RH 2008:63

Stockholms tingsrätt

Åklagaren yrkade ansvar m.m. å Z.H.J. enligt följande.

1. Bokföringsbrott (grovt brott) och försvårande av skattekontroll (grovt brott)

Restaurang MBQ HB har drivit restaurang (A) på Vasagatan i Stockholm. Z.H.J. har såsom bolagsman i handelsbolaget åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen under tiden 1 januari - 30 juni 2002 genom;

- att inte bevara kassakontrollremsor eller journalrapporter,

- att inte bevara köpnotor från kontokortsförsäljningen,

- att inte särskilja i bokföringen den försäljning som skett mot kontanter från den som skett mot kontokort och rikskuponger,

- att inte hålla kassakontot avstämt mot den verkliga behållningen i kassan. Sålunda har exempelvis den bokförda behållningen av kontanter uppgått till - 263 704 kr den 31 januari 2001 och till - 324 300 kr den 29 mars 2001,

- att inte bokföra matintäkter på ca 1,8 milj. kr,

- att inte bokföra ca 700 000 kr avseende inköp i verksamhet.

Till följd härav kan inte rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning bedömas i huvudsak med ledning av bokföringen. Förfarandet har även medfört att skattekontrollen allvarligt försvårats.

Brotten är att bedöma som grova, då osanna z-kvitton (tömningskvitton) intagits i bokföringen till styrkande att den verkliga försäljningen motsvarar den bokförda, då brotten syftat till betydande vinning och då förfarandet varit förslaget och endast kunnat avslöjas efter en revision.

2. Grovt skattebrott

Z.H.J. har i sin självdeklaration för taxeringsår 2002 lämnat oriktig uppgift till skattemyndigheten i Stockholm samt i bolagets skattedeklarationer avseende mervärdesskatt att betala för Restaurang MBQ HB under år 2001 och därigenom föranlett fara för att sociala avgifter, kommunal och statlig inkomstskatt undandras det allmänna med ca 200 000 kr samt mervärdesskatt att betala för bolaget med 275 000 kr.

De oriktiga uppgifterna har i självdeklarationen bestått av en för lågt redovisad nettointäkt med ca 400 000 kr. De oriktiga uppgifterna i skattedeklarationerna avseende mervärdesskatt har bestått av en för lågt redovisad försäljningsintäkt på ca 1,8 milj. kr och för lågt redovisad moms att betala på ca 275 000 kr.

Brottet är att bedöma som grovt då det syftat till betydande ekonomisk vinning, varit förslaget, då osanna handlingar (z-kvitton) tagits in i bokföringen för att dölja den verkliga försäljningens storlek och avsett betydande belopp.

3. Näringsförbud

Det yrkas att Z.H.J. åläggs näringsförbud i fem år från dagen för dom, då han i egenskap av bolagsman i MBQ HB grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten och därvid gjort sig skyldig till brott enligt åtalspunkt 1 och 2 som inte är ringa brott.

Z.H.J. förnekade brott.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Christer Thornefors samt nämndemännen Gunilla Törnkvist, Örjan Sjögren och Inger Öhrström) anförde i dom den 28 december 2006 - efter att ha funnit åtalen för bokföringsbrott (grovt brott), försvårande av skattekontroll (grovt brott) och grovt skattebrott styrkta i enlighet med åklagarens gärningspåståenden - i näringsförbudsdelen följande.

DOMSKÄL

Z.H.J. har bestritt yrkandet om näringsförbud. Han har uppgett att han har trätt ut ur handelsbolaget, och därvid ersatts av sin äldste son, samt att han numera är anställd i verksamheten.

Eftersom Z.H.J. grovt har åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och gjort sig skyldig till brott som inte är ringa samt då näringsförbud är påkallat ur allmän synpunkt ska yrkandet om näringsförbud bifallas. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan brotten begicks och med beaktande av att en påbörjad huvudförhandling i målet måst ställas in i mars 2005 utan Z.H.J:s förskyllan kan tiden för näringsförbudet begränsas till tre år. Förbudet ska börja gälla genast.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer Z.H.J. för bokföringsbrott (grovt brott), grovt skattebrott och försvårande av skattekontroll (grovt brott) till fängelse tio månader samt meddelar Z.H.J. näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud för en tid av tre år räknat från dagen för tingsrättens dom. Näringsförbudet gäller omedelbart utan hinder av att tingsrättens dom inte vunnit laga kraft.

