RH 2008:81

Domskäl

Tingsrätten (tingsnotarien Fredrik Guldbrand samt nämndemännen Magnus Härle och Daniel Peterson) anförde i dom den 9 oktober 2007 följande.

DOMSKÄL

L.N. har hörts angående åtalet. Därutöver har på åklagarens begäran vittnesförhör hållits med kommissarie Bo Eliasson. L.N. har åberopat vittnesförhör med H.N.

Närmare hörd har L.N. uppgivit: Han var ute och åkte bil med sin fru. Vid Göksäter svängde en grå Toyota ut framför honom så att han tvingades bromsa till. Toyotans hastighet var oregelbunden. Ibland körde föraren av Toyotan i 70 km/tim, som också var högsta tillåtna hastighet på vägsträckan, för att därefter gå ner till 50 km/tim. Han tyckte att Toyotan betedde sig underligt och bestämde sig för att köra om denna vid Röra Kyrka. Han hade då legat bakom Toyotan i en eller två kilometer. När han gick ut i mötande körfält gasade Toyotan på och började röra sig åt vänster, vilket pressade honom ut mot sidan. Jämsides med eller möjligen lite förbi Toyotan upplevde han att situationen började bli farlig eftersom han kom nära dikeskanten. Fram till och med detta läge hade han legat i en hastighet av 70 km/tim. Han växlade därför ner och ”stampade på” för att fullfölja omkörningen och komma ur situationen. I samma sekund såg han hur en trafikpolis stod en bit bort vid dikeskanten med en lasermätare. Efter att han hade lagt sig framför Toyotan motorbromsade han genom att lägga i fyrans växel. Om han hade panikbromsat istället för att fullfölja omkörningen hade han antagligen orsakat en olycka eftersom Toyotan låg så nära honom. Strax efteråt stoppades han av polismannen.

Bo Eliasson har berättat: Han har i sitt yrke som polis under flera år använt laserhastighetsmätare. - Vid det aktuella tillfället deltog han i en kontroll på länsväg 740 vid Lilla Röra. Han mätte med hjälp av laserhastighetsmätare hastigheten på flera bilar, bland annat L.N:s bil, som kom från Göksätershållet. L.N:s bil höll enligt mätresultatet en hastighet av 97 km/tim. Mätningen av L.N:s bil skedde efter att denne fullföljt en omkörning och kommit in på sitt körfält igen. Han mätte inte hastigheten på L.N:s bil under omkörningen eftersom han i detta läge uppskattade att avståndet till fordonet var över 400 meter, vilket är ett för stort avstånd för mätutrustningen. Han uppskattade dock att L.N. körde för fort även under omkörningen. Han kan inte säga om den bil L.N. körde om hade ett underligt körsätt, eftersom han fokuserade på L.N:s bil. - Mätinstrumentet hade genomgått årlig service fyra dagar innan det aktuella tillfället. Därutöver hade föreskriven daglig kontroll genomförts samma dag som hastighetskontrollen.

H.N.: Hon var ute och åkte bil med sin make L.N. Vid Göksäter fick de göra en kraftig inbromsning eftersom en bil körde ut framför dem. Bilen framför dem fortsatte att bete sig underligt genom att vingla fram tillbaka över vägen samt att den höll sig långt under hastighetsgränsen. Hon upplevde situationen som obehaglig. De bestämde sig därför att köra om vid lämpligt tillfälle då den framförvarande bilen låg väl till höger på vägen. Den andra bilen hade i detta läge en hastighet av ca 50 km/tim. Efter att L.N. påbörjat omkörningen ökade den andra bilen hastigheten och började preja ut dem mot vänster sida av vägen. I detta läge hade de två alternativ: antingen komma om bilen så fort som möjligt eller tvärnita så att de kom in bakom den andra bilen. De valde att köra om så fort som möjligt. Under det att de låg jämsides med den andra bilen höll L.N. en hastighet uppemot 70 km/tim. Hon tittade dock inte på hastighetsmätaren utan mot den andra bilen eftersom den höll på att köra på dem.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat rapport över hastighetsöverträdelse och platsprotokoll.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Hastighetskontrollen har genomförts med laserhastighetskontroll. Av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen framgår att L.N. vid det aktuella tillfället framförde en personbil i en hastighet av 97 km/tim på en sträcka där hastigheten var begränsad till 70 km/tim. Den skriftliga bevisningen visar också att föreskrivna kontroller av mätutrustningen genomförts, att risk för förväxling med annan bil kunnat uteslutas och att mätningen gjorts i enlighet med Rikspolisstyrelsens föreskrifter. Kommissarie Bo Eliasson har också vittnat om att L.N:s hastighet uppmättes till 97 km/h. Mot bakgrund av den samlade bevisning som åberopats finner tingsrätten det vara styrkt att L.N., i enlighet med vad åklagaren gjort gällande, framfört bilen i en hastighet av 97 km/tim. Genom Bo Eliassons vittnesmål är det också visat att mätningen av L.N:s bil skedde efter att omkörningen fullbordats.

