RH 2008:68

Kronofogdemyndigheten i Malmö beslutade den 7 maj 2008 om utmätning i E.L:s pension, varvid förbehållsbelopp och utmätningsbelopp fastställdes. Genom ändring i beslutet den 3 september 2008 fastställde Kronofogdemyndigheten förbehållsbeloppet till 7 726 kr per månad.

E.L. överklagade och yrkade att tingsrätten skulle sätta ned utmätningsbeloppet. Hon anförde bl.a. att hon på grund av sjukdom har mycket höga merkostnader, 62 180 kr per år, att kostnaderna inte täcktes av den handikappersättning hon beviljats samt att hon inte klarade av dessa kostnader

Tingsrätten (t.f. rådmannen Ulla Larsson Ernefelt) avslog överklagandet.

E.L. överklagade beslutet och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan. En av borgenärerna, Limhamns skytteförening, bestred ändring medan övriga borgenärer inte avhördes.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld och Boel Havelius samt adjungerade ledamoten Thomas Andersson) undanröjde genom beslut den 25 november 2008 de överklagade besluten och visade ärendet åter till Kronofogdemyndigheten för fortsatt handläggning. Hovrätten anförde följande skäl.

E.L. har till stöd för sitt yrkande anfört att hon till följd av sitt funktionshinder har mycket höga merkostnader, årligen uppgående till 62 180 kr, och att dessa kostnader inte täcks av den handikappersättning som hon erhåller.

Limhamns skytteförening har till grund för sitt bestridande anfört bl.a. att några andra merkostnader än de som redan ingått vid beräkningen av gällande förbehållsbelopp avseende E.L.inte bör beaktas.

Kronofogdemyndigheten har inkommit med yttrande och anfört i huvudsak följande. Tidigare behandlade myndigheten handikappersättning som en inkomst vid beräkning av förbehålls- och normalbelopp varvid hänsyn även togs till faktiska merkostnader. Sedan Hovrätten över Skåne och Blekinge i RH 2001:63 anvisat hur handikappersättning ska hanteras i löneutmätningsärenden tillämpar Kronofogdemyndigheten numera en annan metod. Vid beredningen av löneutmätningsärenden beaktas handikappersättning varken som inkomst eller kostnad. En handikappad gäldenär har dock samma möjlighet att yrka tillägg till sitt förbehållsbelopp för vanliga levnadskostnader som en icke-handikappad gäldenär, förutsatt att kostnaden i fråga inte omfattas av handikappersättningen.

Hovrätten gör följande bedömning.

Pension får enligt 7 kap.1 och 4 §§utsökningsbalken tas i anspråk genom utmätning, men endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och sin familjs underhåll. Den del av pensionen som inte får tas i anspråk genom utmätning, förbehållsbeloppet, bestäms enligt 5 § samma lag med ledning av olika normalbelopp. Kronofogdemyndigheten har i föreskrifter närmare angett hur förbehålls- och normalbeloppen ska beräknas. Normalbeloppet ska anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet. Normalbeloppen utgör schabloner för normala fall och kan frångås vid särskilda omständigheter i det enskilda fallet. Således bör enligt Kronofogdemyndighetens allmänna råd särskilda kostnader som inte kan anses utgöra vanliga levnadskostnader, såsom t.ex. kostnader för fullgörande av tjänst, för sjukdom eller barntillsyn föranleda avsteg från normalbeloppet (se t.ex. KFM M 2007:1).

Utöver pension får enligt 7 kap. 1 § första stycket 5 utsökningsbalken ersättning som lämnas på grund av sjukdom, smitta, olycksfall, utbildning eller arbetslöshet m.m. såsom sjukpenning och föräldrapenningförmåner tas i anspråk genom utmätning, allt i den utsträckning ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

Handikappersättning är en behovsprövad fristående förmån som efter ansökan kan beviljas av Försäkringskassan enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag. Rätt till ersättning har den som har fyllt 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon har behov av mera tidskrävande hjälp av annan, för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller i övrigt har betydande merutgifter på grund av sin nedsatta funktionsförmåga. Ersättningen uppgår årligen till 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet beroende på behovet. Ersättningen är skattefri och kan begränsas till viss tid. Behovet av ersättning ska omprövas bl.a. i samband med ändrade eller nya beslut om sjukersättning eller pension eller när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ett avgörande år 2001 (RH 2001:63) prövat frågan om handikappersättning är att betrakta som en sådan sidoinkomst som bör föranleda att gäldenärens normalbelopp minskas vid utmätning i lön m.m. och kommit fram till att hänsyn till handikappersättning såsom inkomst inte bör tas när gäldenärens förbehållsbelopp vid utmätning i lön m.m. bestäms.

Frågan i detta ärende är om Kronofogdemyndigheten bör göra tillägg till normalbeloppet för merkostnader av det slag som i och för sig berättigar till handikappersättning i fall då de faktiska merkostnaderna överstiger den utbetalda ersättningen.

Handikappersättningen uppgår, som framgått ovan, årligen till 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet och utges till dem som på grund av sitt funktionshinder har betydande merutgifter. Beloppet är således en schablonersättning och Försäkringskassan saknar möjlighet att vid bestämmande av ersättningsnivån göra avsteg från schablonerna. Merkostnader som är avsedda att tillgodoses av handikappersättningen men som överstiger det utbetalda schablonbeloppet innebär således en motsvarande kostnadsökning för gäldenären. Med hänsyn härtill bör merkostnader som går utöver schablonersättningen ge möjlighet till avsteg från normalbeloppet.

E.L. har uppgett att hon har merkostnader hänförliga till omständigheter som ligger till grund för beslutet om handikappersättning men som överstiger den faktiska handikappersättning hon uppbär. Med hänsyn till det ovan anförda borde hon ha fått tillfälle att styrka dessa kostnader innan utmätningsärendet blev avgjort. Eftersom så inte har skett bör utredningen fortsätta hos Kronofogdemyndigheten.

Hovrättens beslut meddelat: den 25 november 2008.

Mål nr: ÖÄ 2277-08.

Lagrum: 7 kap.1 och 4 §§utsökningsbalken.

Rättsfall: RH 2001:63.