RH 2009:57

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Thomas Arvefors) anförde i beslut den 12 maj 2009 följande.

SKÄL

S.S. har till grund för överklagandet anfört att hon den 20 mars 2009 fick brottsskadeersättning om 42 700 kr, varav 40 000 kr för kränkning och 2 700 kr för sveda och värk, utbetalt från Brottsoffermyndigheten. Till stöd för detta har S.S. bifogat en kopia på Brottsoffermyndighetens beslut att betala ut medlen. Vidare har S.S. anfört: Endast tio dagar efter att medlen från Brottsoffermyndigheten sattes in på hennes konto utmätte Kronofogdemyndigheten pengarna. Utmätningen verkställdes innan hon hann skicka tillbaka delgivningskvittot till Kronofogdemyndigheten eller yttra sig över utmätningen. Hon var i kontakt med Kronofogdemyndigheten endast några veckor före utmätningen och fick då besked om att medlen kunde utmätas först tre år efter det att de betalats ut.

I 5 kap.utsökningsbalken stadgas ett antal undantag från utmätning. Av 5 kap. 7 § utsökningsbalken framgår att skadestånd med anledning av personskada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant inte får utmätas, om skadeståndet, sedan det har betalats ut, hålls avskilt. För bedömande av frågan vad som ska avses med avskilt får lagen (1944:181) om redovisningsmedel tjäna till ledning (Kommentar till utsökningsbalken, Wallin, Gregow m.fl. s. 228 och 231). Av förarbeten till lagen om redovisningsmedel och av praxis framgår att det ställs stränga krav för att medel ska anses vara behörigen avskilda (se NJA 1998 s. 275). Medel anses i normalfallet inte behörigen avskilda om de sätts in på ett konto där innehavaren genom insättningar och uttag använder kontot som ett vanligt privat bankkonto (se NJA II 1944 s. 411). I förevarande fall har medlen vid utmätningen varit insatta på ett bankkonto som tillhör S.S. Eftersom det inte är visat att de utmätta medlen därigenom varit behörigen avskilda, är pengarna inte heller undantagna från utmätning. Den omständigheten att S.S. synes ha erhållit felaktiga upplysningar av Kronofogdemyndigheten föranleder inte någon annan bedömning. Utmätningen ska således stå fast.

SLUT

Tingsrätten avslår överklagandet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingemar Persson och Ulrika Ihrfelt samt tf. hovrättsassessorn Carl Rosenmüller, referent) anförde i beslut den 17 november 2009 följande.

SKÄL

S.S. tillerkändes genom Brottsoffermyndighetens beslut den 13 mars 2009 brottsskadeersättning med 42 700 kr. Bakgrunden till beslutet var att S.S. av sin sambo misshandlats vid upprepade tillfällen. Sambon dömdes sedermera av Södertälje tingsrätt för grov kvinnofridskränkning och S.S. tillerkändes skadestånd för kränkning samt sveda och värk. Brottsskadeersättningen betalades ut den 20 mars 2009 till S.S. genom insättning på hennes bankkonto. Den 30 mars 2009 utmätte Kronofogdemyndigheten ett belopp om 9 367 kr från samma bankkonto.

Den fråga hovrätten har att pröva är om S.S. avskilt ersättningen på det sätt som avses i undantagsbestämmelsen i 5 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken.

Vid bedömningen av om medel avskilts eller inte kan - som tingsrätten anfört - viss ledning hämtas från lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Kravet på avskiljande bör emellertid också ses mot bakgrund av undantagsbestämmelsens syfte. Rätten till ersättning på grund av bl.a. brott mot person har nämligen ansetts ha en så starkt personlig prägel att den bör vara fredad från utmätning (se t.ex. SOU 1964:157 s. 246). Sätts ersättningen in på ett bankkonto där det redan finns medel eller där det flyter in andra medel i form av t.ex. pension eller bidrag, bör utmätning som regel kunna ske på kontot eftersom ersättningen sammanblandats med andra medel. Samtidigt bör enligt hovrättens mening beaktas att en gäldenär inte sällan har endast ett bankkonto och att det för gäldenären därför kan möta svårigheter att direkt efter utbetalningen av ersättningen skilja av denna från den övriga ekonomin. En väsentlig skillnad i förhållande till redovisningsmedel är vidare att en gäldenär som erhållit brottsskadeersättning har ett berättigat intresse av att placera det utbetalda beloppet på sådant sätt att medlen är disponibla för konsumtion. Kravet på avskiljande bör därför inte tolkas lika strängt som när medel innehas för annans räkning med redovisningsskyldighet.

Det är i målet ostridigt att utmätningen skedde tio dagar efter det att ersättningen sattes in på S.S:s bankkonto. Medlen har således varit tillgängliga för henne under endast en relativt kort tidsperiod. Avgörande får därför bli om det under denna tidsperiod funnits eller flutit in andra medel på S.S:s bankkonto i sådan omfattning att ersättningen därigenom ska anses ha blivit sammanblandad med annan egendom.

Övrig utredning i ärendet består av S.S:s egna uppgifter. S.S. har framfört att hon använt brottsskadeersättningen för att skaffa sig en ny bostad ”efter allt tråkigt som hänt” och att hon även beställt ett par nya glasögon. Dessa hann hon dock inte hämta ut på grund av att det efter utmätningen saknades tillräckligt med pengar på bankkontot. Utredningen talar därför med viss styrka för att den behållning som fanns på bankkontot mellan den 20 och den 30 mars 2009 i allt väsentligt bestått av S.S:s brottsskadeersättning. Bolaget har inte bemött S.S:s uppgifter och inte heller kommit med något eget närmare påstående om hur hon skulle ha sammanblandat ersättningen med sin övriga ekonomi.

Med hänsyn till den korta tid som S.S. kunnat disponera brottsskadeersättningen och med beaktande av vad som i övrigt kommit fram i ärendet finner hovrätten att S.S. får anses ha visat att de aktuella medlen varit avskilda på det sätt som avses i 5 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken. Hinder mot utmätning har därför förelegat och utmätningsbeslutet ska hävas.

SLUT

Hovrätten upphäver Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning.

Hovrättens beslut meddelat: den 17 november 2009.

Ärende nr: ÖÄ 4286-09.

Lagrum: 5 kap. 7 § utsökningsbalken.

Litteratur: SOU 1964:157 s. 246.