SOU 1968:41
Utsökningsrätt : förslag
Bilagor
1. Vissa uppgifter om genomförda ac- kord .
2. Tidsschema för offentlig ackords- förhandling utan konkurs (jämfö- relse mellan AckL och beredning- ens förslag). . . .
3. Exempel på kungörelse om offent- lig ackordsförhandling utan konkurs
Förkortningar
149
. 150 . 150
. 152
. 152
.153
. 153
. 157
.159
.160
162
. 163
Förslag till Lag om ackordsförhandling
Härigenom förordnas som följer.
Förordnande av god man
15.
Gäldenär, som är på obestånd och önskar erhålla ackord, äger göra ansökan hos kon- kursdomaren om att god man förordnas för utredning i saken och förhandling med bor- genärerna.
Ansökan görs skriftligen. Den skall innehålla en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi, orsakerna till hans obestånd och det sätt på vilket han avser att tillgodose bor- genärerna efter ackord.
Gäldenären skall ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens behörighet, om de ej är kända.
Om ackord i konkurs finns bestämmelser i konkurslagen .
2å.
Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är den eljest brist- fällig, skall konkursdomaren förelägga gäldenären att avhjälpa bristen inom viss tid efter att denne fått del av föreläggandet. Efterkommer gäldenären ej föreläggandet, skall ansök- ningen avvisas, om bristen icke har avhjälpts på annat sätt.
3å.
Har ansökan inkommit till konkursdomare som icke är behörig, skall han genast sända den till konkursdomare som enligt vad handlingarna visar är behörig och underrätta gäl- denären. Ansökan skall anses gjord, när den inkom till den förra konkursdomaren.
45.
Upptages ansökan, skall god man genast förordnas, om det ej med hänsyn till vad som är upplyst om gäldenärens ekonomi och övriga omständigheter saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd.
Konkursdomaren skall underrätta utmätningsmannen i gäldenärens hemvist om förord- nandet.
Till god man förordnas tillförlitlig och kunnig person, som kan antagas åtnjuta borgenä- rernas förtroende och i övrigt vara lämpad för uppdraget. Han bör ha avlagt juris kandi— datexamen. Vid behov kan vikarie förordnas.
Till god man får ej förordnas någon som står gäldenären nära eller är beroende av ho- nom. Den som är ledamot av eller anställd vid domstol får ej vara god man.
God man skall entledigas av konkursdomaren, om han visar sig olämplig eller annat vägande skäl föreligger. Entledigande får ej ske utan att gode mannen fått tillfälle att yttra
Sig. 6 &.
Gäldenären skall vid förvaltningen av sin egendom samråda med gode mannen. Denne skall söka övervaka att gäldenären i sin förvaltning beaktar borgenärernas bästa och bör därvid höra sådana borgenärer som på grund av företagsinteckning eller eljest särskilt be— rörs av förvaltningen.
Försummar gäldenären att samråda med gode mannen eller handlar han i strid mot den- nes mening eller underlåter han att biträda gode mannen i erforderlig utsträckning, skall denne anmäla förhållandet till konkursdomaren. Detsamma gäller, om gode mannen i annat fall finner att det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Anmälan kan även göras av borgenär. Gäldenären skall få tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Om borgenär gjort anmälan, skall även gode man- nen höras. Konkursdomaren äger med anledning av anmälan återkalla förordnandet av god man, om omständigheterna föranleder därtill.
Träffas uppgörelse med borgenärerna, skall gode mannen underrätta konkursdomaren, som genast skall återkalla förordnandet.
7å.
Ansökan om gäldenärens försättande i konkurs som gjorts av borgenär vars fordran skulle omfattas av ackord får, när god man förordnats, ej upptagas till prövning utan att denne fått tillfälle att yttra sig. Tillfälle skall lämnas borgenären att yttra sig över vad gode mannen anfört.
På begäran av gode mannen äger rätten förklara ansökningen vilande i avvaktan på fri- villig uppgörelse med borgenärerna eller ansökan om offentlig ackordsförhandling, om det ej finns särskilda skäl till antagande att borgenärens rätt äri fara.
85.
Utmätning får äga rum utan hinder av att god man förordnats. Sker utmätning, skall utmätningsmannen underrätta gode mannen, om denne är känd för honom. Den utmätta egendomen får ej säljas utan gode mannens medgivande annat än om den är underkastad snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller fordrar alltför kostsam vård. Vad som in- flyter efter försäljning eller på annat sätt får ej utbetalas till utmätningssökanden utan gode mannens medgivande.
När utmätning skett efter att god man förordnats och därefter beslut meddelats om ackordsförhandling, skall förfarandet nedläggas, om gode mannen begär det, och utmät- ningen gå åter.
Om utmätningssökanden hade särskild förmånsrätt i egendomen, fortgår förfarandet utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena.
Verkan av att god man förordnats förfaller två månader efter att förordnandet medde- lades, om ej gäldenären hos konkursdomaren sökt offentlig ackordsförhandling.
Om förordnandet av god man återkallas enligt 65 eller gäldenären försätts i konkurs, förfaller nämnda verkan omedelbart.
Offentlig ackordsförhandling 10 %.
Offentlig ackordsförhandling kan sökas inom tid som anges i 95 första stycket, om ej verkan av godmansförordnandet redan förfallit. Ansökan görs hos den konkursdomare som förordnat god man.
Ackord får avse, att gäldenärens skulder, i den mån de ej är förenade med förmånsrätt, skall nedsättas och betalas på närmare angivet sätt. Ackordet skall i övrigt ge likaberät- tigade borgenärer lika rätt och minst tjugufem procent, om ej lägre procent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller synnerliga skäl förelig- ger till att lägre procent godtages. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år sedan ackordet fastställts.
Detta utgör ej hinder mot att alla likaberättigade borgenärer får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses skäligen grundad med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han medgivit det.
Ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan sär- skild eftergift. I sådant fall gäller andra och tredje styckena i tillämpliga delar.
Ackordsförslag skall prövas av borgenärerna och av konkursdomaren eller rätten i den ordning som sägs nedan.
115.
Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är för- enad med förmånsrätt eller uppkommit efter att beslut om ackordsförhandling meddelats, deltager ej i förhandlingen. Med förmånsrätt jämställs säkerhet som består i förbehåll om äganderätt.
Detta utgör ej hinder för borgenär att deltaga i förhandlingen i den mån han avstår från rätt till kvittning eller förmånsrätt. Om värdet av egendom vari borgenär har sär- skild förmånsrätt bedöms understiga hans fordran, deltager han i förhandlingen med den del av fordringen som saknar täckning.
Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej har förmånsrätt skall få full betalning intill visst för alla likaberättigade borgenärer lika belopp, skall deras ford- ringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigadeimotsvarande mån.
Borgenär får deltaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen till betal- ning eller den 'är beroende av särskilt villkor.
12 5. Vid ansökningen skall fogas 1) ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas samt huruvida säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall består, 2) förteckning över boets tillgångar och skulder som under de senaste två månaderna upprättats av gode mannen enligt 13 &, med uppgift om varje borgenärs namn och adress,
3) den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,
4) berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till gäldenärens obestånd, om de kunnat utrönas, samt innehåller översikt av tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i händelse av konkurs och upplysning, huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för åter- vinning eller motsvarande åtgärd, huruvida skälig anledning finns till antagande att gäl- denären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,
5) yttrande av gode mannen, huruvida han anser att ackordsförslaget bör antagas av borgenärerna,
6) intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer, vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet, och tillhopa innehar minst två femtedelar av sistnämnda fordringars sammanlagda be- lopp, förklarat sig anse ackordet antagbart,
7) bevis att ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande sänts till alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,
8) förskott till belopp, som Konungen föreskrivit, på kostnaden för ackordsfrågans hand- läggning hos konkursdomaren och rätten jämte säkerhet, som godkänns av konkursdoma- ren, för vad som ej täcks av förskottet.
Ansökningshandlingarna skall inges i två exemplar. Konkursdomaren skall tillställa gode mannen det ena.
13 %.
I den bouppteckning som nämnts i 12å under 2) skall tillgångarna upptagas till nog- grant uppskattade värden. Om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes, skall om möjligt även lämnas specificerad uppgift om de värden som i handelsböckerna åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering ej gjorts, om anskaffningskostnaden.
Ränta på borgenärs fordran skall ej beräknas längre än till dagen för ansökan om för- ordnande av god man. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gällde nämnda dag.
Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anges jämte grunden därtill. Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det också anges.
14 5.
Har gäldenären ej fullgjort vad som åligger honom enligt 12 &, skall konkursdomaren förelägga honom att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer han ej föreläggandet, skall ansökningen avvisas, om bristen icke har avhjälpts på annat sätt. Härvid förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats.
15 %.
Upptages ansökningen, skall gäldenären inför konkursdomaren avlägga boupptecknings- ed. Gäldenären skall då göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med ed betyga, att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig så att det ej honom veterligen har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Gäldenären skall avlägga eden på tid som konkursdomaren bestämmer. Gör han ej det, skall ansökningen förklaras förfallen, om icke uppskov medges eller beslut om ac- kordsförhandling enligt 16% likväl meddelas. Om ansökningen förklaras förfallen, upp- hör omedelbart verkan av att god man förordnats.
När anledning förekommer, kan konkursdomaren tillåta gäldenären att avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas.
16 &.
Avläggs eden, skall konkursdomaren genast meddela beslut om ackordsförhandling. Om synnerliga skäl föreligger, får beslut om sådan förhandling meddelas utan att ed avlagts. Beslutet skall genast kungöras.
Konkursdomaren bestämmer efter samråd med gode mannen och tillkännager i kun- görelsen tid och ställe för borgenärssammanträde inför konkursdomaren för prövning av ackordsförslaget. Borgenärssammanträdet skall hållas tidigast tre och senast fem veckor efter att beslutet om ackordsförhandling meddelades.
Kungörelsen skall också innehålla uppgift om dagen för ansökan om förordnande av god man, om dennes namn och adress samt om vad borgenär har att iakttaga enligt 22 5. Vidare skall anges, att bouppteckningen och handlingar som inkommit enligt nämnda paragraf hålls tillgängliga hos konkursdomaren och gode mannen samt att kungörelser an- gående ackordsförhandlingen kommer att införas i en eller två angivna ortstidningar.
Om kallelse på okända borgenärer utfärdats enligt vad som föreskrivs därom och kun- görelse om ackordsförhandling utfärdas före inställelsedagen, skall i kungörelsen erinras om att kallelsen ej förfallit genom ackordsförhandlingen.
17 %.
Har konkursdomaren i ärendet grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade hemvist här i riket eller att styrelsen för bolag, för- ening eller stiftelse har sitt säte här, skall det anges i beslutet om ackordsförhandling.
18 %.
Kungörelse som avses i 16 & skall genast anslås i rättens kansli och sändas för att infö- ras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar som bestämts enligt nämnda paragraf.
Konkursdomaren skall genast genom särskilda brev underrätta gäldenären, utmätnings- mannen i gäldenärens hemvist och alla kända borgenärer om kungörelsens innehåll. Sam- tidigt skall konkursdomaren sända avskrift av ackordsförslaget samt gode mannens berät— telse och yttrande till de borgenärer till vilka dessa handlingar ej redan sänts. Blir borge- när känd senare, skall konkursdomaren genast sända honom underrättelse och de hand- lingar som nyss nämnts.
Om gäldenären ej tillhandahåller behövliga avskrifter, ombesörjer konkursdomaren sådana på gäldenärens bekostnad.
19 5.
Sedan ansökan om ackordsförhandling gjorts, får gäldenären försättas i konkurs endast om det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. I annat fall skall konkursansökan vila till dess ackordsfrågan blivit avgjord. Innan beslut medde- las skall konkursdomaren inhämta yttrande av gode mannen.
Har konkursansökan gjorts av borgenär vars fordran icke skulle omfattas av ackordet, skall den dock prövas i vanlig ordning, om särskilda skäl föreligger till antagande att bor- genärens rätt är i fara.
Försätts gäldenären i konkurs innan ackordsfrågan blivit avgjord, förfaller ackordsfrå- gan.
20 5.
Sedan beslut om ackordsförhandling meddelats, får utmätning för fordran som uppkom- mit tidigare ej äga rum innan ackordsfrågan blivit avgjord. Om det ändå sker, är åtgär- den utan verkan. Borgenär som har förmånsrätt i viss egendom får dock erhålla utmät- ning av egendomen.
21 5.
När beslut om ackordsförhandling meddelats, skall vad som gäller om återvinning vid konkurs ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs. Om talan stadgas i 38 &. Där- vid skall vad som i 31 & konkurslagen sägs om återvinning av betalning genom utmätning även gälla den förmånsrätt som borgenären vunnit genom utmätningen. När skäl före- ligger, kan rätten förordna, att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum.
Vad som i 3 5 förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, och i 117å lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal är föreskrivet med avseende på konkurs skall ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs.
22 &.
Vill någon deltaga i ackordsförhandlingen med fordran som icke upptagits i den enligt 12% ingivna bouppteckningen och ej heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla fordringen hos gode mannen senast en vecka före borgenärssammanträdet. Anmäls ford- ran senare, får det ej föranleda, att borgenärernas prövning av ackordsförslaget upp- skjuts.
Borgenär, som vill framställa anmärkning mot annan borgenärs fordran, bör göra det skriftligen hos gode mannen i så god tid som möjligt före borgenärssammanträdet. Anmärkning skall framställas före omröstningen vid sammanträdet.
Den som gör anmälan om fordran eller anmärkning bör uppge namn och adress samt bifoga de handlingar han vill åberopa.
Handlingarna bör inges i två exemplar. Gode mannen skall tillställa konkursdomaren det ena.
23 5.
Finner gode mannen anledning till anmärkning mot fordran som skulle omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller borgenär sådan anmärkning hos gode mannen, skall denne skyndsamt underrätta fordringshavaren om anmärkningen och vad den avser. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari borgenär har särskild förmånsrätt bedömts understiga fordringen.
Gode mannen skall även underrätta konkursdomaren om sådan anmärkning.
Vid borgenärssammanträdet bör gäldenären infinna sig personligen. Han är skyldig att lämna konkursdomaren, gode mannen och borgenärerna de upplysningar om boet som de begär. Kan gäldenären ej infinna sig personligen, bör han ställa ombud.
Gode mannen skall tillhandahålla förteckning på de borgenärer som äger deltaga i om- röstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning som framställts mot borgenärs fordran.
Vid sammanträdet skall underrättelse lämnas om tillägg till bouppteckningen eller änd- ring däri som gäldenären gjort i samband med avläggande av ed enligt 15 å och om fel- aktighet som blivit känd på annat sätt. Om gäldenären ej avlagt ed, skall anledningen därtill uppges.
25%.
Om både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de icke enas, gäller borgenärens mening, om ej de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.
26 5.
Vid borgenärssammanträdet skall röstas om ackordsförslaget. Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen räknas eller ej, skall konkursdomaren vid sam- manträdet söka utreda tvistefrågan och åstadkomma förlikning. Om alla närvarande med— ger att anmärkningen får förfalla eller inskränker den eller uppdrager åt gode mannen att sluta förlikning med borgenären, binder det även den som uteblivit. Kan förlikning ej träffas, skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens utgång.
Vid omröstning har 13 å andra stycket motsvarande tillämpning.
27 å.
Gäldenären får återtaga eller ändra ackordsförslaget så länge det ej prövats av borgenä- rerna, om konkursdomaren finner att skäl föreligger därtill. Om gäldenären anmäler att han önskar återtaga eller ändra förslaget, skall konkursdomaren inhämta yttrande av gode mannen. Särskild talan mot konkursdomarens beslut med anledning av gäldenärens anmä- lan får ej föras.
Har gäldenären före borgenärssammanträdet anmält att han önskar ändra förslaget eller gör han sådan anmälan vid sammanträdet och finner konkursdomaren att det ändrade förslaget bör föreläggas borgenärerna, får konkursdomaren efter hörande av närvarande borgenärer uppskjuta prövningen till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen icke medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock ej äga rum annat än om särskilda skäl föreligger.
Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet utsätta och tillkännage tid och ställe för det fortsatta sammanträdet. Han skall också genast sända underrättelse om tid och ställe för det fortsatta sammanträdet till varje röstberättigad borgenär med känd adress som ej var tillstädes vid det förra sammanträdet. Underrättelsen skall innehålla upp- gift om den ändring som vidtagits i ackordsförslaget och upplysning, huruvida gode man- nen tillstyrkt ändringen eller ej.
Om konkursdomaren i annat fall än som avses i 27 å andra stycket, efter hörande av gode mannen och närvarande borgenärer, finner särskilda skäl att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts, får han besluta om uppskov som sägs där. Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet utsätta och tillkännage tid och ställe för det fort— satta sammanträdet. Ytterligare kallelse behövs ej.
29 &.
Ackordsförslag, som ger minst femtio procent, skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande förenat sig om förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordspro- centen lägre, skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande för- enat sig om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp.
30 &.
Har ackordsförslaget antagits vid sammanträdet, skall konkursdomaren genast upptaga frågan om fastställelse. Anför borgenär beaktansvärda skäl mot fastställelse eller fin- ner konkursdomaren i annat fall att sådana skäl föreligger, skall han hänskjuta ackordsfrå- gan till rätten.
Om det vid borgenärssammanträdet ej kan avgöras huruvida förslaget antagits eller för- kastats, skall ackordsfrågan också hänskjutas till rätten.
I andra fall skall konkursdomaren fastställa ackordet. När ackordsfrågan hänskjuts till rätten, skall konkursdomaren utsätta målet att förekom- ma så snart som möjligt. Meddelas beslut härom först efter att borgenärssammanträdet hållits, skall konkursdomaren sända underrättelse till gode mannen, gäldenären och de borgenärer som var tillstädes vid sammanträdet om tid och ställe för målets handläggning av rätten.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.
31 5.
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående an- märkningar godkänns eller ej och finner rätten i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall den först pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns eller ej. Mot rättens beslut med an- ledning av framställd anmärkning får klagan ej föras.
32 &.
Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning än som sägs i 26 & utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.
33 5.
Oavsett om fastställelse bestritts, får ackord icke fastställas, 1) om ärendet ej handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat på ackords- frågans utgång.
2) om ackordet ej uppfyller de villkor som uppställts i 105 andra, tredje och fjärde styckena,
3) om det finns skälig anledning till antagande att gäldenären i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,
4) om ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna. Vägras fastställelse av anledning som sägs under 1) och är förslaget ej förkastat av borge- närerna eller förfallet, skall de åter pröva ackordsfrågan och sammanträde utsättas här- för. Konkursdomaren skall kalla borgenärerna genom kungörelse, som minst tio dagar före sammanträdet skall införas i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen. Han skall vidare genast sända underrättelse om kungörelsens innehåll till gode mannen, gäldenären och varje röstberättigad borgenär med känd adress. Särskild talan får ej föras mot beslut, enligt vilket borgenärerna åter skall behandla ackordsfrågan.
34 5.
Även om 33 % ej är tillämplig, får fastställelse efter omständigheterna vägras, om bor- genär bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets fullgörande ej finns eller att ackordet är till skada för borgenärerna eller att annan särskild anledning föreligger att ackord ej bör medges.
Verkan av offentligt ackord 35 &.
Fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som enligt 11 & ägde del- taga i ackordsförhandlingen.
Den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som ej kan uttagas ur egendomen.
36 &.
Borgenär som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslut om ackordsförhandling meddelades får utan hinder av ackord använda fordringen till kvittning mot skuld som han då hade till gäldenären.
Rätt till kvittning enligt första stycket tillkommer ej den som förvärvat fordran mot gäldenären genom avtal med tredje man inom sextio dagar innan ansökan om förord- nande av god man gjordes eller senare, om han vid tiden för avtalet stod i skuld hos gäl- denären och hade skälig anledning till antagande att gäldenären var på obestånd. Rätt till kvittning tillkommer ej heller borgenär som, efter att ha erhållit sin fordran, under nämnda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande att gäldenären var på obestånd.
37 &.
Borgenär som godkänt ackordsförslag förlorar ej därigenom sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. De äger därför bestrida att ac- kordet fastställs.
38 &.
Talan om återvinning m.m. som avses i 21 & får väckas av borgenär, vars fordran skulle omfattas av ackord, så länge ackordsfrågan är anhängig men får ej slutligt prövas innan
denna fråga blivit avgjord. Borgenär som vill väcka talan skall underrätta gode mannen. vid påföljd att hans talan annars ej upptages till prövning. Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, skall väckt talan avvisas, om ej gäldenären försätts i konkurs efter ansökan som följt inom tre veckor från att förhandlingen upphörde.
Vad som vinns genom talan enligt första stycket skall, sedan kärandens kostnader ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats dem, om ej annat bestämts genom ackordet. Svarande som i anledning av bifall till käran- dens talan får fordran mot gäldenären äger att på vad han annars skolat betala avräkna den utdelning som tillkommer honom.
Om det i målet påkallas av borgenär som omfattas av ackordet eller gäldenären, kan rätten ge föreskrift om särskild förvaltning av vad som skall tillkomma borgenärerna. Egendom som satts under sådan förvaltning får ej utmätas annat än om ackordet för- fallit.
39 &.
På begäran av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan konkursdomaren, om skäl föreligger, förordna gode mannen eller annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Vid behov kan vikarie förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsman de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som han lämnar.
I fråga om entledigande av tillsynsman har 5 % sista stycket motsvarande tillämpning.
40 5.
Visar det sig efter fastställelse av ackord att gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,
eller åsidosätter gäldenären vad som åligger honom enligt 39 5 andra stycket, eller försummar han på annat sätt uppenbart sina åtaganden enligt ackordet, kan rätten på ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet förklara, att den eftergift som genom detta medgivits gäldenären har förfallit. Förlikning är ej tillåten.
Även om den eftergift som medgivits gäldenären förklarats förfallen, äger borgenärerna i övrigt göra ackordet gällande mot gäldenären eller borgensmän för detsamma.
Särskilda bestämmelser 41 &.
Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid ackordsförhandling i egenskap av ställ- företrädare eller ombud företräder borgenär är behörig, behövs ej annat än om konkurs- domaren eller rätten av särskilda skäl finner att sådan handling bör företes.
Är behörighetshandling icke tillgänglig när den behövs, skall ställföreträdaren eller om- budet få tid att förete sådan handling.
42 5.
Arvode till gode mannen och ersättning för kostnad som uppdraget medfört bestäms av rätten, om gode mannen eller gäldenären gör framställning därom. Så länge ackordet ej fullgjorts får sådan framställning också göras av borgenär vars fordran omfattas av ackor- det.
Första stycket har motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning till tillsynsman.
43 5.
Mot beslut som konkursdomaren meddelat enligt denna lag får talan föras i hovrätten. Tiden för anförande av besvär över beslut om ackordsförhandling räknas från att kun- görelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.
44 5.
Beslut om förordnande eller entledigande av god man eller tillsynsman, om återkallelse av sådant förordnande eller om ackordsförhandling går i verkställighet utan hinder av att ändring i beslutet söks, om ej annat förordnas.
Om högre rätt upphäver beslut om ackordsförhandling, skall konkursdomaren genast låta införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång i allmänna tidningarna och den eller de bestämda ortstidningarna.
45 5.
Mål om ackord som av konkursdomaren hänskjutits till rätten skall företagas till huvud- förhandling utan förberedelse. Utsätts målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, kan rätten, om det behövs för att målet då skall kunna slutföras, förordna att förberedelse skall äga rum och meddela föreskrifter därom. Om part eller annan uteblir, utgör det ej hin- der för målets handläggning och avgörande. Vid huvudförhandling är häradsrätt domför med tre i nämnden.
Beträffande talan mot rättens avgörande i mål som avses i första stycket gäller vad som i rättegångsbalken sägs om talan mot beslut i mål som väckts vid underrätt.
46 5.
Ackordsfrågan anses avgjord, när genom beslut, som vunnit laga kraft, gäldenären med- givits att återtaga ackordsförslaget eller ackordsförslaget funnits ej vara antaget av bor- genärerna eller fastställelse av antaget ackord vägrats eller ackord blivit fastställt.
Har ackordsförhandling upphört enligt första stycket utan att ackord kommit till stånd, skall konkursdomaren genast låta införa kungörelse därom i allmänna tidningarna och den eller de bestämda ortstidningarna. Kungörelse behövs ej, om ackordsfrågan för— fallit på grund av konkurs.
47 5.
Behövs under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift om den eller de ortstidningar i vilka kungörelser angående ackordsförhandlingen skall införas, skall konkursdomaren meddela och låta kungöra sådan föreskrift.
Möter hinder att införa kungörelse om ackordsförhandlingen i bestämd ortstidning, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord fastän den ej intagits i den tidningen.
48 5.
Om handling som skall inges till konkursdomaren i två exemplar inkommit i endast ett exemplar, ombesörjer konkursdomaren avskrift på ingivarens bekostnad.
I fråga om inlaga eller annan handling som enligt denna lag skall inges till konkurs- domaren har 33 kap. 3 5 rättegångsbalken motsvarande tillämpning.
Om det behövs avskrift av handling som inkommit från borgenär och denne ej betalt kostnaden för avskriften, skall gäldenären förskjuta kostnaden.
49 5.
Konkursdomaren får meddela beslut som avses i 2, 3 och 14 55, även om han är jävig.
50 5.
Borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskild förmån av gäldenären, döms till böter eller fängelse i högst ett år.
515.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer och åtal för brott som avses i 50 5 får väckas vid den rätt där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.
52 &.
Hos konkursdomaren förs särskild dagbok över ackordsärenden. Handlingar i ärendena sammanförs i akter. Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
53 5.
Denna lag har ej tillämpning i fråga om 1) bankaktiebolag, sparbanker eller centralkassor för jordbrukskredit,
2) kreditaktiebolag, stadshypoteksföreningar, bostadskreditföreningar eller landshypoteks- föreningar,
3) understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar, 4) försäkringsbolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Genom den nya lagen upphävs lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs och kungörelsen den 30 september 1921 (nr 574) med vissa bestämmelser an- gående förvärv av tillstånd att bemyndiga gode män vid ackordsförhandling utan konkurs.
Äldre lag tillämpas, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats enligt den lagen.
Ansökan om förordnande av god man enligt den nya lagen får göras efter den 30 no- vember . . . I sådant fall har 1—9 55 i den nya lagen tillämpning.
Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den bestämmelsen tillämpas.
Förslag till Lag om ändring i konkurslagen
Härigenom förordnas, dels att 5, 10, 19, 35, 66, 67, 109, 121, 127, 146, 150—174, 183, 204, 208, 210, 211 och 213 55 konkurslagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 10a 5, med nedan angiven lydelse, dels att 2205 i lagen skall upphöra att gälla.
(Föreslagen lydelse)2
(Nu varande lydelse)
55.
Har gäldenär fått till stånd offentlig ac- kordsförhandling utan konkurs, gälle om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad därom särskilt är stadgat.
Om särskilda hinder mot konkurs finnas bestämmelser i lagen om ackordsförhand- ling.
105.
Finner konkursdomaren, att han enligt 7 5 icke är behörig att taga befattning med kan- kursansökning, eller har, där borgenär är sökande, denne icke i ansökningen uppgi- vit sin fordran eller kan konkursansökning av annan orsak ei upptagas, meddele kon- kursdomaren genast beslut i överensstäm- melse därmed och teckne det å ansökningen.
Framgår ej av konkursansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är den eljest bristfällig, skall konkursdomaren fö- relägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid efter att denne fått del av föreläg- gandet. Efterkommer sökanden ej föreläg- gandet, skall ansökningen avvisas, om bris- ten icke har avhjälpts på annat sätt.
1 Senaste lydelse av 213 5 se SFS 1942: 384, av 109, 164 och 20455 se SFS 1946: 809, av 211 5se SFS 1957: 97 samt av 151, 160, 166 och 17255 se SFS 1964: 184. 2 Rent språkliga ändringar har i detta och följande förslag som regel ej utmärkts genom kursivering.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10a5.
Har konkursansökan inkommit till kan— kursdomare som icke är behörig, skall han genast sända den till konkursdomare som enligt vad handlingarna visa är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses gjord, när den inkom till den förra kon- kursdomaren.
19 5. Då beslut ———————— konkursansökningen ingivits. Konkursdomaren skall ——————— postadress angivas. Första borgenärssammanträdet —————— överstiga två. Har, på —————————— Har konkurs föregåtts av offentlig ac— kordsförhandling, som på grund av konkur- sen förfallit, eller har konkurs följt på an— sökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp- hörande varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen, då beslutet om för- handlingens inledande meddelades.
_ genom konkursen.
Har förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och kort- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när offentlig ackordsförhanda ling följt, denna upphörde, skall i konkurs- kungörelsen erinras därom samt angivas da— gen då ansökan om förordnande av god man gjordes.
35 5.
Har konkurs föregåtts av offentlig ac- kordsförhandling, som på grund av konkur- sen förfallit, eller har konkurs följt på an- sökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp— hörande varit införd i allmänna tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvin- ning så anses, som om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackords- förhandling meddelades, och skall, där åt- gärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 335 för- mäles, vidtagits efter meddelandet av nämn- da beslut, den, gent emot vilken gäldenä- ren vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gälde— nären var på obestånd.
Har förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och kon- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när offentlig ackordsförhand- ling följt, denna upphörde, skall i fråga om rätten att söka återvinning anses som om konkursansökningen gjorts, då ansökningen om förordnande av god man gjordes. Har åtgärd, som sägs i 28, 29, 30, 32 eller 33 5, vidtagits efter att beslut om offentlig ac- kordsförhandling meddelats, skall den, gent- emot vilken gäldenären vidtog åtgärden, anses därvid ha haft skälig anledning till an- tagande att gäldenären var på obestånd.
66 5.
Har gäldenären å första borgenärssam- manträdet eller därförinnan ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort är, huruvida ackord kommer till stånd.
Ingives ackordsförslag efter första bor- genärssammanträdet, vare det ej hinder för försäljning av boets egendom; där förval- taren i det yttrande över förslaget, som jäm- likt 1565 skall av honom avgivas, tillstyr- ker dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits, försäljning verk- ställas så länge ackordsfrågan ej är av- gjord. Varder förslaget ej sålunda tillstyrkt, skall, där det antages av borgenärerna eller eljest jämlikt 164 5 varder hänskjutet till rät- tens prövning, med försäljningen anstå i av- bidan på ackordsfrågans avgörande; upp- skjutes prövningen av förslaget jämlikt 159 5, äge de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor, att med den röstövervikt, som i sistnämnda paragraf sägs, besluta an- stånd med försäljningen i avbidan på bar- genärernas prövning av förslaget.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jäm- likt 1605 besluta, att ackordsförslag skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 5 för- ordnar, att med frågan om fastställelse av ackord skall anstå. Ej må i nämnda fall an- stånd med försäljningen äga rum, med mind- re det med den röstövervikt, som i 159 15 sägs, bestämmes av de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor: skolande dock i det senare fallet anståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.
Vad ovan i denna paragraf stadgas utgör ej hinder för försäljning, vartill gäldenären lämnat sitt samtycke.
Inkommer gäldenären med ackordsför- slag, får egendomen i boet ej, innan ackords- frågan blivit avgjord, säljas utan rättens om- budsmans samtycke i vidare mån än som behövs för ändamål som angives i 170 5 eller eljest är förenligt med förslaget.
67 5.
Vad i ————————— första bor genärssammanträdet. Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran har förmåns- rätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten gäller, skall säljas genom för- valtarens försorg, och har hans rätt till be- talning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock utan hinder därav att enligt vad ovan är stadgat uppskov med försäljningen be- slutits eller därmed eljest skall anstå, för- säljning av den egendom äga rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna uppenbart, att förlust därigenom skulle upp- stå för konkursboet.
Yrkar inteckningshavare eller annan bor- genär som har förmånsrätt i viss egendom, att denna skall säljas genom förvaltarens försorg, och har hans rätt till betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen läm- nats obestridd eller fastställts genom dom som vunnit laga kraft, får anstånd med för- säljning äga rum allenast om rättens om- budsman och förvaltaren finna att avsevärd förlust eljest kan vållas konkursboet eller att genomförandet av ackord skulle väsentligt försvåras samt anstånd ej är obilligt mot borgenären.
109 5.
Tvistefrå gor angående ______
särskilda rättegången.
När ackordsförslag upptagits, får rättens prövning enligt första stycket uppskjutas till dess ackordsfrågan blivit avgjord, om det finnes ändamålsenligt.
121 5.
Borgenär, som ———————— Är fordran — _________
— —— — är stadgat. borgenären återbäras.
Den, som —— — — — — — —— —— — om konkursansökningen.
Har konkurs föregåtts av offentlig ac- kordsförhandling, som på grund av konkur- sen förfallit, eller har konkurs följt på an- sökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp- hörande varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till kvitt— ning mot skuld, vari han häftar hos gälde- nären, använda fordran, för vilken han en- ligt vad i lagen om ackordsförhandling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, där- est ackord kommit till stånd.
Har förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och kon- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet för- föll eller, när offentlig ackordsförhandling följt, denna upphörde, får borgenär ej till kvittning mot skuld till gäldenären använda fordran, för vilken han enligt nämnda lag ej ägt kvittningsrätt, om ackord kommit till stånd.
127 5.
Skall enligt vad i 66 5 är stadgat försälj- ningen av boets egendom anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning ske till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina ford- ringar.
År ackordsförslag beroende på prövning, kan förvaltaren, i den mån det föranledes av förslaget, med samtycke av rättens om- budsman låta anstå med utdelning till dess ackordsfrågan blivit avgjord.
146 5.
Då förslag _________
— _ för konkursboet.
Utan hinder av att konkursen avslutats får ackordsförslag som ingivits tidigare prö- vas enligt vad som stadgas i 7 kap.
1505.
Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han till konkursdoma- ren ingiva ackordsförslag i två exemplar.
Vill gäldenären bjuda ackord efter vad som sägs nedan, skall han till konkursdoma- ren ingiva ackordsförslag innan kungörelse om slututdelning utfärdats. Ackordsförslaget skall ingivas i tre exemplar.
Ackord får avse, att gäldenärens skulder, i den mån de ej äro förenade med förmåns- rätt, skola nedsättas och betalas på när- mare angivet sätt. Ackordet skall i övrigt giva likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugufem procent, om ej lägre procent godkännes av samtliga borgenärer som bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller synnerliga skäl föreligga till att lägre procent godtages. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år sedan ackordet fastställts.
Detta utgör ej hinder mot att alla likabe- rättigade borgenärer få full betalning in- till visst belopp, om avvikelsen kan anses skäligen grundad med hänsyn till omfatt- ningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han medgivit det.
Ackord får även avse, att gäldenären en— dast får anstånd med betalningen eller an- nan särskild eftergift. I sådant fall gälla
Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning samt när och huru betalningen skall erläggas, så. ock huru- vida gäldenären vill ställa säkerhet för ac- kordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten skall bestå.
151 5.
Ackordsförslag må ej upptagas till be- handling,
1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit utfär- dad,
2) om gäldenären icke iakttagit vad i 1505 är stadgat angående ackordsförslags innehåll,
3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, fun- nits skyldig till oredlighet mot borgenärer,
4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.
andra och tredje styckena i tillämpliga de- lar.
151 5.
Ackordsförslag skall angiva, hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas samt huruvida säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall består.
1525.
Ingives ackordsförslag efter första borge- närssammanträdet och möter ej mot dess upptagande hinder, som i 151 5 sägs, åligge konkursdomaren att innan vidare åtgärd vid— tages inhämta yttrande av förvaltaren, hu- ruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. Är slututdelning i konkursen nära förestående eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter det kungö- relse om dess behandling vid borgenärssam- manträde blivit införd i allmänna tidning- arna eller ackordsfrågan förfallit eller det tidigare ackordsförslaget förkastats av bor— genärerna eller ej vunnit fastställelse och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter ackordsförsla- gets framläggande för borgenärerna, skall
När ackordsförslag ingives i rätt tid, skall konkursdomaren tillställa rättens ombuds- man och förvaltaren var sitt exemplar med anmaning till dem att avgiva yttranden, hu- ruvida förslaget bör föreläggas borgenä- rerna. Avstyrka de att så sker, får förslaget ej upptagas utan att konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill.
förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman, vars yttrande i sådant fall skall av konkursdomaren in- fordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.
1535.
Möter jämlikt 151 eller 152 5 hinder mot handläggning av ackordsförslag, teckne kon- kursdomaren besked därom å förslaget.
Möter enligt 150—152 55 hinder mot att ackordsförslag upptages, skall det avvisas av konkursdomaren.
154 5.
U pptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning hinder, som i 152 5 sägs, skola borgenärerna av konkursdoma- ren kallas till sammanträde inför rättens om- budsman för att besluta över förslaget. Det ena exemplaret av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombuds- mannen för att under tiden intill samman- trädet genom hans försorg hållas tillgäng- ligt för granskning; och varde i den kungö- relse, som utfärdas om sammanträdet, in- tagen underrättelse, var förslaget är att till-
gå.
U pptages ackordsförslaget skall konkurs- domaren, sedan gäldenären avlagt ed. genast kalla borgenärerna till sammanträde inför honom för att besluta över förslaget. Om synnerliga skäl föreligga, får kallelse utfär- das utan att ed avlagts.
Konkursdomaren bestämmer efter sam- råd med förvaltaren och tillkännagiver i kungörelsen tid och ställe för sammanträ- det. I kungörelsen skall även angivas, att ackordsförslaget finnes tillgängligt hos för- valtaren.
155 5.
Ackordsförslag må ej behandlas av borge- närerna förrän de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid det i 1085 om- förmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde, skall, där ej gälde- nären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill vara, ackords- frågan utsättas till behandling å tid och ställe, som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det ställe, där de till ombudsmannen överlämnade be- vakningshandlingarna skola tillhandahållas. Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling
Borgenärssammanträde för behandling av ackordsförslaget skall hållas tidigast tre vec- kor efter att kungörelsen införts i allmänna tidningarna och får ej heller äga rum förrän tvistefrågor som uppkommit genom an- märkningar mot bevakade fordringar blivit handlagda vid sådant borgenärssammanträ- de som avses i 108 5.
äga rum så snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen och för- valtaren tid och ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas till-
gängligt.
Konkursdomaren skall genast genom sär- skilda brev underrätta gäldenären och alla kända borgenärer om kungörelsens innehåll. Han skall samtidigt med posten sända av- skrift av ackordsförslaget till borgenärerna. Blir borgenär känd senare, skall konkursdo- maren genast sända honom underrättelse och avskrift av ackordsförslaget.
156 5.
Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans be- dömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.
Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde, där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten över- sända avskrift av förslaget jämte förvalta- rens yttrande med erinran om tid och ställe för nämnda sammanträde.
Förvaltaren skall så snart som möjligt till konkursdomaren inkomma med yttrande, huruvida han anser att ackordsförslaget bör antagas av borgenärerna. Yttrandet skall till— handahållas borgenärerna vid sammanträ- det för behandling av ackordsförslaget, om det ej tidigare sänts till dem.
1575.
Vid borgenärssammanträde, där ackords- förslag skall behandlas, bör förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.
Rättens ombudsman har att tillhanda- hålla förteckning å alla de borgenärer, som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. Är beträffande någon av dessa fordringar anmärkning mot yrkan- de om betalnings- eller förmånsrätt fram— ställd men icke prövad eller är, där efter- bevakning skett, tiden för framställande av
Vid borgenärssammanträde för behand- ling av ackordsförslag bör förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig per- sonligen, bör han ställa ombud.
Förvaltaren skall tillhandahålla förteck- ning på. de borgenärer som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. Har beträffande någon fordran an- märkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt framställts men ej prövats eller har, när efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu ej
anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt anmärkt i förteckningen.
utgått, skall det särskilt angivas i förteck- ningen.
Om gäldenären ej avlagt ed, skall anled— ningen därtill uppgivas vid sammanträdet.
158 5.
Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av stad- gandena i 112 och 120 55, rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen bevakad ford- ran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått. Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borgenären att del- taga i omröstningen, utan så är att an- märkningen blivit av domstol gillad. 1 nu an- givna fall skall, så vitt angår frågan om bor- genärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.
Är, då omröstning om antagande av ac- kordsförslag äger rum, anmärkning mot yr- kande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för fram- ställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betrak- tande, med mindre rättens prövning av an- märkning, som blivit eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan förmånsrätt, eller, vad angår efterbevak— ning, det eljest bliver avgjort, att fordringen skall sålunda utgå.
Vid omröstning i ackordsfrågan får röst- rätt ej utövas annat än för bevakad ford- ran. Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, får härvid rösta endast i den mån han avstår från rätt till kvittning eller förmånsrätt eller, om vår— det av egendom vari han har särskild för- månsrätt bedömes understiga hans fordran, för den del av fordringen som saknar täck- ning. Med förmånsrätt jämställes säkerhet som består i förbehåll om äganderätt.
Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej ha förmånsrätt skola få full betalning intill visst för alla likabe— rättigade borgenärer lika belopp, får röst— rätt icke utövas för fordringarna i den mån full betalning skall utgå.
Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen räknas eller ej, skall konkursdomaren vid sammanträdet söka utreda tvistefrågan och åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medgiva att anmärkningen får förfalla eller inskränka den eller uppdraga åt förvaltaren att sluta förlikning med borgenären, binder det även den som uteblivit. Kan förlikning ej träffas, skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens utgång. Har anmärkning mot yrkad fordran eller förmånsrätt prövats av rätten enligt 109 5, skall dess beslut tillämpas vid omröstning i ackordsfrågan, om ej före omröstningen visas att det ändrats av högre rätt.
159 5.
Förlikning som avses i 158 5 får ej ingås i annan ordning än där sägs utan samtycke av alla, vilkas rätt är beroende av förlikningen.
159 5.
Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 1545 omförmälda sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädesvarande borgenä- rer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa be- vakat fyra femtedelar av sammanlagda be— loppet av samtliga i konkursen bevakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Be- slutes uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det nya sam- manträdet; och vare vidare kallelse icke erforderlig.
Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 1605 första stycket, ytterligare uppskov beslutas.
160 5.
Är gäldenären, då ackordsförslag före- kommer till behandling, ställd under tilltal för oredlighet mot borgenärer, må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 1595 sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrå- gan hava förfallit.
Besluta borgenärerna, att ackordsförsla- get skall vara vilande, och finnes gäldenären ej hava begått den åtalade gärningen, äge han, där ej sådant fall inträffat, som avses i 173 5, att inom fyra veckor från det be- slutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrå- gans återupptagande. Göres ej sådan anmä- lan eller finnes gäldenären hava begått gär- ningen och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackordsfrågan anses förfallen.
Vid anmälan om ackordsfrågas återupp- tagande äge gäldenären göra ändring i ac- kordsförslaget.
Göres anmälan, som ovan sägs, kalle om- budsmannen borgenärerna till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har
gäldenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet av om- budsmannen minst en vecka förut med pos- ten översänd till varje borgenär, som beva- kat fordran i konkursen och vars adress är känd; och skall vad i 156 5 stadgas om avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämp— ning.
Vid det sammanträde, vartill ackordsfrå— gans behandling sålunda blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses för- fallen.
1615.
Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av borgenärerna prövat.
Ändring [ ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 5, av gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i ac- kordsförslag sedan kungörelse om dess be- handling å borgenärssammanträde varit in- förd i allmänna tidningarna, må ej pröv— ning av förslaget äga rum å det utsatta sam- manträdet, med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för bor— genärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt för- slaget genast prövas och beslutes ej upp- skov med dess behandling, anses ackords- frågan hava förfallit.
Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse om ändring, som vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe
160 5.
Gäldenären får återtaga eller ändra ac- kordsförslag så länge det ej prövats av bor- genärerna, om konkursdomaren finner att skäl föreligger därtill. Om gäldenären anmä- ler att han önskar återtaga eller ändra för- slaget, skall konkursdomaren inhämta ytt— rande av förvaltaren. Särskild talan mot konkursdomarens beslut med anledning av gäldenärens anmälan får ej föras.
Har gäldenären före borgenärssamman- trädet för behandling av ackordsförslaget anmält att han önskar ändra förslaget eller gör han sådan anmälan vid sammanträdet och finner konkursdomaren att det änd- rade förslaget bör föreläggas borgenärerna, får konkursdomaren efter hörande av när— varande borgenärer uppskjuta prövningen till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen icke medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock ej äga rum annat än om särskilda skäl före— ligga.
Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det fortsatta sammanträ- det. Han skall också genast med posten sända underrättelse om tid och ställe för det fortsatta sammanträdet till varje röst— berättigad borgenär med känd adress, som ej var tillstädes vid det förra sammanträ—
för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 5 stadgas om avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga mot- svarande tillämpning.
det. Underrättelsen skall innehålla uppgift om den ändring som vidtagits i ackordsför- slaget och upplysning, huruvida förvalta- ren tillstyrkt ändringen eller ej.
161 5.
Om konkursdomaren i annat fall än som avses i 160 5 andra stycket, efter hörande av förvaltaren och närvarande borgenärer, fin- ner särskilda skäl att borgenärernas pröv- ning av ackordsförslaget uppskjutes, får han besluta om uppskov som där sägs. Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sam- manträdet utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det fortsatta sammanträdet. Ytter- ligare kallelse behövs ej.
1625.
Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen alla tillstä- desvarande borgenärer förenat sig om för- slaget och dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 158 5 framgår skola kom- ma i betraktande vid bestämmande av ut- gången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädes- varande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra femtedelar av nämnda ford- ringsbelopp.
1635.
Ackord vare, fastän antaget av borgenä— rerna, ändock ej giltigt, så framt det ej fastv ställes av rätten.
164 5.
Är vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som avses i 1585 andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras, huruvida för- slaget är att anse såsom antaget eller för- kastat, skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.
Ackordsförslag, som ger minst femtio pro- cent, skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande förenat sig om förslaget och deras fordringar upp— gå till tre femtedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp. Är ac- kordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de rös- tande förenat sig om förslaget och deras fordringar uppgå till tre fjärdedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp.
163 5.
Har ackordsförslaget antagits vid sam— manträdet, skall konkursdomaren genast upptaga frågan om fastställelse. Anför bor- genär beaktansvärda skäl mot fastställelse eller finner konkursdomaren i annat fall att sådana skäl föreligga, skall han hänskju— ta ackordsfrågan till rätten.
Om det vid borgenärssammanträdet ej kan avgöras huruvida förslaget antagits eller förkastats, skall ackordsfrågan också hän- skjutas till rätten.
I andra fall skall konkursdomaren fast- ställa ackordet.
Rättens ombudsman åligge att före sam- manträdets avslutande tillkännagiva, huru- vida ackordsfrågan skall hänskjutas till rät- ten eller icke, samt i förra fallet ofördröj- ligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet jämte eget yttrande över förslaget ävensom det eller de yttranden, som av förvaltaren avgivits, samt den i 1575 omförmälda borgenärsförteck- ningen. Innehåller ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackords- förslaget, varde det i protokollet angivet.
Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren, sedan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekom- ma, i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å ting eller, om konkursdo- maren finner skäl därtill, å särskilt sam- manträde.
Konkursdomaren låte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut kungö— ras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för of- fentliggörande av kungörelser om konkur— sen; underrätte ock särskilt förvaltaren och gäldenären.
Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 5 omförmälda grunder bestrida fast- ställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.
Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund av särskilda om- ständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.
165 5.
Då i fall, som avses i 158 5 andra stycket, ackordsfråga blivit hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse å ac- kordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget eller ej, kan jäm—
När ackordsfrågan hänskjutes till rätten, skall konkursdomaren utsätta målet att före- komma så snart som möjligt. Meddelas be- slut härom först efter att borgenärssamman- trädet hållits, skall konkursdomaren med posten sända underrättelse till förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som vara till- städes vid sammanträdet om tid och ställe för målets handläggning av rätten.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omstän- digheter.
1645.
År utgången av omröstningen över ac- kordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar godkännas eller ej och finner rätten i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall den först pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröst- ningen blir densamma, vare sig övriga an-
likt ovan stadgade grunder avgöras av rät- ten.
1665.
Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,
1) då ärendet icke handlagts i laga ord— ning, utan så är att förelupet fel uppenbar- ligen icke inverkat på ackordsfrågans ut- gång.
2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 5 under 3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,
3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,
4) då ackordet icke åt alla de borgenä- rer, vilka det angår och som ej uttryckli— gen förklarat sig det oaktat nöjda med det- samma, giver lika rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att beta- las sist ett år efter det ackordet blivit fast— ställt,
5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.
Vägras fastställelse av anledning, som un- der 1) sägs, och är ej förslaget att anse så— som förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet visat åter till bor- genärerna, vilka av rättens ombudsman sko- la sammankallas för att ånyo besluta i ac- kordsfrågan.
Har gäldenären blivit ställd under tilltal för oredlighet mot borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för handen att meddela fastställelse & ackordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i avbidan på åta- lets utgång; skolande ombudsmannen genast underrättas om beslutet. Finnes gäldenären ej hava begått den åtalade gärningen, äge förvaltaren, gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets återupptagande. Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren
märkningar godkännas eller ej. Mot rät— tens beslut med anledning av framställd an- märkning får klagan ej föras.
1655.
Oavsett om fastställelse bestritts, får ac— kord icke fastställas,
1) om ärendet ej handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat på ac- kordsfrågans utgång,
2) om ackordet ej uppfyller de villkor som uppställts i 1505 andra, tredje och fjärde styckena,
3) om det finnes skälig anledning till an- tagande att gäldenären i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på ackords- frågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,
4) om ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Vägras fastställelse av anledning som sägs under 1) och är förslaget ej förkastat av bor- genärerna eller förfallet, skall ackordsfrågan åter prövas av dem och sammanträde utsät— tas härför. Konkursdomaren skall kalla bor- genärerna genom kungörelse, som minst tio dagar före sammanträdet skall införas i all- männa tidningarna och den eller de ortstid— ningar som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Han skall vi- dare genast med posten sända underrättelse om kungörelsens innehåll till förvaltaren, gäldenären och varje röstberättigad borge— när med känd adress. Särskild talan får ej föras mot beslut, enligt vilket borgenärerna åter skola behandla ackordsfrågan.
ofördröjligen dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall vad i 164 5 tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning. Göres ej an— mälan, som nyss sagts, eller finnes gäldenä- ren hava begått gärningen och vinner be- slutet därom laga kraft, anses ackordsfrå— gan förfallen.
1675.
Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt I 66 5 första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund. att säkerhet ej finnes för ackor- dets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse av sådan anled- ning må vägras.
168 5.
Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i kon- kursen, utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. Räcker ej egendom, vari borgenär äger sär- skild förmånsrätt, till gäldande av hans ford- rans fulla belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackor— det äro bestämda för dem, vilka ej äga för- månsrätt.
Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt 121 & må till- komma honom.
1695.
Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de för den skull rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären bevakat fordringen.
1665.
Även om 165 5 ej är tillämplig, får fast- ställelse efter omständigheterna vägras, om borgenär bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets full- görande ej finnes eller att ackordet är till skada för borgenärerna eller att annan sär- skild anledning föreligger att ackord ej bör medgivas.
167 5.
Fastställt ackord är bindande för alla bor- genärer, kända eller ej, som ägde rätt att efter bevakning rösta i ackordsfrågan.
Den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som ej kan uttagas ur egendomen.
Borgenär har utan hinder av ackord den rätt till kvittning som kan tillkomma honom enligt 121 5.
168 5.
Borgenär, som godkänt ackordsförslag, förlorar ej därigenom sin rätt mot borgens— män eller andra som förutom gäldenären svara för fordringen. De äga därför bestrida att ackordet fastställes, även om endast bor— genären bevakat fordringen.
170 5.
Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den bevakade ford- ringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit till stånd.
171 5.
Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig; och åligge det förvaltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.
Är kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel till kost- nadens eller fordringens gäldande av för- valtaren insättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komme rän— ta den till godo, som slutligen finnes be— rättigad till medlen.
169 5.
Anmärkning mot bevakning av fordran för vilken förmånsrätt yrkats skall prövas enligt vad som sägs i 5 kap. utan hinder av att ackord kommit till stånd.
170 5.
Innan egendomen i boet återställes till gäldenären till följd av att konkursen ned- lagts eller ackord fastställts skall förvalta- ren av egendomen, såvitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld som boet eljest kan ha ådragit sig. När ackord kom— mit till stånd, skall förvaltaren tillse, att de borgenärer som äga förmånsrätt för sina bevakade fordringar få den betalning som tillkommer dem på grund av förmånsrätten, såvitt egendomen förslår.
Om kostnad eller fordran som avses ovan är tvistig, skall förvaltaren insätta de medel som erfordras till betalning därav i riks- banken eller annan bank, varom parterna enas. Räntan skall komma den till godo som slutligen finnes berättigad till medlen.
171 5.
Sedan ackord fastställts får talan om återvinning ej väckas av borgenär som om— fattas av ackordet.
Talan som väckts i behörig ordning får prövas utan hinder av ackord.
Vad som vinnes genom sådan talan och ej behövs för ändamål som anges i 1705 första stycket skall tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats dem, om ej annat bestämts ge— nom ackordet. Svarande som i anledning av återvinning får fordran mot gäldenären äger att på vad han annars skolat betala avräkna vad som tillkommer honom med tillämpning av ackordet.
172 5.
Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkursen gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans av- görande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borge- närernas rätt att mot gäldenären eller löftes- män för ackordet göra detsamma i övrigt gällande.
1725.
På begäran av borgenär, vars fordran om- fattas av ackordet, kan konkursdomaren, om skäl föreligga, förordna förvaltaren eller annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden en- ligt ackordet. Vid behov kan vikarie förord- nas.
Gäldenären skall ge tillsynsman de upp— gifter som denne begär och följa de anvis— ningar som han lämnar.
Tillsynsman skall entledigas av konkurs— domaren, om han visar sig olämplig eller annat vägande skäl föreligger. Entledigande får ej ske utan att tillsynsmannen fått till- fälle att yttra sig.
173 5.
Arvode till tillsynsman och ersättning för kostnad som uppdraget medfört bestäms av rätten, om tillsynsmannen eller gäldenären gör framställning därom. Så länge ackordet ej fullgjorts, får sådan framställning också göras av borgenär vars fordran omfattas av ackordet.
174 5.
Visar det sig efter fastställelse av ackord att gäldenären gjort sig skyldig till ored— lighet mot borgenärer eller i hemlighet gyn- nat någon borgenär för att inverka på ac- kordsfrågans avgörande,
eller åsidosätter gäldenären vad som ålig- ger honom enligt 172 5 andra stycket,
eller försummar han på annat sätt uppen- bart sina åtaganden enligt ackordet,
kan rätten på ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet förklara, att den eftergift som genom detta medgivits gäldenären har förfallit. Förlikning är ej tillåten.
Även om den eftergift som medgivits gäldenären förklarats förfallen, äga borge- närerna i övrigt göra ackordet gällande mot gäldenären eller borgensmän för detsamma.
(Nu varande lydelse )
173 5.
Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse om slutut- delning utfärdad innan ackordsfrågan bli- vit avgjord, skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.
174 5.
Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna, må ej klagas.
183 &.
Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare eller gransknings- man eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut av borgenärer— na i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas be- slut i ackordsfrågan vad i 164 5 femte styc- ket sägs lända till efterrättelse; och må sär— skild klagan ej föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande ackordsförslag blivit avslagen, där ej i sist- nämnda fall ackordsfrågan till följd av be- slutet skall anses hava förfallit.
Menar någon borgenär att omröstning rörande val av förvaltare eller gransknings- man eller suppleant för granskningsman ej skett lagligen eller att beslut av borgenärer— na i annan fråga, vars avgörande ankom- mer på dem, ej tillkommit lagligen, äger han anföra besvär däröver.
Är beslut ————————————— är stadgat. Vill gäldenären ——————— motsvarande tillämpning. Borgenärsbeslut gånge ———————— är anhängigt.
204 5.
Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas till konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exem- plar, besörje konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för avskriften.
I fråga om inlaga eller annan handling, som på grund av stadgande i denna lag skall ingivas till konkursdomaren, äge vad i 33 kap. 35 rättegångsbalken är stadgat motsvarande tillämpning.
Om handling som skall ingivas till kon- kursdomaren i två eller flera exemplar ej in- kommit i föreskrivet antal, ombesörjer kon— kursdomaren behövliga avskrifter på ingi- varens bekostnad.
I fråga om inlaga eller annan handling som enligt denna lag skall ingivas till kon- kursdomaren har 33 kap. 3 & rättegångsbal- ken motsvarande tillämpning.
Varder, då avskrift erfordras av hand- ling, som borgenär insänt med posten, kost- naden för avskriften ej erlagd av borgenä- ren, vare konkursboet pliktigt att förskjuta sagda kostnad.
Om det behövs avskrift av handling som inkommit från borgenär och denne ej be- talt kostnaden för avskriften, skall kon- kursboet förskjuta kostnaden.
208 &.
Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas: när och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare, & granskningsman och å god man, som ut— setts jämlikt 185 5 under 2); underrättelse, som avses i 52 5 fjärde stycket; inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest av konkursdomaren eller rätten vid- tagna åtgärder; samt dagen för konkur— sens upphörande. Dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens hem— vist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om hans nya hem vist.
Hos konkursdomaren föres särskild dag- bok över konkursärenden. Handlingar i ärendena sammanföras i akter.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
210 5.
Över beslut —————————— sina åligganden. Vill någon _________ Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6 kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
allmänna tidningarna.
Beslut av konkursdomaren i frågor som avses i 3, 4 eller 6 kap. eller om förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt 172 5 går i verkställighet utan hinder av att änd- ring i beslutet sökes, om ej annat förord— nas. Detta gäller dock ej i fråga om beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
2115.
Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98, 164 eller 183 5, skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling. Utsättes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, äge rät- ten, om det erfordras för att målet vid den- na skall kunna slutföras, förordna, att förbe-
Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98, 163 eller 183 5, skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling. Utsättes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, äger rät- ten, om det erfordras för att målet då skall kunna slutföras, förordna att förberedelse
redelse skall äga rum, samt meddela erfor- derliga föreskrifter därom. Vid huvudför- handling vare häradsrätt domför med tre i nämnden.
skall äga rum och ge föreskrifter därom. Vid huvudförhandling är häradsrätt domför med tre i nämnden.
Mål, som —————————— under förberedelsen.
Uteblir i __________ Beträffande talan _______
— _ — är stadgat.
— _ —— _ ej föras.
213 5.
Har borgenär för sin röst vid borgenärs- sammanträde betingat sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenä— rens vägnar, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Borgenär, som för sin röst vid borgenärs- sammanträde betingat sig särskild förmån av gäldenären, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Äldre lag skall gälla, när ackordsförslag ingivits före den nya lagens ikraftträdande. När beslut om inledande av ackordsförhandling utan konkurs meddelats före den nya lagens ikraftträdande, skall den äldre lydelsen av 19 och 35 55 gälla.
Förslag till Lag om ändrad lydelse av 8 kap. 5 & och 13 kap. 15 & giftermålsbalken
Härigenom förordnas, att 8 kap. 5 5 och 13 kap. 15 & giftermålsbalken skall erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 KAP.
55.
Hargåva———_______ Hargivaren———________
Därest talan om gåvans återvinning till givarens konkursbo är anhängig, må motta- garens ansvar enligt denna paragraf icke göras gällande.
—— — — från ansvar. — —— —— hos givaren.
Är talan om gåvans återvinning enligt konkurslagen eller lagen om ackordsför- handling anhängig, får mottagarens ansvar enligt denna paragraf icke göras gällande.
13 KAP.
15 (3'.
Då bodelning skett, äge make ingiva den däröver upprättade handlingen till rätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen därför ofördröjligen göras till äktenskaps- registret samt kungörelse införas i allmän- na tidningarna och tidning inom orten. Har make vid bodelningen i märklig mån efter— givit sin rätt, och avträdes hans egendom till konkurs på grund av ansökning, som gjorts inom ett år från bodelningshandlingens in- givande till rätten, gånge bodelningen, efter vad i konkurslagen sägs, på borgenärernas talan åter.
När bodelning skett, äger make ingiva den däröver upprättade handlingen till rätten. Om ingivandet och dagen därför skall utan dröjsmål anmälan göras till äktenskapsre— gistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Om återgång av bodelning vid konkurs eller i anledning av offentlig ackordsförhandling eller vid egendoms avträdande till förvalt- ning av boutredningsman finnas bestämmel- ser i konkurslagen och lagen om ackords- förhandling samt i ärvdabalken .
(Nu varande lydelse)
Vad i första stycket andra punkten stad- gas äge, när make är död, ej tillämpning, om eftergiften gjorts av hans arvingar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
(Föreslagen lydelse)
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 18 5 lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad
Härigenom förordnas, att 18 & lagen den 1 juli 1898 om boskillnad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nu varande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 &.
Sedan boskillnad _______
Då skifte ägt rum, låte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras talan åter. Samma lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan för- handlings upphörande varit införd i allmän- na tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan, varom här förmäles, skall anhängiggöras inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och gälle i
1 Senaste lydelse av 18 å se SFS 1921: 233.
— — gälden ansvarig.
