RH 2009:2

Frågan om återreseförbudets längd vid utvisning av 18-årig yngling som döms för våldtäkt.

Södertörns tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot irakiske medborgaren S.M. för våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivning.

S.M. har, den 13 september 2008 vid Nybohovsbacken i Stockholm, genomfört samlag med målsäganden genom att otillbörligt utnyttja att målsäganden på grund av berusning, sömn och med hänsyn till omständigheterna i övrigt befunnit sig ett hjälplöst tillstånd.

Vidare yrkade åklagaren att S.M. skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända.

S.M. förnekade brott och bestred utvisningsyrkandet.

Tingsrätten (rådmannen Anna-Lisa Stoican samt nämndemännen Lena Nydén, Mia Munro och Per Wuolikainen) fann i dom den 26 november 2008 att åtalet för våldtäkt var styrkt samt anförde i fråga om påföljd och utvisning följande.

S.M. är tidigare ostraffad. Minimistraffet för våldtäkt är fängelse två år och tingsrätten finner att straffvärdet för gärningen får anses ligga på den nivån. Med hänsyn till S.M:s ålder - 18 år - ska påföljden bestämmas till fängelse ett år.

DOMSKÄL

S.M. döms för ett allvarligt brott och skäl finns för utvisning. Av yttrande från Migrationsverket framgår att det inte finns hinder mot detta. S.M. skall utvisas från riket med förbud att återvända hit under fem års tid.

DOMSLUT

I tingsrättens domslut förordnades bl.a. följande. Tingsrätten dömer S.M. för våldtäkt - med åberopande av 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken - till fängelse 1 år. Den tilltalade utvisas ur riket och förbjuds att återvända hit före den 26 november 2013. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år.

S.M. överklagade tingsrättens dom och yrkade ogillande av åtalet samt i andra hand att påföljden skulle lindras, att utvisningsbeslutet skulle upphävas eller att tiden för återreseförbudet i vart fall skulle avkortas.

Åklagaren anslutningsöverklagade och yrkade att S.M. skulle dömas till ett längre fängelsestraff och att den tid under vilken S.M. är förbjuden att återvända till Sverige skulle förlängas.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Per Sundberg, referent, t.f. hovrättsassessorn Erika Bergman samt nämndemännen Håkan Meijer och Lars Midby) fann i dom den 28 januari 2009 i likhet med tingsrätten att åtalet för våldtäkt var styrkt och delade också tingsrättens bedömning i fråga om straffvärde, påföljdsval och utvisning. I fråga om återreseförbudets längd och straffmätningen anförde hovrätten följande.

DOMSKÄL

Vad gäller tiden för förbudet att återvända till Sverige konstaterar hovrätten inledningsvis att allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott som huvudregel ska innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid, se 8 kap. 13 § utlänningslagen (2005:716). Av förarbetena till bestämmelsen framgår att särskilt återfallsrisken och utlänningens samhällsfarlighet bör vara avgörande för återreseförbudets längd (se prop. 1979/80:96 s. 101 och prop. 1993/94:159 s. 25). Utgångspunkten för bestämmande av längden på återreseförbudet bör, enligt hovrättens mening, därmed vara brottslighetens straffvärde. I förevarande fall tillkommer dessutom att även om S.M. tidigare är ostraffad och nu döms för endast ett brott, är det för detta brott föreskrivet ett minimistraff om två års fängelse. Hovrätten anser däremot att det saknas skäl att beakta det förhållandet att S.M. är under 21 år. Med hänsyn härtill finner hovrätten, till skillnad mot tingsrätten, att återreseförbudets längd i detta fall ska bestämmas till tio år.

I målet har framkommit att S.M. har varit i Sverige sedan maj 2007, att han har permanent uppehållstillstånd sedan juli samma år, att han är ensamstående och inte har några barn samt att han inte har några nära anhöriga i Sverige. Vid sådana förhållanden kan utvisningen inte anses medföra men av sådant slag som ska beaktas vid straffmätningen och skäl i övrigt att frångå tingsrättens straffmätning saknas.

På grund av det anförda ska tingsrättens dom ändras endast i fråga om återreseförbudets längd.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att S.M. efter utvisning från Sverige förbjuds att återvända hit före den 26 november 2018. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst ett år.

Nämndemännen Håkan Meijer och Lars Midby var skiljaktiga i fråga om återreseförbudets längd och fann i likhet med tingsrätten att denna med hänsyn till S.M:s ålder skulle bestämmas till fem år.

Hovrättens dom meddelad: den 28 januari 2009.

Mål nr: B 9646-08.

Lagrum: 8 kap.13 §utlänningslagen (2005:716); 29 kap. 5 § 4 brottsbalken.

Litteratur: Prop. 1979/80: 96 s. 101; prop. 1993/94:159 s. 25.