RH 2009:63

Förordnande av tillsynsman vid företagsrekonstruktion.

Vänersborgs tingsrätt

I beslut den 17 juni 2009 fastställde tingsrätten ackord i enlighet med ett av gäldenären, SAAB Automobile Aktiebolag (Saab) framlagt förslag.

En av Saabs borgenärer, Nya S & S E AB:s konkursbo (konkursboet), begärde att tingsrätten jämlikt 3 kap. 26 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion skulle utse en tillsynsman att utöva tillsyn över att Saab fullgjorde sina åtaganden enligt ackordet. Konkursboet föreslog som tillsynsman rekonstruktören G.L. Som skäl för sin begäran anförde konkursboet att det skulle dröja lång tid till dess att ackordslikviden den 17 juni 2010 förföll till betalning, att säkerhet för ackordslikviden inte ställts samt att ackordslikviden var stor.

Saab och G.L. yttrade sig över konkursboets begäran.

Saab anförde att det enligt bolagets mening saknades behov av att utse en tillsynsman för att säkra betalningen av ackordslikviden. Saab menade att de omständigheter som konkursboet angett som skäl för sin begäran inte utgjorde skäl att utse en tillsynsman. Saab anförde vidare att bolaget hade all den kompetens och de funktioner som behövdes för att övervaka bolagets utveckling och finansiella ställning.

Rekonstruktören anförde att det enligt hans uppfattning inte borde finnas något behov av att förordna en person att utöva tillsyn över att Saab fullgjorde ackordet, men uppgav att han stod till förfogande om tingsrätten skulle besluta om tillsynsman.

Rekonstruktören anförde vidare huvudsakligen följande. Av 3 kap. 2 § första stycket jämförd med 3 kap. 25 § första stycket lagen om företagsrekonstruktion följer att en av förutsättningarna för att ett ackord ska kunna fastställas är att ackordslikviden ska betalas inom ett år från fastställandet av ackordet. Att den i lagen föreskrivna längsta tiden för betalning av ackordslikviden tillämpas, medför enligt hans uppfattning inte skäl att besluta om tillsyn. Att säkerhet för ackordets fullgörande inte har ställts utgör, enligt hans uppfattning, heller inte skäl att förordna tillsynsman. Vid ackordssammanträdet stod det varje borgenär fritt att begära säkerhet och tingsrätten hade möjlighet att besluta om det. Ackordslikvidens storlek bör ses i förhållande till omfattningen av den verksamhet som Saab bedriver samt i förhållande till värdet av de tillgångar som Saab har. Endast det förhållandet att likviden uppgår till ett visst belopp bör inte ensamt kunna betraktas som skäl att besluta om tillsyn. Till det anförda kommer att Saab har en professionell ledning som stöds av väl utvecklade supportfunktioner inom bolaget och externa rådgivare och att det, såvitt han kan bedöma, inte finns någon anledning att betvivla att Saab kommer att vidta de nödvändiga åtgärder som Saab förmår för att ackordslikviden ska betalas när den förfaller till betalning. Till det anförda kommer också att Saab har ansökt om lån från EIB samt statlig garanti från regeringen. Vid beviljande av lån respektive garanti kommer sådan insyn i bolaget att förekomma att ett förordnande av tillsynsman inte tillför något. Även borgenärskommittén anser att det saknas behov av tillsynsman.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Cecilia Tisell) anförde i beslut den 18 augusti 2009 följande

SKÄL

I 3 kap. 26 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion anges att rätten, om det finns skäl till det, kan utse rekonstruktören eller någon annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet.

Bestämmelserna om offentligt ackord under företagsrekonstruktion bygger i allt väsentligt på den numera upphävda ackordslagen. I förarbetena till ackordslagen har det uttalats att tillsyn synes särskilt påkallad när gäldenären velat återkalla eller ändra förslaget till offentligt ackord, men detta nekats honom (SOU 1968:41 s. 125).

De omständigheter som konkursboet har anfört till stöd för sin begäran utgör enligt tingsrättens uppfattning inte tillräckliga skäl att förordna tillsynsman. Med hänsyn härtill och till att det inte heller har framkommit någon annan omständighet som föranleder bedömningen att det finns behov av tillsynsman, ska konkursboets begäran avslås.

SLUT

Tingsrätten avslår begäran om tillsynsman.

Hovrätten för Västra Sverige

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson samt hovrättsråden Ola Olsson och Helena Åhlén) anförde i beslut den 27 oktober 2009 följande.

SKÄL

Som framgår av tingsrättens protokoll har konkursboet i sin ansökan om att en tillsynsman ska förordnas anfört att det dröjer lång tid till dess att ackordslikviden förfaller till betalning, att säkerhet inte har ställts för denna likvid och att likviden är stor. Konkursboet har vidhållit dessa skäl i hovrätten och har därjämte som skäl för sin ansökan åberopat att konkursboet som enskild borgenär inte har någon insyn i de förhandlingar som löpande förs för att hitta en lösning för finansiering av ackordslikviden och tryggande av Saabs överlevnad medan en annan borgenär, General Motors Inc., har sådan insyn.

Hovrätten anser att de skäl som konkursboet anfört är tillräckliga för att ansökningen ska bifallas.

G.L. har beretts tillfälle att yttra sig över överklagandeskriften men har inte hörts av. Av hans skrivelse till tingsrätten framgår dock att han ställer sig till förfogande för det fall att rätten skulle anse att det finns behov av att utse en tillsynsman.

Det har angående tingsrättens handläggning framkommit att G.L:s och Saabs yttrande över konkursboets ansökan inte, såsom skulle ha skett, tillsänts konkursboet före tingsrättens beslut. Rättegångsfelet har emellertid utan olägenhet avhjälpts genom hovrättens handläggning av målet och föranleder därför ingen åtgärd från hovrättens sida.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut utser hovrätten G.L., att som tillsynsman utöva tillsynen över att SAAB Automobile Aktiebolag fullgör sina åtaganden enligt det av tingsrätten fastställda ackordet.

Hovrättens beslut meddelat: den 27 oktober 2009.

Mål nr: ÖÄ 3717-09.

Lagrum: 3 kap. 2 § första stycket, 25 § och 26 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Litteratur: SOU 1968:41 sid. 125; Hellner - Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar (1997), s. 225-226.