När skifte ägt rum, skall makarna ingiva den däröver upprättade handlingen till den rätt som handlagt boskillnadsmålet. Rätten skall utan dröjsmål låta i allmänna tid- ningarna samt, när det kan ske, i en eller två ortstidningar kungöra att handlingen inlämnats med uppgift om dagen då det skett. Försättes endera maken i konkurs efter ansökan, som gjorts inom tre månader från att skifteshandlingen ingavs till rätten, går skiftet, när det länt borgenärerna till förfång, åter på deras talan. Detsamma gäl— ler, när ansökan om förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när offentlig ackordsförhandling följt, denna upphörde. Kommer i stället offent- ligt ackord till stånd, går skiftet också åter på talan av borgenär, som omfattas av ac— kordet, under den förutsättning som angivits i det föregående. Beträffande talan om åter- gång av skifte skall vad konkurslagen och
(Nu varande lydelse)
övrigt om den talan vad i 39 5 konkurslagen stadgas om återvinning, som där avses.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
(Föreslagen lydelse)
lagen om ackordsförhandling föreskriver om talan angående återvinning ha motsvarande tillämpning.
Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats en- ligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs.
Förslag till Lag om ändrad lydelse av 19 kap. 11 & ärvdabalken
Härigenom förordnas, att 19 kap. 11 & ärvdabalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
115.
Boutredningsmannen har —————— erforderliga åtgärder. Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen söka träffa uppgörelse med borgenärerna angå- ende deras förnöjande. Kan uppgörelse ej ernås och fylla delägarna ej bristen, skall boets egendom av boutredningsmannen av- trädas till konkurs.
I fråga ——————————
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen söka träffa uppgörelse med borgenärerna. Om frivillig uppgörelse ej kan näs och delägar— na ej fylla bristen samt offentligt ackord ej heller kommer till stånd, skall boutrednings- mannen avträda boets egendom till konkurs.
— —— — — kan ske.
Förslag till Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 8 55 handelsbalken
Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 8 %& handelsbalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nu varande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5. Är gäldbunden ——————————— kortare tid. Förmånsrätt i ———————— pensionsutfästelse m.m. Har på ——————————— innehållna beloppet.
1 Senaste lydelse av 4 5 se SFS 1967: 532 och av 8 5 se SFS 1933: 321, jfr 1935: 32 varigenom ett tidigare tredje st. i 8 & upphävdes.
Därefter skall utgå arvode och kostnads- ersättning till den, som enligt lag eller för- ordnande av rätten eller domaren förvaltat eller vårdat dödsbos egendom i delägarnas ställe eller biträtt vid boutredning eller arv- skifte, så ock till den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs förord- nats till rättens ombudsman eller god man, därest det belopp, som skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.
Därefter skall utgå arvode och kostnads- ersättning till den, som enligt lag eller för— ordnande av rätten eller domaren förvaltat eller vårdat dödsbos egendom i delägarnas ställe eller biträtt vid boutredning eller arv- skifte, samt arvode och kostnadsersättning till god man enligt lagen om ackordsför- handling eller tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen .
Så.
Sedan äge ——————— boutredningsman förordnades. Har i fall, då konkurs föregåtts av offent— lig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsför- handling meddelats inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes, äge förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Har förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och kan- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när offentlig ackordsförhand- ling följt, denna upphörde, skall vad som i första stycket sägs om konkursansökningen i stället gälla ansökningen om förordnande av god man.
Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats en- ligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 3 & förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva
Härigenom förordnas, att 3 & förordningen den 20 november 1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
1 Senaste lydelse av 3 5 se SFS 1963: 256.
35.
Är köpeavhandling så upprättad och be- handlad, som i lä sägs, men inträffar ut- mätning inom trettio dagar efter det av— handlingen inför rätten företeddes, eller för- sättes säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas. Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av kon— kursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kun— görelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhand— ling meddelats inom tid, som i första punk- ten sägs. Göres efter utgången av sistnämn- da tid jäv mot köpeavhandling, vilken befin- nes så upprättad och behandlad, som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätnings- tillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad där— efter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den domstol, till vilken utmät- ningsmannens tjänstgöringsområde hör, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde god- set i kvarstad, därest sökanden inom fjor- ton dagar efter utmätningsförrättningen hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada, som av kvarstaden föl- ja kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 395 konkurslagen äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Är köpeavhandling så upprättad och be- handlad, som sägs i lä, men inträffar ut- mätning inom trettio dagar efter att av- handlingen företeddes inför rätten, eller försättes säljaren i konkurs efter ansökan, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäl- ler, när ansökan om förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet för— föll eller, när offentlig ackordsförhandling följt, denna upphörde. Götes efter utgången av förstnämnda tid jäv mot köpeavhandling. vilken finnes så upprättad och behandlad som nyss sagts, och göres jävet vid utmät- ningstillfälle, är fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den domstol till vilken utmät— ningsmannens tjänstgöringsområde hör. Han har eljest förlorat all rätt till talan i målet. Godset står under tiden i kvarstad, om sö— kanden inom fjorton dagar efter utmätnings— förrättningen hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada som kan följa av kvarstaden. Var säljarens egen- dom avträdd till konkurs, skall vad som i 395 konkurslagen föreskrivs om återvin- ning av lös egendom till konkursbo ha mot- svarande tillämpning.
Om talan i anledning av ackordsförhand— ling finnas särskilda bestämmelser.
Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats en- ligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 117 & lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal
Härigenom förordnas, att 117 & lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
117 5.
Varder, innan tio år förflutit från försäk- ringsavtalets ingående, försäkringstagaren försatt i konkurs, och finnes han hava un- der de tre senaste åren före beslutet om egendomsavträde till betalning av premie för försäkring, som enligt 1165 ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren ut- kräva vad sålunda för mycket erlagts, i den mån tillgodohavandet hos denne därtill för- slår. Har ej försäkringstagaren lämnat kon- kursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från första bor- genärssammanträdet instämma försäkrings- tagaren.
Ej må ——————————
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
Försättes försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio år för- flutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före kon- kursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt llöä ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid då betalningen sked- de ej stod i skäligt förhållande till hans vill— kor, äger konkursboet hos försäkringsgiva- ren utkräva vad som sålunda erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår. Har ej försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till utkrävan- de av beloppet, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från första borgenärssammanträdet instäm- ma försäkringstagaren.
Har förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och kon- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när ackordsförhandling följt, denna upphörde, skall vad som i första stycket sägs om konkursansökningen i stället gälla ansökningen om förordnande av god man.
— —— må återkallas.
Om talan i anledning av ackordsförhand- ling finnas särskilda bestämmelser.
Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats en- ligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 3 & lagen den 25 maj 1956 (nr 217) om vissa kreditinrättningars konkurs
Härigenom förordnas, att 3 & lagen den 25 maj 1956 om vissa kreditinrättningars kon- kurs skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 €. Konkursdomaren äger ————————— har kontor. Förvaltarna åligger ———————— jämte räntefoten. Förteckningen skall —————— kreditinrättningens kontor. Fordran,som——————————————
Till borgenärer, varom ovan i denna para- graf förmäles, skola kallelsebrev enligt 20å konkurslagen icke utsändas. Erinran därom skall intagas i kungörelse, som sägs i 195 samma lag. Meddelanden enligt 1035 kon- kurslagen skola ej heller utsändas till så- dana borgenärer, utan skall i stället vad konkursdomaren enligt sistnämnda paragraf bestämt kungöras en gång i allmänna tid- ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 55 konkurslagen före- skrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i annan ordning, som av kon— kursdomaren bestämmes efter samråd med rättens ombudsman och förvaltarna, bringas till ifrågavarande borgenärers kännedom. Underrättelse om vad sålunda bestämts skall genom rättens ombudsmans försorg kungö- ras i de tidningar, som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .
__ _— — utsatta tiden.
Till borgenärer som omtalas ovan i denna paragraf skola kallelsebrev enligt 205 kon— kurslagen ej sändas. Erinran därom skall intagas i kungörelse, som sägs i 19 å samma lag. Meddelanden enligt 1035 konkurslagen skola ej heller sändas till sådana borgenärer. Vad konkursdomaren bestämt enligt sist- nämnda paragraf skall i stället kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar som bestämts för offent- liggörande av kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad som i 129, 155, 156, 160, 163, 165 och 189 åå konkurslagen sägs om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag och yttranden får inne- hållet i nämnda meddelanden och handling- ar bringas till ifrågavarande borgenärers kännedom i annan ordning som av konkurs- domaren bestämmes efter samråd med rät- tens ombudsman och förvaltarna. Underrät- telse om vad som sålunda bestämts skall ge- nom rättens ombudsmans försorg kungöras i de tidningar som nyss sagts.
Äldre lag skall gälla, när ackordsförslag ingivits före den nya lagens ikraftträdande.
Förslag till Förordning om ändring i 71 & uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att till 71% uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall fogas ett nytt mom. med nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
71 5.
3 inom. Har enligt lagen den . .. (nr . . .) om ackordsförhandling god man förord- nats före utgången av tid som angives i I eller 2 mom. och kommer ackord till stånd, får utan hinder av vad som i nämnda mom. sägs åtgärder för uttagande av skatt vid- tagas inom två år från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara full- gjort.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari . . .
1 Senaste lydelse av 71 5 se SFS 1967: 625.
Förslag till
Förordning angående ändrad lydelse av 20 & förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas, att 20% förordningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt1 skall er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande Iydelse) (Föreslagen lydelse) 20 5. Har redare ——————————— skolat verkställas. Revisionskrav mot ——————— skatteavdraget verkställdes. Åtgärder för ——————— av sjömansskattenämnden. Utan hinder ————————— utslaget meddelades. Har enligt lagen den . .. (nr . . .) om ac- kordsförhandling god man förordnats före utgången av tid som angives i det föregående och kommer ackord till stånd, får utan hin- der av vad ovan sägs åtgärder för uttagande av skatt vidtagas inom två år från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara fullgjort.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari . . .
1 Senaste lydelse av 20 5 se SFS 1967: 636.
Förslag till
Förordning angående ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 17 december 1965 (nr 852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter
Härigenom förordnas, attl & förordningen den 17 december 1965 om ackord och av- skrivning rörande vissa skatter skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 5. Bestämmelserna i ————————— särskilt föreskrivet. Med skatt —————————————— än tull. Har enligt lagen den . .. (nr . . .) om
ackordsförhandling god man förordnats före utgången av tid som enligt särskild före- skrift gäller för vidtagande av åtgärder för att uttaga skatt och kommer ackord till stånd, får utan hinder av sådan föreskrift åtgärder vidtagas inom två år från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara fullgjort.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari . . .
MOTIV
1. Inledning
Vid nordiskt justitieministermöte i oktober 1956 beslöts, att konkursrätten skulle göras till föremål för nordiskt lagsamarbete. En norsk kommitté under ordförandeskap av professorn Sjur Braekhus var då redan sedan ett par år sysselsatt med revision av den norska ackords- och konkurslagstiftningen. Sedermera tillkallades särskilda kommittéer med liknande uppdrag i Danmark, ordfö- rande numera retspraesidenten Hans Topsöe- Jensen, och i Finland, ordförande professorn Tauno Tirkkonen. Sverige representerades till en början av professorn Lars Welamson som observatör. Island har ej tagit del i samarbetet.
Genom beslut den 30 september 1960 he- stämde Kungl. Maj:t, att lagberedningen skulle ta upp frågan om reformering av ut- sökningslagen (UL) och därmed samman- hängande lagstiftning.1 Beredningen skulle vara oförhindrad att även upptaga frågor om reformer på konkursrättens område, i den mån anledning visade sig föreligga. Be— redningen borde hålla kontakt med reform- arbetet i övriga nordiska länder och verka för nordisk enhetlighet på området i den utsträckning som förutsättningar visade sig föreligga.
Beredningen har därefter deltagit i nor- diskt samarbete på konkursrättens område, bl.a. vid nordiska möten i Köpenhamn den 1—5 oktober 1962 och den 24—28 oktober 1966, i Helsingfors den 5—9 oktober 1964,
i 0510 den 5—9 april 1965 och i Stockholm den 12—16 juni 1967. Därvid har bl.a. ac- kordslagstiftningen behandlats på principiel- la punkter.
Beredningen har ansett lämpligt att nu lägga fram förslag till ny lag om ackords- förhandling och till nya regler om ackord i konkurs.
1 Betr. beredningens direktiv se Utsöknings- rätt 1 (SOU 1961: 53) s. 36.
2. Gällande rätt m.m.
Sverige
Vår nuvarande konkurslag (KL) är liksom ackordslagen (AckL) från år 1921.1 Den förra ersatte en tidigare lag av år 1862, me- dan AckL ej hade någon föregångare.
Antalet konkurser är mycket stort i Sve- rige2 jämfört med många andra länder, t.ex. Danmark och Norge. Konkurs medför ofta värdeförstöring. Dessutom är konkursför- farandet förhållandevis dyrt.
Konkurs undviks ofta genom ackord som görs upp på frivillighetens väg, s.k. under- handsackord, eller genom ackord efter of- fentlig ackordsförhandling utan konkurs. Ackord kan även förekomma i konkurs ( 7 kap. KL ). Ackord innebär typiskt sett, att fordringarna reduceras till viss procent av det ursprungliga fordringsbeloppet, varvid särskilda föreskrifter ges om betalningsti- den. Genom offentligt ackord utan eller i konkurs bortfaller de skulder som omfattas av ackordet till den del de överstiger ac- kordsprocenten. Konkurs medför däremot ej i och för sig någon sådan verkan. Ackord förekommer även i form av s.k. avveck- lingsackord, som innebär att gäldenären blir fri från sina skulder mot att han överläm— nar sina tillgångar till borgenärernas för- nöjande.3 Undantagsvis kan ackord gå ut på enbart betalningsanstånd (prolongation eller moratorium). Genom ackord saneras gäldenärens rörelse, vilken ofta samtidigt överläts till en köpare som ställer sig som garant för ackordet.
För att underhandsackord skall komma till stånd fordras samtycke av alla berörda borgenärer. Förfarandet är ej reglerat i lag och det sker således utan offentlig insyn. Det försiggår som regel ändå i fasta former. Underhandsackorden handhas till en myc- ket stor del av särskilda organ med bety- dande erfarenhet och sakkunskap på områ— det. Köpmannaföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö har var sin konkurs- och ackordsavdelning (ackordscentral) som främst sysslar med ackordsärenden. De om— spänner tillsammans hela riket och har sär- skilda ombud — i regel en advokat — i större orter. Läderföreningen driver i sitt fack en motsvarande verksamhet. Härutöver torde enskilda advokater i relativt stor om-
1Till grund för lagstiftningen låg två betän— kanden från 1911 och 1919, båda benämnda Förslag till konkurslag och till lag om ac— kordsförhandling utan konkurs ävensom till andra därmed sammanhängande författning- ar. Se vidare NJA II 1921 s. 367 ff. Se Statistisk årsbok 1967 s. 294 (tab. 311). Även kallat likvidationsackord, se Welamson I 5. 774.
Det har upplysts, att man i det praktiska rättslivet till »avvecklingsackord» hänför även avveckling efter vilken borgenärernas ford- ringar kvarstår oreducerade till den del de ej betalas genom förfarandet. Det kan i sådana fall snarare sägas vara fråga om en »under- handskonkurs». Dylika »underhandskonkur- ser» är enligt uppgift vanliga inom ackords- centralens (se texten) arbetsfält. medan egent- liga >>avvecklingsackord>> förekommer mera undantagsvis.
ra
W
fattning medverka till genomförande av ackord.
Offentligt ackord utan eller i konkurs, s.k. tvångsackord, omfattar i princip alla borge- närer som ej har förmånsrätt och vilkas fordringar uppkommit innan ackordsför- handlingen inleddes. En viss borgenärsmajo- ritet kan med bindande verkan även för minoriteten antaga ett av gäldenären fram- lagt ackordsförslag. Tvångsmomentet nöd- vändiggör regler till minoritetens skydd, och hela förfarandet sker under offentlig kon- troll.
Gäldenär som vill uppnå offentligt ackord utan konkurs kan hos konkursdomaren be- gära, att god man förordnas att biträda ho- nom vid ackordets förberedande. Några särskilda rättsverkningar är ej knutna till förordnandet. Gäldenären behåller rådighe- ten över sin egendom och förordnandet hindrar ej konkurs eller utmätning. När god- mansförordnande begärs, har i allmänhet en ackordscentral e.l. redan utrett gäldenä- rens ekonomiska ställning och utsikten att nå frivillig uppgörelse eller offentligt ackord. Förutom ackordsförslag skall vid ansökan om inledande av ackordsförhandling fogas bl.a. bouppteckning, berättelse och yttrande av gode mannen samt förklaringar från bor- genärer, som utgör minst hälften av antalet oprioriterade och representerar minst två tredjedelar av de oprioriterade fordringarnas belopp, att de anser förslaget antagbart.
Ansökningen skall avvisas bl.a. om gäl- denären inom de två sista åren dömts för oredlighet mot borgenärer. Vissa rättssub- jekt, bl.a. dödsbo, kan ej få tvångsackord. Ackordsförhandling får ej inledas medan konkursansökan mot gäldenären är an- hängig.
Upptages ansökningen om inledande av ackordsförhandling, skall gäldenären av- lägga ed. Konkursdomaren meddelar och kungör därefter beslut om att offentlig ac- kordsförhandling inletts. I kungörelsen an- ges frister för anmälan av och anmärkning mot fordran. Konkursdomaren underrättar borgenärerna om kungörelsens innehåll och tillställer dem ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande, om det
ej redan skett genom gäldenärens eller gode mannens försorg.
Konkursdomaren utser en rättens om- budsman, som leder ackordsförhandlingen och bl.a. fungerar som ordförande på sam- manträden med borgenärerna. Gode man- nen har enligt lagen ej någon funktion under det fortsatta förfarandet, men i praktiken spelar han i allmänhet även då en bety- dande roll. Hans uppdrag anses ofta ej slutfört förrän ackordet fullgjorts.
Om gäldenären dör eller försätts i kon- kurs, förfaller ackordsfrågan.
Ackordsförhandling utgör ej i något skede hinder för gäldenären att söka sig i kon— kurs. Ej heller hindras konkursansökan från borgenär som inte skulle omfattas av ackor- det. Sedan beslut meddelats om inledande av ackordsförhandling, får däremot annan bor- genärs konkursansökan inte bifallas, om ej gäldenären medger den eller borgenärens fordran uppgår till mer än en femtedel av det kända fordringsbelopp som skulle om- fattas av ackordet. Om ackordsförslaget an- tagits av borgenärerna eller hänskjutits till rätten, gäller strängare restriktioner.
Sedan beslut meddelats om förhandlingens inledande föreligger också hinder mot ut- mätning för fordran som uppkommit dess- förinnan. Borgenär som har pant- eller re- tentionsrätt i egendom som tillhör gäldenä- ren får emellertid erhålla utmätning i den egendomen. Undantag gäller dock för jord- ägare och hyresvärd. Om utmätning skett innan förhandlingen inleddes, gäller över- lag, att verkställigheten fortgår utan hinder av förhandlingen.
De borgenärer vilkas fordringar är förena- de med förmånsrätt eller tillkommit först efter att beslutet om inledande av ackords- förhandling meddelades deltager inte i för- handlingen. Även om den förmånsrätt som är förenad med borgenärs fordran endast ger täckning för en del av fordringen, fal- ler denna i sin helhet utanför ackordsför- handlingen, och borgenären blir ej bunden av ackordet. Att en fordran är villkorlig eller inte förfallen till betalning hindrar däremot ej, att borgenären får deltaga i förhand- lingen.
Borgenär som vill deltaga i förhandling- en skall anmäla sin fordran till konkursdo- maren inom viss frist. Även efteranmälan kan förekomma. Anmärkning kan, likaså inom viss tidsfrist, göras mot anmäld ford- ran.
Vid borgenärssammanträde för prövning av ackordsförslaget skall rättens ombuds- man tillhandahålla förteckning över de bor- genärer som har rösträtt. Om anmärkning gjorts mot borgenärs fordran, skall om- budsmannen vid behov försöka utreda tvis- tefrågan och förlika parterna. Kommer för- likning ej till stånd, skall rätten pröva an- märkningen.
Gäldenär får återtaga ackordsförslag så länge det ej prövats av borgenärerna. Lagen innehåller även detaljerade bestämmelser om gäldenärens rätt att ändra ackordsför- slag.
Ackordsförslag anses antaget, om alla närvarande borgenärer godtagit det och de anmält två tredjedelar av beloppet av samt- liga röstberättigade fordringar. Detsamma gäller, om fyra femtedelar av de borgenä- rer som är tillstädes bifaller förslaget och de anmält fyra femtedelar av nyssnämnda ford- ringsbelopp.
För att antaget ackord skall gälla krävs, att det fastställs av rätten. Har förslaget antagits av borgenärerna eller kan det inte avgöras huruvida förslaget antagits eller ej, hänskjuts ackordsfrågan därför till rät- ten.
Är utgången av omröstningen i ackords- frågan beroende av om förekommande an- märkningar godkänns eller ej och föreligger det i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall rätten pröva anmärkningarna i den mån det behövs för att bestämma utgången.
I lagen anges några fall då rätten ej får fastställa ackord. I vissa andra fall kan rätten vägra fastställelse efter omständighe- terna.
Fastställt ackord binder alla borgenärer som haft rätt att deltaga i förhandlingen. Borgenär som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om inledande av förhandlingen meddelades har med vissa undantag rätt att utan hinder av ackordet
begagna fordringen till kvittning med skuld som han vid den nämnda tidpunkten hade till gäldenären. Ackord medför ej heller nå— gon inskränkning i borgenärs rätt mot bor— gensmän eller andra som förutom gäldenä- ren svarar för dennes skuld.
Under vissa omständigheter förfaller den eftergift som gäldenären fått genom ackor- det. Så är förhållandet, om det visar sig att gäldenären vid förhandlingen gjort sig skylv dig till oredlighet mot borgenärer eller att han själv eller annan med hans vetskap i hemlighet gynnat någon borgenär för att påverka ackordsfrågan. Att ackordsförmå— nen förfaller medför ej, att borgenärerna förlorar sin rätt att i övrigt göra ackordet gällande mot gäldenären och borgensman.
Någon motsvarighet till konkurslagens regler om återvinning finns ej för ackord. En annan sak är att frivillig återbäring ibland kan uppnås därför att återvinning skulle vara möjlig om gäldenären sätts i konkurs.
I 7 kap. KL finns regler om ackoer [ konkurs. De ansluter sig nära till bestäm- melserna i AckL.
När första borgenärssammanträdet hål- lits, skall i princip egendomen i boet säl- jas så snart som möjligt. Konkurslagen mo- difierar emellertid denna regel, när ackords— förslag ingetts.
Ackordsförslag får ej tas upp till behand- ling, om det ingetts efter att kungörelse om slututdelning i konkursen utfärdats. Kon- kurslagen ger ytterligare vissa regler om när förslaget får föreläggas borgenärerna.
Något särskilt anmälnings- eller anmärk- ningsförfarande förekommer ej i samband med ackordsförhandlingen. För rösträtt kräVS, att fordran bevakats i konkursen. l fråga om rösträtten gäller i övrigt i stort sett samma regler som enligt AckL. Ackordsför— slaget får ej behandlas på borgenärssam— manträde förrän eventuella anmärknings— tvister behandlats på därför i konkursen be- stämt sammanträde. Rösträtt får i princip utövas för varje bevakad oprioriterad ford— ran.
Fastställt ackord binder alla oprioriterade borgenärer som kunnat bevaka sina ford—
ringar i konkursen. Till skillnad mot vad som gäller enligt AckL föreskrivs beträf- fande ackord i konkurs, att om egendom i vilken borgenär har särskild förmånsrätt ej förslår till betalning av hela hans fordran, han blir underkastad ackordet för återsto- den.
Även om ackord kommer till stånd måste konkursen fortgå för de förmånsberättigade fordringarnas del eftersom de i princip ej omfattas av ackordet.
I 1933 års nordiska konvention angående konkurs4 uppmärksammas även offentlig ackordsförhandling utan konkurs. Om sådan inletts i fördragsslutande stat och gäldenä- ren har eller vid sin död hade sitt hemvist resp. säte i den staten, får konkurs eller ac- kordsförhandling inte äga rum i någon av de andra staterna (art. 10, 13 o. 15). Under ackordsförhandlingen får specialexekution äga rum i egendom som finns i annan stat, i den mån sådan exekution varit tillåten om förhandlingen inletts i den staten (att 15). Har sålunda t.ex. ackordsförhandling inletts i Danmark, får egendom i Sverige utmätas i den mån det är tillåtet enligt 13ä AckL. Fastställs offentligt ackord, gäller detta ock- så i de övriga staterna. På samma sätt skall ackord i konkurs som äger rum vid gälde- närens allmänna tvistemålsforum gälla i alla länderna. För Sveriges del finns dessa kon- ventionsbestämmelser upptagna i 1934 års lag med bestämmelser om konkurs, som om- fattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, samt i lagen samma år om ver- kan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge (SFS 1934: 67 och 68).
Antalet offentliga ackord utan konkurs har ej varit stort, ehuru frekvensen ökat på senare tid (se bil. 1). Man kan emellertid ej härav draga den slutsatsen att lagstiftningen saknar större praktisk betydelse. Under- handsackord — som förekommer i betydan— de utsträckning (se bil. I)5 — främjas näm- ligen av möjligheten till tvångsackord.a Ac- kord i konkurs är sällsynta.
Danmark I Danmark gäller en tvångsackordlag från
år 1905. Liksom hos oss tillgrips tvångs- ackord huvudsakligen, när frivillig uppgö- relse ej kan nås. De frivilliga ackorden har stor betydelse.
Gäldenär som vill få ackord till stånd får vända sig till två tillitsmän, av vilka den ene skall vara bransch- och den andre bok- föringskunnig. Tillitsmännen bistår gälde- nären i förhandlingen med borgenärerna och vid behov med att förbereda tvångs— ackord.
Förhandling om tvångsackord förutsätter ansökan till rätten. Vid ansökningen skall bl.a. fogas ackordsförslag och förklaringar från två femtedelar, efter antal och ford- ringsstorlek, av de kända borgenärerna att de röstar för förslaget.
Utmätning 01. får under förfarandet ej ske för fordringar som skulle omfattas av ackordet. Enligt konkurslagen kan rätten låta konkursansökan vila i avbidan på att gäldenären skall få ackord till stånd. Ett sådant anstånd får ej sträcka sig över åtta veckor. Det kan förbindas med villkor att gäldenären går med på att ställas under till- syn, men detta förekommer sällan i prak- tiken. Rätten skall ofördröjligen stoppa en ackordsförhandling, om det kommer fram något förhållande som utgör hinder mot att den fortsätts eller att aktuellt ackord stad- fästs.
Någon minimiprocent för ackord är ej fastlagd, men kravet på borgenärsanslut- ning är större ju lägre ackordsprocent som bjuds. För att ackord på minst 50 procent skall anses antaget fordras sålunda anslut- ning av minst hälften av närvarande borge- närer som omfattas av ackordet och som representerar minst tre femtedelar av röst- berättigade beloppet. Även de som röstat skriftligen räknas. Är ackordsprocenten läg- re men ej under 25 procent, krävs att minst två tredjedelar enligt båda beräkningsgrun-
4 Se NJA II 1935 s. 1 ff (jfr Sveriges överens- kommelser med främmande makter 1934: 8). 5 Se även Welamson 1 s. 784 not 2. 6 Redan vid tillkomsten av AckL var under- handsackord vanliga och ansågs böra främ- jas. Se 1911 års betänkande s. 471 ff och 484 f.
derna godtagit ackordserbjudandet. För ac- kord med lägre procent måste anslutningen uppgå till fyra femtedelar. Vissa personligt närstående till gäldenären har ej rösträtt. Detsamma gäller borgenär, till vilken ford- ringen transporterats sedan han fått känne- dom om att gäldenären vänt sig till tillits— män eller inställt sina betalningar. Pantha- vare har rösträtt i den mån panten enligt rättens bedömning ej täcker fordringen. Bor- genärs panträtt berörs ej av ackord. För be- lopp som ej täcks av panten blir panthava- ren bunden av ackordet. Borgenär med all- män förmånsrätt i konkurs får rösta endast i den mån han avstår från förmånsrätten. Han binds i övrigt ej av ackordet. Kvitt- ningsberättigad har rösträtt för vad som ej täcks av motfordringen.
För att ackordet skall gälla krävs, att det stadfästs av rätten. Stadfäst ackord bin- der i princip alla borgenärer vilkas ford- ringar uppkommit innan ackordsförhand- lingen inleddes och som haft rätt att del- taga i förhandlingen. Undantag gäller för förpliktelser som gäldenären med tillitsmän- nens samtycke ådragit sig för att fortsätta sin rörelse.
Om borgenär begär det, kan rätten vid fastställelse av ackord bestämma, att ac- kordslikviden till borgenären skall insättas på bank el. i den mån den är tvistig. Sam- tidigt fastställs viss frist inom vilken borge- nären skall visa att han väckt talan. Har talan ej väckts före fristens utgång, kan gäldenären lyfta beloppet.
Gäldenären blir skyldig att trots ackor- det utge full betalning, om det inom tre år efter stadfästelsen visar sig att han gjort sig skyldig till bedrägligt förhållande med avse- ende på ackordet eller till vissa allvarligare förseelser i samband med ackordsförhand- lingen.
Ackord i konkurs regleras i 13 kap. av 1872 års konkurslag. Bestämmelserna om när ackord i konkurs skall anses antaget av borgenärerna skiljer sig något från vad som gäller beträffande ackord utan konkurs. Vid ackord på minst 50 procent krävs an- slutning från borgenärer som utgör två tredjedelar av närvarande röstberättigade
och företräder tre fjärdedelar av de röstbe- rättigade fordringarnas belopp. Bjuds lägre procent, skall minst tre fjärdedelar av de närvarande röstberättigade borgenärerna ha gett sin anslutning och företräda tre fjärde- delar av de röstberättigade fordringarnas be- lopp.
År 1941 framlades ett kommittéförslag till lov om gteldsordning. Enligt detta skulle behandlingen av varje insolvent gäldenärs bo inledas med ett >>ga51dsordningsstadium», vid vilket under viss offentlig kontroll skulle prövas om möjligheter förelåg till frivillig uppgörelse eller tvångsackord. Först om sådana möjligheter ej fanns skulle konkurs få tillgripas. Lagförslaget, som omfattade konkurslagstiftningen i dess helhet, ledde ej till lagstiftning.
Den nu arbetande konkurslagskommittén har upprättat preliminärt utkast till regle- ring av tvångsackord utan konkurs.7 Kom- mittén anser, att underhandsackord liksom hittills bör lämnas utan reglering i lag och därmed utan offentlig kontroll. Man vill därför inte införa någon form av obligato- risk >>stadieordning>>, men det föreslås att möjlighet öppnas till visst skydd mot särak- tioner redan vid underhandsförhandling. Förutsättning för sådant skydd skall vara att gäldenären gör anmälan om betalnings- inställelse till rätten. Denna anmälan skall utgöra utgångspunkt för fristerna vid åter- vinning.
Utkastet innehåller flera nyheter i för- hållande till gällande rätt. I ackordslagen föreslås regler om hinder mot bifall till konkursansökan från borgenär som skulle omfattas av erbjudet ackord. En förutsätt- ning härför skall vara att det finns rimliga utsikter att ackord skall komma till stånd.
7 Reviderat danskt utkast har kommit bered- ningen tillhanda under tryckningen. Det inne- håller ej några större ändringar. E'tt alterna- tivt förslag ang. kravet på borgenärsanslut- ning till ackordsförslag har dock upptagits. Enligt detta krävs, att 60 procent av de rös- tande anslutit sig och att de företräder så många procent av det röstberättigade belop- pet som ackordserbjudandet understiger 100 procent, dock minst 60 procent.
Beträffande minstadividenden har man från dansk sida förordat en ordning utan någon i lagen angiven minirniprocent men med en glidande skala så att större borge- närsmajoritet krävs ju lägre dividend som föreslås. Eftersom ett sådant system ej vun- nit anslutning från de övriga kommittéernas sida har man emellertid preliminärt anslutit sig till en tänkt samnordisk linje. Enligt denna skall minstadividenden vara 25 pro- cent, men lägre procent får förekomma när synnerliga skäl föreligger. I fråga om erfor- derlig borgenärsmajoritet för antagande av ackord har man också preliminärt valt sam- ma lösning som de övriga kommittéerna. Skilda krav gäller för ackord som ger minst 50 procent och för andra ackord. I det förra fallet krävs, att tre femtedelar av de rös- tande anslutit sig och att deras fordringar uppgår till motsvarande andel av de röstbe- rättigade fordringarnas belopp. I _det senare fallet fordras en majoritet av tre fjärdede- lar enligt båda beräkningsgrunderna.
Det kan anmärkas, att enligt utkastet __ i huvudsaklig faktisk överensstämmelse med gällande rätt _ fastställt ackord kan verk- ställas som en fullgörelsedom i fråga om de fordringar som erkänts vid förhand- lingen. Utmätning och kvarstad (udlaeg, ud- pantning, arrest) under de tre sista måna— derna före anmälan om betalningsinställelse eller ackordsförhandlingens början förlorar sin rättsverkan, när ackord fastställs. Un- dantag gäller dock för fordringar som ej omfattas av ackordet. Eventuell fullgörelse går åter till gäldenären. Man har tänkt sig att återvinning skall kunna förekomma i samma utsträckning som i konkurs. Möjlig- heter öppnas till tillsyn i fråga om ackordets fullgörande.
Ackord i konkurs skall fortfarande kunna förekomma. Reglerna om ackord utan kon- kurs skall härvid vinna tillämpning med de jämkningar som behövs med hänsyn till konkursen.
Finland I Finland regleras tvångsackord utan kan- kurs i en lag från år 1932 som dock fått endast ytterst ringa användning. Den an-
knyter nära till den svenska ackordslagen, men åtskilliga bestämmelser har förebild i motsvarande danska och norska lagar. I fråga om förfarandet vid ackordsfrågans behandling ansluter sig den finska lagen närmast till den norska ordningen. Den fins- ka ackordslagen är temporär och gäller f.n. till utgången av år 1972.
Gäldenär som vill erhålla ackord skall hos ackordsdomaren anhålla om förord- nande av ackordssyssloman eller ackordsråd. Sysslomannen bör vara kvalificerad till rät- tegångsombud och i övrigt lämpad för upp- draget. Ackordsråd består av två personer förutom sysslomannen och skall tillsättas när ackordsdomaren finner behov föreligga med hänsyn till boets omfattning eller av annan anledning. Någon rättens ombuds- man förekommer ej. Sysslomannen har mera betydelsefulla uppgifter i förfarandet än gode mannen hos oss och är ordförande på borgenärssammanträden, utlyser och lå- ter kungöra sammanträden samt upprättar röstlängd.
Ansökningen om inledande av ackordsför- handling skall bl.a. åtföljas av förklaringar, enligt vilka borgenärer, som företräder minst hälften av det i bouppteckningen upptagna oprioriterade fordringsbeloppet, antager ac- kordsförslaget.
Sedan ackordsförhandling inletts, gäller vissa hinder mot konkurs och utmätning.
Endast okända borgenärer som vill del- taga i förhandlingen behöver anmäla sina fordringar. Anmälan skall ske skriftligen senast på borgenärssammanträdet. Anmälan skall också göras av borgenär som har pant- eller förmånsrätt och som vill helt eller del- vis avstå därifrån för att få deltaga i för- handlingen.
I röstlängden till borgenärssammanträdet skall bl.a. antecknas, om någon finner att han utan fog utelämnats från denna eller antecknats för felaktigt belopp eller om gäl- denären eller borgenär anmärker mot någon fordran.
Den som vill antaga ackordsförslag skall göra det skriftligen. Förhandsanslutning räk— nas som antagande, om den ej återkallats eller gäldenären ändrat förslaget. Den som
vill motsätta sig ackordsförslag kan an- tingen göra det skriftligen före sammanträ- det eller muntligen på detta. Ackordsförslag skall anses antaget, om det ej bestritts av någon borgenär och röstetalet för dem som antager förslaget uppgår till minst två tred- jedelar av hela det röstberättigade beloppet. Förslaget är också antaget, när det god- känts av åtminstone två tredjedelar av de röstberättigade borgenärerna och deras rös- tetal uppgår till minst fyra femtedelar av hela röstetalet. Om ackordsförslag antagits endast efter huvudtal eller fordringsbelopp men inte enligt båda beräkningsgrunderna, bör saken uppskjutas till nytt sammanträde. Borgenär som tidigare godkänt förslaget an- ses ha vidhållit sitt godkännande, om han ej återkallat det.
Liksom hos oss prövar rätten antaget ackord och, när det behövs, fordringar mot vilka anmärkning framställts. Enligt finska lagen gäller väsentligen samma hinder mot fastställelse som enligt AckL. Det föreligger dock den betydelsefulla skillnaden att mins- tadividenden är 25 procent.
Fastställt ackord binder alla borgenärer som haft rätt att deltaga i förhandlingen. Om egendom till vilken borgenär har sär- skild förmånsrätt ej förslår att täcka hela fordringen, blir borgenären bunden av ac- kordet för den överstigande delen, även om han ej avstått från förmånsrätt.
Om förverkande av ackordsförmån gäl- ler väsentligen samma regler som hos oss.
I 715 konkursstadgan av år 1868 finns regler om ackord i konkurs. För att ackord skall komma till stånd krävs enhälligt be— slut av borgenärerna. F.n. regleras emeller- tid ackord i konkurs av en särskild lag från år 1932 ang. temporär ändring av konkurs- stadgan. Häri uppställs väsentligen samma krav på borgenärsanslutning till ackordsför- slag som de vilka gäller för tvångsackord utan konkurs.
Man har från finsk sida ännu ej tagit upp arbete på reformering av lagstiftningen om ackord utan konkurs. I princip har man emellertid anslutit sig till de prelimi- nära nordiska förslagen på vissa centrala punkter. Beträffande ackord i konkurs in—
nehåller ett preliminärt förslag till konkurs- lag bestämmelser som nära ansluter till 7 kap. i vår gällande konkurslag.
Norge
I Norge finns en ackordslag från år 1899. Även där förekommer frivilliga ackord i be- tydande utsträckning.
Den norska lagen gör klar åtskillnad mel- lan frivillig förhandling och offentlig ac- kordsförhandling. Den som har biträtt gäl— denären vid förhandling om underhands- ackord bör sålunda såvitt möjligt ej för- ordnas till funktionär vid offentlig förhand- ling.
Gäldenär som önskar förhandla om of- fentligt ackord utan konkurs kan inge an- sökan till rätten. Rätten avgör, huruvida ackordsförhandling skall öppnas. Om för- handling inleds, skall rätten förordna en akkordkommisszer och två sysslomän. Dessa tre utgör akkordstyre. Gäldenären behåller i princip rådigheten över sin egendom men är underkastad akkordstyrets tillsyn och skyldig att följa dess anvisningar. I mindre eller lätt överskådliga bon behöver något akkordstyre ej tillsättas.
Gäldenären skall inge ackordsförslag till akkordstyret. Prövningen av ackordsförsla- get sker vid borgenärssammanträde. Borge- när som vill godtaga ackordsförslaget skall insända skriftlig förklaring eller lämna den vid sammanträdet. Rösträtt får ej utövas för fönnånsberättigade fordringar eller ford- ringar som är förenade med panträtt, om inte förmåns— eller panträtten frånfalles. Rösträtt föreligger ej heller för villkorade fordringar, om villkoret inte inträtt, eller för fordringar som överlåtits på borgenären efter att ansökan om förhandling ingetts, om det ej är fråga om fordran som över- tagits på grund av förpliktelse som redan åvilade borgenären. Vissa gäldenären när- stående är uteslutna från rösträtt. Borgenär vars fordran understiger 50 kr medräknas ej.
Ackordsförslag som ger minst 50 procent anses antaget, om det vunnit anslutning från två tredjedelar av de röstberättigade och de representerar samma andel av det röstbe-
rättigade fordringsbeloppet. Är ackordspro- centen lägre, måste anslutningen vara tre fjärdedelar enligt båda beräkningsgrunder- na. Bl.a. när erforderlig majoritet uppnås enligt den ena men ej enligt den andra be- räkningsgrunden, kan akkordstyret besluta om ny omröstning vid ett senare samman- träde. På detta står sig ja-röster som avgetts på det första sammanträdet, om de ej åter- kallas.
För att gälla måste ackordet stadfästas av rätten, som även prövar huruvida tvis- tig eller oklar fordran skall medräknas. I lagen anges detaljerat de fall då faststäl- lelse skall vägras. Bl.a. gäller, att ackordet måste ge minst 25 procent eller, om gälde- nären tidigare varit i konkurs eller fått annat offentligt eller frivilligt ackord än betal- ningsanstånd, minst 50 procent. Undantag gäller bara om förslaget antagits av alla som enligt rättens mening är röstberätti— gade eller om obeståndet beror på omstän- digheter över vilka gäldenären ej kunnat råda. På begäran av borgenär med fordran av viss storlek kan stadfästelsen göras be- roende av att gäldenären underkastar sig viss tillsyn.
I likhet med vad som gäller i Danmark kan rätten på begäran av borgenär vars fordran bestritts bestämma, att vad som faller på hans fordran skall sättas in i bank samt fastställa viss frist inom vilken borge— nären skall väcka talan vid äventyr att gäl- denären får lyfta medlen.
Fastställt ackord binder alla borgenärer med fordringar som härrör från tiden före öppnandet av förhandlingen. Undantag gäl- ler dock för förmånsberättigade fordringar och fordringar som är förenade med pant- rätt så långt panten förslår, med undantag bl.a. för rättspant vilken stiftats genom in- försel- eller utmätningsförrättning som kun- gjorts mindre än tre månader före ansök- ningen om ackordsförhandling. I fråga om rätt till kvittning har konkurslagens regler tillämpning.
Om ackordsförslag ej inges eller ackord ej kommer till stånd, skall rätten försätta gäl- denären i konkurs. Under tiden från ingi— vandet av ansökan om ackordsförhandling
och till förhandlingens slut får utmätning inte förekomma utom för skatter och lik- ställda förmånsberättigade fordringar. Gäl- denären får ej heller under denna tid sättas i konkurs på ansökan av borgenär som skul- le omfattas av ackordet.
Liksom i de övriga länderna kan ackordet under vissa omständigheter bli ogiltigt.
Ackord i konkurs regleras i detalj i 6 kap. konkurslagen, vilket tillkommit samtidigt med ackordslagen. Bestämmelserna över- ensstämmer också väsentligen med vad som gäller beträffande ackord utan konkurs.
Den nu arbetande konkurslagskommittén har tagit upp idén från 1941 års danska be- tänkande om en »stadieordning» för be- handling av insolvent gäldenärs bo. Det fö- religger ett preliminärt förslag som under- gått vissa justeringar i anledning av det nor- diska samarbetet. Förslaget innebär i hu- vudsak följande.
Gäldenär som är insolvent och vill förhandla med borgenärerna om frivillig uppgörelse eller tvångsackord kan ansöka hos rätten om gälds- förhandling. Rätten skall avslå ansökningen bl.a. om den finner osannolikt att frivillig uppgörelse eller tvångsackord kan komma till stånd. Bifalls framställningen, tillsätter rätten en gjeldsnevnd som består av en ordförande och en till tre andra medlemmar. Om rätten finner att ordföranden ensam kan utföra nämn- dens åligganden, skall ytterligare personer ej förordnas. Rätten skall även utse revisor.
Gäldsförhandlingen är inte offentlig. Gälde- nären behåller i princip rådigheten över sin egendom men är skyldig att ge nämnden full insyn och följa dess anvisningar. Utkastet inne- håller för olika stadier av förhandlingen de— taljerade bestämmelser som inskränker möjlig- heterna att göra utmätning hos gäldenären eller få honom försatt i konkurs.
Nämnden underrättar de kända borgenärerna om förhandlingen och uppmanar dem att inom viss frist anmäla sina fordringar hos nämnden. Om den anser att möjlighet föreligger till fri- villig uppgörelse eller tvångsackord, hjälper den gäldenären att utarbeta förslag till uppgö- relse.
Om nämnden finner sig kunna tillstyrka för- slag till frivillig uppgörelse, skickas det och en redogörelse av nämnden till borgenärerna, som uppmanas att inom viss frist skriftligen eller telegrafiskt meddela om de antager för- slaget. Uppgörelsen skall omfatta och likställa alla fordringar som uppkommit före förhand-
lingens början. Undantag gäller dock för för- månsberättigade fordringar samt fordringar som är förenade med panträtt eller annan sä- kerhetsrätt i gäldenärens egendom så långt den särskilda rätten förslår. På samma sätt undan- tages fordran i den mån kvittningsgill mot- fordran föreligger. Ej heller omfattas ford— ringar som tillkommer borgenär vars samlade fordran är mindre än visst belopp som anges i ackordsförslaget. Förslaget måste godtagas av alla berörda borgenärer. Men om vid fristens utgång alla ej svarat men ej heller någon avsla- git förslaget, kan nämnden uppmana de borge- närer som ej svarat att göra det inom viss frist. Utgår även den fristen utan att något avslag föreligger, anses förslaget antaget, om det ac- cepterats av borgenärer som företräder minst tre fjärdedelar av det samlade fordringsbelop— pet. Möjlighet föreligger även att få ett nytt förslag behandlat. Om förslag antagits, under- rättar nämnden borgenärerna och tillställer rätten förslaget och övriga relevanta hand- lingar.
Lagförslaget innehåller även regler om att gäldenären i vissa fall förlorar den förmån han erhållit genom den frivilliga uppgörelsen.
Tvångsackord skall enligt förslaget ge minst 25 procent. Undantag gäller, om alla borgenä- rer samtycker eller insolvensen beror på om- ständigheter som ej kan läggas gäldenären till last.
Offentlig förhandling om sådant ackord kan öppnas, om ackordsförslaget på förhand an- tagits av minst två femtedelar av de röstbe- rättigade borgenärerna, som representerar sam- ma andel av röstberättigade fordringsbeloppet.
Ansökan om offentlig ackordsförhandling görs skriftligen och skall åtföljas av bl.a. borge- närsförteckning och förhandsgodkännanden. Ansökan skall avslås bl.a. om rätten finner osannolikt att ackord skall uppnås.
Sammanträde för behandling av ackordsför- slaget äger rum inför nämnden. Vid omröst- ning medräknas alla kända fordringar, även om de ej anmälts. Rösträtt föreligger ej för ford- ringar som inte omfattas av ackordet (jfr ne- dan) eller som är beroende av villkor som ännu ej inträtt eller som överlåtits på borgenären efter att gäldsförhandlingen inletts, om inte borgenären saknade kännedom om att förhand- ling sökts. För fordran som är förenad med säkerhet i gäldenärens egendom får rösträtt dock utövas för den del som säkerheten anta- ges ej ge täckning. För fordran som är förenad med säkerhets- eller förmånsrätt föreligger även rösträtt i den mån säkerhets- eller för- månsrätten avstås. Vissa släktingar och, om gäl- denären är en juridisk person, vissa ekonomiskt närstående är uteslutna från rösträtt.
I fråga om kravet på anslutning från borge- närerna för att ackordsförslaget skall anses
antaget innehåller förslaget samma regler som beredningens Ackaörslag (jfr 29 å).
Rätten kallar nämnden, gäldenären och borgenärerna till sammanträde för prövning av huruvida ackordet skall stadfästas. Rätten avgör i erforderlig mån rösträttstvister. Liksom enligt gällande lag kan på borgenärs begäran rätten meddela beslut om nedsättande i bank av ackordslikviden för tvistig del av borgenä- rens fordran. Förslaget innehåller ingående be- stämmelser om när stadfästelse skall eller kan vägras.
Rätten kan som villkor för stadfästelse upp- ställa att gäldenären underkastar sig tillsyn i fråga om ackordets fullgörande. Även sedan ackord stadfästs kan tillsyn ordnas.
Stadfäst ackord binder ej dem som har för— månsberättigade fordringar, fordringar som är förenade med pant- eller annan säkerhetsrätt i gäldenärens egendom eller som kan fullgöras genom kvittning, så långt säkerhetsrätten eller motfordringen förslår, eller fordringar på grund av utfästelser som nämnden godkänt. Ackordet gäller ej heller vissa kostnader i samband med förhandlingen.
Rätten skall inställa gäldsförhandlingen och försätta gäldenären i konkurs bl.a. om den på grundval av nämndens berättelse finner att det ej finns utsikt till frivillig uppgörelse eller tvångsackord eller om gäldenären underlåter att inom skälig tid framlägga förslag till under- hands- eller tvångsackord. Motsvarande gäl- ler, om rätten avslår ansökan om offentlig ackordsförhandling eller vägrar att stadfästa tvångsackord.
Gäldenären kan också under konkurs fram- lägga förslag till tvångsackord. Rätten skall neka att upptaga förslaget till behandling, om den finner det utsiktslöst att förslaget blir an- taget. Reglerna om prövning av tvångsackord får motsvarande tillämpning. Har förslaget an- tagits, prövar rätten om det skall stadfästas.
Återvinning kan liksom i konkurs äga rum vid offentlig förhandling om tvångsackord. Återvinningsfristerna räknas härvid till tid- punkten för ansökan om inledande av gälds- förhandling.
3. Promemoria med lagutkast och yttranden
däröver
Promemorian Efter en enkät som företogs år 1962 upprät- tade beredningen år 1966 med ledning av enkätsvaren och i samråd med sina sak— kunniga en promemoria med utkast till ny lag om ackordsförhandling utan konkurs och till lag om ändring i konkurslagen . Ut- kasten hade också föregåtts av överlägg- ningar med övriga nordiska kommitterade. I promemorian uttalades, att det på åtskil- liga punkter fanns behov av reformer inom ackordslagstiftningen och att ackordsförfa- randet kunde antagas få ökad betydelse i framtiden. Utkastet till ny ackordslag åsyf- tade att förenkla förfarandet och även på annat sätt göra det mera användbart och inte minst att underlätta underhandsackord. Vad först angår underhandsackord utta- lades i promemorian, att enkäten syntes visa att den nuvarande ordningen i stort sett var tillfredsställande och att någon offentlig in- syn i förfarandet ej var påkallad. Under- handsackord försvårades emellertid av att utmätning kan erhållas och att konkurs- ansökan handläggs i vanlig ordning utan hinder av förhandlingen. I samma riktning verkade, att fristerna för återvinning ej av- bryts genom att underhandsförhandling in- leds. Man borde i avsevärd mån kunna kom- ma till rätta med dessa problem genom att dela upp det ackordsförfarande som nu reg- leras i AckL i två skeden. Det ena borde omfatta ett förberedande förfarande med vissa begränsade rättsverkningar. Det andra
borde gälla det fortsatta förfarandet, om offentlig ackordsförhandling behövdes. I enkätsvaren framställdes önskemål om för— enkling av ackordsförfarandet som ansågs alltför tungrott. Beredningen hade försökt att i sitt utkast också tillgodose dessa önske- mål.
Det första skedet inleds enligt utkastet med att god man förordnas för att ut- reda boet och förhandla med borgenärerna. Gäldenären skulle rätta sig efter gode man— nens anvisningar och i övrigt biträda denne. Enligt många uttalanden i enkätsvaren med- förde utmätning olägenheter både vid un- derhandsförfarande och offentlig ackords- förhandling. Utmätning skulle enligt det remitterade utkastet fortfarande kunna äga rum i inledningsskedet, men försäljning av utmätt egendom och utbetalning av medel skulle som regel få ske endast om gode man- nen medgav det. Meddelades beslut om of- fentlig ackordsförhandling, kunde utmät- ning som skett under det första skedet bring- as att förfalla. Konkursansökan från borge- när som skulle omfattas av ackord skulle med visst undantag kunna förklaras vilande.
Beredningen framhöll, att de rättsverk- ningar som knöts till godmansförordnandet påkallade vissa garantier mot missbruk. God man borde ej få förordnas, när det sakna- des skälig anledning antaga att ackord kun- de komma till stånd. Vidare skulle gode mannen entledigas och verkningarna av för- ordnandet i princip genast förfalla, om det
inte förelåg rimlig utsikt att uppnå ackord. Det första skedet borde ej heller få dra ut på tiden. Om gäldenären inte begärt offent- lig ackordsförhandling inom två månader från att god man förordnats, skulle verkan av godmansförordnandet förfalla. Om upp- görelse träffades med borgenärerna, skulle godmansförordnandet omedelbart återkal- las.
Ansökan om förordnande av god man skulle enligt utkastet i överensstämmelse med önskemål i flertalet enkätsvar kunna göras även för dödsbo. Som förut nämnts kan dödsbo enligt gällande lag ej erhålla ackordsförhandling utan konkurs.
Med ansökan om offentlig ackordsför- handling inleds enligt utkastet det andra ske- det i förfarandet. I denna del innehöll ut- kastet åtskilliga väsentliga nyheter. I en- kätsvaren hade flertalet ställt sig positiva till en sänkning av minstadividenden för ackord. En stor majoritet fann 25—30 procent vara lämpligt. Från några håll uttalades dock, att kravet på minst 50 procent ej borde sän- kas. I utkastet sattes minstadividenden till 25 procent. Om alla borgenärer godkände det eller synnerliga skäl talade därför, skulle även lägre utdelning kunna godtagas. För- slaget överensstämde med vad man prelimi- närt enats om vid de nordiska överläggning- arna. Betalningstiden skulle kunna utsträc— kas till tre år när särskilda skäl förelåg.
l överensstämmelse med vad man tänkte sig i de övriga nordiska länderna föreslog beredningen vidare, att kravet på förhands- anslutning till ackordsförslag skulle sättas till två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer som skulle omfattas av förslaget, om de tillsammans hade motsva- rande andel av sistnämnda fordringars be- lopp.
1 utkastet reducerades den borgenärsma- joritet som måste föreligga för att ackords- förslag skall anses antaget. Enligt utkastet skulle skilda majoritetskrav gälla för fall då ackordet bjöd minst 50—procentig täck- ning och sådana fall då lägre dividend före- slogs. I det förra fallet skulle det räcka med anslutning från tre femtedelar av de rös- tande, om deras fordringar uppgick till mot—
svarande andel av de röstberättigade ford- ringarnas sammanlagda belopp. Understeg dividenden 50 procent, skulle fordras tre fjärdedels majoritet i båda hänseendena. Även här byggde utkastet på resultat som man kommit till vid de nordiska överlägg- ningarna. Det ovillkorliga redlighetskravet på gäldenären i gällande lag skulle avskaf- fas enligt utkastet.
Beträffande småfordringar hade i flertalet enkätsvar uttalats, att ackordsinstitutets an— vändning skulle underlättas om det tilläts att betala sådana fordringar fullt. I några ytt- randen reagerade man mot det avsteg från principen om lika behandling som det skul- le innebära. I utkastet föreslogs att de bor- genärer som i princip skulle omfattas av ackord skulle kunna få full betalning in- till visst för alla lika belopp. Någon viss be- loppsgräns angavs ej i utkastet, utan den fick bestämmas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Denna ordning hade vunnit anslutning från kommittéerna i de övriga länderna.
I enkätsvaren hade framhållits, att reg- lerna beträffande förmånsberättigade ford- ringar medförde svårigheter. Bl.a. ansågs otillfredsställande att borgenär som hade pant för sin fordran ej alls omfattades av ackordet även om panten uppenbart ej täck- te fordringen. Borgenär med förmånsrätt i viss egendom skulle enligt det remitterade utkastet bli bunden för belopp som ej kunde uttagas ur denna. Detta påkallade i sin tur att borgenären i motsvarande mån fick del- taga i förhandlingen. Utkastet innehöll även bestämmelse, att kvittningsberättigad borge- när ej fick deltaga i förhandlingen för ford- ran som täcktes av motfordringen. I övrigt skulle han bli bunden av ackordet.
Vidare upptog utkastet skärpta bestäm— melser mot att gäldenären skulle kunna sät- tas i konkurs under förhandlingens gång. Sedan ackordsförhandling inletts, skulle gäl- denären få sättas i konkurs endast om det saknades skälig anledning att ackord skulle komma till stånd. Detta gällde både när han själv och när borgenär gjorde ansökan om konkurs. Ansökan av borgenär som ej omfattades av ackordet skulle dock prövas
i vanlig ordning, om borgenärens rätt var i fara. Om ansökan ej bifölls, skulle den förklaras vilande. I konsekvens med in- skränkningarna i fråga om möjligheten att bli försatt i konkurs på egen ansökan be- gränsades även gäldenärens rätt att åter— kalla eller ändra ackordsförslag.
Utkastet öppnade vidare möjlighet till talan om återvinning vid offentligt ackord, ehuru beredningen framhöll att vissa komp- likationer var förenade härmed. I princip skulle gälla samma återvinningsbestämmel- ser som vid konkurs. Talan om återvinning skulle få väckas av borgenär vars fordran omfattades av ackordet, om gode mannen samtyckte därtill. Ehuru talan skulle kunna väckas medan ackordsfrågan var anhängig, skulle den ej få slutligt prövas, innan frågan om ackord blivit avgjord. Rätten skulle kun- na ge föreskrift om särskild förvaltning av vad som inflöt genom återvinning.
I fråga om själva förfarandet vid ackords- förhandling innebar utkastet åtskilliga för- enklingar.
Enligt beredningens mening kunde frågor- na ej anses mer komplicerade än att rättens ombudsman kunde avvaras. Beträffande gode mannen ansåg beredningen att lagen borde anpassas till den roll som denne hade i praktiken. Utkastet förutsatte, att gode mannen bl.a. skulle övertaga en del av de uppgifter som nu tillkommer rättens om- budsman. Som ordförande vid borgenärs- sammanträde skulle dock konkursdomaren fungera. I samband härmed föreslogs, att ökade möjligheter till förlikning i anmärk- ningstvist skulle införas.
Utkastet innehöll vidare förenklingar i fråga om anmälnings- och anmärkningsför— farandet. I promemorian framhölls bl.a., att borgenärerna i allmänhet redan i samband med den betalningsinställelse som normalt föregick ackordsförhandlingen anmält sina fordringsanspråk till den som hade hand om ärendet. Man borde följaktligen kunna godtaga bouppteckningen som utgångspunkt för röstlängd under förhandlingen. Enligt utkastet skulle därför endast borgenär, vars fordran ej upptagits i bouppteckningen eller senare uppgetts av gäldenären, behöva göra
anmälan, om han ville deltaga i förhand- lingen. Vidare föreslogs lättnader beträf- fande formaliteterna vid anmälan och an- märkning.
Under det att fastställelseprövningen en- ligt AckL alltid görs av rätten vid ett sär- skilt sammanträde skulle enligt utkastet prövningen i första hand tillkomma kon- kursdomaren i anslutning till borgenärs- sammanträdet. Detta skulle i allmänhet in- nebära en tidsvinst, eftersom det är säll- synt att fastställelse vägras. Om konkurs- domaren fann att fastställelse ej borde ske eller att frågan var tveksam, skulle denna hänskjutas till rätten. Motsvarande skulle gälla, när det på grund av tvistiga rösträtts- frågor ej kunde avgöras huruvida ackords- förslaget antagits eller ej. Beredningen före- slog vidare, att fastställelseprövningens ka- raktär skulle ändras något. Den skulle nor— malt gå ut på att tillse att några påtagliga grövre fel ej förekommit, medan en mera ingående prövning skulle ske endast när borgenär bestritt fastställelse.
Utkastet innehöll även förslag om en del mindre ändringar i förfarandet. När ansö- kan om förordnande av god man inkommit till konkursdomare som ej var behörig, skul- le denne som regel sända handlingarna till den som är behörig. Vidare föreslogs. att kraven på behörighetshandlingar för borge— närerna skulle mildras. Några formliga för- klaringar om förhandstillträde från deras sida skulle ej behöva fogas vid ansökningen om inledande av ackordsförhandling. I stäl- let skulle företes intyg från gode mannen om att erforderlig anslutning förelåg. Be- redningen föreslog även att borgenärssam- manträde skulle kunna få uppskjutas i flera fall än nu.
En annan nyhet var, att gäldenären på framställning av borgenär skulle kunna stäl- las under övervakning av tillsynsman i fråga om ackordets fullgörande.
Förverkande av ackordseftergift, som en- ligt AckL kan inträda utan något rättens beslut, skulle enligt utkastet förutsätta pröv- ning av rätten. Som förverkandeanledning upptog utkastet även att gäldenären under- lät att ge tillsynsman behövliga uppgifter
Beträffande ackord i konkurs diskutera— des i promemorian, om institutet skulle kun- na avskaffas eftersom frekvensen var så ringa. Utkastet till ny AckL gav ökade möj— ligheter till ackord utan konkurs, vilket bor- de ytterligare minska behovet av ackord i konkurs. Beredningen fann emellertid, att behov av ackord i konkurs inte kunde ute- slutas, och ansåg sig därför inte böra före— slå, att den möjligheten avskaffades.
