 2008:57
I ett utmätningsmål gör gäldenären invändning om preskription. I målet uppstår fråga om borgenären lagt fram tillräcklig bevisning för att preskriptionsavbrott skall anses ha skett.
Göteborgs tingsrätt
Genom utslag den 16 februari 1995 förpliktades G.S. att till Nordea Bank AB (Banken) betala 2 486 kr jämte ränta och ersättning för kostnader. Sedan banken med stöd av utslaget ansökt om utmätning hos G.S. invände denne att han inte haft med banken att göra och att fordringen preskriberats.
Kronofogdemyndigheten biföll gäldenärens invändning om att fordran skulle anses som preskriberad och beslutade att hinder mot verkställighet förelåg.
tingsrätten
Banken överklagade kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätten och yrkade att fordran gentemot G.S. inte skulle anses preskriberad. Som skäl för sitt överklagande anförde banken att preskriptionsavbrott skett genom att 30 stycken krav- och påminnelsebrev som inte kommit i retur skickats till G.S:s folkbokföringsadress.
Kronofogdemyndigheten anförde i yttrande till tingsrätten i huvudsak följande. En tioårig preskriptionstid är tillämplig eftersom fordringarna grundar sig på ett övertrasserat konto och är en tvångsmässigt uttagen avgift som inte kan anses vara en tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare tillhandahållit konsument för enskilt bruk. Fordran fastställdes genom utslag den 16 februari 1995 varför en ny preskriptionstid skall löpa från denna dag. De 30 krav- och påminnelsebrev som åberopats av banken kan ej anses vara styrkta med stöd av registerutdraget då det varken framgår om de brev som skickats avser ifrågavarande fordran eller om breven är så preciserade att de uppfyller de krav som ställs på kravbrev.
Banken ingav till tingsrätten kopior på brev som skulle ha skickats i ärendet.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Anna Witte) anförde i beslut den 27 mars 2008 följande.
De kopior på brev som banken åberopat och som skulle ha skickats i ärendet styrker inte de i registerutdraget noterade krav- och påminnelsebreven eftersom det på dem inte framgår vare sig gäldenärens adress eller ärendenummer. Det som framkommit i ärendet utgör inte skäl till annan bedömning än den som Kronofogdemyndigheten har gjort.
Tingsrätten avslår överklagandet.
Hovrätten
Banken överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa att verkställighet av utslaget får ske.
G.S. förelades att yttra sig men hördes inte av.
Prövningstillstånd meddelades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered och hovrättsrådet Åke Thimfors) anförde i beslut den 4 augusti 2008 följande.
Hovrätten meddelar prövningstillstånd.
För bankens fordran mot G.S. gäller tio års preskriptionstid. En ny sådan tid började löpa den 16 februari 1995. Frågan i målet gäller om preskriptionen avbrutits genom att G.S. fått ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från banken.
Banken har gjort gällande att, sedan utslaget meddelades, sammanlagt 30 krav- och påminnelsebrev skickats till G.S. på hans folkbokföringsadress och att inte något av breven kommit i retur. Till stöd för påståendet har banken till en början åberopat utdrag ur PBK Inkasso AB:s inkassosystem. Utdragen innehåller handläggares noteringar om vidtagna åtgärder i det inkassoärende som gäller den i målet aktuella fordringen. Av utdragen framgår att handläggare har noterat 23 påminnelser till G.S. mellan den 17 maj 1995 och den 15 juli 2004, dvs. inom tioårsfristen, och sju påminnelser mellan den 15 mars 2005 och den 23 april 2007. Banken har i hovrätten åberopat kopior av två av krav- och påminnelsebreven från sistnämnda period, daterade den 15 mars 2006 och den 17 juli 2006, då också anteckningar om påminnelser gjorts i inkassosystemet. Visserligen anges på breven ett annat ärendenummer än i utdragen från inkassosystemet, men nämnda ärendenummer återfinns i utdragen som ”tidigare referens”. Med hänsyn härtill och till överensstämmelserna mellan datautdragen och breven i fråga om storleken på fordran och vad den avser måste slutsatsen bli att breven upprättats i ärendet gällande utmätningsfordringen. Breven är ställda till G.S. på hans folkbokföringsadress och innehåller påminnelse om och begäran om betalning av bankens fordran. Banken har uppgett att den på grund av inkassobolagets byte av inkassosystem i oktober 2006 inte lyckats få fram kopior av äldre krav- och påminnelsebrev men förklarat att de brev som skickats till G.S. i ärendet före den 15 mars 2006 har samma innehåll och utseende som de ingivna breven.
Vad banken åberopat föranleder bedömningen att inkassobolaget vid angivna tidpunkter har skickat krav- och påminnelsebrev avseende den aktuella fordringen till G.S. på hans folkbokföringsadress. Det har i målet inte gjorts gällande annat än att han under den tid breven skickats varit bosatt under denna adress. G.S. har inte anfört någon förklaring till att samtliga brev skulle ha förkommit under postbefordran eller till att han av annat skäl inte fått något av dem. Det kan i stället antas att åtminstone något av breven nått honom under sådan tid att fordringen nu inte är preskriberad. Bankens överklagande skall alltså bifallas.
Med ändring av tingsrättens beslut förklarar hovrätten att utmätning får äga rum för Nordea Bank AB:s fordran mot G.S. enligt Kronofogdemyndighetens utslag den 16 februari 1995.
Referenten, hovrättsrådet Christer Ranch, var skiljaktig från beslutet och anförde följande. Banken har i hovrätten åberopat kopior av två kravbrev avseende ärende nummer 415493, vilket är ett annat ärende än de handlingar som tidigare åberopats. Breven är daterade efter den 16 februari 2005. Det som banken anfört i hovrätten föranleder därför inte annan slutsats än den som Kronofogdemyndigheten och tingsrätten dragit, nämligen att banken inte visat att den under den aktuella tidsperioden sänt ett flertal försändelser med preskriptionsbrytande innehåll rörande den fordran som utslaget avser till G.S:s korrekta adress. Jag avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 4 augusti 2008.
Mål nr: ÖÄ 2215-08.
Lagrum: 5 § preskriptionslagen (1981:130).
Rättsfall: NJA 2007 s. 157.