RH 2009:21

K.N. åtalades för bl.a. grov stöld, rattfylleri och fem fall av olovlig körning, grovt brott.

Tingsrätten (rådmannen Lotten Ögren samt nämndemännen Inga-Lill Söderqvist, Hans Strömberg och Annacarin Wallin) fann i dom den 23 september 2008 åtalet mot K.N. i sin helhet styrkt samt att gärningarna skulle rubriceras i enlighet med vad åklagaren yrkat. Beträffande påföljd konstaterade tingsrätten att K.N. under senare tid dömts bl.a. i januari och i maj 2007 för olovlig körning m.m. och anförde därefter följande.

DOMSKÄL

Enligt tingsrättens uppfattning förefaller det som om K.N. är i behov av stöd och hjälp. Det upprepade lagtrotset när det gäller olovlig körning gör emellertid att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten därför att kombinationspåföljden skyddstillsyn med fängelse bör väljas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer K.N. för bl.a. grov stöld, olovliga körningar, grova brott, och rattfylleri till skyddstillsyn jämte fängelse två månader.

K.N. överklagade domen med yrkande om att stölden inte skulle bedömas som grovt brott och i allt fall att påföljden skulle lindras.

Åklagaren bestred ändring.

Sedan parterna slutfört sin talan avgjordes målet utan huvudförhandling.

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Mona Wildig, referent, samt tf. hovrättsassessorn Jonas Manole) ändrade i dom den 9 mars 2009 tingsrättens dom endast ifråga om påföljd och anförde följande.

DOMSKÄL

Som tingsrätten anfört framstår skyddstillsyn som en för K.N. lämplig påföljd. Samtidigt har han mycket snart efter tidigare dom åter gjort sig skyldig till olovlig körning i flera fall. Det föreligger därför starka skäl för att döma honom till fängelse för den brottsligheten. Ett sådant straff bör då även avse rattfylleribrottet.

Normalt ska en person som döms för flera brott ådömas en gemensam påföljd för brotten. Det finns dock om särskilda skäl föreligger möjlighet att enligt 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken döma till fängelse för ett eller flera brott och samtidigt döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. Denna möjlighet har ofta använts när ett eller flera brott på grund av sin art bör medföra ett kortare fängelsestraff samtidigt som starka skäl föreligger för en icke frihetsberövande påföljd för annan brottslighet, t.ex. förmögenhetsbrott, såsom i rättsfallet NJA 1968 s. 327.

I och för sig har efter nämnda rättsfall tillkommit möjligheten att som en påföljd för ett eller flera brott döma till skyddstillsyn i kombination med upp till tre månaders fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. För detta krävs enligt 30 kap. 11 § samma balk att det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Det ska alltså krävas mycket starka skäl för att en sådan påföljd ska väljas, se NJA 1995 s. 708. Skyddstillsyn är redan i sig en påföljd som utgör ett alternativ till fängelsestraff och kombinationen med fängelse bör kunna komma ifråga bara när det annars skulle bli aktuellt att döma den tilltalade till ett längre fängelsestraff.

Vad gäller K.N. är straffvärdet av nu aktuell brottslighet relativt högt, nära de nivåer då skyddstillsyn jämte fängelse kan dömas ut. Han har också återfallit i brott. Bortsett från återfallen i trafikbrottslighet finns dock inte, vare sig på grund av straffvärdet eller återfall i brott, skäl att ådöma honom fängelse. Vid valet mellan kombinationspåföljden skyddstillsyn och fängelse - som alltså kräver att det är oundgängligen påkallat med fängelse - samt att döma till fängelse för trafikbrottsligheten och skyddstillsyn för övrig brottslighet - varvid krävs särskilda skäl - är också att beakta att villkorlig frigivning inte kan ske från ett fängelsestraff utdömt enligt 28 kap. 3 § brottsbalken och att ett sådant straff inte heller kan avtjänas genom s.k. fotboja.

Enligt hovrättens mening är förhållandena inte sådana att det för K.N. är oundgängligen påkallat att jämte skyddstillsynen ådöma honom fängelse. Däremot utgör återfallen i trafikbrottslighet särskilda skäl för att för denna brottslighet ådöma honom ett särkilt fängelsestraff.

En fråga som därvid kan ställas är om det med hänsyn till principen om reformatio in pejus föreligger hinder att ändra tingsrättens dom på detta sätt. Sammantaget har dock inte denna ändring någon för K.N. negativ konsekvens. Tvärtom innebär den som ovan anförts bl.a. att villkorlig frigivning kommer ifråga (se även RH 1992:55).

Mot bakgrund av vad som nu anförts ska tingsrättens dom ändras i fråga om påföljd på så sätt att denna ska bestämmas till ett kortare fängelsestraff för de olovliga körningarna och rattfylleribrottet samt till skyddstillsyn för övrig brottslighet. I övrigt ska tingsrättens dom stå fast.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden för de olovliga körningarna och rattfylleriet bestäms till fängelse två månader och att påföljden för övrig brottslighet bestäms till skyddstillsyn.

Hovrättens dom meddelad: den 9 mars 2009.

Mål nr: B 8107-08.

Lagrum: 28 kap. 3 §, 30 kap. 3 § andra stycket och 11 §brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1968 s. 327; NJA 1995 s. 708; RH 1992:55.