I fråga om utformningen av institutet framhölls i promemorian, att det var up- penbart att reglerna i största möjliga ut- sträckning borde överensstämma med dem som gällde för ackordsförhandling utan kon- kurs. Någon fullständig parallell kunde dock ej uppnås med hänsyn bl.a. till att gäldenä- ren i konkurs förlorade rådigheten över sin egendom. Möjligheten att förklara konkur- sen vilande medan ackordsfrågan behand- las diskuterades också i promemorian. Be- redningen ansåg, att en sådan ordning inte borde väljas utan att man i stället borde inrikta sig på att utforma bestämmelserna om ackordsförhandling i och utan konkurs så lika som möjligt. Utkastet till ändring i konkurslagen upptog därför bestämmelser om ackord i konkurs, vilka så långt som möjligt överensstämde med utkastet till ny ackordslag.
I utkastet vidgades möjligheterna att låta anstå med realisation av egendomen i boet, när försäljning ej var förenlig med framlagt ackordsförslag. Förvaltaren fick också öka— de befogenheter att uppskjuta utdelning tills ackordsfrågan blivit avgjord.
I fråga om handläggningen av ackords- frågan upptog utkastet bestämmelser som väsentligen stämde överens med vad som föreslagits för ackordsförhandling utan kon- kurs. Förvaltaren fick härvid ersätta gode mannen. Utkastet utgick från att rättens ombudsman även i fortsättningen skulle fin- nas i konkurs. Han skulle emellertid ej an- litas för det egentliga ackordsförfarandet, frånsett begränsade funktioner i det inledan- de skedet och i fråga om försäljning av boets egendom. Rösträttsbestämmelserna
kunde ej bringas till full överensstämmelse med ackordslagsutkastet med hänsyn till att man i konkurs hade det vanliga bevaknings- och anmärkningsförfarandet som borde lig- ga till grund även för ackordsfrågans be- handling. Återvinningstalan skulle få full- följas utan hinder av att ackord fastställts.
Promemorian innehöll ej förslag till några övergångsbestämmelser eller följdförfatt- ningar. Beredningen ansåg, att det t.v. kunde anstå med sådana förslag.
Yttrandena Över promemorian har yttranden avgetts till beredningen av kommerskollegium, riks— revisionsverket, rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Borås, avdelningar— na i Stockholm, Göteborg och Malmö av Köpmannaföreningarnas central för ac- kords- och konkursärenden (ackordscentra- len),1 Centralförbundet för ackords- och konkursärenden? Finansieringsföretagens förening, Föreningen Auktoriserade reviso- rer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Lä— derföreningen,3 Svenska bankföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industri- förbund4 och Sveriges lantbruksförbund.5 Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms, Östergötlands och Söder—
1 Det yttrande som avgetts av ackordscentra- lens avdelning i Stockholm har biträtts av avdelningen i Malmö. Även avdelningen i Göteborg har i huvudsak anslutit sig till de allmänna synpunkterna i Stockholmsav— delningens yttrande men därjämte anfört vissa särskilda synpunkter. När i den följande sam- manställningen talas om ackordscentralen, av- ses alla tre avdelningarnas yttranden i den del de överensstämmer, och såsom vederbö- rande avdelnings yttrande redovisas bara de särskilda synpunkter som avdelningen anfört. Förbundet är ett samarbetsorgan för gros- sistföreningarna i vissa norrlandsstäder. För- bundet har anslutit sig till yttrandet av ac- kordscentralens avdelning i Stockholm. Föreningen har i allt väsentligt instämt i ytt- randet från ackordscentralens avdelning i Gö- teborg. Förbundet har i allt väsentligt instämt i lä- derföreningens yttrande. Förbundet har samrått med Svenska lant- männens riksförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Svenska ägghandelsförbundet, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges slakteriförbund.
No
då
J:-
C.!
manlands, Smålands och Blekinge, Skånes, Västergötlands och norra Hallands samt Västernorrlands och Jämtlands läns handels— kamrar, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskamrarna i Gäv- le, Göteborg6 och Karlstad samt från Sve- riges grossistförbund,7 Sveriges hantverks- och industriorganisation8 och Sveriges köp- mannaförbund.9 Tillfälle att avge yttrande har genom kommerskollegium även beretts Kooperativa förbundet, som dock avstått från att uttala sig i det aktuella skedet av lagstiftningsärendet.
I flera yttranden har framhållits, att AckL har sin främsta betydelse i att den främjar och anger riktlinjer för underhandsackord. Bl.a. ackordscentralen, grossistförbundet och köpmannaförbunder anför, att underhands- ackord även har underlättats genom att ackordsförhandlingarna till stor del kon- centrerats till några få samarbetande borge- nårssammanslutningar, nämligen ackords— centralen, centralförbundet för ackords- och konkursärenden och läderföreningen. Ac- kordscentralen nämner, att motsvarighet till denna ordning ej finns annat än i Norge och Österrike. I övriga länder följer borge- närsgrupperingen i allmänhet branschorga- nisationerna, vilket hos oss är förhållandet endast inom läderbranschen. Advokatsam- fundet och handelskammaren i Göteborg uttalar, att ackordsuppgörelser även i stor omfattning ombesörjs av advokater m.fl. Handelskammaren håller därför före, att antalet frivilliga ackord är betydligt större än som framgår av den vid promemorian fogade statistiken.
Behovet av revision av AckL har överlag vitsordats. De principer för en sådan revi— sion som föreslagits i promemorian har ock- så i stort sett godtagits.10 Endast advokat- samfundet anser, att omarbetningen kan begränsas till en välbehövlig omredigering, vissa smärre förenklingar och införande av återvinningsregler. Enligt samfundet innebär promemorian ändringar som ej visats vara nödvändiga.
Enligt uttalanden av rådhusrärterna i Gö- teborg och Borås, ackordscentralen, gros- sistförbundet och handelskammaren i Karl-
stad är en reform av ackordslagstiftningen brådskande och bör genomföras utan att en omarbetning av konkurslagstiftningen i dess helhet avvaktas. Härför talar enligt han- delskammaren, att den integrerade markna- den för med sig ett alltmera accentuerat in— slag av utländska fordringsägare som oftast är helt främmande för möjligheterna att träffa ackordsuppgörelse utan domstols medverkan.
Ackordscemralen och flera som delar dess uppfattning om behovet av en genomgripan- de revision av lagstiftningen hävdar, att bris- terna i AckL varit en av orsakerna till att lagen använts i relativt obetydlig utsträck- ning. Användningen har dock ökat under senare år. Anledningen härtill kan antagas vara, att antalet fordringsägare i varje ären- de och inslaget av utländska fordringsägare ökat. Även ackordscentralen understryker härvid att de utländska borgenärerna i all- mänhet är obenägna till frivillig uppgörelse utan domstols medverkan. Grossistförbundet framhåller, att de nuvarande reglerna om offentligt ackord gjort det svårt att åstad- komma utredningar som behövs för att be- döma borgenärernas möjlighet till en rimlig utdelning. Detta har medfört, att gäldenä- ren nödgats gå i konkurs.
Olägenheterna härav är enligt förbundet särskilt framträdande när gäldenären bedriver en rörelse, som måste avvecklas. 1 de fall då konkurs av olika anledningar framtvingas och borgenärerna inte erhåller tillräckligt rådrum för att utreda boets ställning förekommer näm- ligen ofta en betydande värdeförstöring genom att tillgångar realiseras till ofördelaktiga priser. Samtidigt kan konstateras, att utrednings- och
” Handelskammaren i Göteborg har i huvud- sak anslutit sig till yttrandet från ackordscen- tralens avdelning där. Grossistförbundet har även avlämnat yttran- de direkt till beredningen. Förbundet har helt anslutit sig till yttrandet från ackords- centralens avdelning i Stockholm. 8 Sveriges hantverks- och industriorganisation har anslutit sig till yttrandet från ackordscen- tralens avdelning i Stockholm. 9 Förbundet har också avgett yttrande direkt till beredningen. 10 Kommerskollegium, Skånes handelskammare och industriförbundet har ej ansett sig böra gå in på en detaljgranskning i detta skede av lagstiftningsärendet.
avvecklingskostnaderna i samband med kon- kurs blir mycket höga. Ej sällan drar avveck- lingen åven ut på tiden beroende på det kom- plicerade förfarandet enligt nuvarande lagstift- ning samt på att utredningsmännen ofta har mångskiftande engagemang som inte möjliggör för dem att ägna erforderlig sammanhängande tid åt konkursutredningar. Boet blir härigenom belastat med betydande kostnader. som kan undvikas vid ett ackordsförfarande där de inom näringslivet verksamma ackordscentralerna eller andra fackmän behandlar ackords— och av- vecklingsfrågor.
Även Föreningen Sveriges kronofogdar framhåller, att antalet konkurser är stort. Konkurs medför i de flesta fall en avsevärd värdeförstöring och underhandsackord är en betydligt smidigare och bättre form för avveckling av en gäldenärs rörelse. För- eningen hälsar därför med tillfredsställelse, att ackordslagstiftningen genom förslaget bättre anpassas till det praktiska livets krav.
Advokatsamfundet påpekar, att de flesta ackord och moratorier ordnas utan att AckL tillämpas och baseras på fritt avtal mellan gäldenären och fordringsägarna. Det- ta har fungerat väl. Enighet har i allmänhet kunnat nås, när ackord är underbyggt av vederhäftig utredning och går genom ac- kordscentral eller advokat med erfarenhet av ackordsuppgörelser. Hänvisning till reg- lerna i AckL om tvångsackord har i många fall utgjort ett medel att tvinga fram upp- görelse under hand. Enstaka borgenärer har, sedan deposition av ackordslikviden skett för deras räkning, så småningom ac- cepterat uppgörelsen. Anledningen till att ackord med lägre utdelning än 50 procent i många fall ej kunnat genomföras har enligt samfundets uppfattning mera varit den att reellt underlag för ackordsuppgörelse sak- nats än att brister i gällande lagstiftning an- gående tvångsackord förelegat.
Betydelsen av det nordiska samarbetet har understrukits i flera yttranden. Sveriges hantverks- och industriorganisation fram— håller, att det nordiska handelsutbytet kom- mer att få en allt större omfattning och att det därför är viktigt att den svenska lag— stiftningen kommer att överensstämma med övriga nordiska länders. Även F inansierings-
företagens förening betraktar det nordiska samgåendet i denna lagstiftningsfråga som en väsentlig fördel. Föreningen uttalar, att om det skulle komma i fråga att göra några ändringar i de föreslagna bestämmelserna, det särskilt bör beaktas huruvida man kan underlätta ett vidgat internationellt samar- bete och ett närmande till en enhetlig inter- nationell lagstiftning.
Remissinstanserna har i allmänhet till- styrkt huvuddragen i förslaget. Kommen-. kollegium ansluter sig till de riktlinjer som redovisats i förslaget och anser, att detta kan läggas till grund för det fortsatta ar- betet. Riksrevisionsverket finner, att ac- kordsförfarandet förenklas genom förslaget och att förfarandet kan väntas få vidgad användning i fortsättningen. Ämbetsverket framhåller, att förutsättningarna för under— handsackord blir gynnsammare genom att uppgörelsen inordnas i ett förberedande förfarande som kan övergå i offentlig för- handling. Särskild vikt från praktisk syn- punkt får även tillmätas de rättsverkningar som knyts till förordnandet av god man. Stockholms rådhusrätt anser, att förslaget fyller högt ställda krav i syfte att förenkla förfarandet och göra det mer användbart. Rådhusrätterna i Göteborg och Borås utta- lar liknande omdömen. Rådhusrätten [ Ma!- mö instämmer livligt i förslaget att låta för- ordnandet av god man utgöra ett första led i ackordsförfarandet och därtill knyta vissa begränsade rättsverkningar av särskild bety— delse för förhandlingar om underhandsac- kord. Rättsverkningarna finner rådhusrät- ten väl avvägda. Grossistförbundet finner angeläget, att det sker en lagändring som möjliggör ackordsförhandlingar vid betal- ningsinställelse i alla fall då ackordsupp— görelse bedöms möjlig. Förbundet framhål- ler, att gode männen och vederbörande ut- redningsorgan genom förslaget får tillfälle att ostört undersöka förutsättningarna för boets avveckling på ett sätt som väl tillgodo- ser alla parters intressen. Sakkunniga kan i större utsträckning än vid konkurs eller i andra tvångslägen anlitas för utrednings- arbetet och avveckling av tillgångarna. För-
bundet anser synnerligen önskvärt att för- slaget genomförs.
Ackordscentralens avdelning i Stockholm har anfört vissa allmänna synpunkter, i vil- ka avdelningarna i Göteborg och Malmö samt Centralförbundet för ackords- och konkursärenden, läderföreningen, grossist- förbundet, industriförbundet, Sveriges hant- verks- och industriorganisation och handels- kammaren i Göteborg har instämt. Stock- holmsavdelningen uttalar, att förslaget är ägnat att göra ackordsinstitutet till ett be- tydligt mera lätthanterligt instrument att på ett affärsmässigt sätt komma till rätta med insolvensfall. Förslaget skapar på ett prak- tiskt sätt en brygga mellan underhandsac- kord och offentligt ackord, vilket i och för sig torde förbättra förutsättningarna för att genomföra underhandsackord. Förhandling- arna enligt AckL har hittills bestått av två skeden — det första från ackordsförslagets utsändande, vilket i allmänhet föregåtts av betalningsinställelse, och fram till dess erfor- derlig anslutning vunnits. Detta skede har enligt avdelningen brukat ta omkring fyra veckor i anspråk. Det andra skedet inne— fattar tiden till dess slutligt beslut om ackor— dets fastställelse föreligger och har brukat kräva en tid av omkring tre månader. Erfa- renheten visar, att om det första skedet kun- nat genomföras, har den fortsatta hand- läggningen varit av rent formell natur. Om offentlig ackordsförhandling inletts, har nämligen ackord senare utan undantag kom- mit till stånd. Problemen har i praktiken hänfört sig till det första skedet. Konkurs— ansökningar och utmätningar har kunnat stjälpa ackordsförfarandet, konkurs har framtvingats för att åtgärder av återvin- ningsnatur skulle kunna företagas osv. Av- delningen fortsätter:
Hittills har, som tidigare nämnts, det andra skedet av ackordsförhandlingen varit av en- bart formell natur. Det finns ingen anledning att räkna med, att detta förhållande kommer att ändras som följd av det nya förslaget. Det måste därför hälsas med tillfredsställelse att proceduren förenklas genom att anmälnings- förfarandet slopas. Även om ackordet i prak- tiken får anses vara i hamn redan efter första skedet, återstår formellt en för affärsverksam- heten hämmande ovisshet intill dess beslut om
fastställelse föreligger. Genom att det i prak- tiken betydelselösa anmälningsförfarandet före- slås slopat har vunnits, att andra skedet kunnat förkortas. Några invändningar ur rättssäker- hetssynpunkt kan näppeligen anföras mot den- na förenkling.
Hittillsvarande regler har utgått ifrån att gode mannens funktion upphör i och med att första skedet har passerats. Detta överens- stämmer med den praktiska tillämpningen en- dast i de fall då ackordsförslaget är förenat med säkerhet för ackordets betalning kontant vid fastställelsen. I alldeles övervägande an- talet fall sker dock betalningen som amorte- ringar under en viss tidsperiod, bestämd bl.a. med hänsyn till arten och värdet av de even- tuella säkerheter som kunnat presteras.
I gode mannens ansvar gentemot borgenärer- na har i praktiken ansetts ligga en skyldighet att vaksamt följa gäldenärens förehavanden och vid behov ingripa i den mån så bedöms erforderligt. Detta gäller inte bara andra ske- det fram till beslutet om ackordets faststäl- lelse utan ända fram till dess ackordet slutbe- talats. Förslaget ansluter sig till denna praxis i det att gode mannens funktion utsträcks att gälla även andra skedet, varunder han också jämte konkursdomaren övertar uppgifter som tidigare åvilat den i förslaget borttagne rättens ombudsman. Vidare öppnas genom förslaget möjlighet till ett tredje skede fram till slut- behandlingen, där särskild tillsyn på ansökan kan förordnas. Det förutsätts, att denna funk- tion i allmänhet skall utövas av gode mannen.
Enligt advokatsamfundet kan det sättas i fråga, om inte beredningens utkast inne- bär en alltför snabb och osäker ordning för behandlingen av rösträttsfrågor. Den rela- tivt ringa tidsvinst som utkastet medför upp- väger ej denna olägenhet. Den verkliga an- ledningen till tidsutdräkten vid behandling av ackordsärenden kan antagas ligga i bris- tande personella resurser hos dem som skö- ter ärendena. Samfundet anser bl.a., att ändringarna beträffande anmälnings- och anmärkningsförfarandet ej bör genomföras och att rättens ombudsman bör bibehållas.
Förslaget att dela upp ackordsförfarandet på två led har allmänt tillstyrkts. Likaså har bestämmelserna om första skedet i förfa- randet (förordnande av god man och rätts- verkningarna av sådant förordnande) i allt väsentligt vunnit allmän anslutning. Råd- husrätten i Borås samt Smålands och Ble- kinge handelskammare ifrågasätter dock,
om ej tvåmånadersfristen för slutförandet av första skedet är väl knapp. Å andra sidan har ackordscentralens avdelning i Göteborg med instämmande av läderföreningen, indu- striförbundet och handelskammaren i Göte- borg hävdat, att fristen för första skedet bör förkortas till en månad.
Delade meningar har yppats i fråga om minstadividenden för ackord. Ackordscen- tra/en, i vars yttrande Centralförbundet för ackords— och konkursärenden, grossistför- bundet, Sveriges hantverks- och industrior— ganisation och handelskammaren [ Göte- borg instämt, har ansett sig kunna tillstyrka de föreslagna reglerna om ackordsprocenten redan av den anledningen att övriga nor- diska kommittéer uttalat sig för en sådan lösning. Det har ej sällan förekommit, att den i AckL föreskrivna minstadividenden 50 procent inte kunnat uppnås på grund av omfattningen av de prioriterade skatteskul- derna. Ackordscentralen finner emellertid, att lämpligheten av en så kraftig sänkning av minstadividenden som föreslagits kan ifrå- gasättas, om skatteprivilegiet skulle avskaf- fas. I detta uttalande har även läderför— eningen och industriförbundet instämt. Ac- kordscentralen understryker, att dess stånd- punkt beträffande minstadividenden base- rats på det mycket angelägna önskemålet att så långt möjligt få till stånd likformiga regler inom de nordiska länderna. I den mån 25-procentsgränsen är tänjbar, anser ackordscentralen, att en högre procentsats avgjort är att föredraga. Till stöd härför framhålls, att om borgenärerna ställs inför valet mellan att godkänna ett ackordsför- slag, t.ex. för en fysisk person som driver rörelse, och att begära gäldenären i konkurs, de också i sitt ställningstagande påverkas av möjligheterna att kräva ut restfordringen efter konkurs. Dessa möjligheter är ej obe- tydliga. Ackordscentralen finner vidare, att en någorlunda hög minstadividend, såsom nuvarande 50 procent, kan i de inledande diskussionerna utnyttjas till att förmå gäl- denären närstående att göra särskilda efter- gifter som ter sig naturliga och medverkar till att underlätta ackordsförhandlingen.
Bankföreningen och handelskammaren i Malmö står också tveksamma till en så be- tydande sänkning av minstadividenden som beredningen föreslagit men har ej velat mot- sätta sig ändringen, orn den leder till nor— disk rättsgemenskap. Advokatsamfundet motsätter sig bestämt en sänkning. Samfun- det anför:
Styrelsen är av den uppfattningen att i prin- cip avtalsfrihet bör råda vid ackordsuppgö- relse. Den enligt nuvarande lagstiftning före- fintliga möjligheten att tvångsvis genomföra en ackordsuppgörelse med lägst 50 procent synes vara ett väl avvägt avsteg från huvudregeln om principiell avtalsfrihet och kan accepteras. Längre bör man emellertid inte gå. Då enligt styrelsens bedömande någon väsentlig olägen- het av gällande regler i förevarande hänseende inte förmärkts eller redovisats, kan förslaget i denna del ej tillstyrkas. Lagstiftningen bör ej l alltför hög grad underlätta för gäldenärer att bli av med sina skulder eller för de med ac- kordsarbetet sysselsatta att alltför lättvindigt genomdriva ackordsuppgörelser. Den relativa svårighet som nu föreligger för ett ackords ge- nomförande kan bidraga till högre ackords- procent eller bättre säkerhet för ackordets ge- nomförande än som kan tänkas bli fallet vid ett tvångsvis genomfört ackord å exempelvis 25 procent. Det förhållandet att enighet preli- minärt uppnåtts om tillämpning av samma mi- nimidividend och samma röstmajoritet i de nor- diska länderna synes ej vara av betydelse, då det gäller regler av denna art, vid vilka ett be- hov av identiskt lika rättsregler i dessa länder inte kan anses föreligga.
Samfundet anger vidare, att om ändå sänkningen av minstadividenden till 25 pro- cent föreslås genomförd, samfundet avstyr- ker den föreslagna bestämmelsen att ackor- det kan avse lägre utdelning, om synnerliga skäl föreligger. Genom den kan mycket låga dividender komma att genomföras mot bor- genärers vilja samt tillämpningssvårigheter och ovisshet vållas. Det kan befaras, att oli- ka praxis kan förekomma vid skilda dom- stolar och att kravet på synnerliga skäl ut- tunnas. Ett ackordsärende, som ju drar kostnader, kan sättas igång för att sluta i intet därför att synnerliga skäl ej anses föreligga. Läderföreningen, med vilken in- dustri förbundet instämt, förordar att minsta- dividenden sätts till 40 procent, åtminstone under ett övergångsstadium. Gränsen bör kunna underskridas, om alla kända borgenä-
rer godkänner en lägre utdelning. Det sker då en övergång från offentligt ackord till underhandsackord, men för att möjliggöra en sådan övergång kan det vara av stort värde att det finns en god man i förhand- lingens inledningsstadium, vilket kan vara kritiskt. Undantaget från huvudregeln är också ett skäl mot att minstadividenden sätts så låg som i förslaget. Föreningen anför vi- dare:
Gränsen för vårdslöshet mot borgenärer tor- de i många fall ha tangerats, därest tillgångarna inte förslår till högre utdelning än 25 procent. Man kan då ifrågasätta, om gäldenären verkli- gen skall anses vara värd det skydd som la- gen enligt föreliggande utkast skulle ge ho- nom. —— —— ——
Vad som emellertid framför allt föranleder föreningens betänkligheter på denna punkt är, att den nya lagen kommer att verka prejudice- rande även för underhandsuppgörelser. En förslagen gäldenär har ju alltid möjlighet att ut- nyttja situationen genom att under hot om att begära offentlig ackordsförhandling söka få ett lägre ackord (ned till 25 procent) till stånd, oaktat att ställningen skulle motivera en kan- ske väsentligt högre procentsats. Att för full- följandet av dessa intentioner uppnå erforderlig borgenärsmajoritet torde i många fall icke möta större svårigheter. Avsaknaden av efter- kontroll underlättar för gäldenären att säkra erforderlig majoritet genom utfästelser om kompensation i efterhand till enstaka borgenä- rer.
Riksrevisionsverket har framhållit, att ti- den för betalning av ackord har betydelse för statsverkets möjligheter att biträda ac- kordsuppgörelser om skattefordringar. En översyn av uppbördsförordningens preskrip- tionsbestämmelser för skatt synes påkallad, om det anses önskvärt att vidga kronans möjligheter att biträda sådana uppgörelser.
Ett par yttranden berör möjligheten, att ackordslagen används för att åstadkomma anstånd med avvecklingen av en omfattande rörelse (»moratorium»). Ackordscentralen framhåller, att AckL använts för att åstad- komma >>moratorium>> som ej kunnat prak— tiskt genomföras på annat sätt. Det har då stått klart, att betydande värden kunnat räd— das åt fordringsägarna genom att moratoriet skapat förutsättningar för verksamhetens upprätthållande. F inanrieringsföretagenr för-
ening påpekar också det värdefulla i att ac- kordsförhandling ger möjlighet till lugnare avveckling än konkurs.
Ändringarna i majoritetsreglerna har i all- mänhet tillstyrkts. Ackordscentralen fram- håller, att ändringen av reglerna i fråga om förhandsanslutning visserligen ej kommer att få så stor betydelse på grund av de rätts- verkningar som redan förordnandet av god man medför enligt förslaget. Men ackords- centralen anser, att även den ändringen är av värde för att påskynda handläggningen. Beträffande reglerna för antagande av ac- kord uttalar Finansieringsföretagens för— ening, att ändringarna är välmotiverade med hänsyn till strukturförändringen inom kre- ditgivningen. Förr var det som regel fråga om ett begränsat antal borgenärer. Numera har en insolvent gäldenär i allmänhet skuld- satt sig hos ett väsentligt större antal ford- ringsägare. Antalet utländska borgenärer ökar även alltmer. Det kan visserligen kän- nas hårt för en minoritet av borgenärerna att påtvingas ett ackord enligt de nya regler- na. Faran för missbruk är emellertid rela- tivt ringa. Missbruk skulle möjligen kunna tänkas, när gäldenären närstående bolag eller personer tillsammans representerar tre fjärdedelar av både fordringsbeloppet och antalet borgenärer, men en dylik situation kan ej förekomma ofta. Det får annars an- tagas, att en kvalificerad majoritet bland borgenärerna är bäst lämpad att avgöra hu- ruvida ett ackord skall komma till stånd. Ackordscentralens avdelning i Göteborg, med vilken läderföreningen. industriförbun- det och handelskammaren i Göteborg in- stämt, har ej heller haft något att invända mot de föreslagna majoritetsreglerna men har ifrågasatt, om inte en spärregel mot missbruk borde införas för att hindra att t.ex. en privatperson som bara har ett fåtal borgenärer tilltvingar sig ackord. Å andra si- dan har köpmannaförbundet ifrågasatt, om ej majoritetsreglerna bör uppmjukas ytter- ligare.
Förslaget att möjlighet skulle öppnas att ge full betalning för småfordringar har ej mött någon gensaga i yttrandena.
I fråga om återkallelse av ackordsförslag 0.1. har rådhusrätten i Malmö ställt sig tvek- sam till de inskränkningar som föreslagits beträffande gäldenärens rätt att hejda för- farandet så länge ackordsförslaget ej prö- vats av borgenärerna. Rådhusrätten har också utvecklat skäl för och emot förslaget. Kronofogdeförem'ngen förordar, att gälde- nären alltid skall ha möjlighet att själv söka sig i konkurs.
Förslaget att talan om återvinning skall kunna föras i samband med ackord har allmänt tillstyrkts. Advokatsamfundet fram- håller, att det finns ett påtagligt behov av sådana regler, och anser naturligt, att de materiella reglerna anknyter till konkurs- lagen. Enligt samfundet utgör möjligheten till återvinningstalan vid ackord ett sär- skilt skäl att behålla rättens ombudsman.
Förslaget att avskaffa rättens ombudsman i ackordsförfarandet har kritiserats endast av advokatsamfundet som anför:
Det är styrelsens uppfattning att rättens om- budsmannafunktionen numera såväl i konkur- ser som i ackordsärenden kommit att intaga en mera central och betydande position än tidi- gare. Anledningen härtill synes bl.a. vara att funktionen alltmer kommit att utövas av advo- kater med betydande erfarenhet ej blott från affärsjuridiska sammanhang i allmänhet utan även speciellt från avvecklingar och konkurser. Vid flertalet av de större domstolarna fungerar numera uteslutande advokater såsom rättens ombudsmän. Vid mindre domstolar har före- kommit svårigheter att finna en för funktionen lämplig person. Dessa svårigheter torde emel- lertid i samband med införande av den nya domkretsindelningen kunna elimineras. I kansli- orterna torde regelmässigt finnas tillgång till bl.a. advokater med den kapacitet som erford- ras. Rättens ombudsmans funktioner i ackords- ärende är givetvis betydligt mindre omfattande än i konkurser, men därför inte så betydelselösa att rättens ombudsmannafunktionen utan vidare kan avskaffas. Med den nuvarande ordningen har rättens ombudsman arbetsuppgifter, vilka torde avsevärt avlasta konkursdomaren. Den granskning av anmälningshandlingarna som sker hos rättens ombudsman är tidsödande, och erfarenheten visar att, även om bevak- ningarna huvudsakligen sker genom de orga- nisationer som är verksamma på området, många brister i formellt hänseende föreligger. Även om anmälningsförfarandet avskaffas, ta- lar ej oväsentliga skäl för att rättens ombuds- man bibehålles. Sålunda måste rättens ombuds-
mans möjligheter att på ett fritt sätt föra för- handlingar med borgenärerna vara avsevärt större än konkursdomarens. Det kan också i vissa situationer vara lättare för rättens om- budsman än för konkursdomaren att aktivt verka för ett genomdrivande av ackord, sär- skilt med hänsyn till den vana vid att förlika parter med väsentligt divergerande uppfatt- ningar som en rättens ombudsman med lämp- liga kvalifikationer besitter. Att till gode man- nen överföra uppgiften att på basis av den av honom sammanställda borgenärsförteckningen i bouppteckningen upprätta röstlängd vid bor- genärssammanträde och därmed i praktiken do- minera frågan vilka som äger deltaga i om- röstningen är ej tillfredsställande. De krav på objektivitet som ställes på den funktionär som skall omhänderha dessa arbetsuppgifter kan och bör inte appliceras på gode mannen. Gode mannen fyller sina uppgifter bättre, om han är personligen starkt engagerad för ett genomfö— rande av ackord. I detta sammanhang kan ock- så påpekas att den kostnad som rättens om- budsmans medverkan kräver är förhållandevis obetydlig. Styrelsen finner det således ur rätts- säkerhetssynpunkt, men även för att ackords- förfarandet ur andra synpunkter skall fungera på ett tillfredsställande sätt, otillfredsställande att rättens ombudsmannafunktionen avskaffas.
Bestämmelserna om gode mannens kvali- fikationer har uttryckligen tillstyrkts av bl.a. kronofogdeföreningen. Föreningen anser, att man ej bör uppställa några närmare precise- rade krav på gode mannens kvalifikationer utan tillåta en mera fri lämplighetsprövning. Det skulle enligt föreningens mening ej vara realistiskt att fordra juridisk kompetens hos gode mannen, särskilt inte med tanke på bristen på praktiserande jurister. Rådhusrät— ten i Borås har däremot, med utgångspunkt från att rättens ombudsman avskaffas, un— derstrukit kravet på att den som utses till god man har tillräckliga kvalifikationer. Med hänsyn till de uppgifter som ålagts gode mannen, bl.a. i fråga om civilrätts- liga bedömningar, anser rådhusrätten, att det i regel behövs att gode mannen har juri- disk utbildning. Även advokatsamfundet ifrågasätter, om inte gode mannens vidgade funktioner bör medföra anspråk på att han har juridisk kompetens. Läderföreningen finner med hänsyn till rättsverkningarna av godmansförordnande angeläget förebygga, att till god man utses någon som är helt okänd för borgenärerna.
Förslaget att förenkla anmälnings- och anmärkningsförfarandet har i allmänhet tillstyrkts. Advokatsamfundet anser dock, att gällande regler om borgenärs skyldighet att anmäla sin fordran kan kvarstå utan olägenhet. Även rådhusrätten i Borås ifråga- sätter lämpligheten av förslaget på denna punkt. Det kan enligt rådhusrätten vålla svårigheter att i förfarandet bedöma röst- ningen.
Enligt Finansieringsföretagens förening bör möjligen prövningen av tvistig fordran som hänskjutits till rätten ej, såsom förut- satts i förslaget, begränsas till frågan i vad mån borgenären äger utöva rösträtt. Det kan enligt föreningen vara motiverat, att åt- minstone en summarisk prövning av det ma- teriella fordringsanspråket kan ske i ac- kordsförfarandet.
Ackordscentralen förordar särskilt de för- enklingar av det formella förfarandet som förslaget innehåller på åtskilliga punkter, däribland de sänkta kraven på behörighets- handlingar för borgenärerna. Man har vid underhandsackord sedan länge brukat utan särskild legitimation godtaga förklaring som borgenären tecknat på brevpapper med hans firmastämpel.
Ackordscentralens avdelning och handels- kammaren i Göteborg föreslår, att i lagen eller eventuella tillämpningsföreskrifter tas in föreskrift om att kungörelser och under- rättelser m.m. skall översättas till ett världs- språk genom gäldenärens eller gode man- nens försorg. Översättning av meddelanden till utländska borgenärer sker enligt avdel- ningen redan nu i alla ärenden om under- handsackord som den handlägger.
Utkastet till lag om ändring i konkurs- lagen har i allmänhet lämnats utan erinran.
Finansieringsföretagens förening uttalar, att förslaget ger en praktisk möjlighet till ackordsförfarande även under konkurs, vil- ket föreningen anser mycket tilltalande.
Advokatsamfundet och kronofogdeför- eningen vill att bestämmelserna om ackord i konkurs skall avskaffas. Enligt Stockholms rådhusrätt talar den ringa förekomsten av ackord i konkurs för ett avskaffande av in—
stitutet. Rådhusrätten vill emellertid ansluta sig till förslaget främst därför att den snab- ba realisation som en konkurs innebär stundom kan medföra viss värdeförstöring i jämförelse med vad som kan bli fallet vid den lugnare avvecklingen genom ackord.
Ackordscentralen anser i hög grad önsk- värt att ackordsbestämmelserna i konkurs- lagen förenklas.
4. Allmän motivering till ny lag om ackordsförhandling
Ackord är en betydelsefull hjälp för sane- ring inom det ekonomiska livet. Därmed undviks den värdeförstöring som ofta föl- jer, om gäldenären tvingas att gå i konkurs. Underhandsackord förekommer också i stor omfattning. Frekvensen av offentliga ackord har däremot varit ringa men behovet av offentlig ackordsförhandling kan väntas öka. Härtill medverkar, att antalet utländska bor- genärer stiger och att de ofta är främmande för uppgörelser som sker utan domstols medverkan. Efter nyligen införda möjlig- heter för det allmänna att biträda ackord kan det också antagas, att ackord mången gång kan uppnås när det hittills mött oöver- stigliga svårigheter. Beredningen har kommit till den uppfattningen att en reform som gör offentlig ackordsförhandling mera prak— tiskt användbar är angelägen och låter sig väl genomföras utan någon samtidig mera genomgripande revision av konkurslagen . Reformbehovet har överlag vitsordats i yttrandena över promemorian. Dessa stöder också de grundlinjer som dragits upp i pro- memorian. Från flera håll har understrukits att en reform är brådskande.
I några av yttrandena har största möjliga rättslikhet de nordiska länderna emellan framhållits som angelägen. Det nordiska samarbete som ägt rum har också lett till att enighet preliminärt uppnåtts på vissa centrala punkter som berörs i det följande. Det har emellertid inte synts lämpligt att från beredningens sida avvakta slutliga för-
slag från övriga länder, eftersom arbetet ligger väsentligt olika till och man ej vet när det kan bli slutfört i grannländerna. På norsk sida avser man att skapa en sam— manhängande s.k. stadieordning för behand- lingen av insolvent gäldenärs bo. Detta in— nebär, att i princip försök först skall göras att uppnå underhandsackord och, om detta misslyckas, offentligt ackord. Visar det sig att förutsättningar ej heller finns för offent— ligt ackord, skall gäldenären försättas i kon- kurs. Man skall dock kunna gå direkt på offentligt ackord eller konkurs, om det anses utsiktslöst att uppnå resultat på annat sätt. Varje skede skall stå under offentlig insyn och regleras i detalj. Särskilt från dansk sida har man motsatt sig en sådan ordning. Bl.a. har därvid hävdats, att underhandsförfa- randet ej bör detaljregleras. Även bered- ningen håller före, att det norska förslaget går för långt. Av det sagda framgår, att man inte kan räkna med likalydande lagförslag. Även av andra skäl är det ej realistiskt att nu vänta sig en gemensam nordisk lagstift- ning på området. Detta hänger bl.a. sam- man med grundväsentliga skiljaktigheter i fråga om konkursdomstolens funktioner i förfarandet. I det nordiska samarbetet har man därför inriktat sig på att försöka nå ensartade lösningar på sådana punkter som beträffande minstadividenden och den ma- joritet som skall föreligga för att ett offent- ligt ackord skall anses antaget av borgenä- rerna. Ehuru beredningen ej nu anser sig
böra avvakta nordiska förslag. får givetvis på ett senare skede uppmärksammas hur långt arbetet i grannländerna framskridit. I detta sammanhang kan också nämnas som ett önskemål att lagstiftningen i vårt land så nära som möjligt ansluter sig till vad som gäller utanför Norden. Inom den gemen- samma marknaden (EEC) sysslar en kom— mitté med konkurslagstiftningen, men dess arbete torde bli mycket tidsödande och någ- ra resultat har hittills ej offentliggjorts. Kommittén torde ännu ej ha tagit upp till diskussion det område som beredningens nu aktuella förslag gäller. Det kan här nämnas, att inom Europarådet finns ett principbe- slut från år 1963 att konkursrätten tills vi- dare ej skall bli föremål för saklig behand— ling inom rådet. Enligt beredningens mening bör de reformbehov som föreligger hos oss ej skjutas undan därför att förslag even- tuellt kan komma på kontinenten, även om man kan tänkas få framdeles göra vissa modifikationer av internationella hänsyn. Beredningen har därför ansett sig nu böra avlämna förslag1 i ämnet som bygger främst på den remitterade promemorian.
I promemorian uttalades, att den nuva- rande ordningen för underhandsackord i stort sett är tillfredsställande och att offent- lig insyn i förfarandet ej är påkallad. Någon erinran mot denna uppfattning har inte gjorts i remissyttrandena. Enligt beredning— ens preliminära förslag skulle, som förut nämnts, underhandsackord främjas genom att god man kunde förordnas när man för- utser svårigheter samt genom att vissa rätts- verkningar knöts till godmansförordnandet. Vad beredningen förordat i den delen har också mottagits positivt i yttrandena.
I dödsbon åstadkommer boutredningsman ofta frivilligt ackord. I promemorian före- slogs ändå, att god man skall kunna förord- nas även när det är fråga om dödsbo. Om boutredningsmannen ej lyckas nå frivillig uppgörelse och delägarna ej fyller bristen, skall han f.n. avträda boet till konkurs. Det- ta kan medföra onödig värdeförstöring. I praktiken händer att en motsträvig borgenär löses ut. En sådan prioritering är naturligtvis
ej tilltalande. Det kan också inträffa, att en långt framskriden ackordsförhandling måste avbrytas till följd av gäldenärens död. För- slaget att dödsbo skall kunna erhålla ac- kord har vunnit allmän anslutning i ytt- randena.
Enligt beredningens förslag skulle ac- kordsförfarandet uppdelas på två skeden.
Beträffande det första skedet i förfaran- det (1—9 55) synes ej finnas skäl att i någon större utsträckning avvika från det remitte- rade utkastet. Gode mannens uppgift skall i första hand vara att utreda boet och ta upp förhandlingar med borgenärerna. Han bör ha dessas förtroende och får ej stå i beroende ställning till gäldenären. Gälde- närens bo kommer genom godmansförord— nandet under insyn och borgenärerna bör då kunna finna sig i vissa begränsningar av de exekutiva möjligheter som annars finns.
God man bör ej få förordnas, när det inte finns tillräckliga utsikter att ackord skall uppnås. Ansökan om förordnande av god man bör därför inte tas upp, när det saknas skälig anledning att ackord kan kom— ma till stånd (4 å). Sedan god man förord- nats bör gäldenären samråda med honom, rätta sig efter hans anvisningar och biträda honom (6 5). Beredningen föreslår vidare, att gode mannen skall anmäla hos konkurs- domaren, om han finner att det saknas skä- lig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Konkursdomaren kan då återkalla godmansförordnandet med påföljd att de rättsverkningar som följt därmed ge- nast upphör om inte annat föreskrivs i be- slutet (9 och 44 åå). Även borgenär skall kunna påkalla prövning, huruvida godmans- förordnandet bör återkallas.
Beträffande konkursansökan föreslogs i promemorian en bestämmelse som gjorde det möjligt för gode mannen att få ansökan av borgenär som skulle omfattas av ackor- det förklarad vilande. Undantag gjordes dock för fall då sökandens rätt kommer i
1 De hänvisningar till lagrum som sker i det följande avser det nu framlagda förslaget till ackordslag, om inte annat anges.
fara genom gäldenärens fortsatta förfogande över egendomen. Denna reglering torde böra tas upp (7 5).
Beredningen har ej ansett sig kunna gå så långt som till att förbjuda utmätning men föreslår, att utmätt egendom som regel får säljas endast om gode mannen medger det (8 5). Om offentlig ackordsförhandling föl- jer, skall förfarandet på begäran av gode mannen läggas ned beträffande utmätning som skett under det första skedet och ut- mätningen gå åter. Den angivna regleringen skall dock ej gälla utmätning av egendom i vilken borgenären hade särskild förmånsrätt. Undantaget har utvidgats i förhållande till promemorian, enligt vilken det endast skulle gälla utmätning av egendom vari pant— eller retentionsrätt tillkom borgenären. Enligt det slutliga förslaget föreligger alltså bl.a. ej något hinder för innehavare av företags- inteckning att få utmätning i vanlig ord- ning i den egendom som inteckningen av— ser.
Det första skedet i förfarandet bör ej få dra ut på tiden. Som lämplig tidrymd an- gav beredningen i promemorian två måna- der. I remissyttrandena har i allmänhet inte gjorts någon invändning mot denna tids- frist. I några yttranden har dock uttalats, att den bör förkortas till en månad, medan det i ett par fall ifrågasatts, om inte fris- ten är för knapp. Enligt vad som upplysts inom beredningens sakkunnigkrets skulle en månad i de flesta fall vara tillräcklig, men då det förekommer mycket omfattande och komplicerade ackordsförhandlingar kan fristen ej generellt begränsas därtill. Liksom i promemorian föreslår beredningen därför, att om gäldenären ej sökt offentlig ac- kordsförhandling inom två månader från godmansförordnandet, verkan av detta för- faller (9 5). Detsamma gäller, när ansökan görs om offentlig ackordsförhandling men någon sådan ej kommer till stånd (14 och 15 55).
Det föreligger ej något tvång för gode mannen att söka åstadkomma underhands- ackord innan ansökan görs om offentlig ac- kordsförhandling. Om man ej kan räkna med frivillig uppgörelse, är det naturligt att
kontakten med borgenärerna redan från början inriktas på offentligt ackord. Det synes för övrigt ändamålsenligt, att för- handlingarna alltid bedrivs på sådant sätt att de, om frivillig uppgörelse ej nås, kan övergå till offentlig ackordsförhandling utan att dessförinnan behöver tas ytterligare kon- takt med borgenärerna. Av betydelse för frågan om saken bör drivas vidare är na— turligtvis den utredning som gode man— nen gjort om orsakerna till gäldenärens obe- stånd. Beredningen vill här erinra om att det s.k. redlighetskravet slopats i det remitte- rade utkastet. Enligt AckL kan den som under de två senaste åren dömts för ored- lighet mot borgenärer ej erhålla offentlig ac- kordsförhandling. Ackord får inte heller beviljas den som i samband med förhand- lingen misstänks eller döms för sådant brott. Det är enligt beredningens mening naturli- gare, att i första hand borgenärerna själva får avgöra om de vill medge ackord eller ej. Ehuru ackord i regel innebär en förmån för gäldenären, bör det främst ses som ett medel att bereda borgenärerna ett bättre ut— byte än genom konkurs. Den omständighe- ten att gäldenären gjort sig skyldig till eller misstänks för gäldenärsbrott blir givetvis en betydelsefull omständighet för borgenärer- na, när de skall ta ställning till ackordsfrå— gan. Gode mannen bör därför upplysa dem om vad som förekommit. Saken kan givet- vis även inverka på rättens prövning, huru- vida ackord skall fastställas eller ej. Bered- ningen anser däremot ej, att det bör upp- rätthållas något ovillkorligt redlighetskrav för att ackord skall kunna beviljas. Denna ståndpunkt har också godtagits i remissytt— randena.
Genom ansökan om offentlig ackordsför- handling inleds det andra skedet av förfa- randet. Av särskilt intresse är härvidlag vilka krav som bör gälla för att ackordsför— slag skall kunna godtagas.
Minstadividend Som framhållits i promemorian har man be- träffande frågan om minstadividend vid de nordiska överläggningarna preliminärt enats
om 25 procent. Även lägre utdelning har an- setts kunna godtagas, om alla borgenärer godkänner det eller synnerliga skäl annars talar därför. Synnerliga skäl kan föreligga, om en skötsam gäldenär råkat på obestånd utan eget förvållande. Han har t.ex. bli- vit arbetsoförmögen till följd av sjukdom eller fått sin ekonomi undergrävd på grund av annans brottsliga förfarande. När sam- tycke föreligger från alla borgenärer, kan i och för sig synas naturligt att övergå till underhandsackord. En bland flera anled- ningar att ändå driva förhandlingen till of- fentligt ackord kan emellertid vara, att talan om återvinning enligt förslaget blir möjlig vid sådant ackord men ej vid underhands- ackord.
1 de avgivna yttrandena har framställts vissa invändningar mot den föreslagna sänk- ningen av minstadividenden. Det är ju ock- så naturligt, att delade meningar kan råda om man bör sänka kravet på minstadividend och i så fall hur långt. I gällande dansk lag finns överhuvud ej någon lägsta gräns. Hu- vudregeln i den norska ackordslagen är, att ackord måste ge minst 25 procent. Några olägenheter har enligt de danska och norska kommittéerna ej gett sig till känna. Även i Finland är minstadividenden bestämd till 25 procent, men offentligt ackord är där ytterligt sällsynt och man kan därför ej åberopa några erfarenheter. Om en gemen- sam nordisk regel skall kunna uppnås på denna centrala punkt, kan minstadividenden ej sättas högre än 25 procent. Beredningen kan ej heller tro, att en sådan ordning behö— ver möta hinder hos oss. Med tanke bl.a. på återvinningsmöjligheterna kan det i stål— let vara en fördel att ackordsförhandling kan användas även när så hög minstadivi- dend som 50 procent —— eller som föreslagits i ett yttrande 40 procent — inte kan bjudas. Vid avvecklingsackord kan man inte heller så exakt veta vad avvecklingen kommer att ge. Föreskrift om visst minimum om t.ex. 25 procent kan då vara lämplig, om den kombineras med att även vad som in- flyter därutöver skall gå till borgenärerna. Givetvis skall vid fastställelseprövningen kontrolleras, att ackordet ej är till skada
för borgenärerna, t.ex. därför att större ut- delning kan påräknas i konkurs (jfr 34 å). Anledning att vägra fastställelse kan bl.a. vara att erforderlig borgenärsmajoritet nåtts med hjälp av att gäldenären personligt eller ekonomiskt närstående röstat för ackordet. Vad härefter angår de farhågor som man med advokatsamfundet kan anföra mot möjligheten att underskrida 25 procent sy- nes de knappast så allvarliga att man inte skulle kunna godtaga vad man i den delen tänkt sig vid de nordiska överläggningarna. I lagtexten har klart markerats, att den an- givna minstadividenden inte får underskri- das annat än i sällsynta undantagsfall (10 5). I Norge gäller redan nu, att ackord som ej uppgår till föreskriven minstadividend får fastställas, om obeståndet beror av om- ständigheter över vilka gäldenären ej kun- nat råda.
Beträffande den tid inom vilken ackord skall fullgöras framhölls i promemorian, att risken att ett ackord ej fullföljs blir större ju längre tid som medges, om inte betryg- gande säkerhet ställs. Beredningen ansåg, att betalningstiden normalt ej bör få överstiga ett år men att en frist upp till tre år kunde godtagas, när särskilda skäl föreligger. Det kunde t.ex. tänkas, att gäldenären förmår visa att den längre betalningstiden möjlig- gör väsentligt bättre villkor för borgenärer- na än annars skulle vara fallet. Några in- vändningar häremot har ej anförts i ytt- randena.
Med anledning av kritiken mot de redu- cerade minimikraven på ackord föreslår beredningen emellertid, att bestämmelsen om betalningstid skärps i förhållande till det remitterade utkastet. Beredningen förordar sålunda att den nuvarande ettårsregeln bibe- hålls.
För att ackordsförhandling inte skall in- ledas utan tillräcklig grund ställs i AckL krav på viss förhandsanslutning från borge- närerna. Liksom övriga nordiska kommitte- rade har beredningen funnit, att detta krav bör kunna reduceras något (12% under 6). Några invändningar har ej gjorts mot det remitterade utkastet i denna del.
Man har vid de nordiska överläggningarna även sökt nå en gemensam lösning av frå- gan, vilken borgenärsmajoritet som skall krävas för att ett ackord skall anses anta- get av borgenärerna. I promemorian före— slogs ett system med skilda majoritetskrav när ackordet bjuder minst 50 procents täck- ning och när dividenden är lägre. I det förra fallet skall föreligga anslutning från tre femtedelar av de röstande. Därjämte krävs, att deras fordringar uppgår till motsvarande andel av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp. Om dividenden där- emot understiger 50 procent, skall föreligga trefjärdedels majoritet enligt båda beräk- ningsgrunderna. Med sammanlagda ford- ringsbeloppet avses i princip alla fordringar som upptagits i bouppteckningen eller an- mälts eller annars blivit kända senare och som skulle omfattas av ackordet. I den mån fordringar skall betalas fullt skall de dock inte medräknas.
De föreslagna majoritetsreglerna har i allmänhet godtagits i yttrandena och synes böra vidhållas (29 5). Det torde ej vara till- rådligt att, såsom förordats i ett yttrande, sänka kraven på erforderlig borgenärsma- joritet ytterligare. I ett remissyttrande har anförts, att missbruk av tvångsackord möj- ligen kan tänkas i fall då gäldenären när- stående bolag eller personer som tillsam- mans representerar erforderlig majoritet röstat för ackordet. Om ackordet antagits med hjälp av att personligt eller ekonomiskt närstående till gäldenären röstat för det— samma, kan detta utgöra en anledning att vägra fastställelse. Även i andra fall kan borgenär vid fastställelseprövningen påtala eventuellt missbruk. Beredningen har ansett detta vara tillfyllest. Det synes inte heller behövligt att, såsom föreslagits i vissa re- missvar, införa en särskild spärregel för att hindra att en gäldenär som endast har ett fåtal borgenärer får tvångsackord.
Småfordringar
Erfarenheten har visat, att småfordringar ofta bereder särskilda svårigheter vid för- handling om ackord. Deras antal kan vara
stort och förfarandet blir tungt. I prome- morian föreslogs därför, att det i samband med ackord skall kunna bestämmas att full betalning skall utgå intill visst belopp. För- slaget innebär, att alla likaberättigade oprio- riterade borgenärer skall få full betalning in- till det bestämda beloppet. Någon belopps— gräns angavs ej i promemorian. Beloppet får bestämmas efter de särskilda förhållan- dena i varje enskilt fall. Borgenärerna får i vanlig ordning ta ställning till ackordsför— slaget. I förfarandet skall borgenärerna an— ses som förmånsberättigade i den mån de skall få full betalning. Eftersom borgenär vars fordran är förenad med förmånsrätt i princip ej deltager i förhandlingen kom— mer inte heller borgenärer som får full be— talning att deltaga. De lämnas utanför för- handlingen och kan inte påverka denna. Den angivna regleringen (lOé) har vunnit an— slutning från övriga nordiska kommitterade och har ej mött någon invändning i remiss- yttrandena.
Statliga och kommunala fordringar I svar på konkursenkäten uttalades, att stat- liga och vissa kommunala fordringar vållat svårigheter vid ackordsförhandling. Bered- ningen påpekade i promemorian, att en re- form kort förut genomförts, enligt vilken länsstyrelse fått vidsträckta befogenheter att antaga ackord — såväl underhands- som tvångsackord — för skatter och vissa all- männa avgifter!-* Vidare angavs, att Kungl. Maj:t bemyndigats att själv eller genom myndighet, till vilken befogenheten delege- ras, under vissa villkor antaga ackordsför— slag beträffande andra statliga fordringar.3 Vid remissbehandlingen har endast riksrevi— sionsverket uttalat sig i denna del. Verket
2 Se 62 5 Uppr, förordningen d. 17 dec. l965 om ackord och avskrivning rörande vissa skatter samt 30 5 förordningen d. 18 dec. 1959 (nr 552) ang. upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. (SFS 1965: 851—853, jfr prop. 1965: 160 och SOU 1962: 49). 3 Se avskrivningskungörelsen d. 17 dec. 1965 (nr 921), jfr not 2. Se vidare prop. 1966: 141 och rskr 354.
| | | 1 |
fann en översyn av preskriptionsbestämmel- serna för skatt i uppbördsförordningen (Uppr) påkallad, om det anses önskvärt att vidga kronans möjligheter att biträda ackordsuppgörelser. Beredningen anser, att detta önskemål bör beaktas, och framlägger förslag till författningsändring i nämnda syfte.
I fråga om fordringar som tillkommer kommun uttalade beredningen i promemo- rian, att det gjorts gällande att t.ex. el— och gasverk ibland utnyttjat sin monopolställ- ning till att skaffa sig full betalning genom att vägra leverans till ett konkursbo. Det påpekades, att problemet ger sig till känna beträffande åtskilliga slag av ömsesidigt för- pliktande avtal. Saken hade. enligt vad som framkom vid konkursenkäten, för de af- färsdrivande kommunala verkens del i viss utsträckning ordnats genom att dessa av— står från avstängningsåtgärder som syftar till att tvinga fram betalning av fordran som skulle omfattas av ackord, dvs. hänför sig till tiden före beslutet om ackordsför— handling.4 Beredningen ansåg, att någon sär- bestämmelse ej kan upptagas i förevarande sammanhang. Denna ståndpunkt har ej för- anlett någon erinran i yttrandena.
Förmånsberättigade borgenärer Förmånsberättigade borgenärer bör i prin— cip ej beröras av ackord. En brist hos AckL som påtalades i flera yttranden i konkurs- enkäten5 är att — i motsats till vad som gäller vid ackord i konkurs (se 1685 KL) — fordringar som är förenade med sär— skild förmånsrätt inte omfattas av ackordet till den del säkerheten ej förslår. Fordringen kvarstår alltså oreducerad efter ackordet. om inte borgenären avstått från sin för- månsrätt i vad den överstiger säkerhetens värde.6 Ibland kan borgenären vara villig att avstå, t.ex. för att kunna bli delaktig i ackordslikviden. Men borgenären kan också kalkylera med att gäldenärens affärer skall saneras genom ackordet så att han kan få full betalning, om han ger sig till tåls.
Enligt det remitterade utkastet skulle för- månsberättigad borgenär bli bunden av ackordet för belopp som ej kan uttagas ur
egendomen, även om han inte avstått från någon del av förmånsrätten. I gengäld skall borgenären räknas som oprioriterad i mot- svarande mån. Om värdet av egendom, vari borgenär har särskild förmånsrätt, bedöms understiga fordringen, skall borgenären där- för deltaga i förhandlingen med den del av fordringen som saknar täckning i säkerheten (115). Gode mannen skall anmärka i bo- uppteckningen, om han anser att säker- heten är otillräcklig (13 å), och underrätta borgenären (23 å). Förslaget, som i princip överensstämmer med gällande dansk, finsk och norsk lag, har godtagits i yttrandena. Vid bedömningen av frågan i vilken ut- sträckning den förmånsberättigade skall få rösta bör avgörandet gå till hans förmån, när tvekan om egendomens värde råder.
Ett särskilt problem rör hur borgenär som är säkerställd genom äganderättsförbe- håll bör behandlas vid ackord. Från ac- kordscentralens avdelning i Stockholm har upplysts, att han vid ackord brukar jäm- ställas med förrnånsberättigad borgenär. Beredningen finner en sådan ordning natur- lig och föreslår en bestämmelse som ger ut- trycklig föreskrift därom för offentlig ac- kordsförhandling (11 å). Härav följer bl.a., att om borgenären inte får full täckning för sin fordran, han blir bunden av ackordet för återstoden. Självfallet avses ej att ge- nom bestämmelsen göra någon inskränk- ning i äganderättsförbehållets verkan.
4 Se Svenska stadsförbundets tidskrift 1960 s. 749. Jfr E.G. Westman, Elverksjuridik s. 124 f där dock bara konkursfall behandlas. 5 Se även t.ex. Welamson II 5. 176. 5 I anledning av en hänvändelse från ackords- centralens avdelning i Göteborg har Svenska bankföreningen i en rekommendation d. 13 april 1967 till sina medlemmar uttalat. att föreningens juristkommitté funnit befogat att bank alltid tar ställning till erbjudet ackord, alltså även när banken i och för sig anser sin fordran säkerställd. Är det fråga om under- handsackord, bör enligt kommittén ett god- kännande i mån av behov förses med reserva— tion att godkännande lämnas under förutsätt- ning att borgensmän och andra medgäldenä- rer samt tredjemän såsom pantsättare be- kräftar, att bankens rätt mot dem ej skall in- skränkas genom godkännandet.
Vid de nordiska överläggningarna har reglerna om kvittning i konkurs och vid ac- kord behandlats ingående. Några förslag har ännu ej lagts fram. Tills vidare torde därför få tagas upp bestämmelser om kvitt- ning vid ackord som nära ansluter sig till gällande rätt (36 å). Borgenär får ej deltaga i ackordsförhandlingen i den mån hans fordran täcks av kvittningsgill motfordran (11 å).7 Han blir i övrigt bunden av ackordet.
I svar på konkursenkäten uttalades, att förlagsinteckning, som enligt då gällande lag endast medförde förmånsrätt i konkurs, vål— lat särskilda svårigheter vid ackordsförhand- ling.8 Företagsinteckning som numera trätt i stället för förlagsinteckning medför för- månsrätt både vid utmätning och i konkurs. Detta förhållande torde dock inte i och för sig undanröja alla svårigheter. Dessa sam- manhänger kanske framförallt med att in- teckningen väl medför förmånsrätt i ute- stående köpeskillingsfordran för såld inteck- nad egendom men däremot inte i medel vilka influtit som betalning.9
Beträffande inteckningshavarens ställning efter nya lagens genomförande kan framhål- las, att om utmätning av företagsintecknad egendom sker t.ex. när ackordsförhandling är aktuell eller sedan ackord fastställts, är inteckningshavaren skyddad, såvida utmät- ningssökanden inte har bättre rätt (135 la- gen om företagsinteckning, jfr 1395 UL). Om inteckningshavare själv fått betalning genom utmätning eller på frivillig väg, upp- står fråga, huruvida betalningen kan åter- vinnas om gäldenären råkar i konkurs. En förutsättning för återvinning av utmätning eller betalning är, att borgenärerna lidit skada.10 Om inteckningshavare när betal- ning skedde hade tillräcklig säkerhet i in- tecknad egendom, bör återvinning ej kunna ske annat än om fordringsägare med bättre förmånsrätt lidit skada, dvs. väsentligen lö- neborgenärer som avses i 17 kap. 45 HB.u Motsvarande bör gälla, om företagsinteck— nad egendom säljs i syfte att intecknings- havaren skall tillgodoses och vad som in- flyter genom realisationen direkt tillförs honom. I andra fall kan avtalas, att köpe- skillingsfordringar får utestå eller betalas
till representant för inteckningshavaren med redovisningsplikt för vad som inflyter.12 Det är emellertid tydligt, att inteckningshavar- nas rätt måste noga tillvaratagas, om de ej skall bli lidande. Boet måste alltså hand- has på sådant sätt att företagsintecknings- havares eller andra förmånsberättigade bor- genärers ställning ej försämras, om de inte själva efterger sin rätt. Gode mannen måste vaka över att alla borgenärers bästa beak- tas. Om någon åtgärd särskilt berör viss borgenärs rätt, bör samråd äga rum med denne. Erinran härom bör intagas i lagen (6 5)-
Om företagsinteckningshavare finner si- tuationen prekär, kan han söka gäldenären i konkurs. I det första skedet av förfarandet bör han ej vara underkastad några restrik- tioner härvidlag (75 första st.). Under en följande offentlig ackordsförhandling bör han liksom annan borgenär som ej omfattas av ackordet ha rätt att få konkursansökan prövad, om särskilda skäl föreligger till an- tagande att hans rätt är i fara (19 5). Detta är fallet, om förlagsegendom förbrukas utan att vad som återstår uppenbart förslår eller företagsinteckningshavaren säkerställts på annat sätt.