L.N. har uppgett att han under en omkörning var tvungen att öka hastigheten från tillåtna 70 km/tim för att därigenom undvika att bli påkörd av den bil han körde om. De uppgifter L.N. lämnat om hur den andra bilen fördes har inte ifrågasatts av åklagaren och framstår inte heller som så osannolika att de kan lämnas utan avseende. Bo Eliasson har inte heller i sitt vittnesmål motsagt vad L.N. uppgett om den omkörda bilens beteende. Vid den fortsatta bedömningen utgår därför tingsrätten från L.N:s uppgifter i detta hänseende.

L.N:s invändning om att han var tvungen att öka hastigheten för att undvika vad han uppfattade som en nära förestående trafikolycka får förstås som en invändning om att en nödsituation förelegat. Enligt 24 kap. 4 § brottsbalken utgör en gärning som någon begår i nöd brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet kan visserligen en nödsituation sägas ha varit för handen i det moment L.N. var på väg att köra om den andra bilen och samtidigt blev prejad av denne. L.N. har emellertid, efter att omkörningen fullbordats, framfört sin bil i en hastighet av 97 km/tim, det vill säga närmare 30 km/tim över de på platsen gällande hastighetsbestämmelserna. I detta senare läge, när han låg framför den omkörda bilen, kan han inte anses ha befunnit sig i en nödsituation som annars skulle kunna ha medfört ansvarsfrihet. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten att L.N:s invändning i detta avseende kan lämnas utan avseende. Åtalet är således styrkt.

Påföljden skall bestämmas till penningböter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer L.N. för hastighetsöverträdelse till penningböter 3 200 kr.

Nämndemannen Ingrid Kenne var skiljaktig och anförde: Jag är enig med majoriteten i bedömningen av vilken hastighet L.N. höll och att denne befann sig i en nödsituation under det att han löpte risk att bli påkörd av den andra bilen. Det har emellertid förelegat en fortsatt nödsituation även efter det att omkörningen fullbordats och hastighetsmätningen genomfördes. L.N:s överträdelse av hastighetsbestämmelserna får ses som påkallad för att undvika en annars hotande trafikolycka och kan med anledning härav inte anses som oförsvarlig. Den hastighetsöverträdelse L.N. gjort sig skyldig till skall inte medföra ansvar och åtalet skall därför ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Dahlgren samt hovrättsråden Kent Jönsson, referent, och Christer Ranch) anförde i dom den 16 oktober 2008 följande.

DOMSKÄL

I hovrätten har L.N. och H.N. hörts på nytt. De har därvid berättat i huvudsak i enlighet med vad som för deras del antecknats i tingsrättens dom. Bo Eliassons berättelse vid tingsrätten har lästs upp ur tingsrättens dom. Åklagaren har åberopat skriftlig bevisning.

Hovrätten gör följande bedömning.

I målet är klarlagt att L.N. på sätt åklagaren anfört fört personbil med en hastighet av 97 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet var 70 km/tim. L.N. har gjort gällande att han ska gå fri från ansvar på grund av att det förelegat en nödsituation. Åklagaren har mot detta invänt att även om det förelegat en farlig situation är det L.N. som genom sitt körsätt skapat den vilket innebär att han inte kan gå fri från ansvar.

Det förhållandet att L.N. - innan hastigheten uppmättes - verkligen gjorde en omkörning har bekräftats av Bo Eliasson. Det har inte framkommit att det var vårdslöst av L.N. att påbörja omkörningen. L.N:s uppgifter att den andra bilen under omkörningen ökade hastigheten och började tränga ut L.N:s bil har inte motbevisats av åklagaren och kan inte lämnas utan avseende. Hovrätten anser därför att det uppstått en nödsituation enligt 24 kap. 4 § brottsbalken under omkörningen. Frågan blir då om denna nödsituation hade upphört när hastigheten mättes.

Av Högsta domstolens avgörande NJA 2004 s. 786 framgår att nödbestämmelsen förutsätter en akut nödsituation. Emellertid framgår av utredningen i målet att hastigheten på L.N:s bil mättes ett fåtal sekunder efter det att han genomfört omkörningen och hans nödsituation får därför enligt hovrättens mening alltjämt anses ha varit akut vid mätningen. Det har inte varit oförsvarligt att L.N. i den uppkomna situationen framförde bilen på det sätt som han gjorde. På grund härav ska åtalet för hastighetsöverträdelse ogillas.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet.

Hovrättens dom meddelad: den 16 oktober 2008.

Mål nr: B 4285-07.

Lagrum: 24 kap. 4 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2004 s. 786.