RH 2009:20

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Kurt Ek samt nämndemännen Jan Wester, Håkan Jonsson och Carina Jansson) anförde i dom den 13 mars 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Genom de hördas berättelser är följande utrett.

A.H. gick in på Stadium i Forumgallerian. Där stal han de av åklagaren angivna skorna genom att sätta dem på sig och lämna butiken. Väktaren A.E. observerade stölden och följde efter A.H. på avstånd. A.H. gick först in i en annan butik, Kicks, i gallerian. A.H. lämnade därefter gallerian, passerade torget och gick in på en restaurang. Enligt A.E. befann sig A.H. inne på restaurangen under en tidsrymd av 2-3 minuter. Enligt A.H. befann han sig där en halvtimme. A.H. gick därefter ut på gågatan. I samband därmed hörde J.S. på kommunikationsradion att en person hade tagit ett par skor och att det behövdes hjälp. Med anledning därav anslöt sig J.S. och en annan väktare, K.W., till A.E. Vid denna tidpunkt hade A.H. förflyttat sig ett hundratal meter från restaurangen längs gågatan. K.W., som var civilklädd, och J.S., som var uniformsklädd, gick fram till A.H.

Om vad som sedan hände har de hörda berättat i huvudsak följande.

J.S.: Vid aktuellt tillfälle arbetade han som väktare i Åhlénshuset. Han kan inte svara på vilken omfattning hans bevakningsuppdrag hade. Han och K.W. gick fram till A.H., men A.H. ville inte följa med dem. Han och K.W. tog tag i A.H. och började gå med A.H. mot Forumtorget. A.H. slet sig då loss från K.W:s grepp medan han fortfarande höll A.H. i axeln. A.H. slog till honom på hakan med ett rakt knytnävsslag. Han kan inte säga att avsikten var att träffa honom i ansiktet. Det var inte ett hårt slag, men han ryggade tillbaka lite och hans huvud "for". Han kände av slaget tre till fyra timmar efteråt, men han fick inget märke av slaget. Han slängde därefter ner A.H. på marken och det kom hjälp till platsen och A.H. belades med handfängsel.

A.H.: Det var J.S. och en tjej som kom fram till honom och de sa att han skulle följa med dem. Han visste att J.S. var väktare. De tog tag i hans armar och han blev arg och slet sig loss. Han minns inte att han utdelade något slag. Han kan ha knuffat J.S. i ansiktet, allt gick så snabbt. Om han velat slå hade J.S. fått ont.

A.E.: A.H. måttade ett slag mot J.S. Han såg inte att slaget träffade, men han såg att J.S:s huvud åkte bakåt.

Efter att ha funnit åtalet för snatteri styrkt gjorde tingsrätten följande bedömning vad gäller åtalet för våld mot tjänsteman.

Genom de hördas berättelser får anses utrett att A.H:s hand träffat J.S:s ansikte. Med beaktande främst av att detta uppenbarligen inte var särskilt smärtsamt kan det inte uteslutas att A.H:s avsikt var att knuffa bort J.S. och att A.H:s hand i samband därmed träffade J.S:s haka.

J.S. arbetade vid aktuellt tillfälle som väktare. Varken han eller åklagaren har kunnat ange vad hans bevakningsuppdrag omfattade. Med beaktande av J.S:s uppgift om att han arbetade på Åhléns denna dag utgår tingsrätten från att han hade ett bevakningsuppdrag i den byggnad där Åhléns är beläget.

Väktare åtnjuter enligt 7 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag det skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken, d.v.s. samma skydd som den har som har befattning förenad med myndighetsutövning. Detta skydd gäller bara när väktaren utför bevakningstjänst. Detta innebär att väktaren inte har detta skydd när han utför ett uppdrag som inte utgör bevakningstjänst. Som tidigare konstaterats hade J.S. ett bevakningsuppdrag i den byggnad där Åhléns är beläget. Av detta följer att J.S., vid ingripandet mot A.H., inte åtnjöt detta skydd eftersom ingripandet skedde ett relativt långt stycke från den byggnad där Åhléns är beläget och med anledning av en stöld som skett i en annan byggnad.

Enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken får var och en gripa en person som gjort sig skyldig till ett brott på vilket det kan följa fängelse, i detta fall snatteri, och som påträffats på bar gärning eller flyende fot. Av utredningen i målet framgår att A.H. inte befann sig på flyende fot och att han greps av J.S. efter att A.H. besökt butiken Kicks och restaurangen och att det då, om man utgår från A.E:s uppgifter, gått åtminstone 6-10 minuter sedan A.H. stulit skorna. A.H. har således inte påträffats på bar gärning av J.S.

Av det anförda följer att J.S:s ingripande har skett utan lagligt stöd. A.H. har därför haft rätt att använda sig av visst våld när han hölls kvar av J.S. Det våld som han utövat, en kraftig knuff, kan med hänsyn till omständigheterna inte anses uppenbart oförsvarligt.

På grund av det anförda skall åtalet för våld mot tjänsteman ogillas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer A.H. för stöld, snatteri och brott mot knivlagen till fängelse en månad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Ulrika Beergrehn, referent, adjungerade ledamoten Beatrice Blylod och nämndemannen Erik Byström) anförde i dom den 8 maj 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom är det slutligt avgjort att A.H. har gjort sig skyldig till stöld, snatteri och brott mot knivlagen.