Utmätning och konkurs I promemorian föreslogs, som förut nämnts, inskränkningar i borgenärs rätt att få be— talning genom utmätning under det första skedet i förfarandet. Någon inskränkning skulle emellertid ej gälla för borgenär som sökte utmätning i egendom i vilken han hade pant- eller retentionsrätt. I andra skedet skulle enligt promemorian i huvudsak gälla
Jfr Welamson I 5. 767. 3 Jfr E. Burling i SvJT 1957 s. 204 ff och We- lamson I 5. 211 f och noten s. 774. 9 Jfr 4 5 första st. p. 6 i lagen om företagsin- teckning, SOU 1964: 10 s. 110 f och Nord- ström, Lagen om företagsinteckning s. 54 f. 10 Lawski s. 93 anm. 7 och s. 96 anm. 2. 11 Jfr Lawski s. 93 anm. 7 och Welamson I 5. 212. 12 Se NJA 1956 s. 562 samt 1959 s. 128 och
590. Utgången i rättsfallet NJA 1945 s. 552 är oförenlig med den nya lagstiftningen om
företagsinteckning.
samma förbud mot utmätning som enligt gällande lag. Detta har ej föranlett erinran i yttrandena. Regeln har emellertid synts böra vidgas eftersom de nya bestämmelser- na om företagsinteckning lämpligen bör för- anleda, att innehavare av sådan inteckning jämställs med panthavare. Detsamma bör gälla andra som har särskild förmånsrätt. Härigenom blir bl.a. klart, att alla borgenä- rer som har förmånsrätt enligt 17 kap. 65 HB omfattas av undantaget. I det slutliga förslaget har därför getts bestämmelser av innebörd att de inskränkningar som i lagen stadgas i fråga om rätten till utmätning ej skall gälla, när utmätningssökanden har särskild förmånsrätt i egendomen (8 & tredje st., jfr 20 & sista punkten).
Beträffande behandlingen av konkursan- sökan gäller f.n., att gäldenären utan hinder av ackordsförhandling kan söka sig i kon- kurs eller medge borgenärs konkursansö- kan. Sedan offentlig ackordsförhandling in- letts är borgenär som skulle omfattas av ackordet underkastad vissa begränsningar i möjligheten att få gäldenären försatt i konkurs. Det är helt naturligt i regel inte så mycket värt att söka genomdriva ett ackord mot gäldenärens vilja, eftersom hans medverkan i allmänhet är en viktig förut- sättning för ackordets genomförande. Ofta är emellertid avsikten, att rörelsen skall övergå i andra händer. I andra fall kan bor- genärerna föredraga ackord med en värde- full borgen framför konkurs. I princip anser beredningen naturligt, att ackordsförhand- lingen får fortgå ostörd sedan den väl in- letts, om rimliga utsikter finns att ackord skall komma till stånd. Om gäldenären är på obestånd, kan ackordet medföra att obe- ståndet hävs. Därför föreslogs i promemo- rian att, sedan ansökan om offentlig ac- kordsförhandling kommit in, gäldenären får försättas i konkurs endast om det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Gäldenären har t.ex. förfarit otillbörligt eller bakom konkursan- sökningen står borgenärer med sådana ford- ringsbelopp att de kan hindra att ackords- förslaget antages. Ansökan av borgenär som inte omfattas av ackordet skall dock prövas
i vanlig ordning, om särskilda skäl förelig- ger till antagande att hans rätt är i fara. En konkursansökan som tills vidare ej får bi- fallas skall förklaras vilande i avbidan på att ackordsfrågan blir avgjord.
I ett par yttranden har uttalats tvekan eller gjorts invändningar mot förslaget om inskränkning av gäldenärs rätt att söka sig i konkurs. Beredningen anser sig dock böra vidhålla förslaget (19 5). Frågan samman- hänger med vad som bör gälla om gäldenärs rätt att återkalla ackordsförslag (27 5). När gäldenär vill återkalla sådant förslag och har bärande skäl därtill, bör de givetvis beaktas. Medges återkallelse, föreligger ej hinder för konkurs. Det kan inte vara lämp- ligt, att gäldenären i andra fall får godtyck— ligt ändra ståndpunkt och därmed göra om intet det arbete som hans tidigare stånd- punkt föranlett och därmed kanske också rubba överenskommelse att rörelsen skall övergå i nya händer. Återkallelse bör ej hel- ler tillåtas därför att borgensmän ångrat sig. Borgensman kan, om han så vill, göra sitt borgenserbjudande villkorligt och därmed gardera sig mot att det skall gälla, om ut- redningen visar att ackordsförslaget var för- hastat e.l.
Organ för ackordsförfarande! Enligt AckL är de officiella funktionerna delade mellan rätten, konkursdomaren och en särskilt förordnad rättens ombudsman. Någon motsvarighet till rättens ombudsman finns ej i de övriga nordiska länderna. I promemorian framhölls, att ackordsförfa- randet utan konkurs ej är mera komplicerat än att ombudsmannen kan avvaras. När ansökan om inledande av offentlig ackords- förhandling görs, brukar saken vara klar. Ackordsförfarandet har från den utgångs- punkten förenklats i det remitterade utkas- tet. Härmed görs viss tidsvinst och kost- nadsbesparing. Advokatsamfundet har emel- lertid motsatt sig att rättens ombudsman ej bibehålls vid offentlig ackordsförhand- ling. I övrigt har inte framställts någon er- inran i remissyttrandena.
I anledning av vad som sålunda förekom- mit vill beredningen framhålla, att institu-
tet rättens ombudsman synes välgrundat i konkurs och att beredningen inte har några planer på att föreslå ändring i den delen. Konkursförfarandet med dess realisation av tillgångarna och prövning av rätt till utdel- ning m.m. har en helt annan omfattning och innebörd än ackordsförhandling. Denna le- der ej såsom konkursförfarandet till att borgenärernas betalningsrätt i boet fast- ställs. Förlikningsförfarandet spelar därför ej på långt när samma roll vid sådan för- handling som i konkurs. 1 konkurs har rät- tens ombudsman också bl.a. att övervaka hela förvaltningen. Hans väsentliga funktion enligt AckL är inskränkt till att upprätta borgenärsförteckning för borgenärssamman- träde och att leda detta. Dessa uppgifter bör kunna fördelas mellan gode mannen och konkursdomaren. Beredningen vidhåller där- för den ståndpunkt som intogs i promemo- rian.
Som förut nämnts är gode mannens funk- tioner enligt AckL formellt inskränkta till inledningsskedet, men i praktiken är det han som i egenskap av borgenärernas för- troendeman är mest aktiv under förhand- lingen. Han brukar t.o.m. även sedan ackord kommit till stånd vara verksam för att tillse att gäldenären fullgör sina förpliktelser en- ligt ackordet. Beredningen har, som förut nämnts, funnit naturligt att anpassa lag- stiftningen härefter. I promemorian under- ströks gode mannens ställning som borge- närernas förtroendeman. I lagutkastet åla- des honom vissa nya funktioner och han fick bl.a. självständig anmärkningsrätt. Vi- dare skulle han enligt utkastet upprätta bor- genärsförteckningen till borgenärssamman- trädet.
I yttrandena har förslaget i princip god- tagits, frånsett advokatsamfundet som ju vill att rättens ombudsman skall finnas kvar. Det bör understrykas, att gode mannen bör vara kvalificerad för uppgiften. Det är en- ligt beredningens mening befogat att i regel kräva juris kandidatexamen. Ett ovillkorligt krav härpå bör emellertid ej uppställas. Något sådant krav gäller inte i fråga om rättens ombudsman vare sig vid ackordsför— handling (75 andra st. AckL) eller i kon-
kurs (44ä KL). Även den som ej avlagt juris kandidatexamen bör kunna godtagas, om hans kvalifikationer bedöms tillräck- liga. En bestämmelse i enlighet med det sagda har intagits i förslaget (5 5).
Enligt det remitterade utkastet skall kon- kursdomaren vara ordförande på borgenärs- sammanträde. Gode mannen skall därvid tillvarataga borgenärernas gemensamma bästa. Konkursdomaren skall i lämplig ut- sträckning verka för förlikning, när någon borgenärs rösträtt är tvistig. Sådana tvis- ter förekommer dock sällan och kan dess- utom lämnas därhän, om utgången av bli- vande omröstning ej beror av om borgenä- rens röst godtages eller ej. Såsom uttalas i promemorian torde någon principiell in- vändning ej kunna resas mot att konkurs- domaren i övrigt söker förlika tvistande parter. Rättens ordförande har även vid för- beredelse i vanliga dispositiva tvistemål att i viss omfattning verka för förlikning (42 kap. 175 RB). Givetvis kommer f.ö. även gode mannen att vara verksam för att förlikning skall komma till stånd. I den mån förlikning ej uppnås på borgenärssamman- trädet krävs f.n. enligt 315 AckL sam— tycke av alla, vilkas rätt beror därav, för att förlikning skall få ske. Enligt det re- mitterade utkastet kan de som är tillstä- des på sammanträdet uppdraga åt gode mannen att sluta förlikning med borgenä- ren. Bestämmelserna, som ej föranlett nå- gon erinran utöver vad som nyss nämnts, synes böra upptagas (26 å).
Anmälnings— och anmärkningsförfarandet Anmälnings- och anmärkningsförfarandet vid ackord liknar bevaknings— och anmärk- ningsförfarandet i konkurs. Från finskt håll har upptagits till diskussion, huruvida inte bevakningsförfarandet i konkurs skulle kunna i stort sett avskaffas.13 I stället skulle bouppteckningens uppgifter om borgenä- rernas fordringar i princip godtagas. Vid de nordiska förhandlingarna har bl.a. från svensk sida uttalats tvekan om de praktiska
13 Se Palmgren i FJFT 1964 s. 461 ff (jfr s. 409 ff och FJFT 1965 s. 418).
möjligheterna att genomföra en dylik re- form i konkurslagen . Man kan ej räkna med att gäldenären normalt har sådan bok- föring och kännedom om sina affärer att en vederhäftig bouppteckning kan upprättas. Gäldenären är kanske inte heller alltid be- nägen att positivt medverka vid utredningen.
Vid offentlig ackordsförhandling ligger saken till på ett annat sätt. Offentligt ac- kord torde knappast komma i fråga för en rörelseidkare som inte har sin bokföring något så när i ordning. Vid ackordsförhand- lingen har gäldenären också i allmänhet en positiv inställning och är villig att efter bästa förmåga medverka vid utredningen. En reform i antydd riktning synes därför ha skäl för sig såvitt angår ackordsförhand- ling utan konkurs. Den nuvarande omständ- liga ordningen står knappast i proportion till betydelsen av anmälnings- och anmärk- ningsförfarandet vid ackordsförhandling, som ju endast gäller rösträtt i förfarandet. Borgenärerna har vanligen redan i sam- band med den betalningsinställelse som normalt föregår ackordsförhandlingen an— mält sina fordringsanspråk till den som svarar för förhandlingen.14 F.n. måste även borgenär som gett sin förhandsanslutning till ackordsförslaget anmäla sin fordran. Särskilt för utländska borgenärer kan detta te sig svårförståeligt. Det remitterade ut- kastet godtager på grund av det anförda bo— uppteckningen som underlag för röstlängd under förhandlingen. Som en tänkbar olä- genhet framhölls i promemorian, att gode mannen ej längre skulle få några spontana uppgifter från borgenärerna om storleken av deras fordringar som han kan jämföra med bokföringen och gäldenärens uppgifter. En borgenär kan frestas förtiga, att hans fordran är mindre än den uppgetts i bo- uppteckningen. Betydelsen därav synes dock ej så stor.
Det är önskvärt, att den som vill anmäla fordran inger sin anmälan till gode mannen i tid före borgenärssammanträdet. Enligt det remitterade utkastet skall anmälan där- för i princip göras en vecka före samman- trädet, men även senare anmälan skall god- tagas, om den ej föranleder att borgenä-
rernas prövning av ackordsförslaget upp- skjuts.
Enligt den finska ackordslagen behöver endast okända borgenärer anmäla sin ford- ran. Anmälan skall ske senast på borgenärs- sammanträdet. Enligt de danska och norska utkasten skall anmälan göras av den som ej tidigare anmält sitt anspråk. Om den offentliga ackordsförhandlingen föregåtts av förhandling om frivilligt ackord och borge- nären då anmält sin fordran, är det alltså tillräckligt. För vårt vidkommande har det synts ligga närmast till hands att välja det finska systemet.
Med utgångspunkt från att rättens om- budsman bör finnas kvar har advokatsam- fundet ansett, att gällande regler om borge- närs anmälningsskyldighet utan olägenhet kan kvarstå. Härför talar enligt samfundet även att nuvarande ordning synes vara mest tillfredsställande från rättssäkerhetssyn— punkt. Även rådhusrätten i Borås har ifrå- gasatt lämpligheten av att reglerna om an- mälan och anmärkning ändras. Erfarenhe- ten visar enligt rådhusrätten, att skiljaktig- heter ofta förekommer mellan bokförda belopp som ligger till grund för boupp- teckningen och anmälda belopp. Med hän— syn till ackordsförhandlingens natur och då det exakta fordringsbeloppet endast i en- staka fall har avgörande betydelse anser likväl beredningen för sin del att den nu- varande ordningen är onödigt omständlig. Som förut påpekats har borgenärerna ofta vid föregående underhandsförfarande an- gett beloppet av sina fordringar. Gode man- nen har då varit i tillfälle att granska före- kommande differenser. De förenklingar som föreslagits i promemorian synes därför böra genomföras (22 å). Nuvarande regler om efteranmälan kan med denna ordning av- skaffas.
14 Från ackordscentralens avdelning i Stock- holm har upplysts, att i ackordscentralens verksamhet ackordsförhandlingen regelmäs- sigt föregås av betalningsinställelse. Medde- lande om betalningsinställelsen sänds till borgenärerna som härvid bl.a. uppmanas att lämna centralen fullmakt på bifogat formu- lär att företräda dem i saken. I fullmakten finns särskilt utrymme, där borgenären skall läppge sitt fordringsbelopp och specificera
et.
Liksom f.n. bör kungörelsen om ackords- förhandlingen innehålla erinran om vad som gäller i anmälningshänseende (16 6). De kända borgenärerna skall underrättas om kungörelsens innehåll. Det har ansetts mind- re lämpligt att i lag föreskriva, att konkurs- domaren eller gode mannen alltid skall un- derrätta varje borgenär om det fordrings— belopp som angetts för honom i boupp- teckningen. Enbart angivande av ett belopp är ofta otillräckligt för att identifiera ford- ringen och även på annat sätt kan det bli omständligt att tillgodose ett sådant krav. Gode mannen får i denna del förfara efter omständigheterna, men naturligtvis är det en önskvärd service att underrättelse ges, när det inte blir alltför betungande. Borge- när har självfallet rätt att på förfrågan få upplysning om vad bouppteckningen inne- håller.
I detta sammanhang kan nämnas att en lättnad föreslås beträffande ränteberäkning- en. Enligt 38ä AckL gäller i fråga om för- handsanslutning att ränta på fordringarna skall räknas till dagen för bouppteckningen. I övrigt, främst vid omröstning, räknas rän- tan till dagen för beslutet om inledande av ackordsförhandling. Beredningen har ansett en förenkling möjlig och föreslår med en mindre avvikelse från det remitterade utkas- tet, att ränta både vid beräkning av för- handsanslutning och annars skall räknas till dagen för ansökan om förordnande av god man (13 och 26 åå). I enlighet med önske- mål som framkommit under remissbehand- lingen förordar beredningen vidare, att ford— ran i utländskt myntslag skall beräknas efter kursen sist angiven dag. Borgenärs mate- riella rätt påverkas ej av de föreslagna be- stämmelserna som endast rör röstberäk- ningen.
Enligt AckL skall den som vill framställa anmärkning mot borgenärs fordran göra det inom viss av konkursdomaren bestämd frist efter anmälningstidens utgång. I den finska lagen samt de danska och norska utkasten tar man mindre formellt på an- märkningsförfarandet. Fördelen med den nuvarande svenska ordningen är, att bor- genär som anmält fordran vet att han har
rösträtt för fordringen, om någon anmärk- ning ej framställts före anmärkningstidens utgång. Denna fördel synes dock ej uppväga den stelhet och tidsutdräkt som det nuva- rande systemet medför. Med en mindre formbunden ordning kan saken bli något mera oviss men detta behöver knappast inge praktiska betänkligheter. Enligt vad som uppgetts av beredningens sakkunniga förekommer det praktiskt taget inte några anmärkningar från borgenärernas sida. Som föreslagits i den remitterade promemorian anser beredningen därför, att den särskilda tidsfristen för anmärkningar kan slopas. Om anmärkning görs mot fordran i något fall, bör borgenären skyndsamt underrättas så att saken om möjligt kan utredas före borgenärssammanträdet. Gode mannen har därför ålagts underrättelseplikt (23 5). Även konkursdomaren skall underrättas. I regel torde det bli gäldenären eller gode mannen som gör anmärkning i samband med att bo- uppteckning upprättas. I sådana fall bör borgenären få upplysning om anmärkningen redan i samband med att han underrättas om att förhandlingen inletts. Om förlikning ej kommer till stånd och det beror på den tvistiga fordringen huruvida ackordsförsla— get antagits eller ej, skall prövningen hän— skjutas till rätten.
Finansieringsföretagens förening har an- sett, att åtminstone en summarisk pröv- ning av det materiella fordringsanspråket bör kunna ske i ackordsförfarandet. En sådan prövning kan emellertid inte infö- ras utan en ganska ingripande omläggning av förfarandet.
Återvinning
En brist i AckL som uppmärksammats i promemorian är, att återvinning inte kan äga rum i anledning av ackord. Ibland kan gode mannen lyckas förmå vederbö- rande att återställa viss egendom eller dess värde genom att hota med konkurs och återvinningstalan i denna. Om bevisläget är mindre klart, är det svårare att nå resul- tat. Motparten kan f.ö. även i klara fall ställa sig avvisande därför att han räknar
med att borgenärerna är så angelägna om ackord att de avstår från att komma åt den aktuella egendomen. För att få en bättre ordning till stånd föreslog beredningen i promemorian, att talan om återvinning skall kunna föras i samband med ackord. För- slaget härom har allmänt tillstyrkts i remiss- yttrandena och synes böra genomföras (21 och 38 55). Det kan anmärkas, att även de danska och norska kommittéerna ämnar fö- reslå att talan om återvinning skall få föras i anledning av offentligt ackord. Den finska kommittén har ännu ej tagit ställning till saken.
Bestämmelserna om återvinning i kon- kurslagen överses f.n. i det nordiska sam- arbetet. I avvaktan på resultatet härav har återvinning vid ackord anknutits till gäl- lande återvinningsregler i KL. Beredningen återkommer till utformningen i detaljmo- tiveringen.
Talan skall enligt det remitterade utkastet väckas medan ackordsfrågan är anhängig men ej slutligt prövas innan denna fråga avgjorts och man alltså vet om ackord verk- ligen kommer till stånd. Uppnås ej ackord, skall den väckta talan avvisas, om inte gäl- denären försätts i konkurs efter ansökan som gjorts inom viss tid (38 5).
Rätt att föra talan om återvinning skall tillkomma borgenär vars fordran omfattas av ackordet. I konkurs har inte blott borge— när utan även konkursförvaltaren talerätt. I regel är det förvaltaren som för sådan talan. Återvinningsprocessen vid ackord skall fullföljas först sedan ackordet fastställts, då gode mannens egentliga uppdrag är slut- fört. Gode mannen förfogar ej heller över några medel för processkostnaderna. Det är därför knappast möjligt att, såsom advo- katsamfundet förordat, ge gode mannen självständig talerätt utan en väsentlig om- läggning av systemet.
I det remitterade utkastet upptogs före- skrift om att återvinningstalan krävde sam- tycke av gode mannen. Till stöd härför an- fördes, att om gäldenären driver affärsverk— samhet och denna skall fortsättas, ogrun- dad återvinningstalan kan vara störande för pågående förhandlingar. Det syntes där-
för angeläget att återvinningstalan ej väcks i detta skede, om det inte finns rimliga ut- sikter till framgång och något av betydelse att vinna. Gode mannen kunde vidare tän- kas ha möjlighet att åstadkomma rimlig uppgörelse.
Advokatsamfundet har uttalat, att det kan vara svårt för gode mannen att objek- tivt ta ställning till frågan om återvinnings- talan. Med hänsyn härtill finner beredning- en. att något krav på gode mannens sam- tycke inte bör uppställas. Det behöver knap— past befaras, att borgenär väcker talan utan att ha samrått med gode mannen, som ju i sin berättelse om boets tillstånd skall ha påpekat möjlighet till återvinning. I hu- vudsaklig överensstämmelse med 395 KL torde emellertid böra anges, att borgenär som vill väcka talan skall underrätta gode mannen, vid påföljd att hans talan annars ej upptages till prövning. Den som i anled- ning av återvinning får fordran mot gälde- nären får avräkna vad som tillkommer ho- nom enligt ackordet på vad han annars skulle betala (jfr 40 å KL).
I den remitterade promemorian angavs, att det om möjligt borde framgå av ac- kordsförslaget hur det framdeles skall för- faras med vad som återvinns. Om ackords- procenten ej beräknats med hänsyn till sådan möjlighet, kunde sålunda ackords- förslaget lämpligen innehålla bestämmelse att vad som eventuellt återvinns skall till- komma borgenärerna utöver ackordspro- centen. Beredningen fann vidare, att om någon sådan bestämmelse ej tagits in i ackordsförslaget, det i allmänhet ändå torde ligga närmast till hands att antaga att en sådan regel åsyftats. För att undanröja all tvekan anges i det slutliga förslaget, att vad som vinns genom återvinning skall utdelas till de borgenärer som omfattas av ackor- det utöver vad som tillförsäkrats dem en- ligt detta, om ej annat bestämts genom ac- kordet (38 å andra st.).
Gäldenären råder själv över sin egendom och vad som återvinns skall därför i prin- cip utges till honom. Detta kan ibland ver- ka stötande och är i andra fall opraktiskt t.ex. när ackordscentral skall ombesörja ac-
kordslikviderna. På framställning av borge- när som omfattas av ackordet eller gälde- nären bör rätten därför kunna i återvin- ningsmålet ge föreskrift om särskild för- valtning av vad so-m skall återbäras. Egen- dom som satts under sådan förvaltning bör ej få tas i mät för gäldenärens skulder annat än om ackordet förfallit.
Återvinningsliknande situationer finns reg- lerade i 35 lösöreköpsförordningen och 1175 försäkringsavtalslagen (FAL). Regler- na i nu nämnda paragrafer om att egen— dom, som sålts i den ordning lösöreköps- förordningen anger, under vissa förutsätt- ningar kan åtkommas vid säljarens kon- kurs och om att återkrav kan ske av för- säkringspremier, när försäkringstagaren för- sätts i konkurs, föreslås bli tillämpliga även vid offentligt ackord (215 i Ackaörsla- get). Beredningen föreslår vidare, att de be- stämmelser om återgång av skifte vid makes konkurs som finns i 185 boskillnadslagen ändras så att de också vinner tillämpning när offentligt ackord kommer till stånd.
Enligt 1933 års nordiska konkurskonven- tion15 skall konkurs i det land där gälde- nären har sitt allmänna tvistemålsforum även omfatta egendom i de övriga staterna (art. 1 och 13). I fråga om sådan egen- dom skall enligt huvudregeln i art. 1 andra stycket bl.a. tillämpas de regler om åter- vinning till konkursbo som gäller i den stat där konkursen inträffat. Om återvinning medges när offentligt ackord fastställts, är självfallet önskvärt att det får gälla även egendom i annan av de fördragsslutande staterna. I annat fall kan borgenär se sig nödsakad att framtvinga en konkurs, när det finns egendom i de andra länderna som skulle kunna återvinnas om konkurs kom- mer till stånd. För att återvinning efter offentligt ackord skall kunna genomföras i annan nordisk stat måste konventionen änd- ras. Den skall under alla omständigheter överses under det fortsatta nordiska sam- arbetet. Frågan om en ändring beträffande återvinning efter ackord torde lämpligen böra anstå till dess en sådan översyn kan äga rum.
F aslstäl I else prö vningen Enligt AckL skall frågan om fastställelse av ackordsförslag som antagits på borge— närssammanträdet företagas av rätten vid särskilt sammanträde som utsätts av kon— kursdomaren sedan han mottagit protokoll från borgenärssammanträdet. I den remit- terade promemorian föreslogs, att det i förs- ta hand skall ankomma på konkursdomaren att pröva frågan. I praktiken torde det vara mycket ovanligt, att fastställelse vägras. Det synes därför onödigt, att särskilt sam- manträde alltid skall behöva hållas i sa- ken. Om konkursdomaren någon gång an- ser att fastställelse ej bör meddelas eller finner beaktansvärda skäl tala däremot, skall frågan enligt det remitterade utkas— tet hänskjutas till rätten. Borgenär har t.ex. bestritt fastställelse och framlagt goda skäl för sin ståndpunkt. Om det på grund av tvistiga rösträttsfrågor ej kan avgöras huru- vida ackordsförslaget antagits eller ej, skall saken också hänskjutas till rätten. Bestäm- melserna, som ej föranlett särskild erinran i yttrandena, synes böra upptagas (30 5). Beträffande fastställelseprövningen gäl- ler enligt 325 AckL, att fastställelse skall ex officio vägras i vissa fall, bl.a. då ac- kordet uppenbart länder till skada för bor- genärerna. Rätten kan vidare enligt 335 vägra fastställelse, om den finner att det på grund av bristande utredning ej kan med visshet bedömas huruvida ackordet leder till skada för borgenärerna eller om fast- ställelse bestrids på grund av att säkerhet ej finns för ackordets fullgörande. I enlighet med det remitterade utkastet, som ej heller i dessa hänseenden föranlett erinran. bör fastställelse vägras ex officio i de först åsyftade fallen (33 5). I andra fall bör bor- genärs bestridande utgöra förutsättning för att det skall komma i fråga att vägra fast- ställelse (34 5). När det föreligger beak- tansvärda skäl mot fastställelse, skall pröv- ningen som nyss nämnts hänskjutas till rätten. Med hänsyn till de nedsatta mini- mikraven för ackord och borgenärsanslut- ning har rätten genom förslaget fått något
15 Se NJA II 1935 s. 1 ff.
större frihet än f.n. att vägra fastställelse. Förslaget bör få till följd, att fastställelse- prövningen normalt går ut på att tillse att påtagliga grövre fel ej förekommit, medan en mera ingående prövning bara sker efter bestridande.
Mindre ändringar i övrigt 1 den remitterade promemorian föreslogs, att om ansökan om förordnande av god man kommer in till konkursdomare som ej är behörig men det — eventuellt efter komplettering — framgår vem som har så- dan behörighet, den förra konkursdomaren skall översända ansökningen till den senare. Ansökningen skulle anses gjord, när den inkom till den första konkursdomaren. Ad- vokatsamfundet och kronofogdeföreningen har ifrågasatt, om de allmänna regler som t.ex. i konkurslagen och rättegångsbalken finns om avvisande av ansökan som inkom- mit till orätt forum bör frångås på ett så begränsat område som ackordslagen. Be- redningen vidhåller för sin del förslaget (3 5). Som förutskickats i promemorian för- ordas, att samma ordning införs i KL. Det kan särskilt beträffande konkursansökan vara mycket betydelsefullt, vilken dag an— sökan anses inkommen. Ursäktliga misstag kan ibland lätt begås i fråga om forum. Med den nya ordningen kan bl.a. undvi- kas, att ett sådant misstag leder till att en återvinningsfrist försitts.16 Det remitterade utkastet föreskrev, att översändande ej be- höver ske om uppenbart missbruk förelig- ger. Såsom Stockholms rådhusrätt påpekat torde emellertid missbruk vara svårt att leda i bevis. I enlighet med vad som förordats av rådhusrätten och advokatsamfundet tor- de bestämmelsen angående missbruk därför böra utgå.
Ansökan om inledande av ackordsför- handling bör i enlighet med det remitterade utkastet av praktiska skäl få göras hos den konkursdomare som förordnat god man, även om gäldenären råkat byta hemvist se- dan ansökningen om förordnande av god man ingavs (10 5).
I promemorian förordades, att kraven på
behörighetshandlingar för borgenärerna mildras åtminstone så att det ej här ställs större anspråk än i rättegångsbalken (se 11 kap. 4 5). Enligt uppgift har det ofta varit tidsödande och ganska kostsamt att skaffa behörighetshandlingar, särskilt från utländs- ka borgenärer. Förslaget har ej föranlett erinran i yttrandena. Det synes tillräckligt, om behörighetshandlingar infordras, när be- hörigheten av någon anledning framstår som tveksam (41 5). Det är ju föga sanno- likt, att behörighet saknas eller att i så fall ratihabition skulle vägras. Åtminstone ställ- ningsfullmakt kan i regel antagas föreligga. Anmälan av fordran som skett på ett aktie- bolags stämplade firmapapper bör t.ex. kun- na godtagas, även om något registrerings- bevis ej är bifogat. Ackordscentralen har i sitt yttrande framhållit, att man sedan länge brukat förfara så vid underhandsackord och att något missbruk ej veterligen förekom- mit. Även i fråga om fullmakt bör man i enlighet med det remitterade utkastet och i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller enligt 1946 års lag om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen) kunna nöja sig med att fullmakt företes när sär- skilda skäl föreligger (41 5). Med dessa ändringar avses ej att inskränka ombudets eller ställföreträdarens ansvar för att han är behörig. När behörighetshandlingar bör uppvisas, skall ställföreträdaren eller om- budet få behövlig tid på sig att förete dem.
Beredningen föreslog i promemorian även en annan lättnad som också godtagits av remissinstanserna, nämligen att formliga för- klaringar från borgenärerna om förhandsan- slutning ej skall behöva fogas vid ansökning- en om inledande av ackordsförhandling. I stället bör företes intyg från gode mannen om föreskriven anslutning (125 under 6). Härigenom besparas konkursdomaren åt-
1'1 Besvärssakkunnigas betänkande Lag om för- valtningsförfarandet (SOU 1964: 27) inne- höll ett liknande förslag (4 kap. 3 5 och mo- tiven s. 225 ff). Denna reglering har dock ej upptagits i det förslag till förvaltnings- lag som på grundval av betänkandet utar- betats inom justitiedepartementet (SOU 1968: 27).
skilligt arbete. Vidare undviks i detta skede all diskussion beträffande behörighetshand— lingar.
Enligt AckL bör gäldenären vid ansök- ningen om inledande av ackordsförhandling foga bevis att ackordsförslaget liksom gode mannens berättelse och yttrande tillställts alla borgenärer som tagits upp i bouppteck- ningen. I den mån de angivna handlingarna ej utsänts skall konkursdomaren ombesörja det sedan beslut om inledande av ackords- förhandling meddelats. Stockholms rådhus- rätt har föreslagit, att det alltid skall åligga gäldenären att skicka ut berörda handlingar. Beredningen anser motiverat att skärpa gäl- denärens förpliktelser i denna riktning (12 5 under 7). I praktiken torde gode mannen komma att ombesörja utsändandet.
Meddelande till borgenärerna skall en— ligt AckL sändas med brev. Inom bered- ningens sakkunnigkrets har framkommit önskemål att det öppnas möjlighet att till— handahålla borgenärerna meddelanden på annat lämpligt sätt (jfr 12, 18, 27 och 33 55). När det gäller företag med ett stort antal anställda, skulle det t.ex. innebära en lätt- nad, om personligt meddelande till varje arbetstagare kunde ersättas med anslag på arbetsplatsen, eventuellt i förening med un- derrättelse till vederbörliga arbetstagaror- ganisationer. I promemorian uttalades tve- kan om lämpligheten av att ge så stor fri- het i fråga om förfarandet. Några uttalan- den om saken har inte gjorts i remissvaren och förslag i den antydda riktningen har ej upptagits.
De friare formerna för anmälan och an— märkning, liberaliseringen i fråga om behö- righetshandlingar och förkortningen av ti- den mellan förhandlingens början och bor- genärssammanträdet gör, att det bör fin- nas möjligheter att uppskjuta sammanträ- det, även om i praktiken några tvister ej brukar förekomma. I promemorian före- slogs, att uppskov skall få äga rum till fort- satt sammanträde, när särskilda skäl före— ligger. Innan beslut härom meddelas skall gode mannens och närvarande borgenärers mening inhämtas. Även enligt den finska ackordslagen samt de danska och norska
utkasten kan borgenärssammanträde upp- skjutas. Någon erinran mot de vidgade möj- ligheterna till uppskov har ej gjorts i ytt- randena. Beredningen vidhåller förslaget (28 å)-
Tillsyn över ackordets fullgörande m.m. I huvudsaklig överensstämmelse med det norska förslaget föreslogs i promemorian, att gäldenären skall kunna ställas under till- syn i fråga om ackordets fullgörande. Som angetts förut förekommer i praktiken ofta sådan tillsyn redan nu, vid både under- handsackord och offentliga ackord. Åsido- sätter gäldenären sina åtaganden enligt ac- kordet, skall rätten på talan av borgenär som omfattas av detta kunna förklara ac- kordsförmånen förverkad. Möjligheten av särskild kontroll över ackordets fullgörande i förening med den angivna sanktionen bör i sin mån göra borgenärerna mera benägna att godtaga ackord och överhuvud göra ac- kordsinstitutet mera effektivt. Bestämmel- serna har ej föranlett erinran och torde böra upptagas (39 och 40 55).
Den eftergift som tillerkänts gäldenären genom ackordet förfaller f.n. enligt 375 AckL i vissa fall utan vidare. Detta gäller bl.a., om det sedan ackordet fastställts visar sig att gäldenären i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på utgången av ackordsfrågan. Det har synts lämpligt, att frågan om förverkande även i sådana fall prövas av rätten som på ansökan av borge- när efter omständigheterna kan förklara ackordsförmånen förfallen (40 5). Bered- ningen förutsätter, att sådan ansökan skall behandlas enligt ärendelagen, och föreslår, att med hänsyn till sakens beskaffenhet för- likning ej skall vara tillåten.17
I övrigt kan nämnas, att beredningens förslag innebär en viss omdisposition av
17 Även på ett par andra punkter förutsätter beredningen att ärendelagen blir tillämplig på rättens handläggning; se 42 5. Motsvaran- de gäller förslaget till ändring i KL (se 173 och 17455). Vid en allmän översyn av KL kan i ett vidare sammanhang behöva prö— vas i vad mån ärendelagen skall vara till- lämplig även i andra fall.
AckL. Bl.a. har på ett ställe samlats de all- männa villkor som uppställs på offentligt ackord (10 5).
Enligt AckL skall konkursdomaren föra dagbok, i vilken detaljerade uppgifter skall intagas om varje ackordsförhandling. I en- lighet med vad som föreslagits av Stock- holms rådhusrätt har beredningen i sitt slutliga förslag förordat, att en övergång sker till en modernare ordning med dagbok och aktbildning enligt principerna i pro- tokollskungörelsen. De närmare föreskrif- terna härom skall enligt förslaget meddelas av Kungl. Maj:t. Samtidigt föreslås, att möj- lighet öppnas för Kungl. Maj:t att överlag ge närmare tillämpningsföreskrifter (52 5).
Det kan av naturliga skäl ej anges exakt hur stor tidsvinst i förfarandet som bered- ningens förslag skulle medföra. Beredningen har emellertid gjort ett försök till jämfö- relse mellan förfarandet enligt AckL och förfarandet enligt förslaget (bil. 2).
5. De särskilda bestämmelserna i förslaget till
lag om ackordsförhandling
Beträffande lagens tillämpningsområde kan här nämnas, att vissa rättssubjekt är un- dantagna enligt 535 i förslaget. Ytterligare undantag följer av 13 5 i 1934 års lag om verkan av konkurs, som inträffat i Dan- mark, Finland, Island eller Norge. I övrigt kan i princip1 var och en som har kon- kursforum här i riket och ej är försatt i konkurs få god man förordnad under de i förslaget givna förutsättningarna. Beträf- fande ackord för den som är i konkurs innehåller förslaget till lag om ändring i konkurslagen en särskild reglering.
I enlighet med vad som vid remissbe- handlingen förordats i ett par yttranden har orden >>utan konkurs» fått utgå ur lagens rubrik. I stället har som sista stycke i 15 intagits en erinran om att det i KL finns be- stämmelser om ackord i konkurs.
F örordnande av god man Under 1—9 55 behandlas det första skedet i förfarandet. Som utvecklats i den allmän- na motiveringen är det avsett, att det i detta skede skall kunna förhandlas med borge- närerna om frivillig uppgörelse och vid be- hov förberedas offentlig ackordsförhand- ling. Vissa rättsverkningar som saknar mot- svarighet i gällande lag knyts till godmans- förordnandet.
1 5. Paragrafen ersätter 1 5 (se även 4 5) i AckL. Ansökan om förordnande av god man
skall göras hos konkursdomaren. Handels- kammaren i Gävle har uttalat önskemål om att en annan beteckning än konkursdomare väljs för den som handlägger ackordsären- den. Det är möjligt att den särskilda insti- tutionen konkursdomare kan avvaras i en ny konkurslag.2 Intill dess synes inte någon ändring böra ske i fråga om ackordsären— den.
Frågan vem som är behörig konkursdo- mare regleras i 75 KL. I ett par yttranden har föreslagits en avvikande ordning. Be- redningen anser, att regleringen bör vara enhetlig bl.a. därför att konkurs kan följa på ackordsförhandling.
Enligt första stycket i den föreslagna paragrafen äger gäldenär som är på obe— stånd och önskar erhålla ackord göra an- sökan om att god man förordnas. Gäldenä- rens uppgift om obestånd bör som regel godtagas.
Enligt andra stycket skall ansökningen innehålla en kortfattad redogörelse som avser att ge konkursdomaren en allmän upp- fattning om gäldenärens ekonomiska situa- tion och om möjligheten att ett ackord skall komma till stånd (jfr 45 första st.). Vidare skall sökanden ange och styrka de omstän-
1 Jfr även Welamson I s. 22 ff. 2 Att en sådan reform ej företogs i samband med att rättegångsbalken infördes motivera- des av arbetstekniska skäl. Se NJA II 1947 s. 148. Jfr Olivecrona, Konkursrätt (komp. efter föreläsningar, 10 uppl., 1964) s. 7.
digheter som betingar konkursdomarens be- hörighet, om de ej är kända (jfr 42 kap. 25 RB och 25 andra st. ärendelagen). Bevis behövs sålunda ej, om det är notoriskt att gäldenären har sitt hemvist inom konkurs- domarens kompetensområde. Som regel kan sökanden ej förlita sig på att fakta som be- tingar konkursdomarens behörighet skall vara kända.
Under 415 föreslås, att ställföreträdare eller ombud för borgenär i regel ej skall behöva styrka sin behörighet. Någon mot- svarande lättnad har ej ansetts tillrådlig be— träffande den som uppger sig företräda gäl- denären. Alltför betydelsefulla konsekven- ser följer av godmansförordnande och of- fentlig ackordsförhandling för att man skall avstå från kravet på behörighetshandlingar för gäldenären.
25.
Paragrafen bör jämföras med 55 i AckL.
Om konkursdomaren finner att ansök- ningen är bristfällig, skall han enligt före- varande paragraf förelägga gäldenären att komplettera den. Föreläggande behövs na- turligtvis ej, om rättelse omedelbart kan åstadkommas under hand.3 Ibland kan kon- kursdomaren själv lätt vidtaga erforderlig komplettering.4 Av föreläggande skall själv— fallet framgå, i vilket hänseende komplet- tering behövs. Det får förutsättas, att kon- kursdomaren vid behov går gäldenären till- handa med att på förfrågan lämna honom ytterligare ledning. I föreläggandet bör sökanden också erinras om att ansökningen kan avvisas, om komplettering ej sker.5
I syfte att förebygga tidsutdräkt har i ett par remissyttranden förordats, att i lagen införs föreskrift om att komplettering skall ske senast inom tio dagar. En sådan före- skrift synes emellertid alltför stel. Fristen bör bestämmas efter omständigheterna och aldrig sättas längre än som verkligen be- hövs.
Det har ej synts praktiskt påkallat att införa förbud mot att överklaga komplet- teringsföreläggande.6 Gäldenären har in- tresse av att snarast få god man förordnad
(jfr 7 och 8 55) och torde ej överklaga i onödan. Att klaga är sannolikt mera arbets- och kostnadskrävande än att följa föreläg- gandet.
Framgår redan från början att ansök- ningen ej kan upptagas — och att inte hel- ler översändande till annan konkursdomare kommer i fråga enligt 35 — bör ansök- ningen omedelbart avvisas. Sökanden kan t.ex. redan ha blivit försatt i konkurs. Sär- skild föreskrift om saken har ej ansetts be- hövlig, utan konkursdomaren får tillämpa grunderna för 35 andra stycket ärendela- gen. Avvisningsbeslut får överklagas i van- lig ordning.
35.
Paragrafen bör jämföras med 5 5 i AckL.
Som angetts i den allmänna motiveringen föreslår beredningen, att ansökan om för— ordnande av god man som inkommit till obehörig konkursdomare genast skall sändas till konkursdomare som enligt handlingarna är behörig. Motsvarande bestämmelse före- slås beträffande konkursansökan (10215 i KLförslaget). Som ansökningsdag bör anses den dag då ansökan inkom till den förra konkursdomaren."
En förutsättning för att ansökan skall kunna översändas är, att det verkligen fram- går av handlingarna vem som är behörig konkursdomare. Den konkursdomare till vil- ken ansökningen inkommer skall alltså ej behöva göra några särskilda efterforskning- ar. Men om han kan konstatera vem som är behörig skall ansökningen skickas till denne. Någon beaktansvärd risk att misstag sker vid översändandet synes ej föreligga.
Advokatsamfundet har uttalat, att kon- kursdomare som inte är behörig ej heller bör kunna avvisa ansökan om förordnande av god man. Denna fråga bör alltså enligt samfundets mening prövas av den konkurs-
3 Jfr Gärde s. 578. 4 Jfr Welamson I 3. 86 not 8. 5 Jfr Gärde s. 579. 6 Jfr däremot 49 kap. 8 5 RB och Gärde s. 579. 7 Jfr på s. 83 not 16 omtalat förslag.
domare som är behörig att avgöra själva ärendet. Härtill kan anföras, att om det framgår av ansökningen att ärendet hör till annan konkursdomare, skall ansökan genast sändas till denne. Det får i så fall ankomma på honom att vid behov ge före- läggande om komplettering. I den mån komplettering behövs redan för att bedöma behörighetsfrågan måste föreläggande ges av den konkursdomare till vilken ansök— ningen kommit in. För att undvika tids- förlust bör föreläggandet då lämpligen om- fatta även annan komplettering som be- hövs. Visar det sig därefter att annan kon- kursdomare är behörig, skall handlingarna sändas till denne.
Sökanden skall underrättas, när hand- lingarna sänts till annan konkursdomare.
45.
När hinder att upptaga ansökningen ej föreligger, skall den prövas i sak och god man förordnas, om det inte saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Gäldenären har t.ex. just misslyckats med försök att få offentligt ac- kord och åberopar ej några omständigheter som rimligen kan motivera en ny förhand- ling, t.ex. att föreskriven förhandsanslut- ning inte kunnat uppnås i tid på grund av att utländska borgenärer varit svåranträff- bara. Någon gång kan gäldenärens egna uppgifter tänkas visa, att ackord ej gärna kan komma i fråga. Det är t.ex. utsiktslöst, att han skall kunna fullgöra bjudet ackord och att borgenärerna vid sådant förhållande skall godtaga eller rätten kunna fastställa det. Prövningen enligt förevarande para- graf syftar dock inte till mera än att sovra bort de fall då ansökningen med fog kan antagas ha tillkommit i uppehållande eller annat ovidkommande syfte.
Om ansökningen upptages och förutsätt- ningarna för godmansförordnande är för handen, skall förordnande meddelas genast, dvs. konkursdomaren skall utan dröjsmål överväga saken och söka finna lämplig god man (5 5).
Det ligger i sakens natur, att om konkurs-
domaren finner att ansökningen ej kan bi- fallas, beslut härom genast skall meddelas. Särskild föreskrift härom synes ej påkallad. Talan mot sådant beslut får i vanlig ord- ning föras i hovrätten (43 5).
Enligt andra stycket skall utmätningsman- nen, dvs. kronofogdemyndigheten, i gälde- närens hemvist underrättas när god man förordnas. Utmätningsmannen bör därefter i förekommande fall taga kontakt med gode mannen om utmätning blir aktuell (jfr 8 5). Förordnandet av god man är annars inte förenat med någon särskild publicitet, som ju lätt kan vara till skada om gäldenären driver rörelse.
Enligt 445 går beslut om förordnande av god man i verkställighet utan hinder av att ändring söks, om ej annat förordnas. Gode mannen bör omedelbart ta sig an ärendet, om han ej redan är inkopplad, och lämna gäldenären erforderliga anvisningar t.ex. om att ej utan gode mannens medgivande skuldsätta sig eller betala skuld som skulle omfattas av ackordet. Borgenärerna får kän- nedom om läget i och med att förhand- lingar tas upp med dem.
De allmänna befogenheter som enligt be- redningens förslag tillkommer god man vid ackordsförhandling skall enligt det norska förslaget i allmänhet anförtros åt en gjelds- nevnd på två till fyra personer samt en- ligt det danska förslaget åt två tillidsmaend. Beredningens sakkunniga har ansett, att nå- got behov av att kunna utse två eller flera gode män ej finns hos oss. Däremot har uttalats önskemål om att vikarie skall kun- na förordnas (se 5 5).
55.
Enligt 45 andra stycket AckL gäller, att om gäldenär som är köpman har till god man föreslagit någon som av förening av köpmän eller andra näringsidkare eller auk- toriserad handelskammare erhållit bemyndi- gande att vara god man vid ackordsför- handlingar, skall denne förordnas. Härvid förutsätts, att föreningen eller handelskam- maren fått tillstånd av den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer — f.n. kommers-
kollegium8 — att meddela sådant bemyndi- gande och att den föreslagne ej är olämplig eller obehörig. Den nuvarande regleringen har synts onödigt omständlig. I förslaget sägs i stället mera allmänt, att den som utses till god man skall kunna antagas åt- njuta borgenärernas förtroende och i öv- rigt vara lämpad för uppdraget. Sådant förtroende är en grundförutsättning för att ackordsförhandlingen skall ha utsikt till framgång.
Som uttalats i den allmänna motiveringen bör den som förordnas till god man vara juris kandidat. Något ovillkorligt krav här- på har ej uppställts, utan även annan person som har erforderliga juridiska kunskaper bör kunna förordnas. Gode mannen bör även ha god insikt i ekonomiska ting, erfaren- het i konkurs- och ackordsfrågor samt för- handlingsvana.
Läderföreningen har ifrågasatt, om det inte borde i lagtexten anges att gode man- nen skall vara väl känd bland borgenärerna. En sådan bestämmelse synes dock knappast lämplig.
När gäldenären till god man föreslår nå- gon som inte är känd för konkursdoma- ren, bör den föreslagnes kvalifikationer i regel styrkas med intyg från handelskam— mare eller ackordscentral eller på annat tro- värdigt sätt. Om den föreslagne brukar an- vändas i orten som god man i ackordsären- den, är naturligtvis något särskilt bevis ej erforderligt. Även annars kan den föreslag- nes allmänna kvalifikationer vara klara. Så bör t.ex. vara fallet, om vederbörande är en välrenommerad affärsjurist. Beredningen framhöll i promemorian, att konkursdoma- ren i övrigt vid behov bör t.ex. genom för- frågan hos närmaste handelskammare bilda sig en uppfattning om den föreslagnes lämp- lighet för uppgiften. I anledning härav har advokatsamfundet framhållit, att det ej bör komma i fråga att advokat skall be- höva styrka sin lämplighet genom intyg från organisation som förestås av person utan juridisk kompetens. Såsom framgått av det föregående torde en advokat i allmänhet böra utan vidare godtagas som god man. Detta kan emellertid ej gälla villkorslöst.9
Det synes kunna överlämnas åt konkurs— domaren att avgöra, hur han lämpligen bör förfara. Har ej någon viss person föreslagits till god man, bör konkursdomaren i regel inhämta förslag från någon lämplig organi- sation.10 Man bör undvika att till god man utse någon gäldenärens rådgivare, om det kan råda någon tvekan om hans objektivi- tet.
Föreskriften i 45 AckL om att den som är omyndig eller i konkurs ej får förordnas till god man har ej behållits i förslaget. Det är ändå uppenbart, att sådan person ej kan komma i fråga.
Enligt AckL gäller, att vissa anförvanter till gäldenären ej får utses till god man (45 sista st.). I förslaget har mera allmänt stad- gats, att till god man ej får utses någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom. Bedömningen får grundas på de faktiska förhållandena i det särskilda fallet och ej uteslutande på släktskapsbanden. En nära vän till gäldenären kan vara lika litet lämpad som vissa släktingar. En nära släk- ting till föreståndaren för en gäldenärens rörelse torde ej heller böra komma ifråga.
Nu gällande regel i 45 AckL om förbud för vissa tjänstemän vid rätten att vara god man hade i det remitterade utkastet vid- gats till att omfatta alla tjänstemän vid den aktuella domstolen, såväl domare som öv- rig personal. 1 överensstämmelse med vad som förordats av advokatsamfundet före- slår beredningen nu, att förbudet även skall gälla befattningshavare vid annan dom- stol.11 Samfundet har ansett, att uttryckligt förbud också bör gälla i fråga om krono- fogde och åklagare. Beredningen håller före, att det finns skäl att vidga de förbud att
8 1 5 i kungörelsen d. 30 sept. 1921 (nr 574) med vissa bestämmelser angående förvärv av tillstånd att bemyndiga gode män vid ackordsförhandling utan konkurs. ” Jfr 21 kap. 5 5 RB. 10 Om förmånsrätten för skatter skulle av- skaffas, lär väl ofta kronan bli en av de större borgenärerna vid ackordsförhandling. I så fall kan samråd lämpligen ske även med länsstyrelse. " Jfr JO 1964 s. 504 ff ang. lämpligheten av överrättsdomare såsom rättens ombudsman i konkurs.
vara konkursförvaltare som utfärdats för vissa tjänstemänl? till att även gälla upp- drag som god man vid ackordsförhandling.13 Frågan torde böra regleras i administrativ ordning.
Sista stycket av paragrafen innehåller be- stämmelser om entledigande av god man. De är tillämpliga under hela förfarandet. Gode mannen kan bli hindrad att fullgöra sitt uppdrag eller visa sig olämplig och bör i så fall kunna ersättas med någon annan. Prövningen ankommer på konkursdomaren, som kan handla av eget initiativ. Men ent- ledigande kan också begäras —— förutom av gode mannen själv — av den vars rätt är beroende av saken, dvs. i första hand gälde- nären och borgenär som skulle omfattas av ackordet. Även annan borgenär, t.ex. inne- havare av företagsinteckning, kan göra framställning om entledigande. Gode man- nen skall beredas tillfälle att yttra sig över framställning som görs av annan. Om gode mannen entledigas, skall ny god man ut- ses. Entledigande går enligt 445 i verkstäl- lighet utan hinder av att ändring söks, om ej annat förordnas.
Enligt förslaget kan vikarie förordnas för god man. För vikarien skall gälla samma bestämmelser som för gode mannen. I fortsättningen talas därför som regel ej sär- skilt om vikarien.
65.
Gäldenären behåller i princip rådigheten över sin egendom under hela ackordsför- handlingen. Trots detta är enligt förslaget borgenärernas rätt att erhålla betalning ge- nom utmätning och att få gäldenären för- satt i konkurs begränsad. Det är bl.a. med hänsyn härtill angeläget, att gäldenären ej missbrukar sin rådighet. I förslaget åläggs det därför honom att samråda med gode mannen. Kronofogdeföreningen har före- slagit, att en uttrycklig bestämmelse tas upp om att gäldenären skall rätta sig efter gode mannens råd och anvisningar. Beredningen anser, att det skulle vara att gå för långt att ålägga gäldenären en ovillkorlig skyldig- het i detta hänseende. Om gäldenären miss-
sköter sig, kan godmansförordnandet åter- kallas och det inledda ackordsförfarandet därigenom bringas att upphöra.
Gode mannen skall övervaka, att gälde- nären beaktar borgenärernas bästa. Vissa av dem berörs särskilt nära av den fort— satta förvaltningen. I första hand gäller detta innehavare av företagsinteckning, ehu— ru de såsom förmånsberättigade i princip ej omfattas av ackordet och alltså inte har rösträtt vid förhandlingen. Den företags- intecknade egendomen kan behöva säljas under förhandlingens gång och förvandlas då i pengar som i princip ej omfattas av inteckningen. Det är angeläget, att borge- närens rätt inte försämras genom en sådan åtgärd utan att han medgett det eller sä- kerheten ändå uppenbart förslår. Gode mannen bör i frågor som sålunda särskilt berör vissa borgenärer samråda med dem för att få underlag för sin bedömning. Så torde också f.n. regelmässigt ske i prakti- ken. Det torde f.ö. vara så mycket mera angeläget för gode mannen som företags- inteckningshavaren enligt förslaget har rätt att få utmätning av den intecknade egendo— men. Saken har emellertid bedömts vara så angelägen, att en särskild rekommenda- tion har intagits i lagtexten. Genom att borgenären på detta sätt får information om vad som försiggår har han möjlighet att tillvarata sin rätt. Om han finner att gode mannen handlar olämpligt, kan han begära att denne entledigas (5 & sista st.). Finner han situationen riskabel, kan han söka gäl- denären i konkurs (jfr 7 5 andra st. och 19 53 andra st.).
Samråder gäldenären ej med gode man- nen eller handlar han i strid mot dennes mening eller underlåter han att biträda gode mannen i erforderlig utsträckning, skall denne anmäla saken till konkursdomaren, som kan återkalla godmansförordnandet. Ett sådant beslut går enligt 44é i verkstäl- lighet utan hinder av att ändring söks, om
12 Se SFS 1965:687, 34 å, och 1964: 739, 56 %. (Betr. polisman se SFS 1965: 686, 795 andra st.). 13 Motsvarande gäller beträffande tillsynsman (39 5).
ej annat förordnas. Verkan av godmans- förordnandet förfaller därvid omedelbart (9å andra st.). Detta medför i sin tur att även borgenär, vars fordran skulle omfattas av ackord, kan få konkursansökan prövad i vanlig ordning.
Det kan även tänkas, att gäldenären själv finner att förutsättningar saknas för ackord eller av annan anledning önskar avbryta förfarandet. Några vägande skäl mot att i så fall godmansförordnandet återkallas på hans begäran synes ej föreligga i detta ske- de. Någon bestämmelse om att förfarandet skall avbrytas på gäldenärens begäran torde ej behövas. Sedan beslut om ackordsför- handling meddelats, gäller bestämmelserna i27 & av förslaget.
När anmälan inkommer, skall konkurs- domaren pröva, om det föreligger tillräck— liga skäl till återkallelse. Självfallet bör inte vilken försummelse som helst föran- leda, att godmansförordnandet återkallas, utan den måste vara av mera allvarlig na- tur. Allmän nonchalans eller bristande god vilja från gäldenärens sida kan emellertid vara tillräcklig anledning. Gäldenären bör normalt få tillfälle att yttra sig innan kon- kursdomaren fattar sitt beslut, men om gäl- denären håller sig undan eller hans hörande annars kan beräknas ta lång tid, måste sa— ken ändå avgöras.
Rättsverkningarna av godmansförordnan- det bör ej upprätthållas längre än som be- hövs. Man kan tänka sig, att gode mannen vid sin utredning finner att det saknas skä- lig anledning till antagande att ackord skall komma till stånd. Han skall då anmäla sa— ken till konkursdomaren för prövning, hu- ruvida inte godmansförordnandet bör åter— kallas. Sådan anmälan bör ske utan dröjs- mål.
Det har synts befogat, att även borgenär får påkalla prövning av fråga om återkal- lelse. Detta gäller både sådan borgenär som skulle omfattas av ackordet och annan, t.ex. företagsinteckningshavare. Enligt förslaget skall gode mannen höras. Om borgenären anser att hans rätt är i fara, kan han även söka gäldenären i konkurs (jfr 7 och 19 55).
Om uppgörelse träffas med borgenärerna,
finns ej någon anledning att godmansför- ordnandet skall bestå. Gode mannen skall därför enligt sista stycket i paragrafen un- derrätta konkursdomaren om saken. Det bör härvid vara tillräckligt, att han styrker sin uppgift med en kopia av uppgörelsen. Konkursdomaren skall genast återkalla för- ordnandet. Härvid blir 95 andra stycket tillämpligt.
7 534
I förevarande paragraf regleras möjligheter- na att få gäldenären försatt i konkurs, sedan god man förordnats. (Jfr 12 & AckL.) För- slaget innebär ej hinder för gäldenären att i inledningsskedet själv söka sig i konkurs. Däremot stadgas inskränkning i borgenärs rätt att framtvinga konkurs, om han skulle omfattas av ackord.
Vilka borgenärer som omfattas av ackord framgår av 11 och 35 55. I princip inskränks ej handlingsfriheten för borgenär, vars ford- ran är förenad med förmånsrätt eller som kan erhålla täckning genom kvittning.15 Med förmånsrätt jämställs säkerhet som be- står i förbehåll om äganderätt. Vid till- lämpning av förevarande 7 Q är det likgiltigt, om borgenärens fordran uppkommit före eller efter godmansförordnandet.
Enligt förslaget får konkursansökan ej prövas utan att gode mannen fått tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen är tillämplig även om konkursansökningen inkommit in- nan god man förordnats, däremot ej om konkursbeslut redan meddelats. Det bör till- ses, att yttrande från gode mannen inhämtas så snart som möjligt. Om gode mannen fin- ner att det saknas skälig anledning till an- tagande att ackord kan komma till stånd eller han anser att borgenärens rätt är i fara, bör han ej motsätta sig ansökningen. Gäldenären har t.ex. åsidosatt gode man- nens anvisningar enligt 6 å. I andra fall
14 I det remitterade utkastet reglerades kon- kursfallet i 8 % och möjligheterna till ut— mätning i 7 5. 15 En annan sak är, att i stället 6 & KL i viss utsträckning medför hinder mot att få gäldenären försatt i konkurs.
bör gode mannen regelmässigt begära, att ansökningen förklaras vilande enligt andra stycket i förevarande 7 &. Konkursdoma- ren eller rätten är ej bunden av gode man- nens ställningstagande men bör självfallet beakta hans argument. Om det finns sär- skilda skäl till antagande att borgenärens rätt är i fara, t.ex. genom gäldenärens fort- satta förfogande över sin egendom, skall ansökningen prövas i vanlig ordning. Sö— kanden bör givetvis få tillfälle att yttra sig över vad gode mannen anfört.
När konkursansökan förklaras vilande, gäller beslutet i avvaktan på frivillig upp- görelse med borgenärerna eller ansökan från gäldenären om offentlig ackordsförhandling (jfr 9 5). Borgenär, som för säkerhets skull vill ha en konkursansökan liggande för det fallet att överenskommelse ej träffas och ej heller ackordsförhandling inleds, kan ge in sådan ansökan och samtidigt ange, att han ej har något att invända mot att den för- klaras vilande. I så fall bör han lämp- ligen ha samrått med gode mannen och kan eventuellt låta en framställning från denne om vilandeförklaring åtfölja kon- kursansökningen. Konkursdomaren skall ex officio ta upp saken, när förutsättningar— na för att låta ansökningen vila ej längre är för handen. Tvåmånadersfristen kan t.ex. ha löpt ut utan att gäldenären sökt offentlig ackordsförhandling (9 5) eller gäldenären har underlåtit att följa kompletteringsföre- läggande och bristen kvarstår (14 5). Om konkursmålet hänskjutits till rätten, får förutsättas, att konkursdomaren ofördröjli- gen informerar denna, när målet bör åter— upptagas.
85.
Har utmätning skett innan god man för- ordnats, skall förfarandet fortgå i vanlig ordning, ehuru återvinning kan komma i fråga enligt 21 å i förslaget. När utmätning sker efter att god man förordnats, griper första stycket i förevarande paragraf in. Om utmätningsmannen genom underrättelse enligt 45 andra stycket eller eljest, t.ex. ge- nom uppgift av gäldenären eller gode man-
nen, känner till att god man förordnats, skall han underrätta denne om utmätningen. Det bör ske utan dröjsmål. Den utmätta egen- domen får enligt förslaget ej säljas utan gode mannens medgivande annat än om den är underkastad snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård (jfr 40 & UL och 61 å andra st. KL). Vad som inflyter efter försäljning eller på annat sätt, t.ex. genom frivillig betalning i samband med utmätningsförrättning,la får ej heller utbetalas till borgenären utan gode marinens medgivande. Gode mannen kan mot denna bakgrund förhandla med utmät- ningssökanden, när det är lämpligt, och söka få till stånd en överenskommelse.”
Om offentlig ackordsförhandling följer och utmätningsärendet fortfarande är an- hängigt, griper andra stycket i paragrafen in. Förfarandet skall då nedläggas, om gode mannen begär det, och utmätningen gå åter.ls I så fall förfaller också den förmåns- rätt som kan ha uppkommit genom utmät— ningen. Genom att initiativ från gode man- nens sida förutsätts kommer denne alltid att ha vetskap om att förfarandet läggs ned. Har borgenären redan fått betalt, kan åter- vinning tänkas komma i fråga.19
I tredje stycket i förevarande paragraf i förslaget föreskrivs, att om utmätnings- sökanden hade särskild förmånsrätt i den egendom vari han fått utmätning, förfaran- det fortgår utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena. F.n. har blott pant- och retentionsrättshavare sådan rätt, när offentlig ackordsförhandling inletts resp. konkurs kommit till stånd (13 & AckL och
"3 Jfr 74 & UL och s. 281 ff i beredningens betänkande Utsökningsrätt III (SOU 1964: 57). Beträffande utmätning som skett före god- mansförordnandet bör gode mannen också i allmänhet upptaga förhandling under åbe- ropande av de återvinningsmöjligheter som kan föreligga vid offentligt ackord eller konkurs. 18 Beredningen förutsätter, att tillämpningsfö- reskrifterna till UL utformas så att utmät- ningssökanden i fall av här aktuell art kan återfå vad han erlagt till det allmänna i ut- mätningsärendet. 19 Jfr Lawski s. 65 betr. läget i konkurs (anm. 4 under 24 5).
