RH 2008:58

Åklagaren åtalade M.F. för snatteri (åtalspunkt 1) samt, med åberopande av 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken, för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och förgripelse mot tjänsteman (åtalspunkt 2). I fråga om de tre sist nämnda brotten anförde åklagaren i gärningsbeskrivningen följande. M.F. har den 10 februari 2006 i anslutning till Willys på Västerlånggatan i Uddevalla när butikskontrollanten S.P. skulle stanna och kontrollera M.F. på grund av snatteri (enligt åtalspunkt 1) med våld förgripit sig på S.P. i dennes myndighetsutövning genom att sparka henne på benen samt ta ett kraftigt tag och dra i hennes hår, vilket medfört smärta. - M.F. har därefter vid samma tillfälle när butikskontrollanterna S.P. och J.H. skulle föra tillbaka M.F. till butiken satt sig till motvärn mot butikskontrollanterna i deras myndighetsutövning genom att försöka slita sig loss och kränga med kroppen. M.F. har därvid också för att hindra butikskontrollanten J.H. i hans myndighetsutövning, eller för att hämnas för åtgärd däri S.P. spottat honom i ansiktet samtidigt som hon för att hindra honom i hans myndighetsutövning rivit honom på höger hand, med rivmärken och blodvite som följs.

M.F. erkände snatteri men förnekade övriga brott.

Tingsrätten (rådmannen Nicklas Johannisson samt nämndemännen Sven Bokenberger, Claes Antonsson och Anita Lanesjö) dömde M.F. för snatteri och anförde, i fråga om åtalet i övrigt, i dom den 28 februari 2008 bl.a. följande.

Av utredningen har framkommit att S.P. och J.H., vilka är butikskontrollanter på Willys, såg att M.F. tog sakerna i butiken och att S.P. därför följde efter M.F. utanför butiken. S.P. konfronterade M.F. i ett trapphus i anslutning till butiken och bad henne att följa med tillbaka till butiken. Efter visst bråk på en avsats i trapphuset, i närheten av ett parkeringsdäck, har S.P. och J.H. med våld fört M.F. tillbaka till butiken där de i ett lagerutrymme placerat M.F. på en toalett i väntan på att polis skulle komma till platsen.

Vad avser gärningarna enligt åtalspunkten 2 kan först konstateras att ett ingripande av en butikskontrollant mot en enskild i anledning av misstanke om snatteri endast kan ske med stöd av bestämmelsen om envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken (se t.ex. SOU 2002:44 s. 59 ff. och Fitger; Rättegångsbalken I, del 2, s. 24:33 ff.). Det har således inte varit fråga om ingripande som skett i sådan tjänsteutövning som omfattas av 17 kap. 5 § brottsbalken. Redan på grund härav skall åtalet om våldsamt motstånd ogillas.

Vidare kan konstateras att den som utför ett envarsgripande skyndsamt skall överlämna den gripne till närmaste polisman. Att mot den gripnes vilja och med våld föra denne en längre sträcka till ett kontorsutrymme och där placera den gripne på en toalett, då det uppenbarligen funnits möjlighet att invänta polis på parkeringsdäcket, får anses gå utöver den rätt som tillkommer envar enligt bestämmelsen (jfr Fitger a.a. s. 24:34). I vart fall är det en åtgärd som inte står i proportion till dess ändamål. Detta särskilt med beaktande av att S.P. och J.H. inte ens tycks ha försökt att informera M.F. om det alternativ som stod till buds, att invänta polis på platsen, och låta henne ta ställning till vilket alternativ hon föredrog. Den våldsutövning åklagaren påstår att M F gjort sig skyldig till kan vid sådant förhållande inte anses uppenbart oförsvarlig. Åtalet enligt åtalspunkten 2 bör därför ogillas i dess helhet.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulledöma M.F. för våld mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman enligt åtalet samt bestämma påföljden till fängelse.

M.F. bestred ändring.