Z.H.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för grovt skattebrott och bestämma påföljden till en icke frihetsberövande påföljd. I vart fall yrkade han att straffet skulle sättas ned. Vidare yrkade han att beslutet om näringsförbud skulle upphävas; alternativt att han skulle erhålla dispens från förbudet för att kunna arbeta som anställd i handelsbolaget MBQ HB.

Åklagaren bestred ändring av tingsrättens dom och bestred dispensyrkandet.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Dirke och Vibeke Sylten, referent, adjungerade ledamoten Kerstin Nordlöf samt nämndemännen Ingalill Emanuelsson och Hjördis Herlitz) - som fastställde tingsrättens dom i fråga om skuld, rubricering och påföljd - anförde i dom den 15 februari 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Z.H.J. döms för gärningar för vilka det lägsta straffet är fängelse i sex månader. För sådana fall ska näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda skäl talar emot det. Några sådana särskilda skäl har inte framkommit, varför tingsrättens beslut om näringsförbud ska stå fast.

När det gäller frågan om dispens från näringsförbudet i enlighet med alternativyrkandet gör hovrätten följande överväganden.

Yrkandet har framställts först i hovrätten och åklagaren har satt i fråga om det är möjligt att pröva ett sådant yrkande i andra instans. Frågan har inte närmare berörts i samband med införandet om lagen (1986:436) om näringsförbud (se prop. 1985/86:126), och det saknas refererad praxis rörande dispens från näringsförbud. Enligt 21 § får en fråga om dispens prövas i samband med dom eller beslut om näringsförbud eller beslut om tillfälligt näringsförbud eller efter en senare gjord ansökan. Eftersom Z.H.J. genom sitt överklagande fört frågan om näringsförbudet till hovrätten kan hovrätten pröva dispensyrkandet med stöd av denna bestämmelse. Den avgörande frågan blir därmed om det i detta fall finns skäl för dispens.

Det ligger naturligtvis i sakens natur att en dispens inte bör underminera själva syftet med näringsförbudet. Av ovan nämnda förarbeten framgår att avgörande synes vara, vid fall av dispens från närståendeförbudet, huruvida den som har näringsförbud faktiskt kommer att leda den verksamhet där han vill bli anställd. Av utredningen i målet framgår att Z.H.J. inte har arbetat i handelsbolaget, som numera ägs av hustrun och en son, sedan tingsrättens dom. Han har uppgett sig inte må väl av att inte arbeta, särskilt som hustrun har problem med hälsan. Uppenbarligen har han inte lyckats skaffa sig arbete på annat håll. Mot denna bakgrund framstår näringsförbudet som opåkallat strängt. Z.H.J. bör således beredas tillfälle att som anställd arbeta i handelsbolaget - t.ex. som kock - förutsatt att han inte leder det eller på annat sätt deltar i den ekonomiska skötseln.

Hovrätten finner att dispens ska meddelas i enlighet med vad som framgår av domslutet. Tingsrätten har förordnat att näringsförbudet ska gälla omedelbart, vilket innebär att tingsrätten har meddelat ett tillfälligt näringsförbud enligt 10 § lagen om näringsförbud. Den nu meddelade dispensen bör gälla också det tillfälliga näringsförbudet. Beslutet gäller således omedelbart. Z.H.J. erinras om att dispensen kan återkallas vid överträdelse av de villkor som nu ställs upp.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom. Z.H.J. medges dispens från näringsförbudet på så sätt att han tillåts arbeta som anställd i handelsbolaget MBQ HB; dock ej med bolagets ledning och ekonomiska skötsel. Beslutet gäller utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Hovrättens dom meddelad: den 15 februari 2008.

Mål nr: B 756-07.

Lagrum: 10, 19 och 21 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud.

Litteratur: Prop. 1985/86:126.