Beträffande åtalet för misshandel har åklagaren gjort gällande att A.H., sedan han på Stadium i Uppsala tagit ett par skor, orsakat J.S. smärta och ömhet genom att slå honom i ansiktet.

A.H. har även i hovrätten vidgått att han kan ha utövat visst våld mot J.S. men gjort gällande att det i så fall skedde i nödvärn eftersom J.S. inte hade rätt att gripa honom i enlighet med reglerna om s.k. envarsgripande i 24 kap. 7 § rättegångsbalken. I andra hand har A.H. invänt att hans handlande inte ska bedömas på annat sätt än som misshandel, ringa brott.

J.S:s, A.H:s och vittnet A.E:s uppgifter har redovisats genom uppspelning av tingsrättens ljud- och bildupptagningar från förhören där.

Hovrätten gör följande bedömning.

Utredningen i hovrätten är densamma som vid tingsrätten. När det gäller vad som är utrett om vad som föregick J.S:s ingripande mot A.H. gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Här kan konstateras att olika uppgifter har lämnats om hur lång tid som förflöt från det att A.H. tog skorna på Stadium till dess att han greps av J.S. Vittnet A.E. har på ett trovärdigt och detaljerat sätt berättat att han under denna tid förföljde A.H. och vad denne då gjorde. Utifrån A.E:s uppgifter drar hovrätten därför slutsatsen att det gått cirka tio minuter från A.H:s tillgrepp av skorna på Stadium till dess ingripandet skedde.

J.S. och A.H. har vidare lämnat olika uppgifter om det var ett slag eller en knuff som J.S. fick i ansiktet av A.H. i samband med gripandet. J.S. har lämnat sin berättelse på ett sakligt och trovärdigt sätt. Hans uppgifter om att det var ett rakt knytnävslag som träffade honom på hakan vinner enligt hovrättens mening visst stöd av vad A.E. uppgett om att han såg A.H. avsiktligen måtta ett slag mot J.S. och att han såg att dennes huvud åkte bakåt. Genom deras uppgifter finner hovrätten det visat att A.H. uppsåtligen på det sätt åklagaren påstått orsakat J.S. smärta och ömhet genom att slå honom i ansiktet.

A.H. har gjort gällande att han i den aktuella situationen haft rätt att använda visst våld i nödvärn. Hans nödvärnsrätt förutsätter emellertid att J.S. inte haft laglig rätt att gripa honom med anledning av skotillgreppet på Stadium.

Enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken gäller att om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Frågan blir då om J.S. haft rätt att göra ett sådant så kallat envarsgripande, och särskilt om A.H. påträffats på "bar gärning eller flyende fot".

I målet är utrett att A.H., efter att han tagit skorna, lämnade butiken gående. A.H. har själv uppgett att han inledningsvis vid gripandet trodde att han greps på grund av att hans vän hade stulit en parfymflaska. Det kan därför antas att A.H. inte uppfattat att han varit iakttagen vid tillgreppet av skorna och att det alltså inte funnits någon uppenbar anledning för honom att springa från brottsplatsen. Vidare har A.E. förklarat att skälet till att A.H. inte greps redan vid gärningstillfället var att han av säkerhetsskäl ville avvakta förstärkning, något som J.S. har bekräftat såsom en normal rutin vid butikstillgrepp.

Bestämmelsen om envarsgripande måste tolkas utifrån sitt ändamål. Att medvetet avvakta med ett ingripande bör, enligt hovrättens mening, inte utesluta rätten till envarsgripande under förutsättning att det finns godtagbara skäl för att inte genast konfrontera en presumtiv gärningsman. Om det finns sådana skäl måste emellertid gripandet ske i sådan anslutning till gärningen att det ändå kan anses ha skett på "bar gärning eller flyende fot". En bedömning måste här, som hovrätten ser det, göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Särskilt bör då beaktas vad som förekommit mellan brottet och ingripandet och i vilken utsträckning det funnits utrymme för förväxling så att fel person grips (jämför NJA 1978 s. 67).

Hovrätten konstaterar att A.E. följde efter A.H. under de cirka tio minuter som förflöt från tiden för tillgreppet fram till dess att förstärkning anlänt och oavbrutet hade honom inom synhåll. Genom detta kontinuerliga förföljande uteslöts risken för att fel person skulle gripas. Så snart förstärkning anlänt skedde ett gripande. Den tid som förflutit från gärningen till gripandet kan därför inte anses utgöra något hinder för J.S:s rätt att ingripa. Vid sådana förhållanden måste A.H., till skillnad mot vad tingsrätten funnit, anses ha påträffats på "bar gärning eller flyende fot". A.H. har då inte haft rätt att använda visst våld i nödvärn. Han har därför gjort sig skyldig till misshandel på det sätt som åklagaren påstått. Misshandeln kan inte anses som ringa brott.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten dömer A.H. även enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för misshandel och bestämmer påföljden till fängelse två månader.

Nämndemannen Maja Bukovac-Re var skiljaktig och anförde följande.

I likhet med majoriteten finner jag att A.H. gjort sig skyldig till den av åklagaren påstådda misshandelsgärningen, vilken dock enligt min mening är att bedöma som ringa misshandel. Vid sådant förhållande saknas skäl att skärpa fängelsestraffet.

Hovrättens dom meddelad: den 8 maj 2009.

Mål nr: B 2843-09.

Lagrum: 24 kap. 7 § rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1978 s. 67.