>.- —I
23 5 andra st. jämfört med 195 5 KL). Av- steg görs dock enligt gällande rätt i fråga om hyresvärd och jordägare, som har rätt att hålla kvar egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.20 Någon sådan särbestämmelse har ej uppta- gits här (jfr även 20 5 i förslaget). Den praktiska betydelsen har synts ringa. I KL har frågan en annan räckvidd. Beredningen avser att i samband med arbetet på en ny förmånsrättsordning överväga, huruvida re- tentionsrätten för hyresvärd och jordägare överhuvud skall bestå. Detta kan föranleda, att den aktuella bestämmelsen i 195 5 KL utgår. Den skillnad mellan lagen om ac— kordsförhandling och KL som genom för- slaget uppkommer, åtminstone för en över- gångstid, torde knappast komma att med- föra några praktiska olägenheter. Som be- rörts i den allmänna motiveringen innebär beredningens förslag, att bl.a. innehavare av företagsinteckning jämställs med pant- och retentionsrättshavare i fråga om rätten till utmätning. Även härutinnan kommer att föreligga en skillnad mot vad som gäller enligt KL, där rätten till utmätning ej in- skränks för pant— och retentionsrättshava- re, medan innehavare av företagsinteckning är underkastad de regler som gäller för fordringar i allmänhet (23 och 24 55 KL). Någon ändring i KL synes emellertid ej böra ske på denna punkt. Det naturliga är att förvaltaren sköter realisationen av det egendomskomplex som företagsinteckningen omfattar.21 Det bör f. ö. observeras, att ut- delningsrätten i konkurs för företagsinteck- ningshavaren förutsätter bevakning i vanlig ordning till skillnad mot vad som gäller för pant- och retentionsrättshavare (123 5 första st. jfr 195 5 KL). Det skulle uppen- bart inte vara lämpligt, att den företagsin- tecknade egendomen under konkurs realise- rades genom utmätningsaktioner av före- tagsinteckningshavare.
Om utmätningssökanden har en fordran som är förenad med allmän förmånsrätt, bör det i regel ej förekomma att gode mannen motsätter sig att utmätningsförfarandet har sin gilla gång.
I fråga om utmätning av bl.a. fast egen-
dom kan tänkas, att ärendet är anhängigt hos överexekutor (se 995 UL). Det torde kunna förutsättas, att i sådant fall överexe- kutor får kännedom om godmansförord- nandet —— genom utmätningsmannen, gode mannen eller gäldenären — så att han i vad på honom ankommer kan iakttaga vad som gäller enligt förevarande 8 5.
95.
Som framgått av det föregående bör gode mannen göra anmälan enligt 6 5 andra stycket så snart han anser, att det ej finns tillräckliga förutsättningar för att få ackord till stånd. Detsamma gäller, när gäldenären försummar att samråda med gode mannen eller handlar i strid mot dennes mening. Anmälan kan medföra att godmansförord- nandet återkallas. I övrigt har gode mannen och gäldenären två månader på sig för att komma in med ansökan om offentlig ac- kordsförhandling. Tvåmånadersfristen är alltså en yttersta gräns.
Om gäldenären inom den angivna fristen sökt offentlig ackordsförhandling men an- sökningen på grund av underlåten komplet- tering eller vägran från gäldenärens sida att avlägga ed22 ej leder till någon förhand- ling, förfaller verkan av att god man förord- nats. Uttrycklig bestämmelse härom har ta- gits in i 14 5 och 15 5 andra stycket. Effek- ten inträder även om tvåmånadersfristen till äventyrs ännu ej skulle ha löpt ut.
Som angetts i 6 5 skall gode mannen, om uppgörelse träffas med borgenärerna, an- mäla förhållandet till konkursdomaren, som då genast skall återkalla förordnandet.
Bland de i andra stycket angivna fallen då verkan av godmansförordnandet ome- delbart förfaller ingår ej, att god man ent- ledigas enligt 5 5 sista stycket. Därmed har ju ej förfarandet avbrutits, utan det skall i
2" Ang. grunden till undantaget se NJA II 1921 s. 622. 21 Se f.ö. den skillnad som i 81 5 KL före- ligger mellan dessa kategorier av förmåns- berättigade (jfr prop. l967:113). 22 Se dock även 16 5 första st. andra punk- ten.
stället fortsättas av ny god man. Tvåmåna- dersfristen räknas från det första godmans- förordnandet.
Offentlig ackordsförhandling
Detta avsnitt, som omfattar 10—34 55, be- handlar det andra skedet i ackordsförfa- randet, dvs. den offentliga ackordsförhand- lingen. Det börjar med ansökan om inle- dande av förhandling och slutar med kon— kursdomarens eller rättens fastställelsepröv- ning.
10 5.
Paragrafen har i väsentliga hänseenden sin motsvarighet i 32 5 AckL.
Ansökan om offentlig ackordsförhandling skall enligt första stycket i paragrafen jäm- fört med 9 5 göras inom två månader från godmansförordnandet. Försitts tidsfristen, kan offentlig ackordsförhandling ej komma till stånd utan att nytt godmansförordnan- de meddelas. För att ansökan om offentlig förhandling skall kunna tas upp förutsätts givetvis att förordnandet fortfarande äger bestånd. Annars kan ju inte förebringas nå- gon ansökan som fyller föreskrifterna i 12 5. Ansökningen skall göras hos den konkurs- domare som förordnat gode mannen, även om gäldenären bytt konkursforum.
Såsom antytts i den allmänna motivering- en fordras inte för inledande av ackordsför- handling att gäldenären försökt få under- handsuppgörelse till stånd. Om han anser det mera ändamålsenligt att gå direkt på offentlig förhandling, står det honom fritt.
Vid konkursenkäten framfördes kritik mot dispositionen av AckL. Det uttalades, att man måste gå till bestämmelser på skilda håll i lagen för att finna vilka krav som ställs på ett offentligt ackord. Det gjordes också gällande, att bestämmelserna därom fått en alltför undanskymd placering. Be- redningen har därför i förevarande lagrum samlat de villkor som lagen ställer upp.
1 andra stycket av paragrafen anges, att ackord får avse att gäldenärens skulder skall nedsättas och betalas på visst sätt, i den mån borgenär inte har förmånsrätt. Som
framgår av 35 5 andra stycket kan emeller— tid ackord i viss utsträckning även komma att omfatta förmånsberättigade fordringar. Av 11 5 följer, att möjlighet till kvittning och säkerhet som består i förbehåll om äganderätt jämställs med förmånsrätt som hinder mot deltagande i ackordsförhandling.
Ackord behöver enligt förarbetena till AckL ej gå ut på att fordringarna reduce- ras till beloppet utan kan bestå i enbart be- talningsanstånd eller i en reglering av sättet för betalningens erläggande.23 Det har upp- lysts inom beredningens sakkunnigkrets, att tvekan på sina håll råder om tillåtligheten av rena moratorieackord. För att undan- röja ovisshet har beredningen i fjärde styc- ket uttryckligen angett, att ackord får avse att gäldenären endast får betalningsanstånd eller annan särskild eftergift.
Ackordscentralen har i sitt remissyttran— de framhållit, att frågan hur ackordsförslag bör bedömas från företagsekonomiska syn- punkter har satts på sin spets i samband med att byggnadsföretag med balansomslut- ning av åtskilliga miljoner kr kommit i be- talningssvårigheter. Man har då tillgripit of- fentligt ackord för att åstadkomma »mora- torium» som ej kunnat genomföras på annat sätt, ehuru det ej kunnat avgöras huruvida betalning kunde ske i avsedd ordning. Det har stått klart, att betydande värden kunde räddas åt fordringsägarna genom att förut- sättningar skapats att upprätthålla verksam— heten. Finansieringsföretagens förening har utvecklat liknande synpunkter. Enligt bered— ningens mening möter ej hinder att fast- ställa ackord i sådana fall, om det bedöms vara till borgenärernas bästa.
Även avvecklingsackord i egentlig mening är möjliga enligt förslaget. Villkoren i andra och tredje styckena gäller även i sådana fall. Sålunda måste anges en minstadividend som fyller de krav som ställts upp och betal- ningstiden för denna får ej överskrida den tidsfrist som sägs där. Om man räknar med att avvecklingen skall ge mer än minstadivi-
23 Se 1911 års betänkande s. 491 (jfr även 1859 års förslag till konkurslag s. 68, Lawski s. 243 och Welamson I 5. 720 f).
denden, bör ackordsförslaget eller godmans- berättelsen innehålla åtminstone en ungefär- lig uppgift om hur mycket som ytterligare kan påräknas i utdelning.
I fråga om de allmänna villkoren för ackord innehåller förslaget betydelsefulla ändringar i förhållande till AckL. Minsta- dividenden har sålunda satts till 25 procent, medan det enligt 32 5 4) AckL krävs 50 procent. I överensstämmelse med vad som gäller enligt AckL får minstadividenden un- derskridas, om alla berörda borgenärer god- känner det. Men därutöver skall enligt för- slaget lägre dividend än 25 procent också kunna godtagas, när synnerliga skäl före- ligger därtill. Sådana skäl kan t.ex. vara att gäldenären till följd av sjukdom eller av annan orsak kommit på obestånd utan eget vållande. Om gäldenären är ett döds- bo, kan utredningen visa, att detta bara kan ge viss lägre dividend, men underhands- uppgörelse stöta på någon borgenärs mot- stånd trots att ackord uppenbart är att före- draga framför konkurs. Som framhållits i den allmänna motiveringen har de övriga ländernas kommitterade och beredningen preliminärt enats om den lösning beträffan- de minstadividenden som förslaget innehål- ler.
I likhet med vad som nu gäller skall enligt beredningens förslag betalningstiden för minstadividenden ej få överstiga ett år från att ackordet fastställts, medan någon tids- gräns ej gäller för den eventuellt överskju- tande delen.24 I enlighet med önskemål i ett par remissyttranden har i lagtexten marke- rats, att tidsfristen endast avser den legala minstadividenden, dvs. 25 procent eller den lägre procentsats som undantagsvis kan medges.
Det förekommer, att vissa kategorier av borgenärer enligt sina fordringshandlingar skall få betalt först efter de vanliga borgenä- rerna. Som exempel på sådana fordrings- handlingar kan nämnas förlagsbevis.25 Man kan också tänka sig det fallet att intressen- ter i ett företag som kommit i ekonomiskt trångmål lånar ut medel till företaget för att stötta det och därvid sätter sig själva efter de vanliga borgenärerna. Vid ackord
kan efterställda borgenärer ej gärna lämnas utanför, med verkan att de har kvar sina fordringar oreducerade medan skulderna till de vanliga borgenärerna reduceras genom ackordet. De skulle i så fall, om gäldenä- rens affärer sanerats genom ackordet, senare kunna driva in sina fordringar helt och bli bättre ställda än de vanliga borgenärer- na i stället för tvärtom. Å andra sidan kan de efterställda fordringsägarna ej i samband med ackordet tillerkännas någon betalning utan att de vanliga borgenärerna tillgodo- setts till fullo. Följden blir, att om vanliga borgenärer endast får viss procent, de efter- ställda fordringarna måste bringas att bort- falla i samband med ackordet. Kravet på 25 procents minstadividend är självfallet ej uppfyllt, när efterställda borgenärer ej får någon utdelning. För att ackord skall kun- na komma till stånd i hithörande fall torde därför bli nödvändigt, att de efterställda borgenärerna avstår från sina fordringar. Gäldenären eller gode mannen måste söka träffa uppgörelse härom med dem och in- förskaffa bevis om saken. Godmansberättel- sen bör innehålla uppgifter om vad som förekommit i denna del.
Inom beredningen har även diskuterats, huruvida böter och därmed jämställda viten, som enligt 17 kap. 18 5 HB är ställda efter vanliga fordringar, berörs av ackord eller ej. Vad som gäller härom kan vara tveksamt. Med dessa anspråks straffrättsliga natur och de regler som gäller om verkställigheten sy- nes bäst överensstämma, att de överhuvud ej ingår i ackordsförfarandet.26 Detta kan medföra svårigheter att genomföra ackord, när gäldenären häftar för betydande böter eller viten.
24 NJA II 1921 s. 569 f. Welamson I 5. 727.
'—5 Jfr Benckert/Hessler, Förmånsrättsordning- en (komp. 1967) s. 46. — Spörsmål om ställ- ningen vid offentligt ackord och under- handsackord för de borgenärer som ställt sig i efterhand har upptagits till behandling av H. Jakhelln i TfR 1967 s. 448 ff. #6 Böter och offentligrättsliga viten är undan- tagna från de anspråk som omfattas av den på s. 74 vid not 2 omtalade reformen (se prop. 1965: 160 s. l4f, 22'och 40). Jfr även Benckert/Hessler, a.a. s. 46.
Mot bakgrunden av vad här sagts om böter, viten och andra efterställda fordring- ar framhävs i förslaget särskilt, att förut— sättningen att ackordet skall ge lika rätt endast gäller för likaberättigade borgenärer. Detta innebär sannolikt ej någon saklig änd- ring av vad som nu gäller. Det kan anmär- kas, att förmånsberättigad borgenär, på vil- ken andra punkten i 11 5 andra stycket är tillämplig, i ackordsförfarandet jämställs med vanlig oprioriterad borgenär till den del hans fordran saknar täckning i den egendom som omfattas av förmånsrätten (jfr f.ö. 17 kap. 15 5 HB). Motsvarande gäl- ler självfallet kvittningsberättigad borgenär i den mån hans fordran ej täcks av hans skuld. Med förmånsrätt jämställs enligt 11 5 första stycket säkerhet som består i förbehåll om äganderätt.
Som utvecklats i den allmänna motive- ringen innehåller förslaget den nyheten i för- hållande till AckL att ackordsförslag får innehålla bestämmelse om att alla likaberät- tigade borgenärer skall få full betalning in- till visst belopp (tredje st.). Bestämmelsen är avsedd för sådana fall då det bedöms vara till fördel för ackordsförhandlingen att borgenärer med små fordringsbelopp får full likvid och på så sätt hålls utanför för- farandet. Om en bestämmelse i detta syfte tas in i ackordsförslaget, skall även andra i övrigt likaberättigade borgenärer få full likvid intill samma belopp?" Något maximi- belopp har ej angivits. Beloppet får be- stämmas från fall till fall efter vad som är lämpligt. En gräns vid 250—300 kr har dis- kuterats, men varje fix gräns blir snart för- åldrad. Det bör ej göras så stort avsteg från likarättsprincipen att ackordsdividenden av- sevärt påverkas, om inte alla borgenärer som ej får full betalning ställer sig positiva. Om ackordsförslag med klausul om full betalning intill visst belopp antagits av bor— genärerna, torde någon anledning att vid fastställelseprövningen särskilt pröva lämp- ligheten ej föreligga annat än om viss borgenär av den orsaken bestritt faststäl- lelse.
I den mån full betalning skall utgå be- handlas fordringarna enligt 11 5 tredje
stycket i förslaget som förmånsberättigade. Till den delen omfattas de alltså ej av ac- kordet.
Förfallna småskulder som enligt ackords- förslaget skall få full betalning bör betalas så snart beslut om fastställelse av ackordet vunnit laga kraft.
Enligt andra punkten i tredje stycket av förevarande 105 får avvikelse till nackdel för viss borgenär förekomma, om denne godtagit avvikelsen. Bestämmelsen är själv- fallet tillämplig även om det är flera som blir lidande men de medgett detta.
I sista stycket av paragrafen erinras om att ackordsförslaget skall prövas av borge- närerna och fastställas av konkursdomaren eller rätten (jfr 26 5 AckL).
115.
Paragrafen ersätter 14 5 AckL och reglerar, vilka som får deltaga i ackordsförhand- lingen.
Att en fordringsägare ej får deltaga i för- handlingen medför i princip, att han inte heller omfattas av ackordet (35 5). Ackords- förhandlingen innebär därför ej samma in- skränkning i sådan borgenärs handlingsfrihet som för andra borgenärer i fråga om möjlig- heten att få gäldenären försatt i konkurs eller att få utmätning till stånd. Delvis i överensstämmelse med gällande lag inne— håller förslaget dock vissa restriktioner (19 och 20 55).
I första stycket anges till en början, att — förutom förmånsberättigad borgenär — även borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvittning (se 36 5) står utan- för ackordsförhandlingen. Vidare har upp- tagits en bestämmelse enligt vilken med för- månsrätt jämställs säkerhet som består i förbehåll om äganderätt. Borgenär som så- kerställt sig på sådant sätt kommer alltså att stå utanför förhandlingen på samma
27 Om gränsen sätts vid 300 kr och ackords- procenten är 50, skall t.ex. en fordran på 250 kr betalas fullt, en fordran på 500 kr få full likvid intill 300 kr och 50 procent av återstående 200 kr osv.
sätt som den vars fordran är förenad med för-månsrätt. Detta torde stå i överensstäm- melse med vad som f. n. praktiseras åtmins- tone vid underhandsackord.28 I överensstäm- melse med AckL föreslås vidare i första stycket, att borgenär, vars fordran uppkom- mit efter att beslut om ackordsförhandling meddelats, inte skall deltaga i denna. Sådant beslut meddelas enligt huvudregeln i 16% första stycket genast sedan gäldenären av- lagt ed. Förhandlingen kommer alltså att avse även de fordringar som uppkommit under tiden från godmansförordnandet och till dess förhandlingen inletts. Det får där- för förutsättas, att gode mannen vinnlägger sig om att övervaka att gäldenären under denna tidrymd bara gör kontantaffärer. En- ligt vad som upplysts av ackordscentralens avdelning i Stockholm erhåller gäldenären i de insolvensfall som handläggs av avdel- ningen regelmässigt en skriftlig instruktion av bl. a. denna innebörd.
Enligt andra stycket första punkten får borgenär, vars fordran är förenad med för- månsrätt, deltaga i ackordsförhandlingen i den mån han avstår från förmånsrätten. Motsvarande gäller borgenär som har rätt till kvittning. Vad angår förmånsberättigade med allmän förmånsrätt (dvs. förmånsrätt som ej är begränsad till viss egendom) bör ackordsförhandling överhuvud ej förekom- ma utan att trygghet finns för betalning till dem. Avstående från förmånsrätt kan däremot bli mera aktuellt, när fråga är om särskild förmånsrätt (dvs. sådan som gäller i viss egendom) och egendomen ej förslår. Borgenären kan då vilja deltaga i ackords- förhandlingen för den del av hans fordran som saknar täckning. Om borgenären ej vill göra något sådant avstående, hör han likväl ej i fråga om den del av fordringen som sak- nar täckning vara bättre ställd än en vanlig oprioriterad fordringsägare (jfr 17 kap. 15 & HB). Som en nyhet har därför i 35 å andra stycket införts föreskrift om att den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet, såvitt rör belopp som ej kan uttagas ur egendomen (jfr 168å KL). Lik- nande bestämmelser finns i dansk, finsk och norsk lag. Enligt dessa får bl.a. panthavare
deltaga i förhandlingen för sådan del av sin fordran som ej täcks av panten. Bestäm- melsen kommer för svensk del, till följd av första stycket i paragrafen, att även avse borgenär som för sin fordran har säkerhet i form av äganderättsförbehåll.
Enligt andra punkten i andra stycket får borgenär, om värdet av egendom vari han har särskild förmånsrätt bedöms understiga hans fordran, deltaga i ackordsförhandling- en med den del av fordringen som saknar täckning. Att förmånsrätten bedöms ha ett värde understigande fordringen har bety- delse endast för röstningen. Borgenären får sålunda njuta sin rätt i säkerheten till godo, om egendomen i själva verket har större Värde än som antagits. Borgenär som kan komma att omfattas av ackordet bör ej berövas rösträtt vid förhandlingen. I den mån tvekan råder om värdet av egendo- men synes detta därför böra uppskattas med försiktighet.
I 13 & sista stycket föreslås, att om vär- det av egendom, vari borgenär har särskild förmånsrätt, bedöms understiga fordringen, detta skall anges av gode mannen i boupp- teckningen. Har så skett eller har annars gode mannen eller gäldenären funnit vär- det av egendomen i fråga understiga ford- ringen, skall gode mannen enligt 23 & un— derrätta den borgenär som avses.29 Borge- nären får därefter rösta för det överskju- tande beloppet. Uppkommer tvist genom att anmärkning framställs, gäller reglerna i 26 å andra stycket av förslaget. Den bor- genär som har säkerhet i viss egendom bör naturligtvis även själv överväga, huruvida
28 Från ackordscentralens avdelning i Stock- holm har uppgetts, att överenskommelse brukar träffas med säljaren. I allmänhet tar han tillbaka godset. Om det inte sker, bru- kar det tas för givet att han skall få full betalning. Skulle värdet på godset vara läg- re än den resterande köpeskillingen, be- handlas skillnaden såsom oprioriterad skuld som omfattas av ackordet. 29 Om annan borgenär till äventyrs skulle an- se att sådant fall är för handen och vill att den förmånsberättigade skall utöva sin röst- rätt eller önskar få fordran medräknad i röstberättigade beloppet, kan han påpeka förhållandet för den förmånsberättigade el- ler gode mannen.
säkerheten kan antagas förslå, och kan, om så ej är fallet, framställa yrkande hos gode mannen om att få deltaga i förhand- lingen i motsvarande mån. Det har ej an- setts erforderligt att i dessa undantagsfall kräva särskild anmälan enligt 22% om det fordringsbelopp för vilket borgenären anser sig ha rösträtt.
I fråga om kvittning anses f. n. utan sär- skild föreskrift gälla, att borgenär med mot- fordran ej deltager i ackordsförhandling i den mån kvittningsrätt föreligger.30 I första stycket har, som nyss angetts, förts in en ut- trycklig bestämmelse därom. Enligt andra stycket skall borgenär få deltaga i ackords- förhandlingen i den mån han avstår från rätt till kvittning. Om huvudfordringen över- stiger motfordringen, skall borgenären själv- fallet behandlas som vanlig fordringsägare i fråga om det överskjutande beloppet (jfr första st.). Men borgenären kan bedöma kvittningsrätten så tveksam att han är be- redd avstå därifrån. Någon parallell till vad 13 & sista stycket innehåller om för- månsrätt har ej ansetts böra komma i fråga beträffande kvittning. Det får anses till- räckligt, att båda fordringarna är redovi- sade i bouppteckningen. En annan sak är, att det ibland kan möta vissa svårigheter att avgöra, huruvida enligt 36 & kvittnings- rätt föreligger eller ej.
Enligt 11 & tredje stycket i förslaget räknas oprioriterade fordringar som för- månsberättigade, i den mån de skall få full betalning enligt en sådan klausul som behandlats under 10 &. I enlighet härmed skall borgenärerna ej heller deltaga i ac- kordsförhandlingen med det belopp för vilket de skall få full betalning. De borge- närer som får betalt för hela sin fordran medräknas sålunda överhuvud ej i förhand- lingen. De övriga fordringarna reduceras vid röstning med det belopp för vilket de skall få full betalning.
I sista stycket stadgas i saklig överens- stämmelse med gällande lag, att borgenär får deltaga i ackordsförhandlingen även om hans fordran ej är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.
Paragrafen överensstämmer väsentligen med 2 & AckL. Den anger främst vilka hand- lingar som skall bifogas ansökan om offent- lig ackordsförhandling.
Enligt AckL skall ackordsförslaget inne— hålla uppgift om hur mycket gäldenären bjuder i betalning samt när och hur betal- ningen skall erläggas. Vidare skall anges, om gäldenären vill ställa säkerhet och vari den i så fall skall bestå. Då man ej behöver räkna med betalning annat än i pengar, har föreskriften att betalningssättet skall anges utelämnats i förslaget. Skulle mot all för— modan inträffa att betalning skall erläggas på annat sätt, är uppenbart att förslaget måste upplysa därom. Som säkerhet för ackord kommer i främsta rummet borgen i fråga. I allmänhet är borgen ordnad in- nan ansökningen om inledande av för- handling inges. Beredningen har funnit na— turligt att jämka bestämmelsen så att man närmar sig det normala, nämligen att så- kerhet redan ställts. Om frågan ännu ej klarats av, är det självfallet av intresse för borgenärerna att få veta, huruvida förhand- lingar om borgen eller annan säkerhet på— går. Uppgifter härom kan tas in i godmans- berättelsen. Borgenär, som — enligt vad som allmänt tillämpas — ger t. ex. ackords- central fullmakt att utöva hans rösträtt, kan självfallet härvid föreskriva, att ackords- förslaget för hans del får biträdas endast under förutsättning att borgen ställs eller annan liknande åtgärd genomförs.
Västergötlands och Norra Hallands han- delskammare har föreslagit, att det skall åligga gäldenären att vid ansökningen foga en förteckning som upptager varje borgenärs namn, adress och fordringsbelopp samt bevis om att förteckningen sänts till alla borge- närer. En sådan ordning synes emellertid alltför omständlig.
Den förteckning över boets tillgångar och skulder som omtalas under 2) skall en- ligt förslaget ha upprättats under de senaste två månaderna —— enligt AckL de senaste
30 Se Welamson I 5. 767.
60 dagarna — innan ansökningen om ac- kordsförhandling inges. Det har ej synts be- hövligt, att bouppteckningen, såsom AckL nu stadgar, innehåller uppgift om böcker och andra handlingar som rör boet. Upp- lysning härom får i erforderlig utsträckning lämnas i godmansberättelsen. Närmare fö- reskrifter om bouppteckningens innehåll ges i 13 5.
I 45 & AckL definieras begreppet köp- man. Därmed förstås enligt paragrafen den som är eller under någon del av sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes varit skyldig att föra handelsböc- ker. Motsvarande bestämmelse upptogs som 47% i det remitterade utkastet. Med hänsyn till att termen endast förekom på två ställen i utkastet, nämligen i 12 & under 3) och 13 5, har paragrafen nu fått utgå och lagtexten i stället på de nämnda ställena kompletterats med beskrivning på vilka gäldenärer som där avses. Beredningen har därvid direkt anknutit till bokföringsskyl- digheten (se 1 och 2 åå bokföringslagen d. 31 maj 1929). Detta innebär ej någon änd- ring i sak jämfört med gällande rätt.31 Med uttrycket »bokföringsskyldig under det sista året» avses att inbegripa även det fallet att gäldenären varit bokföringsskyldig under endast en del av nämnda år.32
I förslaget öppnas möjlighet att väcka ta- lan om återvinning, när ackordsförhand- ling kommer till stånd. Eventuella återvin- ningsmöjligheter skall enligt punkt 4) i före- varande paragraf anges i godmansberättel- sen. Det är angeläget, att tvekan ej be- höver råda i frågan hur det skall förfa- ras med vad som eventuellt återvinns. Det är därför önskvärt, att det framgår av ac— kordsförslaget vad som skall gälla. Har upp- görelse om återvinning träffats före till- komsten av ackordsförslaget, hör av prak- tiska skäl vad som skall återgå räknas in i ackordsprocenten. Om frågan ej regleras genom ackordsförslaget, skall enligt 38 å i beredningens förslag vad som återvinns till- komma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats dem enligt detta. Om gode mannen finner åter- vinning möjlig och vad som kan återvinnas
ej är inräknat i ackordsprocenten och sär- skild föreskrift om saken ej heller getts i ackordsförslaget, kan det vara lämpligt att gode mannen, såsom en serviceåtgärd mot borgenärerna, erinrar om vad som gäller en- ligt den nyssnämnda presumtionsregeln i 38?) Ackaörslaget. Förutom återvinning i sådana fall som nämns i KL ger beredning— ens förslag möjlighet till talan enligt 18 5 i 1898 års boskillnadslag om återgång av skifte, enligt 3 & lösöreköpsförordningen om återgång av lösöreköp samt enligt 117å FAL om återkrav av försäkringspremier. Godmansberättelsen skall enligt förevarande punkt 4) även innehålla uppgift om even- tuella möjligheter till sådan talan.
Enligt AckL skall f.n. borgenärer, vilka till antalet utgör minst hälften av de i bo- uppteckningen upptagna oprioriterade bor— genärerna och innehar minst två tredjedelar av sammanlagda beloppet av sistnämnda borgenärers fordringar, ha avgett förklaring att de finner ackordsförslaget antagbart. Syftet härmed är, att ackordsförhandling ej skall inledas utan att faktiska utsikter finns att förslaget kan bli antaget. Det har i svar på konkursenkäten framhållits som en be- tydande nackdel, att konkursdomaren skall i detta skede behöva granska mängder av anslutningsskrifter med åtföljande behörig- hetshandlingar. I fråga om behörighets- handlingarna bör visserligen 41 å i förslaget medföra avsevärd lättnad men detta synes ej tillfyllest. Enligt beredningens mening kan man i förevarande skede av förfaran- det nöja sig med intyg av gode mannen om att tillräcklig förhandsanslutning från borge- närerna föreligger. Av intyget bör framgå, hur många borgenärer som förklarat sig anse ackordet antagbart och hur stort ford- ringsbelopp de representerar. Gode mannen bör på detta stadium kunna på eget ansvar bedöma, huruvida borgenärerna är behöri— gen företrädda. Därvid kan han godtaga en
31 Jfr Lawski s. 285. 32 Förslag till ny bokföringslag — kallad lag om skyldighet att föra räkenskaper, m.m. —— har nyligen framlagts (SOU 1967:49).
förklaring som han anser tillförlitlig. även om behörighetshandling saknas och lämp- ligen bör infordras för det fortsatta förfa- randet. Självfallet kan gode mannen, såsom praxis är vid underhandsackord, godtaga förklaringar på främmande språk utan att kräva översättning. Förklaringarna behöver som regel ej inges till konkursdomaren eller rätten.
I fråga om kravet på förhandsanslutning har man vid de nordiska överläggningarna preliminärt blivit enig om att det bör vara tillräckligt, om anslutning föreligger från borgenärer som till antalet utgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upp- tagna borgenärer, vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet, och samma borgenä- rer innehar tillhopa åtminstone två femte- delar av beloppet av sistnämnda fordringar. Vilka av de i bouppteckningen upptagna borgenärerna som skall medräknas framgår av 11 & (jfr 35 5). Innehåller t. ex. förslaget bestämmelse om full betalning för opriorite- rade borgenärer till visst belopp, skall iakt— tagas, att de borgenärer som får hela sin fordran betald ej medtages vid beräkningen huruvida tillräcklig anslutning föreligger efter huvudtalet samt att, vid beräkning hu- ruvida tillräcklig anslutning föreligger med hänsyn till fordringsbeloppet, hela summan av vad som skall utgå utan reduktion från- drages.
Om borgenärer med så stort fordringsbe- lopp att de enligt 29 5 kan rösta omkull för- slaget har motsatt sig detta och ytterligare försök framstår som gagnlösa, bör gode mannen ej medverka till att ansökan om ackordsförhandling inges, även om till även- tyrs kraven under 6) i förevarande 12 & skulle vara uppfyllda. I ett sådant läge bör han i stället enligt 6 & anmäla, att det sak- nas skälig anledning antaga att ackord kan komma till stånd.
Enligt AckL bör gäldenären vid ansök- ningen foga bevis, att ackordsförslaget jäm— te gode mannens berättelse och yttrande till- ställts samtliga borgenärer som upptagits i bouppteckningen. I samband med konkurs- enkäten har upplysts, att ackordscentralens avdelning i Stockholm brukar styrka detta
med dels förteckning, som upptager alla i bouppteckningen nämnda borgenärers namn och adresser jämte intyg av två tjänstemän hos centralen att de lagt in för- slaget och gode mannens berättelse och yttrande i kuvert, adresserade till borgenä- rerna, samt lämnat in försändelserna till visst postkontor, dels intyg från postkon- toret som visar att centralen lämnat in lika många försändelser som antalet borge- närer. Stockholms rådhusrätt har uttalat, att det ifrågasatts om detta var tillräck- ligt för att motsvara lagens krav. Då man ej rimligen bör kräva mera än som nyss nämnts, har förslaget jämkats så att beviset skall avse att handlingarna har sänts till — i stället för »tillställts» — borgenärerna. Rådhusrätten har vidare föreslagit, att det alltid skall åligga gäldenären att skicka de nämnda handlingarna till borgenärerna. Ac- kordscentralens avdelning och handelskam- maren i Göteborg har förordat föreskrift om att vid ackordsförslaget skall fogas en av gäldenären och gode mannen underskri- ven försäkran att ackordsförslaget jämte gode mannens yttrande skickats till alla borgenärer som upptagits i bouppteckningen. Liksom rådhusrätten finner beredningen, att gäldenären bör vara skyldig att sända hand- lingarna till borgenärerna. Konkursdoma- ren bör emellertid kontrollera att det skett. Bestämmelse om att vid ansökningen skall fogas bevis att de angivna handlingarna ut- sänts har upptagits som punkt 7) i första stycket av paragrafen.
Enligt AckL skall betalas 150 kr som förskott på kostnaden för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför rätten samt lämnas godtagbar säkerhet för de ytterligare kostnader som kan uppstå där. Kostnaderna utgörs främst av kungö- relse-, porto- och expeditionsavgifter. Kon- tantbeloppet bör vara avpassat efter kost- naderna för handläggning av ett ordinärt ackordsärende hos konkursdomaren och rät- ten, medan säkerheten bör finnas för att kunna tas i anspråk, om större kostnader skulle uppkomma på grund av omfattningen av ackordsförhandlingen e. 1. I det remitte- rade utkastet föreslog beredningen, att be-
loppet höjdes till 500 kr. Några uttalanden på denna punkt har ej förekommit i remiss- yttrandena. Beredningen har dock stannat för att det inte är lämpligt att något be- stämt belopp anges i lagen. Förslaget över- lämnar därför åt Kungl. Maj:t att ge före- skrift därom, punkt 8). Det har uppgetts, att konkursdomarens kostnader vid större förhandlingar kan röra sig om ett par tusen kr. Beloppet bör liksom hittills fastställas på grundval av kostnaderna för en ordinär förhandling, och det allmänna bör tillse att konkursdomaren vid behov har tillgång till ytterligare medel i avvaktan på att ställd sä- kerhet kan tas i anspråk eller gäldenären erlägger merkostnaden.
Enligt andra stycket i förevarande 125 skall ansökningshandlingarna ges in i två exemplar. Det ena skall av konkursdomaren tillställas gode mannen, som skall hålla handlingarna i ärendet tillgängliga för bor- genärerna enligt vad som anges under 16 &. Ackordscentralens avdelning i Göteborg och handelskammaren där har funnit onö- digt, att konkursdomaren skall behöva till- ställa gode mannen handlingar som denne redan har och delvis själv upprättat. Det synes dock vara en fördel att handlingarna inges till konkursdomaren och försedda med ingivningsdagens datum samlas, ett exem- plar hos konkursdomaren och ett hos gode mannen.
13 5.
Paragrafen ersätter 3 & AckL och innehål- ler närmare föreskrifter om den bouppteck- ning som skall åtfölja ackordsförslaget. En- ligt beredningens förslag kommer boupp- teckningen att utgöra grundval för borge— närsförteckningen och röstlängden vid bli- vande borgenärssammanträde.
I överensstämmelse med AckL föreskrivs i förslaget, att tillgångarna skall upptagas till noggrant uppskattade värden. Enligt AckL gäller vidare, att om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året33 innan ansökan om förordnande av god man gjordes, skall om möjligt också lämnas specificerad uppgift om de värden
som i handelsböckerna åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering ej gjorts, om in- köpsprisen. Denna reglering har behållits med den jämkningen att ordet inköpspri- sen utbytts mot anskaffningskostnaden (jfr 100 & 1 mom. aktiebolagslagen). Boupp- teckningen bör anpassas efter syftet och inte i fråga om tillgångarnas specificering göras mera detaljerad än som är behövligt för att den skall ge en tillförlitlig bild av gälde- närens ekonomiska ställning.
Från ackordscentralens avdelning i Stock- holm har upplysts, att det även i fråga om företag med bokföringen i bästa skick kan vara omöjligt att i bouppteckningen uppge alla borgenärer och de faktiska skuldbe- loppen. Särskilt gäller detta inom bygg- nadsbranschen. Orsaken är, att leverantö- rernas fakturering i allmänhet släpar efter ett par månader. I sådana fall har ackords- centralen, när saken antages ha betydelse, tagit upp en extra skuldpost motsvarande vad man erfarenhetsmässigt kan räkna med. Förfarandet synes lämpligt. Om nya borge- närer blir kända först sedan boupptecknings- ed avlagts, får gode mannen lämna konkurs- domaren uppgift därom så att denne kan skicka underrättelse om förhandlingen och expediera föreskrivna handlingar till dem (jfr 18 å andra st. sista punkten).
För röstningen är bl. a. av betydelse, till vilket belopp en fordran tas upp. Förelig- ger skilda uppfattningar mellan borgenären å ena samt gäldenären och gode mannen å andra sidan, bör det av borgenären häv- dade beloppet upptagas men anmärkas i vad mån posten bestrids. Även om viss påstådd fordran, t.ex. ett skadeståndsanspråk, be- döms som helt ogrundad, bör den ändå upp- tagas i bouppteckningen med yrkat belopp men samtidigt bestridas. En annan sak är att i sammandrag över boets ställning kan från- räknas fordringar som bedöms vara helt el- ler delvis ogrundade. Borgenären får enligt 23 & underrättelse om anmärkningen och kan förhandla med gode mannen och förbe- reda bevisning. Av 26 å andra stycket följer, att borgenären får rösta för det upptagna,
33 Jfr s. 99.
yrkade beloppet men att hans anspråk i vad det är tvistigt skall prövas, när det för utgången av omröstning är avgörande om den tvistiga delen medräknas eller ej. I sista stycket av 13 5 har därför föreskrivits, att i bouppteckningen skall anges när det före- kommer anmärkning mot någon fordran. Eftersom gäldenären enligt 15 5 får göra tillägg till eller ändring i bouppteckningen och enligt 23 9" har självständig anmärk- ningsrätt, torde sådan anmärkning i all- mänhet böra göras i bouppteckningen även om gode mannen för sin del är benägen att godtaga kravet men gäldenären bestri— der det.
Sista stycket innehåller den nyheten att i bouppteckningen skall anges om värdet av egendom vari borgenär har särskild för- månsrätt bedöms understiga fordringen. Frå- gan har behandlats under 11 å; se även 35 å andra stycket i förslaget, enligt vilket den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet till den del fordringen ej kan uttagas ur egendomen. Eftersom det är önskvärt att borgenär som omfattas av ackordet också får rösta om detta, är det angeläget, att gode mannen även uppmärk- sammar spörsmål av nu nämnt slag. När tvekan råder, synes lämpligt, att gode man- nen konfererar med den borgenär som be- rörs. Om anmärkning gjorts i bouppteck- ningen, får borgenären enligt 23 &" medde- lande om saken. Säkerhet som består i för- behåll om äganderätt jämställs med för- månsrätt (11 å).
I 38 å AckL regleras, hur ränta på bor- genärs fordran skall beräknas i förfaran- det. Vid bedömningen av frågan om för- handsanslutning räknas ränta till boupp- teckningens dag. Vid omröstning o.l. räk- nas räntan däremot till beslutet om in— ledande av ackordsförhandling. Enligt för- slaget skall ränta inte i någotdera fallet räknas längre än till dagen för ansökan om förordnande av god man.34 Denna för- enkling inverkar ej nämnvärt på resultatet. Det har däremot synts vara att gå för långt att, såsom föreslagits i ett yttrande, helt bortse från ränta. Den kan ibland uppgå till betydande belopp. Regeln berövar inte
borgenären hans materiella rätt till ränta för tiden efter nämnda tidpunkt. Även om ackord kommer till stånd gäller den avtala- de eller i lag bestämda räntan, ehuru borge- närens fordran i fråga om räntebelopp. som upplöper intill den dag då kapital- beloppet reduceras genom fastställt ackord, minskas på motsvarande sätt.
I anslutning till önskemål från rådhus— rätten i Borås har i förslaget angetts, att fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gällde dagen för ansö- kan om förordnande av god man. I annat fall skulle sannolikt omräkning böra ske efter kursen på dagen för omröstningen om ackordsförslaget.35 Även beträffande denna bestämmelse gäller, att den ej inverkar på borgenärens materiella rätt.
14 &.
Enligt 55 första stycket AckL gäller, att konkursdomaren genast skall avvisa ansö- kan om inledande av offentlig ackordsför- handling bl.a. om han saknar behörighet att handlägga ansökningen eller om gälde- nären ej iakttagit föreskrifterna om ansök- ningens innehåll i nuvarande 2 5 under 1)— 7).
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som beredningen under 2 & föreslagit an- gående ansökan om förordnande av god man skall konkursdomaren enligt föreva- rande 14 å i förslaget förelägga gäldenären att avhjälpa bristen, när ansökningen om ackordsförhandling ej är komplett. I före— läggandet skall preciseras, i vilket hänse- ende komplettering behövs. Efterkommer sökanden ej föreläggandet, skall ansökning- en avvisas, om ej bristen avhjälpts på annat sätt. Till följd av 48 å i förslaget får avvis— ning inte ske av den anledningen att ansök-
34 Riksrevisionsverket har i sitt yttrande över promemorian påpekat, att bestämmelserna om beräkning av ränta på borgenärs ford- ran ej torde få aktualitet beträffande skat- tefordran som är förenad med fordran på restavgift. Jfr Welamson II 5. 119 not 4. 35 Beträffande motsvarande problem vid ut- delning i konkurs se Welamson I 5. 460 f.
ningshandlingarna ej föreligger i två exemp- lar i enlighet med 12 5 andra stycket.
I likhet med vad vad som anförts under 2 5 rörande ansökan om förordnande av god man bör även ansökan om ackordsförhand- ling omedelbart avvisas, om det redan från början framgår att den ej kan upptagas.
Någon risk att ansökningen skall inges till obehörig konkursdomare har ej ansetts föreligga, eftersom forumbestämmelsen i 10 5 första stycket ej lämnar utrymme för tvekan och gäldenären dessutom biträds av gode mannen. Någon motsvarighet till 3 5 i förslaget har därför ej upptagits här.
Om ansökningen avvisas, förfaller ome- delbart verkan av att god man förordnats. Detta gäller även om tvåmånadersfristen enligt 9 5 möjligen ännu ej gått till ända.
15 5.
Paragrafen ersätter 6 5 AckL.
Enligt första stycket skall gäldenären med ed bestyrka bouppteckningen, sedan han gjort eventuella tillägg eller ändringar.36 Det har ej synts behövligt att i lagtexten särskilt markera, att edstemat får anpassas allteftersom ändringar eller tillägg förekom- mit eller ej.
Eden skall avse, att bouppteckningen med eventuella tillägg eller ändringar är riktig så att ej gäldenären veterligen oriktigt ute- lämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. Endast uppgifter som lämnats mot bättre vetande eller av grov oaktsamhet är straffbelagda.
Enligt AckL skall eden avläggas, när an- sökningen inges. Om hinder möter, får kon- kursdomaren bestämma en senare tidpunkt. Då granskningen av ansökningshandlingarna ibland kan bli tidskrävande, har det fram- ställts önskemål om att tidsbestämmelsen jämkas. Enligt beredningens mening bör man kunna utgå från att konkursdomaren, även om han får friare händer, tillser att handläggningen av ärendet sker så skynd— samt som möjligt. I andra stycket har där- för endast angetts, att eden skall avläggas på tid som konkursdomaren bestämmer.
Om edgång ej sker i överensstämmelse
med vad konkursdomaren bestämt, är en— ligt AckL ansökningen förfallen. Förslaget innehåller ej någon sådan kategorisk på- följd. Med uppfattningen att ackord ej minst är till för borgenärernas bästa stäm- mer mindre väl att gäldenären skall kunna hindra ackordsförhandling genom att låta bli att avlägga ed, ehuru ett värdefullt ar- bete kanske redan har nedlagts på sane- ring av hans affärer. Därigenom kan han bl.a. åstadkomma, att ställd borgen blir utan verkan till besvikelse för borgenärer som ingetts föreställningen att ett lämpligt ackord skulle kunna genomföras. När ak- tiebolag eller annan juridisk person gjort an- sökan om ackordsförhandling, kan det ock- så finnas delade meningar inom styrelsen. Om man anser lagen kräva att alla styrelse- ledamöter avlägger gäldenärseden,37 kan en av dem stoppa förfarandet genom att vägra. Man kan också tänka sig, att gälde- nären eller styrelseledamot håller sig undan, att hans mentala tillstånd är sådant att han ej kan rätt överväga sitt handlande eller att annan orsak föreligger som ej rimligen bör hindra att förhandling tas upp. Kanske kan företaget i sådana fall ej lämpligen stanna i samma händer, men möjligheten att sanera det och få en mera kompetent led- ning bör ej uteslutas. Det har därför synts lämpligt, att konkursdomaren i undantags- fall kan meddela beslut om ackordsförhand- ling även utan att ed avlagts. Detta framgår av 15 5 andra stycket och andra punkten i 16 5 första stycket. Konkursdomaren bör inhämta gode mannens mening i saken. Det ankommer senare på borgenärerna att bedöma, huruvida de vill medge ackord trots att bouppteckningsed ej avlagts i före- skriven ordning. Enligt 245 sista stycket skall borgenärerna informeras om orsaken. Att edgång ej görs ovillkorlig står i sam- klang med vad beredningen föreslår under
35 Jfr 91 & KL och 23 5 Rp. 37 lfr Welamson I 5. 762 jfrd med s. 346. Se även E. Stenbeck m.fl., Aktiebolagslagen, 5 uppl. s. 422. Beredningen har ej funnit anledning att i förevarande sammanhang upptaga frågan om en förenkling av regler- na om edgångsplikten betr. aktiebolag och andra jur. personer.
19 5 om begränsning av gäldenärens möjlig- heter att söka sig i konkurs.
När ansökningen om ackordsförhandling förklaras förfallen, förfaller också omedel- bart verkan av godmansförordnandet, även om tidsfristen i 9 5 möjligen ännu ej gått till ända.
Beträffande förfarandet kan i övrigt fram- hållas, att konkursdomaren bör kunna med- ge anstånd med avläggandet av ed, om skäl är därtill. Denna möjlighet måste dock användas ytterst restriktivt, särskilt när an- sökningen om ackordsförhandling kommit in relativt långt efter att godmansförord- nandet meddelades.
Enligt 6 5 sista stycket AckL kan kon- kursdomaren i vissa fall medge, att eden avläggs på annat håll. I det remitterade ut- kastet hade motsvarande bestämmelser när- mats till 36 kap. 195 RB och innehöll att konkursdomaren, när gäldenären t.ex. på grund av sjukdom eller vistelse på annan ort var ur stånd att infinna sig, kunde till- låta att eden avlades inför annan konkurs- domare. Stockholms rådhusrätt har ansett en sådan bestämmelse för snäv och upp- gett, att rådhusrätten ej tolkat gällande lag så strängt. Beredningen föreslår, att bestäm- melsen jämkas så att konkursdomaren får låta gäldenären avlägga eden inför annan konkursdomare efter fri bedömning om an- ledning föreligger.
Som rådhusrätten vidare uttalat bör det ej krävas särskild ansökan för att edgång på annat håll skall kunna medges. Beslut därom bör självfallet ange den konkurs- domare inför vilken eden skall avläggas, i regel konkursdomaren där gäldenären vis- tas. Denna konkursdomare bör tillse, att gode mannen får tillfälle att närvara vid edgången. Han bör vidare utan dröjsmål expediera protokoll om edgången till den konkursdomare som handlägger ackords- förhandlingen. Föreskrift härom bör medde- las med stöd av 52 5 andra stycket i för- slaget.
16 5.
Paragrafen ersätter 7 5 AckL men avviker i väsentliga hänseenden. Detta beror främst
på att någon rättens ombudsman ej skall utses samt att bestämmelserna om anmälan av och anmärkning mot fordran ändrats.
I överensstämmelse med gällande lag fö- reskrivs i första stycket, att beslut om ackordsförhandling skall meddelas och kun- göras så snart gäldenären avlagt ed. Som framgår av vad beredningen anfört un— der 15 5 skall emellertid ackordsförhandling i speciella undantagsfall kunna beslutas även om ed ej avlagts. Ett stadgande härom har tagits in som andra punkt i första stycket. Har ackordsförhandling enligt denna punkt beslutats, kan förhandlingen inte senare stoppas därför att gäldenären vägrar att av- lägga ed men hans vägran kan givetvis in- verka på ackordsfrågans prövning.
I andra och tredje styckena förtecknas de närmare uppgifter som kungörelsen angåen- de beslutet om ackordsförhandling skall in- nehålla. Enligt 7 5 tredje stycket AckL skall konkursdomaren till rättens ombuds- man lämna ett exemplar av ansökningshand- lingarna och vid behov ett protokollsutdrag rörande edgången. Han skall vidare i sam- råd med denne bestämma kungörelsens in- nehåll inom den ram som lagen anger. En- ligt förslaget skall konkursdomaren i stället samråda med gode mannen, vilken övertar en del av de funktioner som nu åvilar om- budsmannen.
Enligt AckL skall av kungörelsen fram- gå bl.a. när anmälnings- och anmärknings- fristerna för borgenärerna går ut och när borgenärssammanträdet hålls. Anmälnings- tiden skall utgöra minst två, högst fem vec- kor från beslutet om inledande av ackords- förhandling. Anmärkningsfristen skall sät- tas till minst två, högst fyra veckor från an- mälningstidens utgång. Borgenärssamman- trädet slutligen skall hållas så snart som möjligt efter anmärkningsfristens slut. Be- redningens förslag behåller inte de särskil- da anmälnings- och anmärkningsfristerna. Fråga uppkommer då, hur lång tidrymd som bör förflyta mellan beslutet om ac- kordsförhandling och borgenärssammanträ- det. Under denna tid skall kungörelse hinna införas samt borgenärerna underrättas och få tid att ta ställning till ackordsförslaget
och därmed sammanhängande frågor. Vi- dare skall bl.a. okända borgenärer kunna anmäla sig och anmärkningar mot uppgivna fordringar kunna framställas. Vid behov bör även förlikningsförhandlingar kunna äga rum. Boet bör vanligen ha utretts och tvis- tefrågor diskuterats redan under inlednings- skedet, som kan omfatta en tidrymd av två månader från godmansförordnandet. Tre till fem veckor mellan beslutet och bor- genärssammanträdet har bedömts vara till- räckligt. Maximitiden kan behövas t. ex. när antalet borgenärer är stort eller en del av dem finns utomlands. Kungörelsen skall in- nehålla uppgift om tid och ställe för borge- närssammanträdet.
Enligt AckL skall kungörelsen innehålla uppgift om det ställe, där borgenärernas an- mälningshandlingar, förutom hos konkurs- domaren, hålls tillgängliga för granskning. Med den ställning som gode mannen fått i förslaget synes naturligt, att handlingarna i saken finns att tillgå hos honom. Han är bäst ägnad att tillhandagå borgenärerna med de förklaringar och upplysningar som de behöver. Bouppteckningen blir enligt bered- ningens förslag grundvalen för borgenärs- förteckningen och röstlängd. Borgenärerna har därför intresse av att lätt kunna infor- mera sig om dess innehåll. I tredje stycket av förevarande paragraf har med hänsyn därtill föreskrivits, att kungörelsen skall in- nehålla upplysning om gode mannens namn och adress samt meddelande, att bouppteck- ningen liksom anmälnings- och anmärk- ningsskrifter hålls tillgängliga hos konkurs- domaren och gode mannen. Beredningen har övervägt, om det kunde vara tillfyllest att handlingarna finns att tillgå hos gode mannen. Därmed skulle förmodligen för- frågningar hos konkursdomaren i allmänhet undgås. Det är dock mera betryggande, att ett exemplar av handlingarna finns på vart- dera hållet.
I förslaget öppnas möjlighet till återvin- ning vid offentligt ackord (21 och 38 55). Dagen för ansökan om förordnande av god man är av betydelse för återvinningsfristerna (355 i KLförslaget jfrd med 215 i före- varande förslag). Kungörelsen skall där-
för även innehålla uppgift om denna tid- punkt (jfr 195 i KLförslaget). Föreskrift härom har förts in i tredje stycket av före— varande 16 5.
I likhet med vad som gäller enligt AckL skall av kungörelsen också framgå i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angåen- de ackordsförhandlingen skall införas. Des— sa tidningar får inte vara flera än två.
Kungörelsen skall vidare lämna upplys- ning om vad borgenär skall iakttaga, om han ej är känd men vill deltaga i förhandlingen, dvs. vad som föreskrivs härom i 22 5. I kun- görelsen skall vidare erinras om vad borge- när som vill framställa anmärkning mot an- nan borgenärs fordran har att göra.
Sista stycket av förevarande 16 5 överens— stämmer i sak med 7 5 sjätte stycket AckL och föreskriver, att om kallelse utfärdats på okända borgenärer och ackordsförhand- lingen inletts före inställelsedagen, kungö- relsen skall innehålla erinran om att kal- lelsen ej förfallit genom ackordsförhand- lingen.
I bil. 3 ges exempel på hur kungörelsen kan utformas.
17 &.
Paragrafen svarar mot 7 a 5 AckL. Be- stämmelsen behövs på grund av föreskrift i den nordiska konkurslagskonventionen av år 1933.38 Offentlig ackordsförhandling som inletts i Sverige sträcker enligt konventionen i princip sin verkan även till övriga nordiska länder. Härför förutsätts emellertid, att den konkursdomare som meddelat beslutet om offentlig ackordsförhandling grundat sin behörighet på att gäldenären då eller vid sin död hade hemvist i riket eller att styrel- sen i bolag, förening eller stiftelse hade sitt säte här.
18 5.
Paragrafen, som handlar om offentliggöran— det av beslut om ackordsförhandling, mot- svarar i huvudsak 8 5 AckL.
33 Se härom närmare NJA II 1935 s. 3 ff, sär— skilt art. 13 och 15.
Underrättelse skall enligt andra stycket i paragrafen liksom enligt AckL skickas till alla borgenärer, vare sig deras fordringar omfattas av ackordet eller ej. Självfallet gäller detta även borgenärer i utlandet. Un- derrättelserna torde f. n. avfattas på svenska även till utländska fordringsägare. Vid de nordiska förhandlingarna har upplysts, att t.ex. So— og handelsretten i Köpenhamn skickar meddelanden på engelska, tyska eller franska språken.39 Det kan nämnas, att Stockholms köpmannaförening i samråd med Sveriges allmänna exportförening och flertalet utländska handelskamrar i Sverige har gjort en framställning år 1960 om att justitiedepartementet skulle rekommendera domstolarna att använda engelska språket vid underrättelser i konkurs till utländska borgenärer som är bosatta utanför de nor- diska länderna. Ackordscentralens avdelning i Stockholm har senare aktualiserat denna framställning i en skrivelse till justitieminis- tern. Närliggande spörsmål har på senare tid även uppmärksammats i riksdagen!10 Ac- kordscentralens avdelning och handelskam- maren i Göteborg har i sina yttranden över det remitterade utkastet förordat bestämmel- ser om att föreskrivna kungörelser och un- derrättelser m.m. skall översättas till ett världsspråk. Beredningen finner uppenbart, att en sådan service måste lämnas [jfr 33 5 kungörelsen d. 12 maj 1967 (nr 147) med vissa bestämmelser om handläggning hos kronofogdemyndighet]. Frågan har betydelse även i fråga om KL. Vissa standardformu- lär bör utarbetas på engelska, franska och tyska språken. Förutom underrättelser en- ligt förevarande paragraf bör detta gälla meddelanden enligt 23 5, 275 sista stycket och 33 5 andra stycket. På samma sätt bör också de handlingar som nämns i 125 7) vid behov översättas genom gode mannens eller gäldenärens försorg. Enligt beredning- ens mening bör konkursdomaren rimligen kunna godtaga handlingar som inkommer på nämnda språk från utländska borgenä- rer, t.ex. anmälningar enligt 225 eller be- hörighetshandlingar. Frågan är dock prin- cipiellt vittutseende. Vid behov bör hand- lingarna översättas genom gode mannens
försorg eller på annat sätt. Om konkurs- domaren får mottaga handlingar på. annat främmande språk, bör det åligga honom att informera borgenären på något av de förutnämnda världsspråken eller att under- rätta gode mannen så att behövlig komplet— tering kan ske i tid. Bestämmelser i ämnet bör meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av 52 5 i förslaget.
Göteborgs rådhusrätt har ifrågasatt, om ej de uppgifter som enligt förevarande 18 5 ålagts konkursdomaren i stället skulle kun- na anförtros åt gode mannen. En sådan ordning skulle visserligen lätta konkursdo- marens arbetsbörda i samband med att för- handlingen inleds. Med hänsyn till sakens vikt har beredningen emellertid ansett, att uppgiften liksom hittills bör åvila konkurs- domaren. Underrättelsens betydelse under- stryks av att den utgår från domstol.
Enligt det remitterade utkastet skulle un- derrättelse sändas snarast möjligt och se- nast inom en vecka efter att kungörelsen ut- färdats. Stockholms rådhusrätt har i anled- ning därav uttalat, att maximitiden i allmän- het är tillräcklig men att borgenärernas an- tal ibland kan vara så stort att fristen skulle bli för kort. Rådhusrätten har därför för- ordat, att tiden utsträcks med högst en vecka när borgenärernas antal är mycket stort. Beredningen har ansett, att den abso- luta fristen kan utgå och att i stället bör föreskrivas att konkursdomaren skall genast underrätta borgenärerna. Att det ibland på grund av borgenärernas antal tar några da- gar att expediera underrättelserna får själv- fallet godtagas.
Som framgår av 12 5 7) skall gäldenären, innan ansökan om ackordsförhandling ges in, tillställa alla borgenärer som förekommer i bouppteckningen ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande. Bor- genärer blir ibland kända först senare. Det synes lämpligast, att konkursdomaren expe- dierar handlingarna till sådan borgenär. Blir borgenären känd innan underrättelse
39 Jfr f.ö. Palmgren i FJFT 1964 s. 409 ff och 1965 s. 418. 40 Se LiU 1967: 32 och rskr 166.
om ackordsförhandlingen sänts ut, skall handlingarna tillställas honom tillsammans med underrättelsen. Blir han känd först se- nare — genom egen anmälan enligt 22 5 eller på annat sätt — skall konkursdoma— ren så snart som möjligt skicka honom un- derrättelse om förhandlingen och bifoga nämnda handlingar. Bestämmelser härom har införts i andra stycket av förevarande 18 5. Det kan utan särskild föreskrift för- utsättas, att gode mannen utan dröjsmål underrättar konkursdomaren om tillkom- mande borgenärer (jfr 22 5 sista st.).
I detta sammanhang kan påpekas, att de meddelanden som konkursdomaren skic- kar till borgenärerna inte är portofria.41 Detta medför en inte obetydlig administrativ omgång. Tidigare uttogs även expeditions- avgift, men den avskaffades för bl.a. un- derrättelser av här aktuellt slag genom 1964 års expeditionskungörelse.42 Det är önsk- värt, att konkursdomaren får tjänstebrevs- rätt över hela linjen.43
19 &.
Paragrafen ersätter 9 5, 10 5 första stycket och 12 5 AckL. Enligt 9 5 AckL gäller f. n. att beslut om inledande av ackordsförhand- ling inte får meddelas medan konkursansö- kan är anhängig. Om gäldenären försätts i konkurs, är ackordsfrågan förfallen. Mot- svarande gäller enligt 10 5 första stycket AckL, om konkurs inträffar sedan beslut om inledande av ackordsförhandling med- delats men innan ackordsfrågan blivit av- gjord. Sedan beslutet om ackordsförhand- lingens inledande meddelats, får enligt 12 5 samma lag konkursansökan av borgenär, som skulle bli bunden av ackordet, bifallas endast om den medges av gäldenären eller om borgenärens fordran uppgår till mer än en femtedel av alla kända sådana borgenä— rers fordringar. När ackordsförslaget anta— gits eller hänskjutits till rätten enligt 27 5 AckL, gäller slutligen enligt huvudregeln, att konkursansökan av sådan borgenär som nyss nämnts ej får bifallas innan ackords- frågan avgjorts annat än om gäldenären medger ansökningen eller den biträtts av
minst hälften av de borgenärer som röstat för förslaget. Beträffande konkursansökan från gäldenären själv eller borgenär som ej skulle bindas av ackordet uppställer gällande lag inga restriktioner.
Som utvecklats i de allmänna motiven har beredningen funnit befogat att inskränka möjligheterna att få gäldenären försatt i konkurs sedan ansökan om ackordsförhand- ling inkommit till konkursdomaren. Med den förhandsanslutning från borgenärerna som förutsätts i detta skede (se 125 under 6) bör utsikterna att få ackord till stånd vara goda, om situationen inte ändrats vä— sentligt.
