RH 2008:75

Fråga om hur ersättning åt tolk skall bestämmas avseende dels arvode och tidsspillan, dels utlägg gällande traktamente vid endags- och flerdygnsförrättning.

Sedan en dom av Göteborgs tingsrätt i ett omfattande mål om mord m.m. hade överklagats, höll Hovrätten för Västra Sverige huvudförhandling med fem av de tilltalade, av vilka en var frihetsberövad, under perioden 1 oktober - 21 november 2007. Vid huvudförhandlingen anlitades sammanlagt sex olika tolkar (i bl.a. vietnamesiska språket), däribland P.M. och L.N.

Hovrätten för Västra Sverige

P.M. yrkade ersättning av allmänna medel för bl.a. arvode, tidsspillan och utlägg. L.N. yrkade ersättning av allmänna medel för bl.a. utlägg.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Dahlgren, hovrättsrådet Christer Ranch, referent, och hovrättsassessorn Henrik Mägi) beslutade den 18 december 2007 om ersättning till tolkarna. Av de två besluten framgår bl.a. följande.

Enligt 5 kap. 8 § rättegångsbalken har den som anlitas som tolk rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som tolkuppdraget har krävt. Ersättningen till P.M. och L.N. skall i enlighet med förordningen (1979:291) om tolktaxa bestämmas enligt Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2006:21), fortsättningsvis kallade tolktaxan, varvid arvodesnivå II för tolkning vid domstol skall tillämpas.

Arvode

P.M. får anses ha varit vidtalad att tolka från kl. 09.00 till kl. 16.30. Hon har således stått till hovrättens förfogande mellan de nu nämnda klockslagen och skall ha ersättning för dessa tidsintervall. Såvitt gäller en av dagarna pågick huvudförhandlingen längre, vilket då skall innebära att arvode skall bestämmas med utgångspunkt för den tid som P.M. medverkat i huvudförhandlingen.

P.M:s arvodesyrkande i denna del tycks bygga på att hon beräknat varje dag som ett nytt uppdrag och inte gjort avdrag för måltidspaus.

Av 5 § tolktaxan framgår att om ett uppdrag sträcker sig över mer än en dag skall ersättningen beräknas på den sammanlagda tiden och grundbeloppet således betalas endast en gång per uppdrag. I ersättningsgill tid skall enligt 6 § tolktaxan inräknas varje uppehåll med undantag för normal måltidspaus.

Måltidspauserna under huvudförhandlingen har varierat mellan 1 timma och 1 timma 20 minuter. I ett mål av förevarande slag skall de betraktas som normala. Den faktiska tiden för måltidspauserna skall då avräknas från ersättningsgill tid.

Mot bakgrund av det nu sagda uppgår arvodesgrundande tid för P.M. till 32 timmar. Ersättningen skall då enligt taxan bestämmas till grundbeloppet för 5 timmar 29 minuter och 54 påbörjade halvtimmar därutöver.

Tidsspillan

P.M:s yrkande avseende tidsspillan innefattar tillägg för tidsspillan under obekväm arbetstid avseende 36 halvtimmar á 181 kr och 41 halvtimmar á 114 kr.

Enligt 14 § tolktaxan skall ett tillägg till ersättningen för tidspillan utgå under obekväm arbetstid med 114 kr per påbörjad halvtimma. Ersättning för tidspillan under obekväm arbetstid skall därför betalas för 77 timmar à 114 kr.

Utlägg

Av 15 § tolktaxan framgår att kostnader för resa, logi och uppehälle ersätts med högst de belopp som anges i de avtal om reseförmåner vid tjänsteresa som gäller inom Domstolsverkets verksamhetsområde. Ett sådant avtal finns i form av Domstolsverkets lokala reseavtal. Enligt detta avtal kan - såvitt nu är av intresse - ersättning betalas för flerdygnsförrättning med 350 kr för hel dag och med olika belopp för del av dag, allt under förutsättning att förrättningen äger rum minst 50 km utanför det vanliga tjänstestället eller bostaden.

Hovrätten har först att ta ställning till om P.M. och L.N. har sitt tjänsteställe i domstolen, något som Kammarrätten i Jönköping, i en liknande situation, ansåg i ett inkomstskattemål år 1996. Avgörandet omnämns av Domstolsverket i skriften Rättshjälp och taxor 2007 under rubriken Rättsfall rörande tillämpningen av tolktaxan.

Om en tolk skulle anses ha sitt tjänsteställe i domstolen, synes detta innebära att tolken skulle ha rätt till exempelvis ersättning för resor endast vid mycket speciella situationer, såsom att förhandlingen hålls mer än 10 km (vid endagsförrättning) eller 50 km (vid flerdygnsförrättning) från domstolens lokaler. Hovrätten torde emellertid regelmässigt ersätta tolkar för deras resor till och från hovrättens lokaler och har således inte ansett att tolken - vid en tillämpning av 15 § tolktaxan - skulle anses ha sitt tjänsteställe i hovrätten. Att anse att tolken har sitt tjänsteställe i hovrätten synes över huvud taget strida mot paragrafens ordalydelse - liksom lydelsen av den grundläggande regeln i 5 kap. 8 § rättegångsbalken - som utgår från att tolken är berättigad till ersättning för exempelvis resor. Det framstår också, vid en jämförelse med andra personer som är berättigade till ersättning av allmänna medel, som oskäligt att tolkar själva skulle svara för sina resor till och från domstolens lokaler.

Ersättning för flerdygnsförrättning

P.M:s yrkande i denna del innefattar ersättning med 2 425 kr, avseende 1 550 kr för fem hela dagar och 875 kr för del av fem dagar. Om P.M. således inte skall anses ha sitt tjänsteställe i hovrätten, uppstår frågan om hon är berättigad till ersättning för flerdygnsförrättning.

P.M. är bosatt i Haninge. För att kunna fullfölja sitt uppdrag i hovrätten har hon nödgats att vid fem tillfällen vara bortrest under avsevärd tid till en ort som ligger mer än 50 km bort. Hon är enligt hovrättens mening därför berättigad till ersättning med yrkat belopp.

Ersättning för endagsförrättning

L.N:s yrkande i denna del avser ersättning för endagsförrättning med 100 kr per dag.

Även om L.N. inte anses ha sitt tjänsteställe i hovrätten innebär detta emellertid inte - för det fall att hon bor mer än 10 km från hovrättens lokaler på Packhusplatsen - att ersättning enligt Domstolsverkets lokala reseavtal skall utgå med automatik. 5 kap. 8 § rättegångsbalken talar om skälig ersättning och 15 § tolktaxan föreskriver att utlägg ersätts med högst de belopp som anges i det nyssnämnda avtalet.

L.N. är bosatt inom Göteborgs kommun och hon har stått till domstolens förfogande under tider som motsvarar normala arbetsdagar. Vid sådant förhållande bör enligt hovrättens mening inte någon ersättning betalas för endagsförättning.

Hovrättens beslut meddelade: den 18 december 2007.

Mål nr: B 3185-07.

Lagrum: 5 kap. 8 § rättegångsbalken; Domstolsverkets tolktaxa (DVFS 2006:21).

Rättsfall: Kammarrätten i Jönköping, dom 1996-02-02, mål 1800-1995; Hovrätten över Skåne och Blekinge, beslut den 12 november 2002, mål Ö 2123-02.