I överensstämmelse med vad som före- slogs i det remitterade utkastet anser be- redningen, att gäldenären —— sedan han gjort ansökan om offentlig ackordsförhand- ling — som regel inte bör sättas i konkurs annat än om det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Konkursdomaren skall enligt försla- get höra gode mannen över konkursansökan som inkommer under den aktuella tidrym- den. I fråga om ansökans delgivning med gäldenären gäller reglerna i 12 5 KL. Om gode mannen inte har något att invända mot konkursansökningen eller gäldenären medger borgenärs ansökan, torde det i allmänhet saknas skälig anledning till anta— gande att ackord kan komma till stånd. Konkursansökningen bör i så fall bifallas. Som angetts i den allmänna motiveringen kan det emellertid tänkas undantagsfall, då gäldenärs egen ansökan eller borgenärs an- sökan som gäldenären medgett ej bör bi- fallas. Den föreslagna inskränkningen i rät- ten att få konkurs till stånd gäller därför även gäldenärens egen eller av honom med- given ansökan. Skälig anledning till anta- gande att ackord kan komma till stånd kan också saknas, när bakom konkursansök- ningen står borgenärer med så betydande
41 Se Kungl. brev d. 18 mars 1864 (nr 26 s. 4) och 6 5 Kp (jfr Lawski s. 350 anm. 2). 42 SFS 1964:618 (5. 1466), jfr prop. 1964:75 och SOU 196137 5. 219 f. 43 Jfr Kungl. skrivelse till poststyrelsen d. 30 juni 1965 (nr 448) om frankeringsfrihet för delgivningserkännande.
fordringsbelopp att de kan hindra att ac- kordsförslaget antages. De har t.ex. funnit, att gäldenären under ackordsförhandlingens gång allvarligt missköter sin ekonomi eller gör sig skyldig till illojala transaktioner.
I princip avser de nya bestämmelserna även ansökan från borgenär vars fordran inte skulle omfattas av ackordet. Andra stycket innehåller emellertid en särbestäm- melse beträffande sådan borgenär. Kon- kursansökan från denne skall prövas i van— lig ordning, om särskilda skäl föreligger till antagande att hans rätt är i fara. Vilka fordringsägare som avses framgår av 11 och 35 55. Främst gäller det borgenärer med fordringar som är förenade med förmåns- rätt eller har uppkommit efter beslutet om förhandlingen!”1 Huruvida borgenärens rätt är i fara, får bedömas efter omständighe- terna. Alltför starka krav bör inte ställas på borgenärens argumentering eller bevis. En företagsinteckningshavares rätt kan t.ex. vara i fara, om intecknad egendom utan hans medgivande avyttras under sådana for- mer att säkerheten märkbart minskar i vår- de (jfr den allmänna motiveringen s. 76 f).
När konkursansökan ej skall prövas i vanlig ordning, skall den förklaras vilande till dess ackordsfrågan blir avgjord. Kon- kursansökan som kommit in före ansök- ningen om ackordsförhandling kan ha för- klarats vilande enligt 7 5. Även för sådan konkursansökan gäller bestämmelserna i förevarande 19 5.
I 46 5 anges när ackordsfrågan skall an- ses avgjord. Därefter skall konkursdomaren självmant ta upp vilande konkursansökan till fortsatt behandling. Om ackord fast- ställts, torde gäldenären inte längre vara på obestånd. I allmänhet kommer väl sökan- den att återkalla konkursansökningen sedan fastställelse skett. Om ackordsförhandlingen inte lett till resultat, är det naturligt att gäl- denären sätts i konkurs. Det har framförts önskemål om att gäldenären, såsom i det norska förslaget, skall utan vidare försättas i konkurs, om ackord ej uppnås. Beredning- en har inte ansett en sådan regel tillräckligt motiverad.
Om gäldenärens ansökan om ackordsför-
handling avvisas (14 5), blir 19 5 ej längre tillämplig, utan konkursansökan prövas i vanlig ordning. Motsvarande gäller, om förstnämnda ansökan förklaras förfallen därför att gäldenären ej avlagt ed (15 5). Konkursansökan som förklarats vilande en- ligt 7 5 får också tas upp till fortsatt be- handling. Under tiden mellan ingivandet av ansökningen om ackordsförhandling och lagakraftvunnet beslut om att ansökningen avvisas eller förklaras förfallen är bestäm- melserna i 19 5 tillämpliga.
I överensstämmelse med vad som gäl- ler enligt AckL skall ackordsfrågan enligt sista stycket i paragrafen anses förfallen, om gäldenären sätts i konkurs innan ac- kordsfrågan avgjorts.
20 5.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 5 förs- ta stycket AckL.
Enligt förslaget står det i princip öppet för den som har särskild förmånsrätt i viss egendom att få utmätning i den egendom som omfattas av förmånsrätten. Detta inne- bär en utvidgning i förhållande till AckL, enligt vilken motsvarande befogenhet en- dast tillkommer pant- och retentionsrätts- havare. I fråga om de senare gör AckL också undantag för hyresvärd och jordägare som har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.45
Av 46 5 första stycket framgår, när ac— kordsfrågan anses avgjord.
Enligt 13 5 andra stycket AckL gäller, att om utmätning skett före beslutet om in- ledande av offentlig ackordsförhandling, verkställigheten skall fortgå utan hinder av förhandlingen. Bestämmelsen ersätts av 8 5 i förslaget.
21 5.
Som utvecklats i den allmänna motivering- en öppnas i förslaget möjlighet till talan
44 Jfr betr. gällande rätt 12 5 AckL och Lawski s. 353 f. 45 Se ovan under 8 5.
om återvinning vid offentligt ackord. Be— stämmelserna härom är upptagna i föreva- rande 21 5 och i 38 &. Paragraferna saknar motsvarighet i AckL.
Enligt första stycket skall bestämmel- serna i KL om återvinning ha motsvarande tillämpning, när beslut om ackordsförhand- ling meddelats. Härvid förutsätts dock, att offentligt ackord kommer till stånd. De be- stämmelser som åsyftas är 28—38 %& KL. I konkurs räknas enligt huvudregeln återvin- ningsfristerna till dagen för konkursansök- ningen. Har konkursen föregåtts av offent- lig ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen eller har konkursen följt på ansökan som gjorts inom 14 dagar från att kungörelse var införd i allmänna tid- ningarna om att sådan ackordsförhandling upphört, skall dock enligt 35 & KL anses som om konkursansökningen gjorts, när be- slutet om inledande av ackordsförhand- ling meddelades. Enligt motsvarande lag- rum i KLförslaget skall, om förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhand- ling föregått och konkursansökningen följt inom tre veckor från att verkan av förord- nandet förföll eller, när offentlig ackords- förhandling följt, denna upphörde, anses som om konkursansökningen skett när an— sökningen om god man gjordes. Tillämp- ning av denna reglering på ackordsfallet le- der till att vid återvinning i samband med offentligt ackord fristerna alltid räknas till dagen för ansökningen om förordnande av god man. Enligt de särskilda återvin- ningsbestämmelserna i KL gäller vidare att även rättshandlingar under tiden efter kon- kursansökningen och fram till egendoms- avträdet inbegrips. Tillämpat på ackord medför detta, att även rättshandlingar som ägt rum under tiden efter att ansökan gjor- des om förordnande av god man kan angri- pas, om det i något undantagsfall behövs.
Några speciella avvikelser från reglerna i KL synes inte behövliga annat än i fråga om återvinning av utmätning. Enligt 31 & KL återvinns nämligen endast den betalning som vunnits genom utmätning. Utmätningen medför emellertid normalt även förmåns— rätt enligt 17 kap. 8 eller 9 & HBF6 För-
månsrätt äger dock ej rum, om konkurs följt på ansökan inom viss angiven tid efter ut- mätningen. Motsvarande resultat bör kunna i sak uppnås, när offentligt ackord kommer till stånd. I första stycket av förevarande 21 & har därför angetts, att vad som i 31 & KL sägs om återvinning av betalning genom utmätning skall gälla även den rätt som borgenären vunnit genom utmätningen. Formellt kommer att föreligga den skill- naden i förhållande till konkursfallet att förmånsrätten ej förfaller automatiskt. Fö- reskrift har vidare införts om att rätten i återvinningsmålet kan meddela beslut om inhibition av fortsatt verkställighet i utmät- ningsärendet, när skäl föreligger.
I enlighet med vad som uttalats i det föregående bör även reglerna i 3 & lösöre— köpsförordningen47 om att egendom, som sålts i den ordning förordningen anger, un- der vissa förutsättningar kan åtkommas vid säljarens konkurs vara tillämpliga vid offent— ligt ackord. Motsvarande bör gälla be- stämmelserna i 117 & FAL47 om återkrav av försäkringspremier. I andra stycket av förevarande 21 5 har därför föreskrivits att vad som sägs i 3 & lösöreköpsförord- ningen och i 117 & FAL med avseende på konkurs skall ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs. Beräkningen av stad- gade frister skall därvid ske med utgångs- punkt från dagen för ansökningen om för- ordnande av god man (se 3 5 första st. andra punkten i förslaget till ändring av lösöre- köpsförordningen och 1175 andra st. i för- slaget till ändring av FAL).48
22 &.
Paragrafen, som ersätter 15—18 och 20 åå AckL, stämmer i allt väsentligt överens med vad som föreslogs i det remitterade utkastet.
Enligt AckL åligger anmälningsskyldig- het varje borgenär som vill deltaga i ac-
” Jfr beredningens förslag till ändring av 17 kap. 8 % HB. 47 Betänkandet innehåller även förslag till ändring av denna paragraf. 48 Jfr motiven till nämnda förslag.
kordsförhandlingen, alltså även borgenär som avgett förklaring i enlighet med 2 G 6). Den som försummat att anmäla sin fordran inom den bestämda tidsfristen kan göra ef— teranmälan.
Enligt beredningens förslag får borgenär, vars fordran är upptagen i bouppteckningen enligt 12 ä 2) eller senare blivit känd och som inte till följd av föreskrifterna i 11 5 är förhindrad att deltaga i förhandlingen, i princip utan vidare rösta för det belopp som angetts. Detta gäller även om ford- ringen är tvistig, dvs. föremål för anmärk- ning. En annan sak är, att borgenärens an- språk skall prövas om kvarstående anmärk- ning blir avgörande för utgången av om- röstningen (26 å andra st. och 31 å). Den som upptagits som borgenär i den ursprung- liga bouppteckningen får anses känd, även om gäldenären senare, t. ex. i samband med edsavläggelsen, skulle göra gällande att nå- gon fordran mot honom ej föreligger. Ford- ringen blir emellertid genom bestridandet tvistig, varom borgenären skall få under- rättelse enligt 23 å. Borgenärer, vilkas ford- ringar inte upptagits i bouppteckningen eller blivit kända senare, måste givetvis anmäla dem, om de vill rösta. Anmälan måste även göras, om borgenär anser att han har större fordran än som finns upptagen och han önskar rösta för det högre beloppet.
Alla borgenärer, vilkas fordringar uppta- gits i bouppteckningen eller uppgetts i sam- band med edgången, skall enligt 18 å andra stycket underrättas om att ackordsförhand- ling inletts. De skall vidare genom antingen gode mannens eller gäldenärens försorg en- ligt 12 g 7) eller också från konkursdomaren enligt 18 å andra stycket få avskrifter av ackordsförslaget liksom av gode mannens berättelse och yttrande. Om anmärkning förekommer mot borgenärs fordran, skall gode mannen enligt 23 % underrätta honom. En borgenär, som tar del av kungörelsen i tidning eller i rättens kansli men som ej fått särskild underrättelse från konkursdo- maren inom ungefär en vecka efter kungö- relsens dag, bör räkna med att hans ford- ran är okänd.49 Han kan då, om han vill deltaga i förhandlingen, anmäla fordringen
Beredningen har övervägt att ålägga gode mannen att ge borgenärerna underrättelse om vilket fordringsbelopp som upptagits för vederbörande i bouppteckningen. En så- dan ordning synes emellertid alltför be- tungande. Den praktiska betydelsen av spörsmålet bör inte heller överdrivas. Borge- närerna har nämligen ofta under det före- gående underhandsförfarandet lämnat upp- gift om sina fordringsanspråk. Ganska in— gående utredning och ofta även direkta förhandlingar med borgenärerna har ägt rum, innan bouppteckningen avslutats och gäldenären avlagt ed. I övrigt får gode man- nen på begäran gå borgenärerna tillhanda eller lämna underrättelser när han anser det påkallat, t.ex. i samband med att ac- kordsförslaget utsänds. Ofta torde boupp- teckningen eller transumt därav kunna bifo- gas. Till de borgenärer som på förhand an- slutit sig till ackordsförslaget torde uppgift knappast behöva lämnas.
Enligt finska ackordslagen måste borge- när, vars fordran är förenad med pant- eller annan förmånsrätt och som vill helt eller delvis avstå från denna rätt för att få del- taga i förhandlingen, göra anmälan på samma sätt som okänd borgenär. Enligt 11 å andra stycket i beredningens förslag får borgenär, som åtnjuter förmånsrätt i viss egendom, deltaga i förhandlingen för den del av fordringen som bedöms sakna täckning i egendomen. Om gode mannen, gäldenären eller till äventyrs annan borge- när funnit värdet av den aktuella borgenä- rens förmånsrätt understiga fordringen, får den förmånsberättigade borgenären enligt 23 5 första stycket andra punkten under- rättelse om saken. Särskild anmälan har ej ansetts behövlig, om borgenären anser vär- det av säkerheten understiga fordringen ehuru förhållandet ej påtalats av gode man-
49 Det synes ej vara något att göra åt att okända utländska borgenärer har små möj- ligheter att få kännedom om en pågående ackordsförhandling. Å andra sidan finns för— modligen skriftlig dokumentation nästan un- dantagslöst rörande utländska affärer och risken för att utländsk borgenär skall förbli okänd bör därför ej vara så stor.
nen eller annan. Detsamma gäller, när borgenären anser att säkerhetens värde är lägre än som angetts i bouppteckningen. Men det är tydligt, att han ej får deltaga i förhandlingen för däremot svarande del av fordringen utan att han har framställt yrkande därom. Av praktiska skäl bör bor- genären underrätta gode mannen i så god tid som möjligt så att saken vid behov hin- ner undersökas närmare.
Som antytts i den allmänna motiveringen tycks det praktiskt taget inte förekomma, att borgenär framställer anmärkning mot fordran som anmälts av annan borgenär. Enligt förslaget får gode mannen självstän— dig anmärkningsrätt. Därigenom minskas behovet av en sådan befogenhet för borge- när. Det kan emellertid ej uteslutas. att an- märkningsrätt för borgenär någon gång kan vara av värde. Enligt finska ackordsla- gen samt de danska och norska förslagen kan borgenär framställa anmärkning. An- märkningsrätten för borgenärerna har där— för behållits, men förfarandet har förenk- lats.
Det har ej synts behövligt att ge särskil- da föreskrifter om sättet för framställande av anmärkning från gäldenärens sida. Det är uppenbart, att gäldenären har självstän- dig anmärkningsrätt. Detta framgår också indirekt av 23 å i förslaget. Om gäldenären framställt anmärkning mot någon fordran, åligger det enligt samma paragraf gode man- nen att underrätta vederbörande borgenär. Om gode mannen själv vill framställa an- märkning som ej angetts i bouppteckningen, sker det lämpligen i den formen att han ger borgenären underrättelse enligt 23 å. Såväl när gode mannen själv framställt anmärk- ning som när sådan gjorts av gäldenären skall gode mannen enligt andra stycket i 23 & underrätta konkursdomaren?”
Enligt AckL skall såväl anmälan som an- märkning göras skriftligen hos konkurs- domaren och inges i två exemplar. Denne skall överlämna det ena till rättens ombuds- man. I förslaget har anförtrotts åt gode mannen att mottaga handlingarna. Han kan då utan dröjsmål göra behövliga undersök- ningar. Som angetts under 12å har det an-
setts lämpligt, att handlingarna i ackords- ärendet också finns att tillgå hos konkurs- domaren. I sista stycket av förevarande 225 har därför stadgats, att inlaga och andra handlingar bör inges i två exemplar samt att gode mannen skall tillställa kon- kursdomaren det ena. Översändandet bör ske utan dröjsmål, men gode mannen torde kunna utan olägenhet samla anmälningar under någon vecka, om sammanträde inte är nära förestående.
Det är angeläget, att handlingarna kom- mer in i så pass god tid före borgenärs— sammanträdet att gode mannen får rådrum att konferera med gäldenären och eventuellt med borgenären samt företaga behövliga un- dersökningar. Å andra sidan får den tid som står borgenären till buds ej vara alltför knapp. Anmälan bör enligt 22 9" första stycket som regel ske senast en vecka före borgenärssammanträdet, men det har ej ansetts erforderligt att kategoriskt förbjuda senare anmälan. Enligt 18 och 20 Q's" AckL kan efteranmälan göras på en sen tidpunkt före omröstningen (se även 21 & tredje st. i lagen). Har anmälningshandlingarna ej kommit rättens ombudsman tillhanda, har borgenären likväl rösträtt enligt AckL. om han styrker att anmälan skett. Enligt för- slaget gäller, att om fordran anmäls se- nare än en vecka före sammanträdet, det ej får föranleda att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp. När anmälan skett före omröstningen, får borgenären all- tid rösta. Om fordringen är ostridig, är sa— ken klar. Om den blir föremål för anmärk- ning, skall den anses tvistig, när saken ej omedelbart kan utredas. Uppskov enligt 28 & får alltså inte äga rum för att saken skall kunna undersökas närmare, utan be- stämmelserna i 26 å andra stycket blir till- lämpliga. Om fordringens existens blir av- görande för utgången av omröstningen och förlikning ej kommer till stånd på samman- trädet, får saken hänskjutas till rätten. Så- dant hänskjutande skall ske även när det
50 När annan borgenär gör anmärkning, får konkursdomaren enligt 22 5 sista st. ett exemplar av anmärkningsskriften.
uppdrages åt gode mannen att söka sluta förlikning med borgenären (se närmare un- der 26 å). Att rösträttsfrågan hänskjuts till rätten medför naturligtvis i regel, att det dröjer längre innan ackordsfrågan blir av- gjord. Det rör sig dock endast om sällsynta undantagsfall.
Med den utformning som förslaget fått på denna punkt bortfaller behovet av sär- skild efteranmälan.
Det är lämpligt. att datum för utgången av den normala anmälningsfristen utsätts i kungörelsen om förhandlingen (se bil. 3).
Eventuella anmärkningar från borgenä- rernas sida bör komma gode mannen till- handa i så god tid som möjligt före borge- närssammanträdet. Med hänsyn till det sätt på vilket anmälningsfristen bestämts måste emellertid anmärkning få göras ända tills omröstningen skall ske. I betraktande av den ringa frekvensen av anmärkningar bör detta ej medföra några praktiska olägenheter.
I lagtexten har understrukits, att anmärk- ning bör ske i så god tid före borgenärssam— manträdet som möjligt. Detta bör framgå av kungörelsen (se bil. 3).
Lika litet som i AckL har det synts be- hövligt att ge bestämmelser om komplette— ring av ofullständiga anmälnings- och an- märkningsskrifter. Det får förutsättas, att gode mannen upplyser borgenären när komplettering behövs. Beträffande hand- lingar på främmande språk hänvisas till vad som anförts härom under 18 5.
Om borgenär inger handlingar i endast ett exemplar, skall konkursdomaren enligt 48 5 första stycket ombesörja avskrift på ingi- varens bekostnad.
23 &.
I konkurs gäller enligt 107 & KL, att rättens ombudsman skall till varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning framställts, skic- ka avskrift av anmärkningsskriften jämte erinran om förlikningssammanträdet. AckL innehåller inte någon sådan föreskrift. En- ligt förarbetena beror denna avvikelse på att prövning av fordringsanspråket kan vara obehövlig i ackordsförhandlingen.51
Enligt förslaget skall gode mannen skynd- samt underrätta borgenär om anmärkning som framkommit mot dennes fordran.52 Av underrättelsen skall framgå vad anmärk- ningen avser. Borgenären kan därefter för- handla med gode mannen. Det är naturligt- vis önskvärt, att borgenären ej i onödan lägger ned arbete på saken. Om gode man- nen kan överblicka situationen och finner att utgången blir densamma vare sig borge- närens fordran medräknas eller ej, bör han som en serviceåtgärd informera borgenären därom. Det är i övrigt önskvärt, att gode mannen förbereder förekommande tviste- frågor så att de om möjligt kan lösas vid borgenärssammanträdet.
Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i viss egendom, får enligt 11 å andra stycket deltaga i förhandlingen, när fordringen bedöms helt eller delvis sakna täckning. Gode mannen skall enligt före- varande 23 å underrätta borgenären, när sådant förhållande anses vara för handen.
Av 16 & tredje stycket andra punkten följer bl.a., att anmärkningsskrifter från borgenärerna hålls tillgängliga för gransk- ning hos konkursdomaren. Borgenärerna har självfallet också intresse av att kunna ta del av anmärkningar som gode mannen eller gäldenären framställt. I andra stycket i förevarande 23 & ges därför föreskrift om att gode mannen skall underrätta konkurs- domaren om anmärkning som han eller gäldenären gjort, t.ex. genom översändan- de av kopia. Det ligger i sakens natur, att konkursdomaren skall hålla sådana under- rättelser tillgängliga tillsammans med de handlingar som inkommit enligt 22 &.
24 &.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 5 förs- ta—tredje styckena AckL. Den innehåller främst bestämmelser om gäldenärens skyl— digheter vid borgenärssammanträde och om borgenärsförteckningen. 19 5 sista stycket AckL ersätts av 28 å i förslaget.
51 Se NJA II 1921 s. 667, jfr Lawski s. 359. 52 Betr. underrättelse till utländsk borgenär se under 18 5.
I likhet med vad som gäller enligt AckL sägs i förslaget, att gäldenären bör vara tillstädes vid sammanträdet, i första hand personligen och annars genom ombud. Det är uppenbart, att även gode mannen bör närvara för att lämna erforderliga upplys- ningar och bevaka borgenärernas gemen- samma intressen. Det kan f.ö. uppkomma situationer då gode mannens hörande är obligatoriskt (se t.ex. 28 å). Någon sär— skild föreskrift om att han skall närvara synes ej behövlig. Om gode mannen någon gång skulle vara förhindrad, får han tillse att hans vikarie inställer sig eller, om sådan inte finns, såvitt möjligt förordnas.
Borgenärsförteckningen, vilken tjänar som röstlängd och enligt AckL skall göras av rättens ombudsman, skall enligt förslaget upprättas av gode mannen. Den skall in- nehålla borgenärernas namn, de fordrings- belopp för vilka rösträtt får utövas samt uppgift om eventuella anmärkningar. De borgenärer som tagits upp i bouppteckning- en eller som enligt protokoll från gäldenä- rens edgång uppgetts av denne antecknas som regel för det belopp som sålunda an- getts?a Om någon borgenär anmält högre belopp, skall detta antecknas. I röstlängden införs vidare annan fordran som kan ge rösträtt och varom gode mannen eller gäl- denären senare fått kännedom, t.ex. genom affärshändelsernas fortsatta gång. När bor- genär anmält fordran i annat fall än nyss nämnts, upptages han i princip för anmält belopp. En förutsättning är självfallet, att borgenären enligt övriga regler i förslaget får deltaga i omröstning om ackordsförsla- get. Innehåller detta bestämmelse om full betalning intill visst belopp, skall borgenä— rernas fordringar i borgenärsförteckningen reduceras med samma belopp. Om värdet av förmånsrätt i viss egendom bedöms under- stiga fordringen, får borgenären tas upp som röstberättigad i motsvarande mån. Av 26% sista stycket i förslaget följer att ränta skall räknas till dagen för ansökan om för- ordnande av god man, dvs. för lika lång tid som ränta enligt 13 å andra stycket beräknas i bouppteckningen. Fordran i ut- ländskt myntslag skall beräknas efter kursen
Om anmärkning gjorts mot någon ford- ran, skall detta, i likhet med vad som gäller enligt AckL, antecknas i röstläng- den. Som framgår av 26 å andra stycket utgör anmärkning inte hinder mot röstning.
Enligt AckL är rättens ombudsman ord- förande på borgenärssammanträdet, medan detta enligt förslaget skall ledas av kon— kursdomaren. Konkursdomaren bör kunna godtaga borgenärsförteckningen utan när- mare kontroll, om ej gäldenären eller någon borgenär begär ändring. Det är lämpligt, att han frågar de närvarande om de har några invändningar mot förteckningen. Gode man- nen skall tillhandagå med upplysningar och bör vara beredd att i behövlig utsträck- ning förete det material på vilket förteck- ningen grundats. främst bouppteckning samt anmälnings- och anmärkningsskrifter. Protokollet rörande gäldenärens edgång bör finnas tillgängligt i akten.
Liksom f.n. skall enligt tredje stycket i förevarande 24% vid sammanträdet upp- gift lämnas borgenärerna om ändringar i bouppteckningen som gäldenären gjort i samband med att han avlagt ed. Av 16% första stycket i beredningens förslag följer, att ackordsförhandling undantagsvis kan inledas utan att ed avlagts. Saken är natur- ligtvis av intresse för borgenärerna. Det fö- reslås därför att, när gäldenären ej avlagt ed, underrättelse skall lämnas om anledning- en därtill. Vidare skall ges underrättelse om felaktighet i bouppteckningen som blivit känd på annat sätt än i samband med ed- gång. Enligt förslaget skall konkursdomaren lämna upplysningarna. Han kan emellertid överlämna åt gode mannen att redogöra för saken, om det är lämpligt. Rör det sig om några större avvikelser från bouppteckning- en, kan gode mannen göra en skriftlig kom- plettering, om röstlängden inte ger tillräck- ligt besked.
Det kan tänkas, att nya anmälningar el- ler anmärkningar görs vid sammanträdet. De får i så fall antecknas i protokollet. Det
53 Jfr ovan under 13 & om skuldernas redovis— ning i bouppteckningen.
ena exemplaret av handlingarna bör biläg- gas akten, medan det andra lämnas till gode mannen.
Omröstningen på sammanträdet sker på grundval av gode mannens röstlängd med de ändringar och tillägg som följer av vad som förekommit på sammanträdet.
25 &.
Lagrummet motsvarar i sak 22 & AckL med den ändring som följer av att särskild an- mälan i allmänhet ej behöver göras för att rösträtt skall få utövas.
26 &.
Paragrafen ersätter 21 % AckL.
Enligt första stycket skall omröstning an- gående ackordsförslaget ske vid samman— trädet. Beredningen har övervägt, huruvida skriftliga röster skulle kunna godtagas som fallet är i våra grannländer. Särskilt kun- de det synas innebära en lättnad, att bor- genärer som redan anslutit sig till ackords— förslaget ej skulle behöva inställa sig. Att göra skillnad mellan borgenärer som till- styrker ackord och dem som vill rösta emot har emellertid inte synts tilltalande. Lättna- den för nämnda borgenärer torde f.ö. bli ganska ringa, då gode mannen i praktiken kan införskaffa behövliga fullmakter redan i samband med att han söker inhämta för- handsanslutning. Ackordscentralen förfar enligt uppgift regelmässigt på detta sätt. När fullmakter samlats in, är gode man- nen i fortsättningen bättre rustad än om han nöjt sig med att från borgenärerna in- hämta enbart förklaring om anslutning till ackordsförslag som tillställts dem. I övrigt synes det förenat med påtagliga fördelar, att borgenärerna är representerade när förhand- lingar är aktuella, t. ex. om ändring av ackordsförslag, eller när det är angeläget att skälen för eller emot ackord kan disku- teras. Beredningen har av dessa skäl ej tagit upp någon bestämmelse om skriftlig röst- ning vid borgenärssammanträde.
Den som varit god man torde f.n. i allmänhet på borgenärssammanträdet före-
träda de borgenärer som önskar rösta för ackordsförslaget. Enligt förslaget kommer gode mannens ställning att allmänt sett me- ra likna den som tillkommer konkursförval- tare. Beredningen har övervägt, om det låter sig förena härmed att gode mannen i fort- sättningen på borgenärssammanträdet före- träder de borgenärer som vill antaga för- slaget. Åtminstone teoretiskt skulle hans ställning bli klarare, om han endast uppträd- de i sin egenskap av god man. Det är emel- lertid förenat med uppenbara praktiska för- delar, att han kan företräda de borgenärer som ställer sig positiva till ackordet. Har gode mannen tillstyrkt förslaget, synes också naturligt, att han — om förutsättningarna ej ändrats _ verkar för dess genomförande. Till jämförelse kan erinras om att även kon- kursförvaltaren i allmänhet är vald av viss borgenärskrets (se 45 & KL)54 utan att detta, såvitt är känt, vållat några komplikationer. Gode mannen måste emellertid tillse, att han inte råkar i en verklig intressekonflikt. Han får då avträda från godmanskapet eller av- säga sig uppdrag som vållat konflikten. Om någon borgenär skulle skicka fullmakt till gode mannen med begäran att denne skall rösta mot ackordsförslaget, bör gode man- nen ej åtaga sig uppdraget, men det måste anses åligga honom att som en serviceåtgärd upplysa borgenären om att denne bör an- vända ett annat ombud.
I likhet med vad som gäller enligt 21 & AckL får borgenär enligt andra stycket av förevarande 26 & rösta även om anmärk- ning föreligger mot hans fordran. Om ut- gången av omröstningen blir olika alltefter- som fordringen medtages eller ej, skall kon- kursdomaren vid sammanträdet söka utreda tvistefrågan och åstadkomma förlikning. I AckL åvilar motsvarande uppgift rättens ombudsman. Om alla närvarande medger att anmärkningen får förfalla eller att den inskränks, binder det även frånvarande bor- genär. Kan förlikning ej träffas, ankommer det enligt AckL på rätten att pröva anmärk- ningen. För förlikning efter borgenärssam- manträdet krävs enligt 31 & AckL samtycke
54 Jfr Welamson I 5. 178 not 2.
av alla vilkas rätt är beroende av förlik- ningen. Bestämmelserna i AckL om förlik— ning motsvarar i sak dem som enligt 108 och 110 åå KL gäller när i konkurs anmärkning framställts mot bevakning.
Vid den förutnämnda enkäten framkom önskemål om ökade förlikningsmöjligheter, särskilt i fråga om tvistig fordran i kon- kurs. Beredningens sakkunniga har vitsor- dat, att det finns praktiskt behov av att underlätta förlikning. I enlighet med det re- mitterade utkastet skall de som är när- varande vid sammanträdet kunna med bin- dande verkan även mot den som uteblivit uppdraga åt gode mannen att sluta förlik- ning med den borgenär vars rösträtt är tvistig. Enhälligt beslut förutsätts,55 givet- vis frånsett den mot vars fordran anmärk- ning framställts. I beslutet kan anges, hur långt gode mannen får sträcka sig. Om gode mannen träffar förlikning med borgenä- ren i enlighet med sitt uppdrag, blir för- likningen bindande för övriga borgenärer som omfattas av ackordet och gäldenären.
Ackordscentralens avdelning och handels- kammaren i Göteborg har uttalat, att de uppgifter som ålagts konkursdomaren kan bli mycket betungande och ifrågasatt, om ej som villkor för borgenärs rösträtt borde gäl- la att hans fordran efter förhandling inför gode mannen blivit ostridig. Enligt bered- ningens mening kan konkursdomarens för- likningsfunktioner enligt förslaget knappast bli särskilt betungande. Man kan räkna med att gode mannen blir aktiv för att nå en uppgörelse, eftersom ackordsförslaget för- faller om det ej nått erforderlig majoritet.
Av sista stycket framgår att ränta på bor- genärs fordran vid omröstning ej skall räk- nas längre än till dagen för ansökan om för- ordnande av god man, dvs. samma tidpunkt som enligt 13 å andra stycket skall tilläm- pas för ränteberäkningen när bouppteck- ningen görs upp. Fordran i främmande myntslag kommer på samma sätt att be— räknas efter den kurs som gällde sagda dag.
27 å.
Paragrafen ersätter 23 å AckL, medan 24 å AckL, som reglerar fall då gäldenären står
under åtal för oredlighet mot borgenärer när ackordsförslaget skall prövas, saknar motsvarighet i förslaget.
Enligt AckL har gäldenären f.n. oin- skränkt rätt att ta tillbaka ackordsförslaget så länge det ej prövats av borgenärerna. Detta står i överensstämmelse med att han när som helst kan söka sig i konkurs. Änd- ring får enligt huvudregeln göras senast vid borgenärssammanträdet. Finner rättens om- budsman uppenbart att förslaget ej blivit mindre fördelaktigt genom ändringen, får det genast prövas. I annat fall får pröv- ningen uppskjutas till ett nytt sammanträde som skall hållas inom tre veckor. Som förut- sättning gäller, att uppskov medges av an- tingen alla närvarande borgenärer eller ock- så fyra femtedelar av de närvarande, om de har anmält samma andel av de röstbe- rättigade fordringarnas belopp. Om borge- närerna ej medger uppskov, anses ackords- frågan förfallen.
Enligt det danska utkastet kan gäldenären endast med skifterettens tillstånd återkalla eller ändra ackordsförslaget. Enligt det nors- ka utkastet kan gäldenären ändra ackords- förslaget, om gjeldsnevnden samtycker och tillstyrker det nya förslaget. Gäldenären kan däremot ej återkalla förslaget. Gälds- förhandlingen kan endast upphöra genom att ackord kommer till stånd eller genom att förhandlingen misslyckas, vilket i sin tur i princip medför att rätten ex officio sätter gäldenären i konkurs.
När gäldenär vill ta tillbaka ackordsför- slag och har bärande skäl därtill, bör de givetvis beaktas. Men det kan ej vara lämp- ligt, att gäldenären godtyckligt får ändra ståndpunkt och därmed göra om intet det arbete som hans tidigare inställning föran- lett. De borgenärer som skulle omfattas av ackordet har ju efter godmansförordnan- det fått finna sig i restriktioner i fråga om utmätning och möjligheten att få konkurs till stånd. De har därför ett berättigat an- språk på att den inledda ackordsförhand- lingen ej avbryts utan bärande skäl. Om gäl- denären inte får fritt återkalla ackords-
55 Jfr Welamson I 5. 296.
förslag, bör han givetvis ej heller efter gott- finnande få ändra förslaget. Beredningen har ansett, att man bör kunna göra gälde- närens rätt att återkalla eller ändra ackords- förslag beroende av konkursdomarens med- givande. Gäldenär som önskar återtaga el- ler ändra sitt ackordsförslag får enligt be- redningens förslag anmäla sin önskan där— om och ange skälen till sin ändrade inställ- ning. Konkursdomaren skall alltid höra gode mannen över framställningen. Om gäldenä- ren redan har bifogat yttrande av gode man- nen, bör det godtagas. Är fråga om ändring av ackordsförslaget, bör gode mannen ange, huruvida han tillstyrker det ändrade försla- get eller ej. Ändringar som sker i uppehål— lande syfte bör ej tolereras.
Fråga om återkallelse får av konkursdo— maren prövas vid borgenärssammanträdet. När gode mannen i klara fall tillstyrkt be- gäran om återkallelse, skulle visserligen kon- kursdomaren kunna få meddela beslut ge- nast, men i allmänhet torde det vara av värde att kunna höra gäldenären närmare och inhämta borgenärernas mening. God- tagbart skäl till återkallelse kan föreligga t.ex. om det framgår att gäldenären, på grund av att den ekonomiska situationen ändrats eller av annan orsak, är ur stånd att genomföra ackordet och betryggande bor- gen saknas.
Enligt uppgift förekommer ändring till nackdel för borgenärerna inte i praktiken. Vad som kan bli aktuellt är alltså närmast, att gäldenären förbättrar ackordserbjudan- det.
Som framgår av ordalydelsen av 27å första stycket får gäldenären göra framställ- ning om återkallelse eller ändring senast omedelbart före omröstningen på borgenärs- sammanträdet. Har framställning ej gjorts då, kan han sålunda inte senare få ta till- baka eller ändra sitt erbjudande.
Medger konkursdomaren att ackordsför- slag återkallas, torde någon utsikt ej längre finnas att ackord skall komma till stånd. Det kan dock tänkas, att talan fullföljs mot beslutet (43 å) och att detta ändras i högre instans så att återkallelse vägras. Ackords- frågan bör därför ej anses avgjord förrän
beslutet vunnit laga kraft. Föreskrift härom finns i 46 å av förslaget. Trots att beslutet ej vunnit laga kraft bör konkursansökan som regel enligt 19 å i förslaget prövas i vanlig ordning, eftersom skälig anledning torde saknas att ackord kommer till stånd.
Om konkursdomaren på borgenärssam- manträdet tillåter gäldenären att ändra för- slaget och detta inte därigenom blir oför- delaktigare för borgenärerna, skall det nya förslaget prövas på sammanträdet, om sär- skilda skäl inte föreligger till uppskov. An- ledning till uppskov kan vara, att konkurs- domaren finner tveksamt huruvida försla— get försämrats eller ej. Beslutas uppskov, skall även borgenärer som ej varit tillstädes vid sammanträdet få tillfälle att deltaga i omröstningen om det ändrade ackordsförv slaget.
Enligt AckL förutsätter uppskov, att viss majoritet av de borgenärer som är tillstä- des medger det. Denna bestämmelse har i förslaget ersatts med föreskrift, att tillstädes- varande borgenärer skall höras innan kon- kursdomaren beslutar i uppskovsfrågan. Om uppskov bestrids av borgenärer som utgör sådant antal eller representerar sådant ford- ringsbelopp att de kan rösta ned ackordsför- slaget, bör uppskov ej komma i fråga annat än av alldeles speciella skäl.
Det sammanträde till vilket prövningen skjuts upp betecknas i förslaget som fort- satt sammanträde (jfr 43 kap. 11 å RB) och skall hållas inom tre veckor. Fristen bör ej av konkursdomaren sättas längre än som oundgängligen behövs.
Något formellt hinder föreligger ej mot att gäldenären. sedan han tillåtits ändra ackordsförslaget och prövningen uppskjutits till fortsatt sammanträde, begär att få åter- kalla förslaget och att detta medges ho- nom, om omständigheter tillkommit som gör återkallelse motiverad. Motsvarande gäl- ler ändring av ackordsförslaget.
Det föreligger i allmänhet ej något hin- der mot att särskild talan förs mot kon- kursdomarens beslut under ackordsförhand— lingen (43 å). När konkursdomaren har av- slagit begäran av gäldenären om tillstånd att få ta tillbaka eller ändra ackordsförslag
eller har medgett ändring av sådant för- slag, skulle det emellertid vara opraktiskt att tillåta särskild talan och riskera att ackordsfrågan måste vila i avbidan på avgörandet av besvärsmålet. I första styc- ket av förevarande 27 å ges därför uttryck- ligt förbud mot särskild talan. Den som vill klaga får alltså göra det i samband med talan mot slutligt beslut i ackordsärendet. Detta medför, att borgenärerna på borge- närssammanträdet får ta ställning till ac- kordsförslaget som det föreligger efter kon- kursdomarens beslut. Frågan om återkal- lelse eller ändring kan sedan aktualiseras i samband med fastställelseprövningen. Det föreligger i och för sig ej något hinder mot att konkursdomaren, om han vägrat att medge återkallelse, själv under sin fort- satta handläggning på förekommen anled- ning ändrar ståndpunkt. Har frågan hän- skjutits till rätten, ligger det i sakens natur att rätten kan medge återkallelse. På samma sätt kan omprövning tänkas, när ändring medgetts eller vägrats. För ändring eller återkallelse gäller emellertid alltid den för- utsättningen att gäldenären framställt sitt yrkande därom före borgenärernas omröst— ning. Det är uppenbart, att borgenärerna, om ackordsförslaget ändrats, måste få till- fälle att ta ställning till det nya förslaget. Det torde vara överflödigt att ge bestäm- melser om dessa föga praktiska fall, för vilka vid behov 33 å andra stycket kan tjä— na till ledning.
Om konkursdomaren eller rätten medger gäldenären att ta tillbaka ackordsförslag, har därmed slutligt beslut meddelats i ac- kordsärendet. Detta beslut kan överklagas i vanlig ordning (43å första st., 45å andra st.).
28 å.
Enligt 19 å sista stycket AckL får uppskov med prövningen av ackordsförslag beslutas endast om förslaget ändrats eller om gälde- nären står under tilltal för oredlighet mot borgenärer, när förslaget förekommer till behandling.
Enligt beredningens förslag kan det tän- kas, att borgenär undantagsvis får del av anmärkning ganska sent, kanske först på själva borgenärssammanträdet. Det kan därför behövas att sammanträdet ajourne- ras för ytterligare utredning. Önskemål om ökade möjligheter till uppskov har även framförts av andra skäl, t. ex. för komplet- tering av behörighetshandlingar. Sådan kom- plettering bör dock i enklare fall kunna ske utan nytt sammanträde. Se härom vi- dare under 30 å.
Enligt förevarande 28 å kan konkursdo- maren medge uppskov, när särskilda skäl föreligger. Frågan torde i allmänhet kom- ma att aktualiseras av gode mannen, borge- när som är i behov av anstånd eller gäl- denären. Innan beslut meddelas skall kon- kursdomaren inhämta gode mannens och de närvarande borgenärernas mening. An- stånd bör inte beviljas, när omständigheter- na tyder på att syftet är att förhala saken.
Om prövningen av ackordsförslaget upp- skjuts, skall konkursdomaren vid samman- trädet utsätta och tillkännage tid och ställe för det fortsatta sammanträdet. Samma tids- gräns skall gälla som enligt 27 *, men det bör ej medges längre uppskov än som är nödvändigt. Ytterligare kallelser har ej an- setts behövliga i detta fall.
Uppskov bör inte medges mer än en gång. Det är sålunda inte avsett, att uppskov en- ligt 27 och 28 åå skall få följa efter var- andra.
29 &.
Paragrafen ersätter 25 å AckL. Enligt detta lagrum anses ackordet antaget dels om alla tillstädesvarande borgenärer röstat för för- slaget och de anmält två tredjedelar av be- loppet av alla röstberättigade fordringar, dels om fyra femtedelar av de närvarande borgenärerna bifallit förslaget och de an- mält motsvarande andel av alla röstberät— tigade fordringars belopp.
Som framgår av den allmänna motive- ringen har man vid de nordiska överlägg- ningarna preliminärt enats om de regler
som förevarande 29 å i förslaget innehåller. När ackordsförslaget ger minst 50 procent, krävs för dess antagande att tre femtede- lar av de röstande anslutit sig och att de- ras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade fordringarnas belopp. Ett rent moratorieackord hör uppenbarligen till denna kategori. Vid avvecklingsackord blir den garanterade minstadividenden av- görande. Understiger dividenden 50 procent, krävs trefjärdedels majoritet i båda hän- seendena.
I 105 andra stycket anges, att ackordet skall ge borgenärerna minst 25 procent, om ej lägre procent godkänns av samtliga kän- da borgenärer som skulle omfattas av ac- kordet eller synnerliga skäl föreligger till att lägre procent godtages. Om ackordsför- slag med sådan lägre dividend antagits en- ligt reglerna i förevarande 29 5, får alltså vid fastställelseprövningen avgöras, huru- vida synnerliga skäl enligt 105 förelegat, se 33 5 under 2).
De röstberättigade fordringarnas samman- lagda belopp är lika med summan av alla fordringar, vilka upptagits i bouppteckning- en eller senare blivit kända antingen ge- nom anmälan av borgenär eller på annat sätt och med vilka vederbörande borgenärer enligt vad som framgår av 11 5 får deltaga i förhandlingen. Om någon fordran är tvis- tig vid omröstningen och utgången beror av om fordringen medräknas eller ej, kom- mer den i betraktande endast i den mån rätten ogillar anmärkning som framställts mot densamma. Någon uttrycklig bestäm- melse härom har ej ansetts behövlig (jfr dock 26 å andra st. sista punkten och 31 å).
30 &.
Paragrafen träder i stället för 26—29 åå AckL. Den har omredigerats i jämförelse med det remitterade utkastet men inte un- dergått någon ändring i sak.
Enligt både AckL och beredningens för- slag gäller, att ackordsförslag, som anta— gits av borgenärerna, blir bindande för des- sa endast om det efter särskild prövning
fastställs. I 33 och 34 Så av förslaget, vil- ka ersätter 32 och 33 åå AckL, anges när fastställelse ej får eller bör ske.
Enligt AckL skall fastställelseprövningen alltid ankomma på rätten. Enligt vad som uppgetts har det förmodligen aldrig före- kommit, att fastställelse bestritts sedan ac- kord antagits av borgenärerna eller att an- taget ackord inte blivit fastställt. Det kan kanske inte uteslutas att bestridanden fram- deles kan komma att äga rum, om minimi- kraven i fråga om ackordsprocent och bor- genärsanslutning sänks. Någon radikal änd- ring av borgenärernas reaktioner torde emel- lertid knappast vara att räkna med. Bered- ningen föreslår därför den förenklingen att, om förslaget antagits vid borgenärssamman- trädet, frågan om fastställelse skall i första hand tas upp av konkursdomaren. Bestäm- melse härom har tagits in i första stycket av förevarande 30 5. Om något bestridande ej förekommer och konkursdomaren för sin del finner att ackordet bör fastställas, be- hövs ej något särskilt sammanträde. Tids- vinsten blir ganska betydande.
Om någon borgenär skulle bestrida fast- ställelse och anför beaktansvärda skäl, kan prövningen bli mera komplicerad. Det är därför lämpligt, att den i sådana fall an- kommer på rätten. Däremot bör bestridan- det ej föranleda att saken hänskjuts till rät- ten, om vad som anförs till stöd därför uppenbarligen inte kan medföra att fast- ställelse vägras. För den händelse konkurs- domaren, när han tar upp fastställelsefrågan, själv finner att beaktansvärda skäl förelig- ger mot fastställelse synes också lämpligt, att saken hänskjuts till rätten. Om rösträt- ten för någon borgenär är tvistig och det därför ej kan avgöras huruvida förslaget an- tagits av borgenärerna eller ej, torde också vara naturligt att, i överensstämmelse med nuvarande ordning, både den tvistiga röst- rättsfrågan och fastställelseprövningen hän- skjuts till rätten. Tvistefrågan kan påkalla ytterligare utredning, förlikningsförhandling- ar kan behöva föras osv. Bestämmelser om att hänskjutande till rätten skall ske i an- givna fall har förts in i första och andra styckena av paragrafen.
När frågan om fastställelse inte skall prö- vas av rätten, skall konkursdomaren enligt tredje stycket i förevarande paragraf fast- ställa ackordet.
I 29 å tredje stycket AckL stadgas, att om borgenär vill bestrida att ackordet fastställs, skall han göra det skriftligen hos rätten el- ler konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten. Enligt förslaget kommer fastställelseprövningen i allmänhet att företagas av konkursdomaren. Han bör före sammanträdets slut få veta, huruvida fastställelse bestrids. Efter om- röstningen bör han därför fråga, om någon bestrider fastställelse. Om bestridande fö- rekommer, bör han göra sig underrättad om grunden därtill och söka utreda saken såsom vid förberedelse i tvistemål. Några särskilda bestämmelser härom synes ej be- höva intagas i lagen. Det är i och för sig inte någonting som hindrar borgenär att komma in med bestridande efter borgenärs— sammanträdet, om saken ännu ej avgjorts. Konkursdomaren får då pröva, om fog har anförts för yrkandet. I sådant fall lik- som om han finner att hinder mot fast- ställelse föreligger enligt 33 5 skall han hänskjuta ackordsfrågan till rätten.
Enligt huvudregeln i 29 5 första styc- ket AckL skall konkursdomaren sätta ut målet så snart han mottagit protokoll om att ackordsfrågan hänskjutits till rätten. Kon- kursdomaren skall vidare kungöra tiden för målets handläggning och särskilt underrätta gäldenären.
Med den av beredningen föreslagna ord- ningen synes det naturligt och praktiskt att konkursdomaren, om han redan på sam- manträdet hänskjuter målet till rätten, sam- tidigt tillkännager när målet skall komma före. Något särskilt kungörande eller någon speciell underrättelse till gäldenären behövs då ej. Borgenär som inte är tillstädes men önskar uppgift om sakens fortsatta behand- ling kan, sedan borgenärssammanträdet hål- lits, lätt skaffa sig information genom att vända sig till gode mannen eller rättens kansli. I fjärde stycket första punkten av förevarande 30 & har därför bara föreskri- vits, att konkursdomaren, när ackordsfrå-
gan hänskjuts till rätten, skall sätta ut må- let att förekomma så snart som möjligt. Det har ej ansetts behövligt att ange några exakta tidsfrister. I allmänhet bör målet kunna sättas till en ordinarie sessionsdag. Om någon sådan ej förekommer inom den närmaste tiden, kan extra sammanträde få hållas. Konkursdomaren bör samråda med gode mannen och de tillstädesvarande bor- genärerna om saken.
Som angetts ovan är det önskvärt, att konkursdomaren före sammanträdets slut konstaterar utfallet av omröstningen och meddelar det beslut som föranleds därav. Det kan emellertid ibland vara svårt för honom att avgöra, huruvida frågan bör hänskjutas till rätten. Det kan också ibland vara ändamålsenligt, att han dröjer något med sitt avgörande. Om t.ex. någon bör få tillfälle att komplettera behörighetshand- lingar (jfr 41 5 andra st.) och det är antag- ligt att detta kan ske inom viss kortare tid, kan det vara onödigt att uppskjuta saken enligt 28 få, med den omgång som det med- för för borgenärerna. Konkursdomaren bör då i stället kunna förelägga vederbörande att komplettera behörighetshandlingarna in- om viss tid efter sammanträdet. Röstningen äger i så fall rum på sammanträdet. Härvid får den som avses med föreläggandet rösta i vanlig ordning, men konkursdomaren skall vänta med att konstatera utgången av om- röstningen till dess fristen för komplette- ringen utgått. Har komplettering skett när saken prövas, räknas rösten. I annat fall bortfaller den.
Om beslut ej avkunnas vid sammanträdet, bör konkursdomaren alltid innan samman; trädet avslutas ge tillkänna, när beslut kom- mer att meddelas. Borgenärerna har då möjlighet att hos gode mannen eller på rät- tens kansli ta reda på beslutets innehåll. Om målet efter sammanträdet hänskjuts till rätten, synes lämpligt, att de borgenärer som var tillstädes på sammanträdet och sålunda visat sitt intresse för saken får särskild underrättelse. I fjärde stycket av 305 har därför föreskrivits, att när beslut om sådant hänskjutande meddelas först ef— ter borgenärssammanträdet, konkursdoma-
ren skall till gode mannen. gäldenären och de borgenärer som var tillstädes vid sam- manträdet skicka underrättelse om tid och ställe för målets handläggning av rätten. Detta bör som regel ej bli så betungande, eftersom de flesta borgenärerna i allmänhet torde företrädas av gode mannen.
Enligt 29 & sista stycket AckL gäller, att när målet är i det skick att rätten kan före- taga ackordsfrågan till avgörande, skall be- slut meddelas genast eller sist nästa dag. Längre rådrum är dock medgivet, om det oundgängligen erfordras. Det har framställts önskemål om att längre anstånd borde vara medgivet enligt huvudregeln, eftersom det ofta kan vara ett betydande material som behöver genomgås i samband med faststäl- lelseprövningen. Behovet därav blir också större i och med att prövningen enligt för- slaget i allmänhet företages av konkurs- domaren redan i samband med borgenärs- sammanträdet. I sista stycket av 30 & an— ges därför, att beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum är nödvändigt på grund av sär- skilda omständigheter. Sådana omständig- heter kan föreligga redan på grund av ma- terialets omfattning. Om ackordsfrågan skall prövas av konkursdomaren, räknas fris- ten från borgenärssammanträdet och, om prövningen företages av rätten, från rättens sammanträde. Ehuru en veckas anstånd medges enligt huvudregeln, bör eftersträvas att beslut meddelas så snart som möjligt. Om t. ex. ackordsförslaget fallit vid omröst- ningen, bör avskrivningsbeslut genast med- delas. Beslut om hänskjutande till rätten bör om möjligt meddelas före samman- trädets slut, när någon borgenär anför be- aktansvärda skäl mot fastställelse och kon- kursdomaren ej behöver särskild tid på sig för prövningen av frågan om omröstningens utgång.
31 och 32 55.
Förevarande paragrafer motsvarar i sak 30 och 31 55 AckL. Genom att förliknings- möjligheterna vidgats i 26 5 av förslaget får 31 5 mindre betydelse än motsvarande be-
stämmelse i gällande lag. Rättens avgörande enligt 31 5 av tvistig rösträttsfråga är i likhet med vad som f.n. gäller slutgiltigt.56
33 &.
Förevarande paragraf i förening med 10 & andra—fjärde styckena i förslaget ersätter 32 & AckL.
Som angetts i det föregående företages fastställelseprövningen f.n. alltid av rätten, medan den enligt förslaget i allmänhet an- kommer på konkursdomaren (30 å). Om nå- gon borgenär på beaktansvärda skäl bestri- der fastställelse eller konkursdomaren för sin del finner sådana skäl föreligga, skall emellertid saken även framdeles hänskju- tas till rätten. Detsamma gäller, om det ej vid borgenärssammanträdet kan avgöras hu- ruvida ackordsförslaget antagits eller för- kastats.
Enligt bestämmelsen i 33 å under 1) i förslaget, vilken i sak överensstämmer med 32 å under 1) AckL, får ackordet ej fast- ställas, om ärendet inte handlagts i föreskri- ven ordning och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång. Enligt AckL står borgenärssammanträdet under ledning av rättens ombudsman. Enligt förslaget leds det av konkursdomaren. Om fastställelse- prövningen skall i första hand företagas av konkursdomaren, får han alltså bedöma sin egen handläggning av ärendet. Detta torde emellertid ej behöva inge några principiella betänkligheter. Även i vanlig rättegång får domstolen se tillbaka på processen och kan uppdaga, att den begått något fel.
I andra stycket, som ersätter 32 5 andra stycket AckL, regleras det fortsatta förfa- randet då fastställelse vägras enligt be- stämmelsen i första stycket under 1). Om ackordsförslaget vid en korrekt handlägg- ning skolat anses förkastat av borgenärerna eller förfallet. skall beslutet i fastställelse- frågan gå ut på att fastställelse vägras. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt AckL. Förslaget kan vara förfallet t. ex. om
55 Se Lawski s. 369, jfr 1585 första st. sista punkten KL (jfr Welamson 1 s. 717).
gäldenären satts i konkurs av högre rätt eller vid annan underrätt och detta blir känt först vid fastställelseprövningen. En- ligt 32 å andra stycket AckL skall i övriga fall ärendet visas åter till borgenärerna, som ånyo skall besluta i ackordsfrågan. Denna reglering har i huvudsak behållits i förslaget, men med hänsyn till att handlägg- ningen vid borgenärssammanträdet åvilar konkursdomaren har uttrycket >>visas åter till borgenärerna» ersatts med att tillfälle skall beredas borgenärerna att ånyo pröva ackordsfrågan. Enligt 32 å andra stycket jämfört med 24 & fjärde stycket AckL skall rättens ombudsman, sedan återförvisning skett, genom kungörelse kalla borgenärerna till nytt sammanträde och särskilt underrätta gäldenären om sammanträdet. Kungörelsen skall införas i allmänna tidningarna och den eller de bestämda ortstidningarna minst tio dagar före det nya sammanträdet. Be- stämmelserna om kungörande och under- rättelse kvarstår i förslaget, ehuru åtgär- derna i fortsättningen skall ankomma på konkursdomaren. Det har emellertid synts motiverat, att även särskilda underrättel- ser sänds ej bara till gäldenären utan också till de röstberättigade borgenärerna. Bl.a. Göteborgs rådhusrätt har ifrågasatt, om inte de uppgifter som enligt andra stycket ålagts konkursdomaren kunde i stället anförtros gode mannen. Som anförts under 18 & synes det emellertid lämpligare att underrättelser av ifrågavarande slag ombesörjs av konkurs- domaren.
Liksom enligt gällande lag får enligt för- slaget särskild talan ej föras mot beslut, en- ligt vilket borgenärerna skall åter behandla ackordsfrågan.
Enligt 32 ä 2) AckL får ackord ej fast- ställas, om gäldenären rymt för gäld. Be- redningen har inte funnit behövligt att be- hålla särskild bestämmelse härom. Om gäl- denären avvikit före borgenärssammanträ- det, torde borgenärerna knappast antaga ackordsförslaget. Skulle detta ändå någon gång ske eller avviker gäldenären efter omröstningen, kan fastställelse i grövre fall böra vägras enligt 33 ä 4) eller 34 å i för- slaget. Frågan har visst samband med att
det särskilda s.k. redlighetskravet ej upp- tagits i förslaget. Det oaktat kan fastställelse komma att vägras, om gäldenären dömts för t. ex. gäldenärsbrott eller står under åtal för sådant brott.
I 32 ä 4) AckL anges fall, då fastställelse skall vägras på grund av att ackordet ej fyller vissa krav på ackordsprocentens stor- lek m.m. Bestämmelser om de materiella minimivillkoren för ackord är i förslaget intagna i 10% andra—fjärde styckena, till vilka hänvisas i 33 ä 2).
Bestämmelserna i 33 ä 3) och 4) i förslaget motsvarar i sak 32 & 3) och 5) AckL. Som anledning att vägra fastställelse nämns i 325 3) AckL, att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackords- frågans avgörande. Härmed torde inte åsyf- tas fall av vanlig fordringscession, t.ex. att någon funnit det förenligt med sina intres- sen att lösa ut viss borgenär som motsätter sig ackord och övertaga hans fordran för att kunna rösta för ackordsförslaget. Vad man vill komma åt är, att gäldenären eller annan som bulvan för honom i hemlighet gynnar någon borgenär i nämnda syfte.57 Orden »annan med hans vetskap» synes med hänsyn härtill missvisande och bör utgå. Det är ändå uppenbart, att hinder mot faststäl- lelse föreligger om någon på angivet sätt handlat på gäldenärens vägnar. Om annat otillbörligt förfarande ägt rum, kan fast- ställelse efter bestridande vägras enligt 34 5.
Som redlighetskravet slopats i förslaget har 32 & tredje stycket AckL kunnat utgå. Med hänsyn till de i förslaget upptagna be- stämmelserna om behandling av konkurs- ansökan (se 19 &) har även 32 & sista stycket AckL utgått.
34 g”.
Paragrafen ersätter 33 & AckL. Enligt detta lagrum gäller, att rätten i vissa fall kan efter omständigheterna vägra att fastställa ac- kord, även om bestämmelsen i 32 5 första
57 Se Welamson I 5. 724 ff. 121
stycket under 5) ej är tillämplig.58 Fast- ställelse kan sålunda vägras, om det till följd av bristande utredning ej kan med visshet bedömas, huruvida ackordet leder till skada för borgenärerna eller om fastställelse be- strids på grund av att säkerhet inte finns för ackordets fullgörande.
Beredningen har funnit lämpligt, att be- stämmelserna om fastställelseprövningen de- las upp på det sättet att i 33 & uppmärksam- mas särskilt angivna grövre fall i vilka fast- ställelse skall vägras ex officio, medan 34 5 får rymma fall då fastställelse kan vägras efter omständigheterna, om det yrkas.
I överensstämmelse med gällande rätt nämns i 34 & särskilt, att borgenär bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets fullgörande ej finns. Anledning att vägra fastställelse enligt 34 & kan vidare t. ex. vara, att det på grund av gäldenärens uppträdande i samband med ackordsförhandlingen är tveksamt, om han kommer att lojalt verka för ackordets full- görande. Här kan emellertid erinras om att gäldenären enligt 39 & kan ställas under tillsyn med avseende på ackordets fullgö- rande.
Enligt det danska förslaget har gäldenä- rens make och vissa nära anhöriga ej röst- rätt vid ackordsförhandlingen. Motsvarande regel finns i norska förslaget. Där sägs vi- dare, att om gäldenären är bolag, förening eller stiftelse, detsamma gäller i fråga om fordringar som tillkommer styrelseledamot eller intressent, om denne eller vissa anhö- riga till honom äger minst hälften av det nominella kapitalet.
Enligt 1911 och 1919 års svenska förslag till ackordslag fick, om gäldenärens make eller närmaste anhöriga röstat för ackords- förslaget, hänsyn ej tas till deras fordringar vid omröstning.59 Bestämmelsen utgick emellertid efter anmärkning av lagrådet.60 Härvid åberopades främst, att så länge nå- got hinder mot överlåtelse av fordran ej fanns —— och att skapa sådant hinder mötte betänkligheter — kunde den tänkta be- gränsningen alltför lätt kringgås. Denna in- vändning kvarstår men det kan tänkas fall, då röst som avgetts av gäldenären närståen-
de varit tungan på vågen för ackordets an- tagande och det därför kan vara stötande att ackordet genomdrivs, om oppositionen mot förslaget i övrigt varit sakligt grundad. I sådana fall kan fastställelse vägras med stöd av förevarande 34 å. . Ackordscentralens avdelning och han- delskammaren i Göteborg har ifrågasatt, om ej förevarande paragraf bör utgå, och därvid åberopat, att den erbjuder tillämp- ningssvårigheter för rätten. Enligt bered- ningens mening fyller emellertid paragra— fen en betydelsefull funktion för borge— närsskyddet, särskilt om de allmänna mini- mikraven på ackord minskas i enlighet med förslaget. Eftersom tillämpningen av 34 å förutsätter att fastställelse bestrids lärer skä- len för och mot fastställelse komma att ut- vecklas på ömse sidor. Som framgår av de exempel som tagits upp i lagtexten och här ovan bör ganska påtagliga skäl föreligga för att fastställelse skall vägras.
Verkan av offentligt ackord 35 &.
Paragrafens första stycke ersätter 34 & AckL.
Som utvecklats i det föregående blir enligt förslaget den som har förmånsrätt i viss egendom bunden av ackordet såvitt angår belopp som ej kan uttagas ur egendomen. Bestämmelse härom har införts som andra stycke i förevarande paragraf. Borgenären får sålunda i fråga om bristen finna sig i den reduktion som ackordet innebär. Be- träffande tillämpningen kan framhållas, att borgenär som avstår från förmånsrätt äger utan vidare i motsvarande mån få betalning enligt ackordet i samma ordning som oprio— riterade. I annat fall måste han visa hur stort belopp som ej kan uttagas ur egendo— men, innan han kan få utdelning för bristen.
53 Beträffande förhållandet mellan 32 5 första st. 5) å ena och 33 % AckL å andra sidan se Welamson 1 s. 727 f. 59 Se t.ex. 1911 års betänkande s. 395 f, jfr 22 5 s. 86. 30 Se NJA II 1921 s. 590 och 669 samt prop. l920:82 s. 347 f, 358 och 375 f.
Kontanta medel behöver inte reserveras för att tillgodose borgenären så länge man ej har skäl att räkna med utdelning till honom. I många fall skulle det vara till betydande nackdel, om den egendom vari förmåns- rätt åtnjuts skulle behöva realiseras för att eventuell brist skall kunna konstateras. Det naturliga är, att gäldenären och gode man— nen söker göra upp med borgenären i ett så tidigt skede av förhandlingen som möj- ligt. Saken måste självfallet skötas på ett så- dant sätt att det inte kan bli fråga om hem- ligt gynnande av borgenären.
Andra stycket skall uppenbarligen även tillämpas på borgenär som har säkerhet i form av äganderättsförbehåll (jfr 11 5 första st.).
36 &.
Paragrafen motsvarar i sak väsentligen 35 & AckL men har delvis omdisponerats i för- tydligande syfte.
Som angetts i den allmänna motiveringen behandlas bl. a. reglerna om kvittning i konkurs i det nordiska samarbetet. Den i förslaget upptagna utformningen av föreva- rande 36 5 är provisorisk i avvaktan på re- sultatet av nämnda samarbete.
I överensstämmelse med vad som gäller enligt AckL medger förslaget i princip kvittning för alla fordringar som förvär- vats innan beslut om ackordsförhandling meddelas. Motsvarande tidpunkt är avgö- rande för rätten att deltaga i förhand— lingen och därmed för vilka borgenärer som binds av ackordet (ll & första st. och 35 å).
Andra stycket innehåller vissa inskränk- ningar i kvittningsrätten. Förbud mot kvitt- ning föreligger, när någon som stod i skuld till gäldenären har inom viss kortare tid före förhandlingen från annan förvärvat fordran på gäldenären och därvid hade skä- lig anledning att antaga att denne var insol- vent. Motsvarande gäller, när borgenär un- der samma omständigheter satt sig i skuld till gäldenären under den bestämda tidsfris- ten. Enligt AckL utgör nämnda tid sextio dagar före beslutet om ackordsförhandling. Enligt förslaget skall fristen i stället räknas
till dagen för ansökan om förordnande av god man. Under det första skedet kan i så fall förhandlingar om underhandsupp- görelse eller förberedelser för offentlig ac- kordsförhandling äga rum utan att möjlig- heten till kvittning ökar; jfr 121 5 i KLför- slaget.
37 5.
Paragrafen motsvarar i sak 36 å AckL.
38 &.
Förevarande paragraf saknar motsvarighet i AckL. Den innehåller processuella regler om återvinning i samband med offentligt ackord. Även återgång av lösöreköp enligt 3 & lösöreköpsförordningen och återkrav enligt 117 & FAL inbegrips (jfr 21 å andra st. i Ackaörslaget). Bestämmelserna i fö- revarande 38 5 skall enligt 18 ij andra stycket sista punkten i beredningens förslag till ändring av boskillnadslagen även ha till- lämpning beträffande talan om återgång av skifte som avses där. Vad i det följande sägs om återvinning gäller i tillämpliga de- lar även återgång eller återkrav som här nämnts.
Talan om återvinning måste enligt försla- get väckas medan ackordsfrågan är anhän- gig. Presumtiv återvinningssvarande behö- ver därför ej under någon längre tid sväva i ovisshet, huruvida återvinningstalan kom- mer att föras. I 46 & första stycket anges, när ackordsfrågan anses avgjord. Har ta- lan ej väckts dessförinnan, är möjligheten att föra talan enligt 21 och 38 55 försutten. Om konkurs skulle följa, gäller de vanliga reglerna i KL.
För att återvinningstalan i anledning av ackordsförhandling skall kunna bifallas måste ackord verkligen ha kommit till stånd. Återvinningstalan får därför ej slut- ligt prövas förrän ackordsfrågan avgjorts. Till dess torde i allmänhet vara lämpligast, att återvinningsmålet vilar. Kommer ackord till stånd, får målet tas upp till fortsatt be- handling i vanlig ordning. Upphör ackords- förhandlingen utan ackord, skall enligt för-
slaget återvinningstalan avvisas, om gälde- nären ej försätts i konkurs efter ansökan som följt inom tre veckor från att förhand- lingen upphörde (46 å). Enligt 35 å i KL- förslaget skall nämligen i sådant fall åter- vinningsfristerna även i konkursen räknas till dagen för ansökningen om förordnande av god man. Konkursförvaltaren kan inträ- da i återvinningsprocessen, om han vill. När ackordsförhandlingen upphör utan ac- kord, får rätten ej avvisa återvinningstalan förrän treveckorsfristen utlöpt utan att kon- kursansökan inkommit.
Talerätt tillkommer enligt förslaget bor— genär vars fordran skulle omfattas av ac- kordet. Enligt KL har ej endast borgenär utan även konkursförvaltaren talerätt, och det är i regel förvaltaren som för talan om återvinning. Som framhållits i den allmänna motiveringen har det inte ansetts möjligt att ge gode mannen motsvarande talerätt. Go- de mannen kan emellertid som ombud föra borgenärs talan men bör ej göra det. om det av särskilda skäl är olämpligt att han en- gagerar sig på sådant sätt.
Gode mannen bör få kännedom om att talan om återvinning kommer att väckas. Efter förebild av 39 55 första stycket KL har det därför ålagts borgenär, som vill väcka talan om återvinning, att underrätta gode mannen. Det får utan föreskrift anses åligga denne att skriftligen vitsorda att han underrättats. Om borgenär som väcker talan ej visar att han underrättat gode mannen, får hans talan ej upptagas till prövning. Talan skall avvisas, om borgenären ej ef- terkommer föreläggande om komplettering (jfr 42 kap. 3 och 4 %% RB).
Frågan om behörig domstol för återvin- ningsmål regleras av allmänna forumreg- ler.61
Det ankommer på käranden att begära, att vilande återvinningsmål tas upp när ac- kord kommit till stånd. Uppnås inte ackord, kan käranden, för att återvinningstalan skall kunna fullföljas, söka gäldenären i konkurs inom den frist som gäller enligt 35 å i KL- förslaget. Beträffande svarandens ställning i återvinningsmålet se 13 kap. 5 % RB.
Som utvecklats i motiven till 12 & bör
det framgå av ackordsförslaget, huruvida ackordsprocenten till någon del är baserad på belopp som kan inflyta genom återvin- ning. Till undvikande av varje tvekan om hur det skall förfaras med vad som åter— vinns i fall då ackordsförslaget ej ger led- ning har i andra stycket av förevarande pa- ragraf upptagits en uttrycklig bestämmelse om att i sådant fall vad som är i behåll. sedan kärandens kostnader ersatts, skall utöver ackordsprocenten tillkomma de bor- genärer som omfattas av ackordet. I den mån svaranden i anledning av återvinning får fordran mot gäldenären äger han enligt andra punkten i stycket på vad han annars skolat betala tillbaka avräkna det belopp som med tillämpning av ackordet tillkom- mer honom (jfr 40 & KL). Detta gäller oav- sett om betalningsterminerna för ackords- likviden är inne eller ej. Om återbäring sker i annat än pengar, måste realisation självfallet ske, innan utdelning kan äga rum till borgenärerna.
Det som återvinns skall, sedan kärandens kostnader gottgjorts,62 i princip betalas till gäldenären eller annars ingå i hans bo, om ej annat stadgas. Detta kan te sig mindre tillfredsställande. Enligt tredje stycket kan därför rätten, när talan om återvinning bi- falls, meddela föreskrift om särskild för- valtning, om borgenär som omfattas av ackordet eller gäldenären begär det. Före- skriften kan t.ex. avse, att medlen skall anförtros åt tillsynsman som förordnats en- ligt 39 å eller insättas på särskild bankräk— ning över vilken gäldenären ej ensam för- fogar. Däremot synes särskilda regler om fördelningen av medlen ej behövliga. Den bör ske efter samma normer som tillämpas i fråga om ackordslikviden. Om särskild tillsynsman ej förordnats, torde medlen i praktiken komma att fördelas med bi- stånd av den som fungerat som god man. Det kan naturligtvis erbjuda vissa problem, men de bör kunna lösas från fall till fall.
De medel som återvinns och satts under särskild förvaltning synes ej böra få tas i
61 Jfr Lawski s. 116 och Welamson I 5. 313 f. 52 Jfr 39 % sista st. KL.
mät för gäldenärens skulder. Föreskrift här- om har intagits i sista stycket av förevarande 38 6. Det kunde annars tänkas, att t.ex. borgenär, vars fordran uppkommit efter förhandlingens inledande och som alltså ej deltager i denna, söker utmätning i vad som återvunnits och egendomen på så sätt un— dandrages de borgenärer som omfattas av ackordet. Om ackordsfrågan skulle för- falla enligt 40 å, finns emellertid ej längre anledning att låta utmätningsförbudet gälla.
39 &.
Som antytts i den allmänna motiveringen upphör gode mannens befattning med sa— ken i praktiken ofta ej när ackordet fast- ställs. Han brukar också tillse, att gäldenä- ren fullgör sina åligganden enligt detta.
Enligt det norska förslaget kan skifteret- ten som villkor för fastställelse av ackord uppställa, att gäldenären underkastar sig tillsyn av en eller flera tillsynsmän i frå- ga om ackordets fullgörande. Skifteretten kan även senare föreskriva sådan tillsyn, om någon borgenär begärt det och rätten fin- ner särskilda skäl därtill.
I den remitterade promemorian föreslog beredningen föreskrifter om ett likartat kon- trollförfarande. Sådan kontroll syntes sär- skilt påkallad, när gäldenären velat åter- kalla eller ändra förslaget men det ej med- getts honom. Enligt promemorian borde för anordnande av tillsyn förutsättas initiativ från någon av de borgenärer som skulle omfattas av ackordet. Konkursdomaren skulle då vid behov förordna gode mannen eller annan lämplig person att öva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. I regel borde han utse gode mannen som var förtrogen med ackords- ärendet. Även vikarie skulle kunna förord- nas. Någon invändning mot förslaget har ej framförts annat än av ackordscentralens avdelning och handelskammaren i Göteborg. De har ansett, att gode mannen bör tillse att ackordet fullgörs även utan att borgenär gjort framställning därom. Enligt bered- ningens mening bör dock tillsyn inte göras obligatorisk. Det kan ej tas för givet att
tillsyn alltid behövs eller att just gode man- nen alltid bör fungera som tillsynsman. Förslaget överensstämmer därför med det remitterade utkastet.
Begäran om förordnande av tillsynsman kan göras vid borgenärssammanträdet eller vid annat tillfälle, även sedan ackordet fast- ställts. Framställningen skall göras till kon— kursdomaren vid den domstol där ackords- frågan handlagts.
Rådhusrätten i Malmö har ifrågasatt, om ej de oprioriterade borgenärer som i samband med ackordet tillförsäkrats full be- talning bör, liksom borgenär vars fordran omfattas av ackordet, ha rätt att begära tillsynsman. Det är dock enligt beredningens mening knappast påkallat att förstnämnda borgenärer får sådan rätt.
I andra stycket lämnas allmänna anvis— ningar om vad gäldenären bör iakttaga i förhållande till tillsynsmannen. Några kon- flikter torde i allmänhet knappast behöva uppkomma på detta stadium, utan gäldenä- ren kan regelmässigt antagas vara angelä— gen om att få den hjälp som tillsynsman— nen kan lämna honom. Om påföljd av för- summelse från gäldenärens sida ges be- stämmelser i 40 5.
I fråga om entledigande av tillsynsman skall enligt tredje stycket vad som i 55 sista stycket sägs om god man ha motsva- rande tillämpning.
Av 42 å andra stycket följer, att arvode till tillsynsman m.m. i vissa fall bestäms av rätten.
Beredningen framlägger samtidigt förslag om att rätt till arvode och kostnadsersätt- ning till tillsynsman skall vara förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 & sista stycket HB, dvs. på samma sätt som ersättning till gode mannen.
40 &.
Paragrafen ersätter 37 & AckL. Enligt detta lagrum förfaller ackordsförmånen, om det sedan ackordet fastställts visar sig att gäl- denären med hänsyn till ackordsförhand- lingen gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller att han eller annan med
hans vetskap i hemlighet gynnat någon bor- genär för att inverka på ackordsfrågans av- görande.63
Denna ordning har ansetts böra modi— fieras. Gäldenären kan enligt 39 å i för- slaget ställas under tillsyn med avseende på ackordets fullgörande. När tillsyn anord- nats, åligger det enligt 39 å andra stycket gäldenären att lämna tillsynsmannen be- gärda uppgifter och att följa dennes anvis- ningar. Om gäldenären ej lojalt fullgör des- sa åligganden, kan det vara motiverat, att ackordsförmånen förklaras förverkad. när något allvarligt ligger gäldenären till last. Ackordseftergiften bör dock inte för den skull förfalla utan vidare. Frågan måste i stället prövas av rätten efter omständighe- terna. Gäldenären kan även på annat sätt försumma sina åtaganden enligt ackordet så grovt att det kan vara motiverat att ackor- det förverkas. Om förverkande i de fall som här berörts skall förutsätta rättens prövning, synes det naturligt, att motsva- rande gäller i de fall då förverkande nu sker ex lege. För en sådan ändring talar även att ackordets förverkande kan försäm- ra borgenärernas ställning liksom att det ovillkorliga redlighetskravet på gäldenären slopats i förslaget. Första stycket av före- varande 40 5 innehåller därför till en bör- jan, att rätten på ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan förklara ackordseftergiften förfallen i vissa fall. Först nämns, att det visar sig att gäldenä- ren gjort sig skyldig till oredlighet mot bor- genärer. Härmed åsyftas endast sådana fall då det otillbörliga förfarandet ägt rum före eller i samband med ackordsförhand- lingen. Vidare nämns, att gäldenären i hem- lighet gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande. Av skäl som angetts under 335 betr. punkt 3) har be- stämmelsen om hemligt gynnande genom annan med gäldenärens vetskap fått utgå ur lagtexten. Slutligen upptages som grund till förverkande, att gäldenären åsidosatt vad som åligger honom enligt 39 å andra styc- ket i förslaget eller på annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet. Att gäldenären ej är i stånd att genomföra
ackordet är dock i och för sig inte förver- kandeanledning.64
Är tillsyn anordnad, bör förverkande ej tillgripas på grund av försummelse eller illojalt handlande från gäldenärens sida förr- än tillsynsmannen gjort vad han kan för att påverka gäldenären i rätt riktning, när det är motiverat. Om åter tillsyn enligt 39 & inte är anordnad, kan det ibland vara lämp- ligt att först pröva sådan.
Ansökan om förverkande skall göras vid den domstol där god man förordnats enligt l ä och handläggas enligt ärendelagen. Be- hörig att göra ansökan är borgenär som omfattas av ackordet. När tillsyn är anord- nad, bör tillsynsmannen, om han anser att förverkandeanledning föreligger, underrät- ta någon lämplig borgenär eller krets av borgenärer som kan göra ansökan. Advokat- samfundet har ansett, att tillsynsmannen bör ha behörighet att själv föra sådan talan. Bl. a. med hänsyn till att denne ej har några medel till sitt förfogande med vilka han kan föra en sådan rättegång torde emeller- tid självständig talerätt ej gärna kunna ges honom. Rådhusrätten i Malmö har ifråga- satt, om inte de oprioriterade borgenärer som i samband med ackordet tillförsäkrats full betalning borde få föra talan om för- verkande. Då deras fordringar inte berörs av ackordet, kan en sådan befogenhet dock inte anses tillräckligt grundad.
Då ärendet kan röra ett stort antal in- tressenter, har det ansetts lämpligt före- skriva, att förlikning inte är tillåten. När ansökan om förverkande bifalls, gäller be- slutet till förmån för alla borgenärer som omfattas av ackordet. Om ansökan av viss borgenär ogillats, torde res judicata före- ligga även mot övriga borgenärer.
Även om ackordseftergiften förklarats förfallen, kan borgenärerna enligt andra stycket — i överensstämmelse med vad som nu gäller —— i övrigt göra ackordet gällande mot gäldenären och mot borgensmän för detsamma. Borgenärerna får alltså göra ac- kordet gällande i de delar som är förmån-
63 Jfr Welamson I 5. 728 ff. ”4 Ang. verkan härav se 140 % KL.
liga för dem och åberopa borgen för ac- kordet men är inte bundna av den eftergift som ackordet inneburit från deras sida.
Särskilda bestämmelser
41 &.
Som angetts i den allmänna motiveringen har kraven på behörighetshandlingar för borgenärerna lättats väsentligt i förslaget.
I förevarande paragraf stadgas, att bevis om att ställföreträdare för borgenär är be- hörig inte behöver företes annat än om konkursdomaren eller rätten av särskilda skäl fordrar bevis. Regeln står i huvudsak- lig överensstämmelse med 11 kap. 4 & RB, men det har understrukits att särskild an- ledning skall föreligga för att behörighets- handlingar skall krävas. Sådan anledning fö- religger t. ex. om gode mannen eller borge- när gör anmärkning beträffande behörighe- ten och anmärkningen inte kan lämnas utan avseende.
Beredningen har ansett, att man _ i huvudsaklig överensstämmelse med 2 & tred- je stycket sista punkten ärendelagen men till skillnad mot vad som gäller enligt RB (se 12 kap. 9 5 första st.) — bör kunna låta samma ordning gälla i fråga om den som uppger sig vara ombud för borgenär. Om någon uppträder som ombud utan att vara behörig, blir han ansvarig för skada som han vållar (jfr 25 & avtalslagen och 12 kap. 20 & RB).
Om behörighetshandling inte är tillgänglig när den behövs, skall ställföreträdaren eller ombudet enligt andra stycket få tid att fö- rete sådan handling. Det synes ej behövligt att, såsom i 12 kap. 9 5 andra stycket RB, uttryckligen stadga, att handläggningen får fortsättas om uppskov finnes olägligt (jfr vad som sagts ovan under 28 och 30 55). Vid tillämpningen av andra stycket torde man böra betrakta konkursdomaren och rätten som en och samma instans. Om så- lunda konkursdomaren förelagt någon att styrka sin behörighet och målet sedan hän- skjuts till rätten, skall som regel ny frist ej medges vederbörande, om han inte har be-
hörighetshandlingarna tillgängliga vid rät- tens sammanträde.
Som berörts under 18 & är det önskvärt, att handlingar på främmande språk godtages i största möjliga utsträckning utan att över- sättning krävs. Se vidare vad som anförs ne- dan under 52 &. När översättning finnes be- hövlig, får regeln i andra stycket tillämpas. För att undvika dröjsmål bör komplette- ringsföreläggande ges så snart som möjligt.
42 &.
Paragrafen ersätter 39 & AckL, enligt vilken arvodesprövning kan påkallas av gäldenä- ren eller den arvodesberättigade. I jämfö- relse med det remitterade utkastet är be- stämmelsen omredigerad men i sak oför- ändrad.
Önskemål har framkommit om att bor- genär, vars fordran omfattas av ackordet, skall kunna påkalla prövning av ersättningen till gode mannen. Gäldenären kan känna sig stå i viss beroendeställning till gode mannen och därför dra sig för att begära rättens prövning. Ackordscentralens avdel- ning och handelskammaren i Göteborg har däremot ansett, att något behov av talerätt för borgenär ej föreligger. Beredningen har för sin del funnit önskemålet beaktans- värt. Det synes emellertid ej motiverat, att borgenär får begära prövning av ersätt- ningsfrågan även sedan ackordet fullgjorts. Första stycket har avfattats i enlighet här- med. Om borgenär gjort framställning in- nan ackordet fullgjorts, skall saken föras till slut.
Rättens prövning bör kunna avse både arvode och kostnadsersättning till gode man- nen. Det är självfallet lämpligast, att båda- dera prövas på en gång. Men om t. ex. gode mannen till äventyrs skulle ha försummat att samtidigt begära prövning av både arvode och kostnadsersättning, står det honom fritt att återkomma.
Vad som stadgats i första stycket skall enligt andra stycket ha motsvarande till- lämpning i fråga om arvode och kostnads- ersättning till tillsynsman enligt 39 &.
Förevarande lagrum skall också tillämpas
beträffande arvode och kostnadsersättning till vikarie för god man eller tillsynsman. Uttrycklig bestämmelse härom torde inte behövas.
Fråga om arvode eller kostnadsersättning skall handläggas enligt ärendelagen.
43 och 44 åå.
Paragraferna ersätter 40 och 41 åå AckL.
Enligt 43 å första stycket i förslaget får talan föras mot olika beslut som konkurs- domaren meddelar. I fråga om beslut en— ligt 27 å första stycket är dock särskild talan ej tillåten. Det har ansetts ligga i sa- kens natur att beslut som avser handlägg- ningen skall t.v. tillämpas utan hinder av besvär. Detta gäller t. ex. beslut, varigenom ackordsfrågan hänskjuts till rätten (30 å).
I sådana fall då beslutet har rättsverkan har det ansetts behövligt att ge bestämmelse om att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att ändring söks. I första stycket av 44 å har upptagits föreskrift härom be- träffande beslut om förordnande eller ent- ledigande av god man eller tillsynsman, om återkallelse av sådant förordnande eller om offentlig ackordsförhandling. Enligt försla- get kan emellertid förordnas, att omedel- bar verkställighet inte skall äga rum. Detta kan vara motiverat t. ex. om saken bedöms tveksam och sådan verkställighet kan med— föra att ändring i högre instans skulle bli utan praktisk betydelse.
Andra stycket i 44å svarar väsentligen mot 415 andra stycket AckL. I enlighet med gällande rätt angavs i 44 å andra styc- ket i det remitterade utkastet, att när beslut om offentlig ackordsförhandling upphävts, konkursdomaren bl.a. skulle ta ned den i rättens kansli anslagna kungörelsen om för- handlingen. Bestämmelsen har fått utgå så— som överflödig utan att någon saklig änd- ring åsyftas. Det har inte synts behövligt att fördenskull nu föreslå motsvarande änd- ring i 26 å första stycket KL.
Föreskriften i 41 å AckL om att konkurs- domaren skall underrättas, när beslut om in- ledande av ackordsförhandling upphävts av högre rätt, har också fått utgå. Det synes
lämpligare att bestämmelse härom medde- las med stöd av 52 å i förslaget.
45 å.
Paragrafen motsvarar i sak 43 å AckL.
I 42 å AckL ges bestämmelser om full- följd mot borgenärsbeslut som gäldenären eller borgenär anser ej vara lagligen till- kommet. Borgenärernas beslut kan enligt AckL avse förlikning beträffande tvistig röst (21 å andra st.), uppskov (23 å andra st. och 24 å första st.) eller fråga om ac- kordsförslagets antagande (25 å).
Enligt förslaget skall det ankomma på konkursdomaren att besluta uppskov, låt vara efter hörande av borgenärerna (27 och 28 åå). Beslut i förlikningsfråga (26 å andra st.) och om ackordsförslagets antagande (29 å) skall även framdeles ankomma på borgenärerna, men då konkursdomaren skall leda borgenärssammanträdet kommer borgenärernas beslut i regel att i sin tur re- sultera i ett beslut av honom. Om t. ex. bor- genärernas beslut medför att ackordsfrågan fallit, kommer konkursdomaren att besluta om avskrivning av ackordsärendet. Gälde- nären och borgenär som skolat omfattas av ackordet kan då enligt 43 å i förslaget fullfölja talan mot detta senare beslut och därmed också bringa frågan om laglighe— ten av borgenärernas beslut under prövning. Om borgenärerna enligt 26å andra stycket beslutat att anmärkning får förfalla eller in- skränkt den eller uppdragit åt gode mannen att sluta förlikning, torde det ej alltid re- sultera i något direkt beslut av konkurs- domaren. Så blir emellertid fallet, om ac- kordsförslaget faller vid borgenärsomröst- ningen. Konkursdomaren meddelar då ett avskrivningsbeslut, och detta kan överkla- gas. Om ackordsförslaget antagits eller det vid borgenärssammanträdet inte kan avgö- ras om förslaget antagits eller ej, kan frå- gan om lagligheten av borgenärsbeslutet be— dömas i samband med prövningen enligt 30 eller 31 å. Om borgenärsbeslut, varige- nom det anförtrotts gode mannen att sluta förlikning, inte skulle vara lagligen tillkom- met, skall rätten självfallet ej grunda sitt
avgörande på en förlikning som ingåtts av gode mannen med stöd av uppdraget. Något behov av motsvarighet till 42 å AckL synes därför ej föreligga enligt förslaget.
I likhet med vad som gäller enligt AckL får klagan ej föras mot rättens beslut med anledning av framställd anmärkning (31 å andra punkten i förslaget). I överensstäm- melse med gällande rätt får särskild talan inte heller föras mot beslut, enligt vilket borgenärerna åter skall behandla ackords— frågan (33 å andra st. sista punkten).
46 å.
Paragrafen ersätter 44 å AckL.
I första stycket har i klarhetens intresse uttryckligen angetts, när ackordsfrågan skall anses avgjord. Saken har, förutom i andra styckets fall, intresse i fråga om konkurs- ansökan (19 å), utmätning (20 å) och åter- vinning (38 å). Ackordsfrågan anses själv- fallet också avgjord, när den förfaller en— ligt 19 å sista stycket (jfr förevarande 46 å andra st. andra punkten).
Enligt 44 å andra stycket AckL åligger det konkursdomaren i vissa fall att inför- skaffa bevis huruvida talan fullföljts mot beslut av underrätt eller hovrätt och, om det skett, besked om det beslut som meddelats i målet. Det bör utan särskild föreskrift i lagen vara klart, att konkursdomaren får hålla sig underrättad om utgången i målet vid underrätten. Beträffande utgången i högre instans säkerställs erforderlig infor- mation genom bestämmelserna i 52 kap. 13 å och 56 kap. 13 å RB.65 Till undvikande av varje tidsutdräkt synes det emellertid ända— målsenligt att föreskrift ges i administrativ ordning (jfr 52å i förslaget) om att avgö- rande av aktuellt slag skall tillställas kon- kursdomaren genast sedan det vunnit laga kraft.
47 å.
Som anförts under 12 å har 47 å i det re- mitterade utkastet, vilken motsvarade 45å AckL, fått utgå ur förslaget.
Förevarande 47 å motsvarar 46 å första
och andra styckena AckL. Enligt tredje styc- ket i sistnämnda paragraf gäller, att kungö- relse om ackordsärendes handläggning vid rätten får — utan hinder av föreskrift att den skall införas i ortstidning minst tio da- gar före den dag som utsatts för handlägg- ningen — införas senare, om särskilda om- ständigheter föranleder därtill. Det har inte ansetts erforderligt att behålla denna reglering som skulle få betydelse endast i det undantagsfall som regleras i 33 å andra stycket i förslaget.
48 å.
Paragrafen träder i stället för 47 å AckL, medan 48å AckL ersätts av 52å i för- slaget.
49 5.
Enligt 49 å AckL får konkursdomaren av- visa ansökan om inledande av ackordsför- handling och om förordnande av god man även om han är jävig.66
Enligt förslaget skall motsvarande gälla beträffande föreläggande om komplette- ring av ansökan om förordnande av god man eller om ackordsförhandling och i fråga om avvisning av sådana ansökningar för den händelse gäldenären underlåtit att följa kompletteringsföreläggande samt be- träffande översändande av ansökan om för— ordnande av god man till behörig konkurs- domare. Konkursdomare som är jävig skall däremot ej få förordna god man eller med— dela beslut om offentlig ackordsförhand- ling.
Bestämmelsen i gällande lag om att jäv i vissa fall skall anmälas i hovrätten har ansetts överflödig och fått utgå.
55 Kungörelsen d. 30 sept. 1921 om översän- dande i visst fall av överrätts utslag till kon- kursdomare (se Lawski s. 379 anm. 3, jfr Welamson I s. 771 not 4) har upphört att gälla (SFS 1947: 872, jfr 871). 55 På samma sätt får jävig konkursdomare bl.a. avvisa konkursansökan (se 209 å första st. jfrt med 10 å KL).
Paragraferna ersätter 50 å första stycket och 52 å AckL. Det kan nämnas, att 11 kap. 7 å ErB innehåller bestämmelse om ansvar för borgenär, som då konkurs är förestående tar eller låter åt sig utlova be- talning, säkerhet eller annan förmån.57
Enligt 50 å AckL straffas borgenär, om han för sin röst vid borgenärssammanträ- det betingat sig särskilda fördelar av gälde- nären eller annan på gäldenärens vägnar. Orden »eller annan på gäldenärens väg- nar» har utgått i förslaget. Det är ändå klart, att sådant ansvar inträder om borge- nären gynnas av gäldenären, vare sig det sker direkt eller indirekt genom någon med- hjälpare till gäldenären (jfr även vad som sagts ovan under 33 å). Bestämmelsen om böter i andra stycket av 50 å AckL har an- setts överflödig (se 25 kap. 1 och 6 åå BrB).
Enligt 51 å AckL gäller, att konkursdo— maren skall underrätta allmän åklagare, om det i godrnansberättelsen uppges att an- ledning finns att antaga att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer (jfr 218 å KL). Denna be- stämmelse synes kunna utgå ur lagen.68 I den mån anmälningsplikt anses behövlig kan föreskrift därom ges med tillämpning av 52 å andra stycket i förslaget. Borgenär är givetvis oförhindrad att ange gäldenären till åtal, om han har skäl därtill.
I 53 å AckL stadgas, att gäldenär, som an- klagas för brottsligt förhållande mot bor- genärer men avvikit, likväl kan dömas för brottet. Beredningen har låtit denna för- åldrade specialbestämmelse utgå?"
52 å.
52 å ersätter 48 och 54 åå AckL.
I 48 å AckL finns föreskrifter om dag- bok som i ackordsärenden skall föras av konkursdomaren. Bestämmelsen har för konkursärenden sin motsvarighet i 208 å KL. Stockholms rådhusrätt har förordat, att det nuvarande systemet med dagbok i ackords- och konkursärenden ersätts med dagboksblad och målförteckning enligt prin-
ciperna i protokollskungörelsen. Som an- getts i den allmänna motiveringen har be- redningen funnit rådhusrättens önskemål värt beaktande. I 52 å första stycket i för- slaget har därför stadgats, att särskild dag- bok skall föras hos konkursdomaren och att handlingar i ackordsärendena skall samman- föras i akter. De närmare bestämmelserna om dagbok och aktbildning bör meddelas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Enligt beredningens förslag bemyndigas Kungl. Maj:t att överlag meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Be- stämmelse härom har införts som andra stycke i förevarande 52 å.
I 12,8; 8) förutsätts, att Kungl. Maj:t ger föreskrift om det förskott för konkursdo- marens och rättens kostnader som skall åtfölja ansökan om inledande av ackords- förhandling.
Enligt 54 å AckL skall vad som sägs i lag eller annan författning om underrät- telse eller anmälan hos registreringsmyndig- het angående konkurs ha motsvarande till- lämpning beträffande offentlig ackordsför- handling utan konkurs, om särskild be— stämmelse ej lämnats. Detsamma gäller fö- reskrift om registrering av sådan under— rättelse eller anmälan. Lagrummet har f.n. avseende på 21 å 5 lagen d. 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura, 6 å 1 i kungörelsen d. 4 nov. 1887 (nr 79 s. 1) om handelsregistrens förande, m.m. och 54 å lagen d. 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar. Det saknar där- emot numera betydelse i fråga om aktiebo- lagslagen och lagen om ekonomiska för- eningar, i vilka lagar direkta föreskrifter rö- rande offentlig ackordsförhandling medde— lats (169 5 och 201 5 andra st. aktiebolags- lagen samt 93 å och 103 5 1 mom. andra st. lagen om ekonomiska föreningar). Flera rättssubjekt, beträffande vilka särskilda an-
57 Ang. sambandet mellan denna straffbestäm- melse och 50 å AckL se NJA II 1942 s. 515 f och 543 f. 63 Från ackordscentralens avdelning i Stock- holm har uppgetts att, såvitt avdelningen har sig bekant, någon sådan uppgift aldrig före- kommit i en godmansberättelse. 69 Se vidare under 220 & KL.
mälningsåtgärder e. 1. skall förekomma vid konkurs, kan ej få offentligt ackord (se 53 å i Ackaörslaget).
Enligt beredningens mening bör behövliga bestämmelser i ämnet meddelas i tillämp- ningsförfattningen.
Som förut nämnts synes det lämpligt att i administrativ ordning också kan meddelas närmare föreskrifter om kungörande och underrättelser i ackordsärenden m.m. Förevarande 52å ger en allmän befogenhet för Kungl. Maj:t att ge närmare föreskrif- ter för tillämpningen av den nya lagen.
Enligt beredningens mening är särskilt behövligt att ge tillämpningsföreskrifter som tillförsäkrar utländska borgenärer tillräck- lig information och service i övrigt (jfr ovan under 18 å). Underrättelser och andra hand- lingar från konkursdomaren till den som kan antagas ej förstå svenska språket bör avfattas på något världsspråk som motta- garen kan förmodas förstå (engelska, frans- ka eller tyska). För översättning bör kunna påkallas biträde av utrikesdepartementet.70 I tillämpningsföreskrifterna kan lämpligen ges anvisning på översättningar till dessa språk av standardkungörelse (jfr bil. 3) samt andra handlingar som kan beräknas bli mera frekventa. Det synes vidare önskvärt, att motsvarande föreskrift om användning av lämpligt främmande språk meddelas även i fråga om handlingar som gäldenären eller gode mannen skall sända till borgenärerna, jfr 12 å under 7) och 23 å. Vidare bör anges, i vilken utsträckning handlingar som inkom- mer på utländskt språk skall kunna godtagas utan översättning samt hur översättning av inkomna handlingar vid behov skall ordnas och betalas.
Det synes ändamålsenligt att föreskrift även ges om att, när gäldenären avlägger ed inför annan konkursdomare, protokoll från edgången genast skall expedieras till den konkursdomare som handlägger ac- kordsärendet (jfr 15 å tredje st. i förslaget). Som angetts under 44å bör bestämmelse ges i administrativ ordning om att konkurs- domaren skall underrättas, när högre rätt upphäver beslut om ackordsförhandling. Så- dan underrättelse bör ske genast så att kon-
kursdomaren kan låta införa kungörelse en— ligt nämnda lagrum utan dröjsmål. Vidare synes böra föreskrivas att avskrift av annat beslut som är av betydelse för konkursdo- maren skall tillställas denne genast sedan det vunnit laga kraft (jfr ovan under 46 å). I den mån det anses behövligt kan före- skrift även ges om underrättelse till allmän åklagare (jfr ovan under 50 och 51 åå).
53 å.
Paragrafen ersätter 55 å AckL. Enligt detta lagrum gäller bl. a., att oskiftat dödsbo inte kan få offentligt ackord. Som angetts i den allmänna motiveringen har beredningen an- sett, att detta undantag bör utgå.
I övrigt åsyftas ej någon saklig ändring av vad som gäller enligt AckL. Punkterna 1) och 2) i förslaget motsvarar punkterna 2)— 4) i 55 å AckL.71 Beträffande punkten 5) i sistnämnda lagrum, som ersätts av punkt 3) i förslaget, har ansetts att sjukkassor in- te behöver nämnas. I den mån enskilda sjukkassor fortfarande finns kvar torde de falla under lagen om understödsföreningar (jfr 1 å och 9 å första st. samma lag). Punk- ten 4) i förslaget svarar mot punkten 6) i 55 å AckL.
Övergångsbestämmelserna Den föreslagna nya lagen skall träda i stället för lagen d. 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs, som alltså bör upphävas. Kungörelsen d. 30 september 1921 (nr 574) med vissa bestäm- melser angående förvärv av tillstånd att be- myndiga gode män vid ackordsförhandling utan konkurs blir överflödig med den nya utformningen av reglerna om utseende av god man (5 å). Föreskrift om upphävande av kungörelsen har upptagits i andra styc- ket av övergångsbestämmelserna.
När en ackordsförhandling börjat enligt
"" Jfr 33 & kungörelsen d. 12 maj 1967 (nr 147) med vissa bestämmelser om handlägg- ning hos kronofogdemyndighet. 71 Jfr 1 5 lagen d. 25 maj 1956 (nr 217) om vissa kreditinrättningars konkurs, se vidare SFS 1955:110 och 1963: 76, 573, 575.
AckL, synes det lämpligast att förfarandet får fortgå enligt äldre lag. Föreskrift härom har införts som tredje stycke i övergångs- bestämmelserna.
Det bör ej möta betänkligheter mot att rättshandlingar som ingåtts före den nya lagens ikraftträdande blir föremål för åter- vinning vid offentligt ackord. Om konkurs kommer till stånd i stället för ackord, blir handlingen ju i lika mån återvinningsbar. Enligt förslaget blir återvinningsbestämmel- serna tillämpliga, när beslut om ackordsför- handling meddelas enligt den nya lagen. Den presumtiva återvinningssvarandens ställ- ning försämras ej genom förslaget på något beaktansvärt sätt.
Det är önskvärt, att den nya ordningen kommer att tillämpas så snart som möj— ligt efter nya lagens ikraftträdande. God man enligt nya lagen bör därför kunna för- ordnas redan innan lagen träder i kraft, när man har anledning att räkna med att be- slut om ackordsförhandling kommer att meddelas enligt nya lagen. Inledningsske- det beräknas ta upp till två månader i an- språk (9 å). Ansökan om förordnande av god man enligt nya lagen bör därför få gö- ras, när endast en kortare tid, förslagsvis en månad, återstår till dess nya lagen träder i kraft. Härvid bör 1—9 åå i nya lagen vinna tillämpning. Fjärde stycket i över- gångsbestämmelserna har utformats i över- ensstämmelse med vad som nu sagts. Be- redningen har härvid räknat med att ikraft— trädandet sker vid ingången av ett nytt år. Det får förutsättas, att när god man för- ordnats enligt nya lagen, ett eventuellt be- slut om ackordsförhandling också meddelas enligt denna lag.
6. Förslag om ändring i konkurslagen
Allmän motivering Bestämmelserna i det remitterade utkastet har i nästan oförändrat skick tagits upp i beredningens nu framlagda förslag till lag om ändring i konkurslagen .
Enligt förslaget till ny ackordslag (AckL- förslaget) inskränks borgenärernas rätt att få gäldenären försatt i konkurs medan för- handlingar om en uppgörelse pågår under ledning av god man enligt ackordslagen. Även i övrigt medför förslaget ökade möj- ligheter till ackord utan konkurs. I pro- memorian uttalade beredningen, att det mot den angivna bakgrunden kunde sättas i fråga, huruvida ej bestämmelserna om ackord i konkurs kunde avskaffas. Detta skulle innebära att, sedan väl konkurs in- träffat. gäldenären ej skulle kunna bringa den att upphöra annat än genom förlikning med alla fordringsägare enligt 149 å KL. Be- redningen ansåg emellertid, att en sådan reg— lering skulle bli alltför stel. Den nya ord- ning som föreslagits beträffande ackords- förhandling utan konkurs kunde nämligen ej utesluta, att konkurs kan inträffa trots att ett ackord skulle vara förmånligare för både borgenärerna och gäldenären. Denne kan t.ex. ha underlåtit att söka få en ackordsförhandling till stånd på grund av bristande kännedom om de möjligheter därtill som står till buds. Det kan vidare tänkas, att efter konkursbeslutet inflyter medel, t.ex. efter en framgångsrik rätte- gång eller på grund av arvfall eller lotteri-
vinst, varigenom öppnas möjlighet att ge- nomföra ett ackord som kan medföra för- delar för borgenärerna jämfört med ett fortsatt konkursförfarande. Även i andra fall kan ackord vara tänkbart. En värdefull hyresrätt eller agentur eller liknande kan räddas, om konkursen kan avbrytas osv.
Beredningen anser sålunda ej att det finns tillräckliga skäl att avskaffa ackord i kon- kurs. Sådana aekord kan måhända bli van- ligare, om möjligheterna att få ackord vid- gas. Som ackordscentralen framhållit kan det också tänkas vara av värde att ha till- gång till ackordsförhandling i konkurs, om det är av särskilt intresse att få fordrings- anspråken prövade. Man kan då börja med konkurs och sedan övergå till ackordsför- handling i denna.
Om möjligheten till ackord i konkurs alltså bevaras, bör bestämmelserna i störs- ta möjliga mån stämma överens med reg- lerna för ackord utan konkurs. Någon full- ständig parallell kan dock ej uppnås. Vid ackordsförhandling utan konkurs behåller nämligen gäldenären rådigheten över sin egendom, låt vara att han enligt Ackaörsla- get bör rätta sig efter gode mannens anvis— ningar. Vid konkurs däremot förlorar han rådigheten i och med konkursbeslutet. Den— na skillnad har oundvikliga konsekvenser.
Man skulle kunna tänka sig, att konkursen får vila medan ackordsfrågan behandlas, men en sådan lösning passar endast när ackord är aktuellt redan före konkursut-
brottet eller aktualiseras i omedelbart sam- band med detta. I annat fall har bevak- nings- och anmärkningsfrister redan be- stämts och konkursförfarandet löpt vidare. På detta senare stadium skulle därför vi- landeförklaring vålla åtskilliga praktiska olägenheter, ej minst om konkursen senare måste fullföljas på grund av att ackord inte kommer till stånd. Det synes å andra sidan ej heller tillräckligt motiverat att utesluta ackordsförhandling på grund av att kon— kursförfarandet kommit ett stycke på väg.
Beredningen har därför ansett det mindre lämpligt att konkursen generellt skall för- klaras vilande när ackordsförslag tas upp till behandling. Man bör i stället inrikta sig på att liksom f.n. samordna förfarandena. Praktiskt betydelsefull är härvid frågan om försäljningen av egendomen i boet. I likhet med vad som föreslogs i den remit- terade promemorian har möjligheterna att hindra inte önskvärd realisation vidgats (66 och 67 åå). I samma syfte har förvaltaren er— hållit ökad befogenhet att låta anstå med utdelning tills ackordsfrågan blivit avgjord (127 å). Själva handläggningen av ackords- frågan har i allt väsentligt bragts i överens- stämmelse med vad som upptagits i AckL- förslaget.
I övrigt kan till en början nämnas, att det absoluta redlighetskravet på gäldenären (151 m.fl. åå KL) fått utgå även beträffande ackord i konkurs.
Bestämmelserna i Ackaörslaget om mi- nimikrav för ackord och om ställningen för kvittningsberättigad borgenär och för bor- genär, som är säkerställd genom ägande- rättsförbehåll, har fått sin motsvarighet i förslaget till lag om ändring av konkurs- lagen (150 och 158 åå). Detsamma gäller kravet på borgenärsanslutning till ackords- förslag (162 å), låt vara att bestämmelser- na om vilka som är röstberättigade inte kommer att helt överensstämma för de båda ackordsformerna. Detta sammanhän- ger med bevakningsförfarandet vid kon- kurs (se 158 å; jfr 11 och 26 åå i AckL- förslaget). Regleringen beträffande småford— ringar har också fått motsvarighet vid ac- kord i konkurs (150 å).
Redan enligt gällande lag blir borgenär med förmånsrätt i viss egendom bunden av ackord i konkurs för belopp som ej kan ut- tagas ur egendomen. I likformighetens in- tresse har föreslagits, att sådan borgenär även utan att avstå från förmånsrätten skall få deltaga i behandlingen av ackords- förslag i konkurs med belopp som bedöms sakna täckning i säkerheten (158 å).
Det har vidare synts naturligt, att om återvinningstalan skall kunna föras vid ac- kord utan konkurs, sådan talan i konkurs får fullföljas utan hinder av att ackord fast- ställts (171 å).
Förslaget utgår från att det även i fort- sättningen kommer att finnas en rättens om- budsman i konkurs. Men mot bakgrunden av vad som föreslagits beträffande ackords- förhandling utan konkurs bör han inte an- litas för det egentliga ackordsförfarandet, frånsett vissa mycket begränsade funktio- ner i det inledande skedet samt i fråga om försäljning av boets egendom och utdelning av dess medel (66, 67, 127 och 152 åå).
Formerna för tillsättande av konkursför- valtare medför, att denne i allmänhet kan betraktas som en förtroendeman för borge- närerna. Det är ändå inte givet, att han är lämpad att fullgöra alla de funktioner som vid ackordsförhandling utan konkurs ankommer på gode mannen. Beredningen har övervägt, huruvida en särskild god man borde utses för behandlingen av ackords- förslaget, men har ej trott, att förfaran- det behöver kompliceras därmed. För ar- bete som bättre utförs av någon annan kan förvaltaren vid behov anlita lämplig person. Kostnaden får tas upp som en förvaltarens omkostnad. Några särskilda föreskrifter här- om har ej synts behövliga.
Borgenär, som önskar erhålla betalning i konkursen, skall enligt KL i princip bevaka sin betalnings— och eventuella förmånsrätt. Bevakning kan bli föremål för anmärk- ning. Tvister som uppkommit i anledning därav behandlas på förlikningssammanträde inför rättens ombudsman. Om uppgörelse ej nås, hänskjuts frågan till rätten. I den mån anmärkning inte skett har borgenären enligt huvudregeln i 106å KL den betal-
nings- och förmånsrätt i konkursen som han yrkat. Borgenärssammanträde för prövning av ackordsförslag får ej hållas förrän even- tuella bevakningstvister handlagts på sam- manträde inför ombudsmannen. Men om möjligt skall det utsättas att förekomma samma dag. Rösträtt åtnjuts för bevakade fordringar och är på närmare angivet sätt beroende av utgången av eventuell bevak- ningstvist (158 å).
Det har synts ändamålsenligt, att bevak— ningsförfarandet får fortgå som vanligt även om ackord aktualiseras. Det är ju bl. 3. inte säkert, att ackord kommer till stånd. Vidare bör liksom f. n. förlikningssamman- träde inför rättens ombudsman hållas innan ackordsförslaget prövas av borgenärerna. Sammanträde för prövning av ackordsfrå- gan bör därför hållas efter förlikningssam- manträdet (155 å). Härvid skall konkurs- domaren fungera som ordförande.
Det är angeläget, att ackordsfrågan slut- behandlas utan dröjsmål. På grund härav och för att nå så stor likhet som möjligt med förfarandet vid ackord utan konkurs har det synts ändamålsenligt, att kvarståen- de anmärkningstvister, som är av betydelse för utgången av omröstningen i ackordsfrå- gan, behandlas i samband med prövningen av denna. Kvarvarande tvister bör alltså prövas samtidigt med frågan om fastställelse av ackordet (164 å; jfr 158 å sista st.). Denna prövning har betydelse endast för röstningen om ackordsfrågan.
Det kan vara opraktiskt, att den vanliga prövningen av tvistiga fordringar i konkur- sen fortgår vid rätten när ackord är ak- tuellt. Detta gäller naturligtvis särskilt när det är goda utsikter att ackord skall kom- ma till stånd. Beredningen förordar därför, att om det finnes ändamålsenligt, rättens prövning av tvistig fordran får uppskjutas till dess ackordsfrågan blivit avgjord (109 å).
Reglerna om återkallelse och ändring av ackordsförslag samt om uppskov med sam- manträde för prövning av förslaget bör också stämma överens med motsvarande bestämmelser i Ackaörslaget (160 och 161 åå)-
Den omständigheten att ackordsförslag
är föremål för behandling behöver enligt konkurslagen ej alltid hindra att slututdel- ning sker. Utfärdas kungörelse om sådan utdelning, är ackordsfrågan förfallen enligt 173 å KL. Denna reglering har synts onö- digt stel. Även om slututdelning sker kan det någon gång tänkas, att borgenärerna har intresse av att ackord genomförs. Så kan t. ex. vara fallet, om medel som inte ingår i konkursmassan ställts till förfogande för ac- kordets genomförande. Bestämmelsen i 173 å KL bör därför utgå. I stället förordas, att ackordsförslag får prövas utan hinder av att konkursen avslutats (146 å). En för- utsättning härför är självfallet, att ackords- förslaget ingetts före denna tidpunkt.
Fastställelseprövningen bör utformas på samma sätt som enligt Ackaörslaget (165 och 166 åå).
I Ackaörslaget har gjorts en del andra smärre ändringar i förfarandet. Bl.a. har kravet på företeende av behörighetshand- lingar mildrats. Beredningen föreslår ej nu motsvarande ändring i konkurslagen. Den- na fråga får övervägas i samband med den allmänna översyn av lagen som beredning- en påbörjat. Däremot synes nu beträffande konkursansökan böra införas motsvarighet till vad som i Ackaörslaget föreslås gälla om komplettering av ansökan som ej är full- ständig och om vidaresändning till behörig konkursdomare (10 och 10 a 55).
Enligt 35 å KL skall fristerna för åter- vinning i konkurs räknas till beslutet om inledande av ackordsförhandling, om kon- kursen föregåtts av offentlig sådan förhand- ling som förfallit på grund av konkursen. Motsvarande gäller, om konkurs följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse införts i allmänna tidningar- na om att dylik förhandling upphört. Be- redningen förordar, att 35 å KL ändras så att fristerna för återvinning i stället skall räknas till dagen för ansökan om förord- nande av god man, när sådant förordnande föregått och konkursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av förord— nandet förföll eller, när offentlig ackords- förhandling följt, denna upphörde. Änd- ringen medför, att borgenär ej under på-
gående förhandling om ackord behöver söka gäldenären i konkurs för att hindra att frister för återvinning löper ut. Med hän- syn till att tidsfristen för konkursansökan generellt satts så lång som till tre veckor har det ej synts behövligt att i något fall räkna densamma först från att kungörelse om ac- kordsförhandlings upphörande skett. För- slaget medför en följdändring i 19 å sista stycket KL.
I 121 å KL regleras borgenärs rätt till kvittning. Enligt sista stycket får kvittning ej ske, om offentlig ackordsförhandling föregått men förfallit på grund av konkur— sen, eller om konkursen följt på ansökan som skett inom fjorton dagar från att kun— görelse var införd i allmänna tidningarna om att sådan förhandling upphört, allt un— der förutsättning att kvittningsrätt ej fun— nits om ackord kommit till stånd. Bered- ningen föreslår, att den nämnda tidsbestäm- melsen justeras i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande 35 å KL.
I likhet med vad som förordats i AckL- förslaget synes även i konkurslagen den nu- varande ordningen med dagbok (208 å) böra ersättas med ett system med dagboks— blad och aktbildning. De närmare bestäm- melserna härom liksom tillämpningsföre— skrifter i övrigt skall enligt förslaget med— delas av Kungl. Maj:t (208 å).
Beträffande redigeringen av lagtexten an- gavs i den remitterade promemorian, att be- redningen prövat att utarbeta en text vilken upptog de bestämmelser som avvek från ut- kastet till ny ackordslag och i övrigt i största möjliga utsträckning hänvisade till detta. Vinsten i form av en förkortad lag- text uppvägde emellertid ej den minskade överskådligheten. I likhet med gällande lag upptog därför det remitterade utkastet full- ständiga bestämmelser om ackord i konkurs. Ackordscentralen har i sitt remissyttrande uttalat önskemål om att i stället görs en enkel hänvisning till ackordslagen. Om man anser att konkursen ej bör förklaras vilan— de medan ackordsfrågan behandlas, kan reg- leringen emellertid inte ske tillnärmelsevis så enkelt som ackordscentralen förmodat. Betydande avvikelser och kompletteringar
måste göras. Beredningen finner därför allt- jämt mera ändamålsenligt, att konkurslagen innehåller en fullständig reglering. I annat fall kommer den som skall handlägga fråga om ackord i konkurs att behöva gå till både texten i ackordslagen och texten i 7 kap. KL, vilket måste vara besvärande. Man kan ej räkna med att ackord i konkurs blir så vanliga att någon kommer att behärska förfarandet i huvudsak utan att behöva ha tillgång till lagtexten.
De särskilda bestämmelserna i förslaget Ändringarna i KL är i stort sett att betrak- ta som följdändringar för att bringa regler- na om ackord utan och i konkurs i största möjliga överensstämmelse.
Så.
Paragrafen har ej ändrats i sak.
10 och 10 a åå.
Enligt 10 å KL skall konkursansökan avvi- sas om konkursdomaren ej är behörig att pröva ansökningen eller om borgenär, som är sökande, ej uppgett sin fordran eller om ansökan av annan orsak ej kan upptagas. Beslut om avvisning skall meddelas genast och tecknas på ansökningshandlingen. Enligt AckL skall ansökan om inledan- de av ackordsförhandling på motsvarande sätt avvisas bl. a. när konkursdomaren ej är behörig eller handlingarna är ofullständiga (Så). Beredningen har emellertid föresla— git, att kompletteringsföreläggande skall ges, när det ej framgår av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller när den är bristfällig på annat sätt (2å i Ackaör- slaget, jfr 14 å). Kompletteras ej ansök- ningen, skall den avvisas, om bristen ej avhjälpts på annat sätt. Vidare har föresla- gits, att om ansökan inkommit till obehö- rig konkursdomare, denne genast skall skic- ka ansökningen till den konkursdomare som enligt handlingarna är behörig (3 å i AckL- förslaget). Han skall även underrätta sö- kanden om saken. Ansökningen anses gjord,
när den inkom till den förra konkursdoma- ren.
Motsvarande reglering föreslås i föreva- rande 10 och 10a åå. Som påpekats under 2 å Ackaörslaget bör konkursdomaren ge- nast avvisa ansökan, om det redan från början är uppenbart att den ej kan uppta- gas (jfr 42 kap. 4å andra st. RB och 3å andra st. ärendelagen). Det kan t. ex. fram- gå av handlingarna att behörigt forum i ri- ket saknas eller att gäldenär, som själv sö- ker sig i konkurs. är omyndig.
19 och 35 åå.
När konkurs föregåtts av offentlig ackords- förhandling som förfallit på grund av kon- kursen, räknas enligt 35 å KL fristerna vid återvinning till dagen för beslutet om inledande av ackordsförhandling i stället för dagen för konkursansökningen. Motsva- rande gäller, när konkurs följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om ackordsförhandlings upphö- rande varit införd i allmänna tidningarna. Syftet med regleringen är, att borgenärerna skall kunna låta en offentlig ackordsför- handling pågå utan risk att återvinnings- frister löper ut under tiden.
Med Ackaörslaget avser beredningen bl.a. att underlätta underhandsackord. Så— som förut framhållits tillskapas för ända- målet ett inledningsskede under vilket gälde- nären ställs under viss kontroll och till vil- ket vissa rättsverkningar knyts. Sålunda inskränks borgenärernas rätt till säraktioner mot gäldenären. Detta påkallar i sin tur att fristerna för återvinning ej löper. Bered- ningen föreslår därför, att 35å i KL änd- ras på det sättet att vad som f.n. sägs om tidpunkten för beslutet om inledande av ackordsförhandling i stället skall gälla tid- punkten för ansökan om förordnande av god man. Som förutsättning för tillämp— ning av paragrafen föreslås, att konkurs- ansökningen skall ha gjorts inom tre vec- kor från att verkan av godmansförordnan- det förföll eller, när ackordsförhandling följt, denna upphörde. Av 9, 14 och 15 åå i Ackaörslaget framgår, när verkan av god-
mansförordnande förfaller. Detta förhål- lande kungörs ej men det kan förutsättas, att kontakten mellan gode mannen och åtmins- tone de större borgenärerna är sådan att han vid behov informerar dem om situationen. Den borgenär som så önskar kan f.ö. ha lig- gande hos konkursdomaren en konkursansö- kan som han kan fullfölja om offentlig ac- kordsförhandling ej inleds (jfr 7 å Ackaör- slaget). När sådan ackordsförhandling upp- hör utan att ackord kommit till stånd, utfär- das genast kungörelse härom med visst un- dantag som saknar betydelse i detta sam- manhang (46å andra st. samma förslag). Till skillnad mot vad som f.n. gäller räknas enligt nu förevarande förslag fristen för an- sökan om konkurs ej från kungörandet utan från tidpunkten då förhandlingen upphörde. Å andra sidan har fristen förlängts med en vecka. Någon saklig skillnad av betydelse torde därför ej föreligga.
Enligt 35 å KL gäller vidare, att om så- dan åtgärd som sägs i 28, 29, 30, 32 eller 33 å företagits efter att beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats, skall den mot vilken åtgärden vidtagits alltid anses ha haft skälig anledning till antagande att gäl- denären var på obestånd. Eftersom ansök- ningen om förordnande av god man ej i och för sig omges med någon publicitet finns ej skäl att ändra den regeln. En annan sak är, att borgenärerna i regel får under- rättelse om situationen så snart gäldenären inställt sina betalningar och av den anled— ningen ej därefter kan åberopa god tro i fråga om insolvensen.
I 19 å KL ges regler om innehållet i kun- görelse om konkurs. Enligt sista stycket gäller, att kungörelsen skall innehålla upp- gift om dagen för beslutet om inledande av ackordsförhandling, när konkursen inträffat på sådan tid att 35 å KL blir tillämplig. Syf- tet är att kungörelsen skall ge upplysning om den tidpunkt till vilken återvinnings- fristerna skall räknas.1 Nämnda bestäm- melse i 19å föreslås ändrad som en konse- kvens av den nya utformningen av 35 å KL.
1 1911 års betänkande s. 192.
Enligt 62 å KL gäller, att egendomen i konkursboet i princip skall säljas så snart som möjligt efter första borgenärssamman- trädet. I 66 å stadgas vissa undantag från denna regel, när gäldenären framlägger ackordsförslag. Härvid gäller olika bestäm- melser allteftersom förslaget ingetts senast på första borgenärssammanträdet eller där- efter. Enligt huvudregeln i första stycket skall i förra fallet anstå med vidare försälj- ning tills ackordsfrågan avgjorts. Motsva- rande gäller enligt andra stycket i vissa fall då förslaget ingetts senare, bl. a. om det till- styrkts av förvaltaren eller antagits av bor- genärerna.
Som framhållits i den allmänna motive- ringen är ackord i konkurs mycket sällsyn- ta. Beredningen har ansett, att man bör kunna nöja sig med en enklare reglering i fråga om försäljning av boets egendom, när ackord aktualiserats. Sedan ackords- förslaget inkommit får enligt beredningens förslag försäljning i princip ej äga rum in- nan ackordsfrågan avgjorts, om inte rättens ombudsman medger det. Försäljning får dock utan vidare ske i den mån det behövs för ändamål som anges i 170å i förslaget. Realisation får också äga rum i den mån detta är förenligt med ackordsförslaget. Om det t.ex. är fråga om ett avvecklingsackord och den aktuella försäljningen framstår som ett naturligt led i avvecklingen, föreligger ej något hinder mot försäljningen. Är där- emot avsett att en pågående rörelse skall fortsättas efter ackord, bör objekt som be- hövs för den fortsatta driften normalt inte säljas innan ackordsfrågan avgjorts. Bered- ningen har ansett, att det kan överlämnas åt förvaltaren att avgöra, huruvida situatio- nen är sådan att försäljning får ske enligt det sagda. Vid oskicklighet eller försum- melse blir 80å KL tillämplig. När det är tveksamt om realisation är tillåtlig eller ej, bör förvaltaren samråda med rättens om- budsman och vid behov utverka hans till- stånd.
Ibland kan möjligen försäljning böra ske trots att det strider mot syftet med ackords-
förslag. En snabb försäljning kan vara myc- ket väsentlig för konkursboet. Det kan också vara så, att försäljning redan är påbörjad när ackordsförslag inkommer och att det är mycket olägligt att inhibera den. Särskilt om utsikterna till ackord är små kan det va— ra olämpligt att uppehålla avvecklingen av boet. Förslaget ger därför förvaltaren en generell befogenhet att låta sälja egendo- men i boet i den mån rättens ombudsman lämnar sitt samtycke.
Enligt sista stycket i gällande 66 å KL får försäljning alltid äga rum, orn gäldenä- ren samtycker. Bestämmelsen får ses i sam- manhang med att gäldenären f.n. har rätt att fritt återkalla eller ändra ackordsförsla- get. Enligt beredningens förslag inskränks denna rätt. Det är då naturligt, att gäldenä- rens samtycke till försäljning ej ovillkorli- gen gör sådan tillåten, men hans mening bör självfallet även framdeles beaktas. Det får förutsättas, att förvaltaren även utan uttrycklig föreskrift därom inhämtar gälde- närens åsikt beträffande mera betydelsefulla realisationsspörsmål, när det kan ske.
Tredje stycket i gällande 66 å innehåller en särreglering för det fallet att gäldenä- ren är åtalad för oredlighet mot borgenä- rer. Som framgått av den allmänna moti- veringen föreslås redlighetskravet för gäl- denären skola avskaffas. Härmed blir det nuvarande tredje stycket i 66å överflödigt.
Lika litet som gällande KL innehåller förslaget någon uttrycklig bestämmelse som anger när ackordsfrågan skall anses avgjord. Spörsmålet torde här sakna praktisk be- tydelse. Vid eventuellt behov kan ledning erhållas i 46 å första stycket i Ackaörsla- get.
Borgenär som i konkursen har rätt till be- talning ur viss egendom kan enligt 67 å andra stycket KL få egendomen såld utan hinder av regleringen i 66 å. Undantag gäl- ler endast om rättens ombudsman och förvaltaren finner uppenbart, att förlust där- igenom skulle uppstå för konkursboet. Be- redningen har ansett, att borgenärens rätt att få försäljning till stånd kan inskränkas något utan att det behöver inge betänklig- heter. Det rör sig om en relativt kort tid-
rymd innan ackordsfrågan klarnat, och möj- ligheterna att uppnå ackord kan kanske förbättras avsevärt, om tillräckligt rådrum finns för förhandlingar utan att egendom som behövs för fortsatt drift behöver säljas. Beredningen föreslår därför, att bestämmel- sen skall ändras så att anstånd med försälj— ning endast får äga rum om rättens ombuds- man och förvaltaren finner att avsevärd förlust eljest kan vållas konkursboet eller att genomförandet av ackord skulle väsent- ligt försvåras. Om anstånd skulle framstå som obilligt mot borgenären, får dock rea- lisationen ej stoppas enligt förslaget. Bor- genären har t.ex. redan medgett långt an- stånd eller hans rätt är i fara därför att egendomen sjunker i värde.
109 &.
I 108 och 109 Gå KL ges regler om hand- läggningen av tvistefrågor som uppkommit genom anmärkningar mot företagna bevak— ningar. De tvistefrågor som kvarstår efter förlikningssammanträdet inför rättens om- budsman skall enligt 109 & ofördröjligen2 företagas till prövning av rätten.
Som angetts i den allmänna motiveringen skall enligt förslaget kvarstående anmärk- ningstvister, som är av betydelse för ut- gången av ackordsfrågan, behandlas i sam- band med prövningen av denna. Det kan då vara opraktiskt, att den vanliga pröv- ningen av tvistiga fordringar i konkursen fortgår parallellt härmed. Som ett andra stycke i förevarande 109 5 har därför ta- gits in bestämmelse om att rätten får upp- skjuta denna prövning till dess ackordsfrå- gan avgjorts, om det finnes ändamålsenligt.3 I den mån vanlig prövning av anmärknings- tvist behövs även om ackord kommer till stånd (se 1695 i förslaget) bör uppskov ej äga rum.
1215.
I förevarande paragraf behandlas borgenärs rätt till kvittning i konkurs. I sista stycket av gällande 121 & regleras det fallet att kon- kursen föregåtts av offentlig ackordsför-
handling, som förfallit på grund av konkur- sen, eller konkursen följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungö- relse om förhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna. Borgenären får då ej till kvittning mot skuld till gälde— nären använda fordran för vilken han en- ligt AckL inte haft kvittningsrätt, om ac- kord kommit till stånd. Som ett led i tillska- pandet av ett särskilt inledningsskede vid ackordsförhandling, under vilket försök till frivillig uppgörelse kan företagas, föreslås nu, att det angivna kvittningsförbudet skall vidgas att gälla när förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått och konkursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförord- nandet förföll eller, när offentlig ackords- förhandling följt, denna upphörde. Jfr 35 å i förevarande förslag och 36 å i Ackaör- slaget.
Som förut nämnts överses f.n. bestäm— melserna om kvittning i konkurs i nordiskt samarbete. Den här upptagna utformningen av 121 5 är provisorisk i avvaktan på resul- tatet av detta samarbete.
127 5.
I 126 och 127 55 KL regleras, när utdelning skall äga rum i konkursen. Bl.a. gäller en- ligt 126 & tredje stycket, att utdelning, som kan ske till förmånsberättigade borgenärer, ej får uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer. Om det enligt 66 5 skall anstå med försäljning av boets egen- dom, får enligt 127 5 utdelning endast ske till de förmånsberättigade borgenärerna. Beredningen föreslår, att förevarande 127 & görs mera generell. Den nya utformningen bör ses i samband med bl.a. de ändringar av 66 och 67 55 som föreslagits. Enligt 1275 i förslaget kan förvaltaren, med rättens om- budsmans samtycke, låta anstå med utdel- ning i den mån det föranleds av ackords- förslaget.
2 Om innebörden härav se Welamson I 5. 538 not 5. 3 Jfr 46 5 första st. Ackaörslaget.
Om ackordsförslaget ej lägger hinder i vägen för utdelning, skall förvaltaren följa de allmänna utdelningsreglerna i 126 &. Sker utdelning till borgenär som skulle omfattas av ackordet (jfr 1265 andra st.) och kom- mer ackord till stånd, får utdelningen avräk- nas på vad borgenären äger utfå enligt ac- kordet. Vad de borgenärer som skulle om- fattas av ackordet kan ha fått i utdelning i konkursen inräknas med andra ord i ac— kordsprocenten.
146 &.
Konkursen är enligt 146 & KL avslutad, när förslag till slututdelning enligt utfärdad kun— görelse (se härom 129 &) först finns att tillgå för granskning.
Reglerna i 66 & bör visserligen i allmän- het medföra, att något slututdelningsförslag ej läggs fram så länge ackordsfrågan är ak- tuell, men det kan ändå ej uteslutas, att så sker. Enligt 1735 KL skulle i så fall ac- kordsfrågan anses förfallen den dag då kun- görelse om slututdelning utfärdas. Som an- getts i den allmänna motiveringen kan emel- lertid borgenärerna någon gång ha intresse av att ackordsfrågan ej förfaller då. Det kan t.ex. hända, att någon gäldenären närstående ställer medel till förfogande för att göra ackordsförslaget tillräckligt attraktivt. I ett andra stycke av förevarande 146 & har där- för angetts, att ackordsförslag som ingetts innan konkursen avslutats får prövas i van- lig ordning. Den nuvarande regleringen i 173 & har fått utgå.
150 och 151 åå.
150 & första stycket och 151 5 i förslaget motsvarar i huvudsak 150 & KL. 151 & i förslaget överensstämmer med 12 5 1) i Ackaörslaget.
Ackordsförslag skall enligt 150 5 första stycket i förslaget inges i tre exemplar mot f.n. två. Ett exemplar behålls av konkurs- domaren. Av de övriga skall han tillställa rättens ombudsman och förvaltaren var sitt (152 €).
150 & andra—fjärde styckena i förslaget
motsvarar i sak 10 & andra—fjärde styc- kena i Ackaörslaget. Enligt sistnämnda förslag får den annars erforderliga minsta- dividenden underskridas bl.a. om alla kända borgenärer som berörs av ackordet medger det. Eftersom bevakningsskyldigheten kvar- står i KL har i 150 & andra stycket i stället angetts, att det krävs samtycke av de berör— da borgenärer som bevakat fordran i kon— kursen.
Enligt 151 & 1) KL får ackordsförslag ej tas upp till behandling, om kungörelse om slututdelning utfärdats innan förslaget in- getts. Motsvarande skall gälla enligt 150 & första stycket och 153 5 i förslaget. Även vad som i 151 & 2) KL sägs om verkan av brist beträffande ackordsförslagets in- nehåll har sin motsvarighet i förslaget (se 151 och 153 åå). Med hänsyn till att red- lighetskravet på gäldenären fått utgå saknar 151 & 3) KL motsvarighet i förslaget. Be— redningen har inte heller funnit behövligt att behålla det ovillkorliga förbud som under 4) i 151 ä KL stadgas mot att ta upp ett ac- kordsförslag till behandling, om gäldenären rymt för gäld. En annan sak är, att ackords- förhandling knappast kan bli aktuell i en sådan situation.
Enligt Ackaörslaget skall vid synnerliga skäl förhandling kunna inledas utan att ed- gång skett (16 Q' första st.). Motsvarande föreslås i fråga om ackord i konkurs (154 & första st.). Förbudet i 151 5 4) KL mot att ta upp ackordsförslag, när ed ej avlagts, har därför fått utgå.
152 5.
Om ackordsförslag inges efter första borge- närssammanträdet, skall enligt huvudregeln i 152 & KL inhämtas yttrande av förvalta- ren, huruvida han anser att förslaget bör fö- reläggas borgenärerna. Avstyrker han, får förslaget i vissa fall ej tas upp annat än om rättens ombudsman tillstyrker det. Om för- slaget inkommit senast på borgenärssam— manträdet, behöver yttrande däremot ej in- hämtas från förvaltaren eller ombudsman- nen.
Beredningen anser, att reglerna bör för-
enklas. Enligt 1525 i förslaget skall rät- tens ombudsmans och förvaltarens yttran- den inhämtas, när ackordsförslaget inkom- mit i rätt tid. Tillstyrker någon av dem att förslaget läggs fram, skall det ske. Om båda avstyrker, kan förslaget ej tas upp annat än om konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill. I praktiken torde väl inte komma att föreligga tillräcklig anledning att frångå nämnda funktionärers gemensamma bedöm- ning. Det har emellertid synts lämpligt, att konkursdomaren ej är absolut bunden av den.
Förvaltaren skall enligt 1565 i förslaget också uttala sig i frågan om ackordsförsla- get bör antagas av borgenärerna. Detta kan lämpligen ske samtidigt med yttrande en- ligt 152 5, om förvaltaren hunnit ta stånd— punkt.
153 5.
Enligt 145 i Ackaörslaget skall konkurs- domaren förelägga gäldenären att komplet- tera ansökan om ackordsförhandling, om den ej är fullständig. Om föreläggandet ej följs, skall ansökningen avvisas, såvida bris- ten ej avhjälpts på annat sätt.
Nu förevarande förslag innehåller ej nå- gon motsvarighet till stadgandet om komp- lettering av ansökan om ackord. De krav som i 151 5 av förslaget ställs på ackords- förslaget är så begränsade att de kan förut- sättas bli iakttagna. Tidpunkten för ingi— vande av ackordsförslag under konkurs är f.ö. i regel utan större betydelse (jfr där- emot t. ex. 9 5 första st. i Ackaörslaget). Formella brister bör kunna avhjälpas utan föreläggande.
154—15655.
I likhet med vad som föreskrivits i 16 5 förs- ta stycket i AckaörsIaget har i 154 5 första stycket öppnats möjlighet att, när synner- liga skäl föreligger, behandla ackordsför- slag utan att gäldenären avlagt bouppteck- ningsed.
Konkursdomaren skall enligt beredningens förslag i kungörelsen om borgenärssamman-
träde för behandling av ackordsförslaget bl.a. tillkännage, att ackordsförslaget finns tillgängligt hos förvaltaren (154 5 andra st.).
Närmare bestämmelser om kallelse till borgenärssammanträde finns i 176 5 KL.
Enligt KL skall både borgenärssamman- träde enligt 108 5 för handläggning av tvis- tiga fordringar och sammanträde för be- handling av ackordsförslag hållas under ordförandeskap av rättens ombudsman. Om möjligt skall handläggningen ske i ett sam- manhang.
Enligt beredningens förslag skall ackords- frågan behandlas under konkursdomarens ledning. Det kan därför ej längre bli fråga om någon gemensam handläggning. Det sy- nes då mest ändamålsenligt, att sammanträ- de enligt 108 5 alltid hålls först för att så många tvistefrågor som möjligt skall bringas ur världen på det sättet innan omröstning sker om ackordsförslaget. Det är angeläget, att ackordsfrågan avgörs utan dröjsmål, men borgenärerna bör få rådrum för att kunna ta ställning till ackordsförslaget. En- ligt 155 5 första stycket i beredningens för- slag skall sammanträde hållas tidigast tre veckor efter att kungörelse införts i all- männa tidningarna (jfr 16 5 andra st. AckL- förslaget).
Enligt första stycket i nuvarande 156 5 skall förvaltaren så snart som möjligt till rättens ombudsman avge yttrande angående de omständigheter som kan inverka på be- dömningen av ackordsfrågan. Yttrandet skall innehålla en bestämd förklaring, huru- vida han tillstyrker att förslaget antages eller ej. Det ankommer sedan på ombudsmannen att, minst en vecka före det sammanträde då ackordsförslaget skall behandlas, med posten tillställa varje bevakande borgenär med känd adress avskrift av förslaget och förvaltarens yttrande samt att samtidigt er— inra om tid och ställe för sammanträdet.
Enligt Ackaörslaget skall gode mannen avge dels en berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd m. m., dels yttrande huruvida han anser, att ackordsförslaget bör antagas av borgenä- rerna; 125 4) och 5). Förvaltarens yttrande enligt 1565 i nu förevarande förslag bör i
princip fylla samma funktion. Självfallet bör yttrandet vara närmare motiverat. Konkur— sen kan emellertid ha fortskridit så långt att de förhållanden som omtalas i nyss- nämnda 125 4) i Ackaörslaget får anses kända för borgenärerna, t. ex. genom berät- telse enligt 555 KL eller genom vad som framkommit på första borgenärssammanträ- det. Yttrandet får anpassas därefter.
Eftersom konkursdomaren enligt bered- ningens förslag i princip övertager rättens ombudsmans funktioner beträffande ackord skall yttrandet i fortsättningen tillställas konkursdomaren.
Vid ackordsförhandling utan konkurs skall gode mannens berättelse och yttrande inges samtidigt med ansökningen om ac- kordsförhandling. De berörda handlingarna och ackordsförslaget skall därvid redan ha skickats till borgenärerna (12 5; jfr 18 5 andra st. i Ackaörslaget). Utsändandet torde i allmänhet komma att ske genom gode mannens försorg. I den mån handlin- garna ej tillställts borgenärerna utfärdas kompletteringsföreläggande (14 5 samma förslag).
Vid ackordsförhandling i konkurs kan för- valtarens yttrande ej normalt beräknas kom- ma in så tidigt (se 154 och 156 55). Borge— närerna kan därför komma att underrättas och få del av föreskrivna handlingar rela- tivt sent, om ej några underrättelser skickas förrän yttrandet föreligger (se 156 5). Be- redningen anser angeläget, att borgenärerna så snart som möjligt underrättas om att ac- kord blivit aktuellt. Även om yttrandet ej kommit in skall därför enligt 155 5 andra stycket underrättelse jämte avskrift av ac- kordsförslaget genast sändas till borgenärer- na, dvs. så snart som det är praktiskt möj- ligt (jfr vad som sagts under 185 i AckL- förslaget). Förvaltarens yttrande skall en- ligt 156 5 hållas dem tillhanda senast på det sammanträde då ackordsförslaget skall be- handlas. Det är naturligtvis önskvärt att det sänds ut tidigare, när det är möjligt. Med hänsyn främst till utformningen av reg— lerna om förvaltarens yttrande har det ej synts ändamålsenligt att ålägga gäldenären att tillställa borgenärerna handlingarna i
ärendet. Detta skall genomgående ankomma på konkursdomaren (155 5 andra st.).
1575.
Första stycket har redaktionellt jämkats till närmare överensstämmelse med 24 5 första stycket i Ackaörslaget.
Enligt 157 5 andra stycket KL ankommer det på rättens ombudsman att upprätta bor- genärsförteckning. I analogi med Ackaör— slaget (24 5 andra st.) föreslås, att det i konkurs skall ankomma på förvaltaren att upprätta sådan förteckning.
Omröstning i ackordsfrågor kan f.n. un- der konkurs förekomma beträffande an— stånd med försäljning av egendom i boet (66 5), uppskov med ackordsförslagets pröv- ning (159 och 160 55) och ackordsförsla— gets antagande (162 5).4 Enligt beredningens förslag kommer omröstning att ske endast i fråga om ackordsförslagets antagande.
Har gäldenären ej avlagt ed, skall enligt 24 5 tredje stycket i Ackaörslaget under- rättelse om anledningen därtill lämnas på sammanträdet för prövning av ackordsför- slaget. Motsvarande skall gälla enligt tredje stycket i förevarande 157 5. Enligt nyss- nämnda lagrum i Ackaörslaget skall un- derrättelse vidare lämnas om tillägg till bouppteckningen eller ändring däri som gäl- denären gjort i samband med edsavläggel- sen liksom om felaktighet som blivit känd på annat sätt. Föreskrift härom har ej synts påkallad beträffande konkurs, eftersom ed- gången i regel sker vid första borgenärssam- manträdet (se 925 KL) och, om den skett först senare, uppgifter i nu aktuella hänse- enden bör ha framkommit vid borgenärs- sammanträdet enligt 108 5.
158 och 15955.
Liksom i gällande lag innehåller 158 5 i förslaget bestämmelser om borgenärernas rösträtt. I samband därmed anges verkan av att anmärkning mot bevakad fordran ej prövats, när omröstning sker. Härvid upp—
4 Se Lawski s. 249 anm. 1.
märksammar gällande lag särskilt det fallet att tiden för anmärkning mot efterbevakad fordran ej utgått.
I Ackaörslaget är motsvarande bestäm- melser intagna i 11 5 och 26 5 andra styc- ket. Enligt sistnämnda förslag behöver en- dast de borgenärer som ej upptagits i bo- uppteckningen eller blivit kända senare an- mäla sin fordran, om de vill deltaga i för- handlingen (22 5). Enligt här förevarande förslag förutsätts alltid bevakning för att rösträtt skall få utövas.
De båda förslagen överensstämmer i frå- ga om verkan av kvittnings- och förmånsrätt samt säkerhet som består i förbehåll om äganderätt. Motsvarande gäller beträffande rösträtt, när alla oprioriterade borgenärer skall få full betalning intill visst belopp.
När sammanträde hålls för behandling av ackordsförslag i konkurs, har de ordinära bevaknings- och anmärkningsfristerna gått ut. Rösträttsfrågan bör därmed vara klar för flertalet borgenärer (se 1065 KL). För- likning enligt 108 eller 1105 angående tvis- tig fordran gäller också. Om anmärkning redan prövats av rätten enligt 1095 när omröstningen om ackordsförslaget skall ske, skall enligt beredningens förslag rättens be- slut tillämpas vid omröstningen. Undantag gäller endast, om det före omröstningen visas att beslutet ändrats av högre rätt. I sådant fall blir självfallet den högre rät— tens beslut avgörande. Denna reglering över- ensstämmer med vad som f.n. gäller enligt KL (se 1585 första st. andra och tredje punkterna). I den mån en fordran fortfa— rande är tvistig när omröstning skall ske och inte har prövats enligt 1095 skall dock i princip tillämpas en ordning som motsva- rar den som upptagits i 265 andra stycket Ackaörslaget; se tredje stycket av före- varande 158 5. Är utgången av omröst- ningen beroende av om fordringen räknas eller ej, skall sålunda konkursdomaren vid sammanträdet söka utreda tvistefrågan och åstadkomma förlikning. Han får härvid an- passa handläggningen efter vad som före- kommit vid det sammanträde som hållits en- ligt 108 5.
Om efterbevakning skett, är det ej sagt, att
tiden för anmärkning har gått till ända före sammanträdet. Beredningen har ej an— sett några särskilda bestämmelser erforder- liga för detta fall. Förvaltaren, gäldenären eller borgenär kan framställa anmärkning mot den efterbevakade fordringen senast före omröstningen. Om så sker, får före- nämnda regler om behandlingen av tvistig fordran följas vid sammanträdet.
I huvudsaklig överensstämmelse med Ackaörslaget föreslås vidare, att om alla närvarande medgett att anmärkning får förfalla eller inskränkt den eller uppdragit åt förvaltaren att sluta förlikning med bor- genären, detta även binder den som ute- blivit.
Om förlikning ej träffas, skall rätten prö- va anmärkningen; se 164 5. Som framhål- lits i den allmänna motiveringen har rättens avgörande betydelse bara för röstningen i ackordsfrågan. Bevakningstvist kan alltså någon gång komma att prövas i vanlig ord- ning enligt 109 5 utan hinder av att den va- rit föremål för prövning enligt 164 5 i be— redningens förslag.
I 158 5 första stycket i gällande lag erin— ras om de inskränkningar i rösträtten som följer av 112 och 120 55. I 112 5 anges vissa förutsättningar för att den som ef- terbevakat skall få rösta på sammanträde inför rättens ombudsman. Om bevaknings- handlingarna ej hunnit komma ombudsman- nen till handa, måste borgenären styrka att bevakning skett. Eftersom borgenärssam- manträde för prövning av ackordsfrågan enligt förslaget skall ledas av konkursdo— maren blir någon hänvisning till 112 5 ej längre aktuell. Enligt 120 5 första stycket KL gäller bl.a., att om borgenär som fö- relagts att avlägga ed försummar att inom föreskriven tid inkomma med bevis om att edgången fullgjorts, hans fordran ej kommer i betraktande såsom bevakad i konkursen innan bevis om edgången kommit in. Om anmärkning gjorts mot bevakningen, prövas dock tvistefrågan i laga ordning. I andra stycket av 120 5 anges, att fordringen ej får komma i betraktande på borgenärssam- manträde, som hålls inför rättens ombuds- man efter utgången av tiden för ingivan-
de av edgångsbevis, om ej beviset genom konkursdomarens försorg kommit ombuds— mannen tillhanda eller borgenären hos den- ne styrkt att beviset tillställts konkursdoma- ren. Någon hänvisning till 120 5 andra stycket kommer ej i fråga, när konkursdo- maren skall leda sammanträdet för behand— ling av ackordsförslaget. Vad som sägs i 120 5 första stycket blir uppenbarligen till- lämpligt även utan hänvisning. Den nuva- rande hänvisningen till 120 5 har därför fått utgå.
Efter förebild av 32 5 i Ackaörslaget har i 159 5 av nu förevarande förslag stadgats, att förlikning som avses i 158 5 ej får ingås i annan ordning än som sägs där utan sam- tycke av alla vilkas rätt är beroende av för- likningen.
Det har ej ansetts påkallat, att med hän- syn till den nya 159 5 ändra lydelsen av 110 5, vilken avser förlikning med en mera vittgående verkan än förlikning som åsyftas med den förstnämnda paragrafen.
160 och 161 55.
Förevarande paragrafer motsvarar 27 och 28 55 i Ackaörslaget. De ersätter 159 och 161 55 KL. Förbudet i 160 5 första stycket mot »särskild talan» gäller självfallet vid sidan av bestämmelsen i 210 5 första stycket KL som i första ledet endast anger att kla— gan överhuvud får föras i hovrätten. Be- stämmelserna i nuvarande 1605 KL har fått utgå som en följd av att redlighetskra- vet på gäldenären avskaffats.
162—166 55.
Dessa bestämmelser ersätter 162—167 55 KL och motsvarar 29—31, 33 och 34 55 i Ackaörslaget. I 163 5 KL anges uttryck— ligen, att ackord som antagits av borgenä- rerna likväl ej är giltigt, om det ej fast— ställs av rätten. Stadgandet saknar motsva- righet i beredningens förslag. Det fram- går ändå med tillräcklig tydlighet att fast- ställelse utgör en förutsättning för att ac- kordet skall bli bindande (se t.ex. 167 5 första st. i förslaget). 165 5 3) har avfattats
i överensstämmelse med motsvarande punkt i 33 5 Ackaörslaget.
1675.
Förevarande paragraf motsvarar i sak 168 5 KL. De två första styckena har avfattats i överensstämmelse med 35 5 i Ackaörslaget. Sista stycket svarar mot 36 5 i samma för- slag.
168 5.
Paragrafen motsvarar 169 5 KL och 37 5 i Ackaörslaget.
169 och 17055.
Förevarande lagrum svarar mot 170 och 171 55 KL.
171 5.
Som framhållits i den allmänna motivering- en har det synts naturligt, att om återvin- ningstalan skall kunna föras vid ackord utan konkurs (se 21 och 38 55 i Ackaör- slaget), sådan talan i konkurs får fullföljas utan hinder av att ackord fastställts.5 Be- stämmelser härom har tagits upp i föreva- rande 171 5. Enligt första stycket gäller till en början, att sedan ackord fastställts, får borgenär som omfattas av ackordet ej väcka talan om återvinning. I fråga om sådan borgenär är därmed en absolut gräns satt för väckande av dylik talan. Ackord är att anse som fastställt när lagakraftvun- net beslut därom föreligger (jfr 46 5 första st. i Ackaörslaget). Teoretiskt föreligger ej något hinder mot att konkursförvaltaren eller borgenär som ej omfattas av ackordet väcker återvinningstalan i den mån det är möjligt enligt allmänna regler, om det skulle behövas för att säkerställa konkurskostna- der eller massagäld eller tillgodose de för- månsberättigade borgenärerna. Praktiskt sett behöver man ej räkna därmed. Vid
5 Beträffande gällande rätt se Welamson I 5. 315 f (jfr s. 196 f om boets omfattning).
sidan om förevarande 1715 första stycket gäller den frist som är angiven i 39 5 andra stycket KL. Enligt andra stycket i 171 5 i förslaget får talan som redan väckts när ackordet fastställs prövas utan hinder av ackordet. Detta gäller oavsett vem som väckt talan.
I 38 5 andra stycket Ackaörslaget har upptagits en regel om hur det skall förfaras med vad som återvinns enligt 21 5 i försla- get. Vad som vinns genom talan om åter- vinning eller liknande talan skall enligt denna bestämmelse, sedan kärandens kost- nader ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som till- försäkrats dem, om ej annat bestämts genom detta. I fråga om ackord i konkurs synes klart, att om återvinningstalan redan slut- förts när ackordsförslag inges, hänsyn till vad som återvunnits skall ha tagits vid ac- kordsprocentens bestämmande. För det fal- let att återvinningstalan inletts men ej slut- förts när ackordsförslag inges bör detta in- nehålla bestämmelse, hur det skall förfaras med vad som kan återvinnas. Om ackords- förslaget ej ger upplysning eller om återvin- ningstalan aktualiseras först sedan ackords- förslaget ingetts, synes emellertid en pre- sumtionsregel böra finnas. Bestämmelsen måste beakta att vad som återvinns möjligen kan behövas för att tillgodose förmånsberät- tigade borgenärer eller för att betala kon- kurskostnader och massagäld (jfr 170 5 första st. i förslaget). I sista stycket av fö- revarande 171 5 anges därför, att vad som vinns genom återvinningstalan och ej behövs för ändamål som anges i 170 5 första stycket skall tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats dem, om ej annat bestämts genom detta. Av 39 5 sista stycket KL framgår, att bor— genär som fört återvinningstalan har rätt att få ersättning för sina kostnader i den mån de täcks av vad som tillförts boet. Andra punkten i förevarande 1715 sista stycket motsvarar 38 5 andra stycket andra punkten i Ackaörslaget.
Det torde inte behövas någon parallell till föreskriften i 38 5 sista stycket AckL- förslaget, enligt vilket rätten, om det på-
kallas, kan meddela föreskrift angående sär- skild förvaltning av vad som skall tillkom- ma borgenärerna samt den egendom som satts under sådan förvaltning ej får utmätas annat än om ackordet förfallit. Återbäring skall av naturliga skäl ske till förvaltaren, även om konkursen avslutats. Denne får förfara med det återvunna efter vad som föranleds av ackordet (jfr 1485 KL). Vid behov kan tillsynsman tillsättas enligt 172 5 i förslaget.
Det synes naturligt, att presumtionsre- geln i 171 5 sista stycket i förslaget får ana- log tillämpning i fråga om talan enligt 18 5 boskillnadslagen, 3 5 lösöreköpsförordning- en eller 117 5 FAL.
172 och 17355.
I huvudsaklig överensstämmelse med 39 5 i Ackaörslaget har i förevarande 172 5 öpp- nats möjlighet att ordna särskild tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden en- ligt ackordet. Förvaltaren eller annan lämp- lig person kan förordnas till tillsynsman.
I 173 5 ges bestämmelser om arvode och annan ersättning till tillsynsman, vilka sak- ligt motsvarar 42 5 andra stycket i AckL- förslaget. Fråga om arvode eller kostnads- ersättning skall av rätten handläggas enligt ärendelagen.
Beredningen framlägger samtidigt förslag om att rätt till arvode och kostnadsersätt- ning till tillsynsman skall vara förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 45 sista stycket HB.
174 5.
Paragrafen motsvarar 40 5 i Ackaörslaget och ersätter 172 5 KL. Första ledet i första stycket av paragrafen åsyftar endast sådana fall då det otillbörliga förfarandet ägt rum före eller i samband med konkursen.
Fråga om förverkande av eftergift ge- nom ackord skall av rätten handläggas en- ligt ärendelagen.
Beträffande 173 5 i gällande lag kan hän- visas till vad som anförts under 146 5 i det föregående.
Motsvarighet till 174 5 i gällande lag har
tagits in i 165 5 andra stycket sista punkten i förevarande förslag.
183 5.
I 183 5 första stycket andra punkten KL ges nu regler om talerätt mot vissa beslut som fattas på borgenärssammanträde in- för rättens ombudsman och som rör ac- kord. Eftersom sådant sammanträde enligt förslaget skall ledas av konkursdomaren kan reglerna utgå. I stället kommer de all- männa reglerna i 210 5 KL om rätt till talan mot beslut av konkursdomaren att gälla.
204 5.
204 5 KL har justerats med hänsyn till att ackordsförslag enligt 150 5 första stycket i förslaget skall inges i tre exemplar. I sam- band härmed har texten också redaktionellt jämkats.
208 5.
Paragrafen svarar mot 52 5 i Ackaörslaget men är ej begränsad till ackord utan gäller konkurs överlag. Beträffande motiven till bestämmelsen kan hänvisas till vad som an- förts under nämnda paragraf i Ackaör- slaget. Det kan påpekas, att det enligt 203 5 KL redan finns vissa möjligheter att till- gripa ett annat kallelseförfarande än det vanliga, när det finnes ändamålsenligt.
2105.
I 210 5 tredje stycket KL anges, att vissa beslut av konkursdomaren går i verkställig- het utan hinder av förd klagan. Hovrätt äger dock meddela förbud mot vidare verkställig- het. Omedelbar verkställighet får ej ske i fråga om beslut varigenom vite utdömts.
Beredningen föreslår, att även beslut om förordnande eller entledigande av tillsyns- man enligt 172 5 skall få verkställas utan hinder av att ändring i beslutet söks. Be- stämmelsen har härvid utformats i närmare överensstämmelse med motsvarande reg- lering i Ackaörslaget (se 44 5).
211 5 har endast undergått den ändring som föranleds av att 1645 KL ersätts av 163 5 i förslaget.
213 5 har ändrats till överensstämmelse med 50 5 i Ackaörslaget (se motiven till sistnämnda paragraf).6
(220 5.)
I 220 5 KL stadgas, att gäldenär, som an- klagas för brottsligt förhållande mot bor- genärer men avvikit, likväl kan dömas för brottet. Stadgandet har sin motsvarighet i 535 AckL och har ansetts innebära, att gäldenär som rymt kan dömas utan att ens stämning delgetts honom.7 I förarbetena till KL angavs, att regeln, som hade sin motsvarighet i då gällande rätt, ej kunde anses nödvändig men kunde vara till gagn särskilt om det gällde att få ackord, som beviljats en gäldenär som sedermera avvi- kit, att återgå.& Beredningen har ansett re— geln så föråldrad att den bör upphävas utan avvaktan på en allmän översyn av KL (jfr 46 kap. 15 % RB).9
Övergångsbeslämmelserna
Några särskilda övergångsbestämmelser till 10 och 10 a 55 synes ej behövliga. Skulle vid nya lagens ikraftträdande finnas inne- liggande konkursansökan, på vilken 10 5 i gällande lag var tillämplig, får i stället 10 och 10 a 55 i den nya lagen tillämpas. Har avvisning redan med rätta skett enligt äldre lagen, kan sökanden ej få den nya
0 Redan i 133 5 i 1862 års konkurslag talades om att borgenär betingat sig särskilda för— delar av gäldenären eller av annan på dennes vägnar. I det betänkande från år 1859 av nya lagberedningen vilket låg till grund för lagen angavs om bl.a. denna bestämmelse, att den ej syntes tarva närmare motivering (s. 84). Jfr 1911 års betänkande s. 462 (under 208 5), som inte heller ger någon ledning för tolkningen. Möjligen har alternativet »an- nan på gäldenärens vägnar» i 213 5 KL sam- band med äldre delaktighetsregler inom straffrätten. 7 Se Lawski s. 301. 3 Se 1911 års betänkande s. 463.
9 Betr. 53 5 AckL se 5. 130.
lagen tillämplig endast genom att överklaga avvisningsbeslutet.
Om ackordsförslag getts in före den nya lagens ikraftträdande, synes i enkelhetens intresse mest ändamålsenligt, att äldre lag tillämpas i fråga om det ackordsförslaget. Föreskrift härom ges i andra stycket av övergångsbestämmelserna. Det medför bl. a., att de nya reglerna i 171 5 om återvinning och i 172 5 om tillsyn ej blir tillämpliga, när ackordsförslaget getts in före den nya lagens ikraftträdande.
När konkurs föregåtts av offentlig ac- kordsförhandling, skall enligt 35 5 KL vid tillämpningen av reglerna om återvinning i vissa fall anses som om konkursansökning- en gjorts, när beslutet om inledande av of- fentlig ackordsförhandling meddelades. En- ligt motsvarande lagrum i den nya lagen kan i stället dagen för ansökningen om förord- nande av god man enligt lagen om ackords- förhandling vara avgörande. När beslut om inledande av ackordsförhandling enligt AckL meddelats före den nya lagens ikraftträ- dande, synes 35 5 i dess äldre lydelse fort- farande böra gälla (jfr tredje st. i över- gångsbestämmelserna till Ackaörslaget). Detsamma gäller 19 5. Bestämmelse härom har tagits in som tredje stycke i övergångs- bestämmelserna.
Det får förutsättas, att i övergångsbe- stämmelse till de föreskrifter som meddelas enligt 208 5 i förslaget lämnas föreskrift om att övergång till en ny ordning i fråga om dagbok och akter ej behöver ske, när konkursansökan kommit in före den nya lagens ikraftträdande och alltså anteckning- ar enligt nuvarande ordning påbörjats.
7. Övriga förslag
Förslag till följdändringar till Ackaörsla- get i annan lagstiftning än konkurslagen var ej fogade vid den remitterade prome- morian.
Ändring [ giftermålsbalken
I 8 kap. 5 5 GB ges bestämmelser om ansvar för make eller trolovad som fått en gåva av andra maken eller sin trolovade, när det vi- sar sig att givaren ej kan svara för de skul- der som han hade när gåvan blev gällande enligt 8 kap. 12 5. Enligt sista stycket i 5 5 får ansvaret enligt paragrafen ej göras gäl- lande, därest talan om återvinning till gi— varens konkursbo är anhängig. Återvinning enligt KL har sålunda företräde framför det anspråk mot givaren som förevarande para- graf ger enskild borgenär.1 I och med att möjlighet öppnas till återvinning vid offent- ligt ackord (21 och 38 55 i Ackaörslaget) bör motsvarande gälla beträffande sådan återvinningstalan.
13 kap. GB innehåller regler om bodel- ning.2 Enligt 15 5 första stycket kan make ge in bodelningshandlingen till rätten. Har make vid bodelningen i märklig mån efter- gett sin rätt och kommer han i konkurs ef- ter ansökan som gjorts inom ett år från att bodelningshandlingen gavs in till rätten, kan bodelningen på talan av borgenärerna gå åter enligt KL. Enligt 33 5 första stycket KL gäller nämligen, att om gäldenären i märklig mån eftergett sin rätt vid bodel-
ningen mellan honom och hans make eller dennes arvingar, bodelningen går åter på talan av konkursboet, om bodelningshand- lingen ej getts in till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes.3 Mot- svarande gäller, om vid bodelningen egen- dom till skada för borgenärerna frångått make mot att fordran på honom utlagts på hans lott. I senare fallet skall dock 29 5 tredje stycket KL ha motsvarande tillämp- ning, vilket medför viss inskränkning av återvinningsmöjligheten. Av 35 5 KL följer, att fristen i vissa fall utsträcks när konkur- sen föregåtts av offentlig ackordsförhand- ling. Erinran om denna förlängning saknas i 13 kap. 15 5 GB. —— När bodelning går åter, skall maken eller dennes arvingar bära tillbaka vad de fått vid bodelningen. Kon- kursboet svarar i sin tur för att återbäring också sker av den egendom som gäldenären fått vid bodelningen (37 5 andra st. tredje punkten KL). — Enligt 13 kap. 15 5 andra stycket GB har reglerna om återgång i första
1 Se vidare Westring, Den nya giftermålsbal- ken, 2 uppl. (1933) s. 157 f, och Welamson I s. 226 ff. ? Bestämmelserna i 13 kap. 14 och 15 55 GB ersätts enligt familjerättskommitténs förslag av 13 kap. 24—26 55, som innebär väsent- liga nyheter i förhållande till gällande rätt. Detta medför i sin tur ändring av 335 KL. Se SOU 1964: 34 s. 42f och 77 samt SOU 1964: 35 s. 304 ff och 484 ff. 3 Se Lawski s. 99 f.
stycket ej tillämpning, när maken är död och eftergiften gjorts av hans arvingar.4
Föreskrifter om återgång av bodelning finns även i 21 kap. 5 5 ÄB.5
Då reglerna om återvinning i KL enligt beredningens förslag blir tillämpliga även vid offentligt ackord, måste 13 kap. 15 5 första stycket andra punkten GB komplet- teras. Det har härvid synts lämpligt att låta den nuvarande mera utförliga regleringen ersättas av en erinran om bestämmelserna i KL och lagen om ackordsförhandling. För fullständighetens skull bör även ÄB nämnas. Samtidigt har 13 kap. 15 5 andra stycket GB fått utgå som överflödigt med den nya utformningen av första stycket. Förslaget innebär inte beträffande konkurs eller egen- doms avträdande till förvaltning av boutred- ningsman någon saklig ändring i förhållande till gällande rätt.
Några särskilda övergångsbestämmelser synes ej behövliga.
Ändring i lagen om boskillnad Till följd av 5 5 i promulgationslagen till giftermålsbalken har lagen om boskillnad i allmänhet tillämpning på äktenskap som in- gåtts innan GB trädde i kraft.
I 18 5 boskillnadslagen ges regler rörande skifte. Har skiftet länt ena makens borge- närer till förfång, går det enligt andra styc- ket åter på talan av borgenärerna, om ma- ken försätts i konkurs efter ansökan inom tre månader från att skifteshandlingen in- gavs till rätten. Motsvarande gäller, när kon- kursen föregåtts av offentlig ackordsför- handling som förfallit på grund av kon- kursen eller följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om upphörande av sådan förhandling var in— fördi allmänna tidningarna och beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom tre månader från att skifteshandlingen ingavs till rätten. I likhet med vad som fö— reslagits beträffande 35 5 KL bör den av— görande tidpunkten bli ansökan om förord- nande av god man enligt Ackaörslaget. Förutsättning härför bör vara, att konkur- sen följt på ansökan som gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförord-
nandet förföll eller, när offentlig ackords- förhandling följt, denna upphörde (jfr nyss- nämnda 35 5 i KLförslaget).
Om återvinningstalan skall få föras i sam- band med offentligt ackord, bör motsva- rande gälla talan som avses i 18 5 andra stycket boskillnadslagen. Som femte punkt i detta stycke har därför tagits in föreskrift, att om offentligt ackord kommer till stånd i stället för konkurs, skiftet går åter under de förut angivna förutsättningarna. Tale- rätten tillkommer i detta fall borgenär som omfattas av ackordet (jfr 38 5 Ackaörsla— get).
Enligt 12 5 4) i Ackaörslaget skall god— mansberättelsen nämna eventuella möjlig- heter till återvinning eller motsvarande åt- gärd. Härmed åsyftas bl.a. talan enligt fö- revarande 18 5 boskillnadslagen. Beträffande sådan talan blir 38 5 Ackaörslaget tillämp- lig.
Vid ackord i konkurs tillämpas 171 5 KL- förslaget.
18 5 andra stycket boskillnadslagen inne- håller också vissa regler av processuell na- tur. Sålunda anges, att talan skall anhängig— göras inom sex månader från första borge- närssammanträdet. I övrigt gäller vad som sägs om återvinning i 39 5 KL. Föreva- rande bestämmelser ersätts i beredningens förslag med en erinran om att reglerna an- gående återvinning i KL och lagen om ac- kordsförhandling har motsvarande tillämp- ning beträffande talan om återgång av skif- te. Detta innebär ej beträffande konkurs någon ändring i sak.
Äldre lag skall enligt andra stycket i över- gångsbestämmelserna tillämpas, när beslut om inledande av ackordsförhandling medde- lats enligt AckL. I övrigt synes några sär- skilda övergångsbestämmelser ej behövliga.
Av 75 2 Kp framgår, att när äldre GB är tillämplig på makars förmögenhetsförhål- landen, ej skall tillämpas vad som i 33, 34,
4 33 5 första st. KL gäller likaledes ej eftergift som gjorts av makes arvingar. Ang. grun— den till detta undantag se Lawski s. 99 f och NJA II 1921 s. 202. 5 Se härom Guldberg/ Bergendal, Ärvdabalken 11 s. 197 ff.
36, 37 och 39 55 KL sägs om återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning.a Beredningen har ansett, att om saken någon gång skulle få betydelsei fram- tiden, det utan särskild föreskrift är klart att motsvarande undantag gäller i fråga om återvinning enligt Ackaörslaget som ju hän- visar till KL.
Ändring :" ärvdabalken Enligt 21 kap. 1 5 ÄB ådrager sig delägarna i dödsbo personligt ansvar för den dödes kända gäld, om dödsboets egendom ej avträds till konkurs eller förvaltning av bo- utredningsman efter ansökan som görs sist en månad efter att bouppteckning förrätta- des. Bestämmelser om boutredningsman ges i 19 kap. ÄB . Enligt 11 5 första stycket åligger det boutredningsmannen att utreda boet. Om tillgångarna ej förslår till betal- ning av skulderna, skall han söka träffa upp- görelse med borgenärerna. Eftersom dödsbo enligt 55 5 1) AckL ej f.n. har rätt att få offentligt ackord utan konkurs, kan han ej tillgripa offentlig ackordsförhandling. Han måste därför i den situationen enligt 19 kap. 11 5 andra stycket ÄB avträda boets egendom till konkurs, om inte upp- görelse nås med borgenärerna eller del- ägarna fyller bristen. I Ackaörslaget upp- hävs förbudet mot offentligt ackord för dödsbo. 19 kap. 11 5 ÄB bör då ändras så att boutredningsmannen kan vänta med att tillgripa konkurs, om offentlig ackords- förhandling inleds. Det har härvid ej synts behövligt att föreskriva viss tidsfrist, inom vilken ackordsförhandling skall inledas. Om konkurs blir aktuell, bör boutredningsman- nen beakta vad som i 355 KL sägs om tidsfristcrna för återvinning.
Enligt 19 kap. 7 5 ÄB gäller, att förord- nandet för boutredningsmannen är förfallet om dödsboet kommer i konkurs. Det synes ej lämpligt, att någon motsvarande regel införs för det fallet att offentlig ackords- förhandling inleds. Boutredningsmannen skall alltså fortfarande företräda boet. Det- ta medför i sin tur, att han ej kan bli god man. Den utredning av boet som han före- tagit kan emellertid utnyttjas av gode man-
nen. Boutredningsmannen bör så snart som möjligt begära förordnande av god man för ackordsförhandling, om anledning före- ligger till sådan förhandling.
Här kan nämnas, att dödsbodelägarna ej undgår personligt betalningsansvar enligt 21 kap. 1 5 ÄB genom att offentlig ackords- förhandling inleds. De får därför tillse, att egendomen avträds till förvaltning av bout- redningsman eller konkurs inom föreskriven tid, om de vill undvika sådant betalnings- ansvar. Beredningen har övervägt, huruvida 21 kap. 18 5 ÄB skulle kunna vidgas så att delägares befattning med boet ej medför gäldsansvar, om den endast avser åtgärder som erfordras för att söka få ackord till stånd. Något praktiskt behov av en sådan ändring torde dock knappast föreligga och den är inte heller i övrigt säkert motiverad.
I 21 kap. 5 5 ÄB finns regler om åter- gång av bodelning och arvskifte, när egen- domsavträde ägt rum. Beredningen har ej ansett sig böra vidga reglerna till att om- fatta även det fallet att ackordsförhand- ling kommer till stånd. Det kan förutsättas, att gode mannen vid behov kan nå en fri- villig uppgörelse, eftersom i annat fall bor- genär kan väntas göra ansökan om boets av— trädande till förvaltning av boutrednings- man (se 19 kap. 1 5 första st. tredje punkten ÄB) eller konkurs.
Någon särskild övergångsbestämmelse är ej behövlig, eftersom ackord utan konkurs för dödsbo kan förekomma först när den nya lagen trätt i kraft.
Ändring i handelsbalken Den som enligt AckL förordnats till rät- tens ombudsman eller god man har enligt 17 kap. 4 5 sista stycket HB förmånsrätt för arvode och kostnadsersättning. Efter- som någon rättens ombudsman hädanefter ej skall finnas vid offentlig ackordsförhand- ling utan konkurs föreslås, att vad som sägs om honom får utgå ur lagtexten.
I 39 5 Ackaörslaget öppnas möjlighet att förordna lämplig person att öva tillsyn
6 Ang. grunden till undantaget se Lawski s. 106 anm. 6.
över att gäldenär fullgör sina åtaganden enligt ackord. Som angetts i motiven till paragrafen bör sådan tillsynsman ha sam- ma förrnånsrätt för arvode och kostnadser- sättning som god man. Detsamma bör gälla den som förordnats till tillsynsman enligt 1725 KLförslaget. Föreskrift härom har därför tagits in i förevarande 17 kap. 45 sista stycket HB.
Ackaörslaget öppnar möjlighet att för- ordna vikarie för god man och tillsynsman (5 och 39 55). Motsvarande gäller enligt KLförslaget (1725). Sådan vikarie skall självfallet också åtnjuta förmånsrätt enligt här förevarande bestämmelse.
För att arvode och ersättning till gode mannen skall utgå med förmånsrätt förut- sätts enligt gällande lag, att anspråken prövats enligt AckL. Beredningen har an— sett, att detta villkor ej behöver behållas. Har skäligheten prövats enligt 42 5 i AckL- förslaget, kommer gode mannens eller till- synsmannens bevakning i konkursen själv- fallet att anpassas därefter. Har sådan pröv- ning ej skett och finner konkursförvaltaren eller någon borgenär att yrkat belopp är för högt, kan han framställa anmärkning mot bevakningen. Saken får därefter prövas inom bevakningsprocessens ram. Skulle ta- lan enligt 42 5 Ackaörslaget vara anhängig, gäller enligt 109 5 KL, att konkursdomsto- len i bevakningsprocessen skall fastställa borgenärens >>rätt i konkursen för det be- lopp, som kan varda bestämt genom dom i den särskilda rättegången».7 Vad nu sagts om förhållandet till 42 5 Ackaörslaget har i fråga om tillsynsman vid ackord i kon- kurs motsvarande tillämpning med avse- ende på 173 5 iKLförslaget.
Den som får utmätning i lös egendom har enligt 17 kap. 8 5 HB förmånsrätt i vad som utmätts. Om konkurs följt på ansökan som gjorts inom en månad från utmät- ningens dag, äger dock förmånsrätt inte rum. I fråga om utmätning för fordran som tillkommer gäldenärens make är fris- ten ett år. I andra stycket behandlas det fallet att konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen. Förmånsrätt gäller ej när be-
slutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom en månad eller, i fråga om makes fordran, ett år efter utmätningen samt konkursen följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om ackordsförhandlingens upphörande var in- förd i allmänna tidningarna. Andra stycket har tillkommit för att borgenär ej, medan ackordsförhandling pågår, skall behöva till- gripa konkurs för att hindra, att utmätning för annan borgenärs fordran ger förmåns- rätt.
I överensstämmelse med bl. a. 35 5 i KL- förslaget bör andra stycket av förevarande paragraf jämkas. Om konkursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnande förföll eller, när ac- kordsförhandling följt, denna upphörde, skall enligt förslaget vad som i första styc- ket sägs om konkursansökningen i stället gälla ansökningen om förordnande av god man.
Genom hänvisning i 17 kap. 9 5 3 mom. sista punkten HB kommer ändringen att gälla även utmätning av fast egendom för fordran, för vilken egendomen ej svarar på grund av inteckning.
Om ackord kommer till stånd, kan inte bara betalning som vunnits genom utmät- ning utan även förmånsrätt som utmätning normalt medför återvinnas (21 5 Ackaör- slaget).
När beslut om inledande av ackordsför- handling meddelats enligt gällande AckL, synes de föreslagna ändringarna i 17 kap. HB ej böra gälla. Övergångsbestämmelse härom har upptagits. Den innebär bl.a., att rättens ombudsman som förordnats en- ligt nuvarande AckL får behålla förmåns- rätt enligt 17 kap. 4 5 sista stycket. Till följd av tredje stycket i övergångsbestäm- melserna till Ackaörslaget kan hans an- språk på arvode och kostnadsersättning prövas enligt 39 5 AckL.
7 Beträffande förhållandet mellan bevaknings- tvist och särskild rättegång se i övrigt We- lamson I 5. 291 ff. Jfr Lawski s. 195.
1845 års lösöreköpsförordning innehåller i 3 5 bestämmelser av återvinningsliknande karaktär. Bl.a. gäller, att egendom som sålts i den ordning som anges i förordning- en räknas till säljarens konkursbo, om den- ne försätts i konkurs efter ansökan som gjorts inom trettio dagar efter att köpeav- handlingen företeddes inför rätten. Motsva— rande gäller, om konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen eller konkursen följt på ansökan, som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om ackordsförhand- lingens upphörande var införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades inom trettio dagar efter att avhandlingen företeddes för rätten. Denna reglering bör ändras i likhet med vad som föreslagits beträffande bl.a. 35 5 KL och 17 kap. 8 5 HB.
Enligt 21 5 andra stycket i Ackaörsla— get skall vad som är föreskrivet i 3 5 lös— öreköpsförordningen med avseende på kon- kurs ha motsvarande tillämpning, om ac- kord fastställs. Erinran härom har uppta- gits som ett andra stycke i förevarande 3 5.
Enligt sista punkten i nämnda 35 lös- öreköpsförordningen skall i fråga om talan enligt lagrummet vad som sägs i 395 KL om återvinning av lös egendom till kon- kursbo ha motsvarande tillämpning. När ackord utan konkurs fastställs, blir i stället bestämmelserna i 38 5 i Ackaörslaget till— lämpliga.
De nya reglerna bör ej gälla, när beslut om inledande av ackordsförhandling med- delats enligt gällande AckL (jfr t. ex. över- gångsbestämmelserna till lagen om ändring i 17 kap. HB). Några särskilda övergångsbe- stämmelser synes i övrigt ej behövliga.
Ändring i lagen om försäkringsavtal FAL innehåller i 117 5 bestämmelser av återvinningsliknande natur. Där ges sålun— da regler om återkrav av vissa premiebe- talningar. Bakgrunden därtill är, att vissa livförsäkringar är utmätningsfria enligt 116 5 FAL och alltså ej ingår i försäkrings- tagarens konkursbo.8 Tecknande av försäk-
ring och premiebetalning kan visserligen tänkas bli föremål för återvinning enligt allmänna bestämmelser, men detta har ej ansetts tillräckligt. I 117 5 FAL har getts en kompletterande regel. Om försäkringsta- garen försätts i konkurs inom tio år från att livförsäkringsavtal ingicks och det visar sig att han under de tre sista åren före kon- kursbeslutet har till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 5 ej kan utmätas, använt belopp som vid betalningstillfället ej stod i skäligt förhållande till hans vill— kor, kan konkursboet hos försäkringsgiva- ren kräva ut vad som sålunda erlagts för mycket i den mån tillgodohavandet förslår. Detta gäller oberoende av försäkringsgiva— rens goda eller onda tro. Återgångskrav får dock enligt andra stycket ej göras gällande till förfång för den som oåterkalleligt in- satts som förmånstagare. Paragrafen inne- håller även vissa processuella föreskrifter. Någon utsträckning av fristerna är ej stad- gad för det fallet att ackordsförhandling föregått konkurs.
Beredningen vill i detta sammanhang till en början förorda den jämkningen i första stycket att, när ackordsförhandling ej före- gått, konkursansökningen i stället för kon- kursbeslutet får vara avgörande för frist- beräkningen. Detta stämmer överens med den ordning som gäller i fråga om återvin— ning enligt konkurslagen .
Vidare föreslås, att som ett nytt andra stycke införs föreskrift om det fallet att förordnande av god man enligt Ackaör— slaget föregått konkursen. Bestämmelsen överensstämmer med 17 kap. 8 5 andra stycket HB i beredningens förslag. Om kon- kursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när ackordsförhandling följt, denna upphörde, skall vad som i första stycket sägs om konkursansökningen i stället gälla an— sökningen om förordnande av god man.
8 Se beträffande 117 5 FAL NJA II 1927 s. 532 f samt Welamson I 5. 257 ff (jfr Walin i SvJT 1963 s. 719). Ifrågavarande paragraf föreslås ändrad i familjerättskommitténs be- tänkande se SOU 1964:34 s. 72 f och 1964: 35 s. 469 ff.
Det nuvarande andra stycket tas upp i oförändrat skick som tredje stycke.
Enligt 21 5 andra stycket i Ackaörslaget skall vad som är föreskrivet i förevarande 117 5 med avseende på konkurs ha motsva- rande tillämpning, om ackord fastställs. Medan i konkursfallet talan kan föras en- dast av konkursförvaltaren, tillkommer det enligt 385 i Ackaörslaget vid ackord en- skild borgenär, vars fordran skulle om- fattas av ackordet, att föra talan om åter- krav. Bestämmelserna i sistnämnda lagrum blir även i övrigt tillämpliga. När talan be- höver föras mot gäldenären, måste den så- lunda väckas medan ackordsfrågan är an- hängig men får ej slutligt prövas, innan denna fråga blivit avgjord. Någon särskild frist för krav mot försäkringsgivaren torde ej gälla.9 — I ett nytt sista stycke i föreva- rande 1175 har upptagits erinran om möj- ligheten till återkrav i samband med offent- ligt ackord.
Den nu omtalade regleringen gäller bara vid offentligt ackord utan konkurs. I kon- kurs skall sålunda de allmänna reglerna i 117 5 tillämpas, även om ackord fastställs.
I likhet med vad beredningen föreslagit beträffande ändringarna i 17 kap. HB bör nya lydelsen av 117 5 FAL ej tillämpas, när beslut om inledande av offentlig ackords- förhandling meddelats enligt AckL. I öv- rigt synes särskilda övergångsbestämmelser ej behövliga.
Ändring i lagen om vissa kreditinrättningars konkurs I 1956 års lag om vissa kreditinrättningars konkurs har endast gjorts följdändringar till KLförslaget. De torde ej behöva särskilt motiveras.
I överensstämmelse med vad som stad- gats i andra stycket av övergångsbestäm- melserna till KLförslaget har beträffande förevarande lagförslag angetts, att äldre lag skall gälla, när ackordsförslag getts in före den nya lagens ikraftträdande.
Ändring i uppbördsförordningen m.m. Som angetts i den allmänna motiveringen har på senare tid öppnats väsentligt ökade
möjligheter för staten att antaga ackord i fråga om skatter och vissa allmänna avgif- ter.10
I 715 Uppr finns bestämmelser om preskription av sådana skatter som avses i förordningen (se 1 5). På samma sätt regle- ras preskriptionsfrågorna rörande sjömans- skatt i 20 5 i 1958 års förordning om sådan skatt. Beträffande skatter som ej omfattas av nämnda förordningar finns ofta före- skrifter om preskription i de särskilda för- fattningarna. I fråga om vissa skatter, t.ex. arvs- och gåvoskatt, saknas dock speciella föreskrifter härom.
Enligt huvudregeln i 71 5 1 mom. Uppr får åtgärder för att ta ut skatt ej vidtagas mot skattskyldig senare än fem år från ut- gången av det uppbördsår under vilket skat- ten skolat erläggas enligt verkställd debite- ring eller, i fråga om skatt som arbetsgivare underlåtit att innehålla, fastställts till be- talning. Skatt kan bl.a. uttagas genom ut— mätning. Det är härvid tillräckligt, om själva utmätningen görs före utgången av preskriptionstiden.11 Vid konkurs anses åt— gärd för uttagande av skatt vidtagen i tid, om det allmänna före fristens utgång an- tingen gjort konkursansökan som leder till konkurs eller bevakat fordran i konkurs som följt på gäldenärens eller annan borge- närs ansökan.12 Anmälan av fordran vid ackordsförhandling torde däremot ej räknas som sådan åtgärd. Enligt andra stycket i nämnda 1 mom. förlängs preskriptionsti- den, när anstånd med betalning av skatt medgetts i anledning av besvär i skattemål. Kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag får i sådant fall verkställas inom två år från utgången av det uppbördsår då utslaget meddelades.
När arbetsgivare gjort skatteavdrag för preliminär skatt men ej inbetalat vad som hållits inne, får lokal skattemyndighet enligt 2 mom. första stycket i 71 5 Uppr ej fast- ställa ansvarighet för arbetsgivaren senare
9 Jfr NJA II 1927 s. 533. 10 Se 5. 74 med not 2. 11 Se prop. 1967:]30 s. 129. 12 Se prop. 19531100 s. 473 (jfr även prop. 1967zl30 s. 129).
än fem år efter utgången av det uppbörds- år då kvarstående skatt, som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår då skatte- avdraget företogs, skulle ha erlagts. Avser avdraget kvarstående skatt, får fastställel- sen inte ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering. I fråga om sådan skatt som arbetsgivaren hållit inne genom skatteavdrag får —— enligt andra stycket i 2 mom. —— indrivningsåtgärder ej vidtagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då beslut om fastställelse enligt första stycket meddelades. Om arbets- givaren i stället underlåtit att göra skatte- avdrag, får enligt tredje stycket hans an- svarighet för skatten inte fastställas eller åt- gärder för att ta ut skatten vidtagas mot honom sedan arbetstagarens ansvarighet för skatten upphört enligt 1 mom. Enligt sista stycket i 2 mom. får kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag, varigenom ar- betsgivare ålagts ansvarighet för arbetsta- gares skatt, alltid verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då utslaget meddelades.
Bestämmelser som svarar mot nämnda 2 mom. i 71 5 Uppr finns i 20 5 sjömans- skatteförordningen.
I sitt yttrande över den remitterade pro- memorian har riksrevisionsverket framhål- lit, att tiden för betalning av ackord har be- tydelse för statsverkets möjligheter att bi- träda ackordsuppgörelser om skatteford- ringar. De är nämligen på grund av gäl- lande absoluta preskriptionstider för skatt mera begränsade än för andra borgenärer. Om det anses önskvärt att vidga kronans möjligheter att godtaga ackord, borde där- för enligt riksrevisionsverkets mening göras en översyn av preskriptionsbestämmelserna i Uppr. Beträffande skattefordringar som är förenade med förmånsrätt enligt 17 kap. 125 HB kommer, om inte förmånsrätten avstås, ackord inte i fråga annat än om förmånsrätten gått förlorad därför att för- fallodagen ligger mer än två år före ac- kordsuppgörelsen. Den frist som då återstår till preskriptionsinträdet kan ofta under- stiga den avsedda betalningstiden för ac-
kordet, i synnerhet om denna tid får för- längas till tre år när särskilda skäl förelig- ger.
1 anledning av vad riksrevisionsverket så- lunda påpekat synes gällande preskriptions- frister böra förlängas när ackord kommer emellan. Detta gäller trots att beredningen frånfallit tanken på att betalningstiden för minstadividenden i vissa fall skulle kunna utsträckas till tre år. Det kan erinras att lagförslaget ej innehåller någon längsta tids— frist för betalning av vad som eventuellt skall utgå utöver minstadividenden. Det bör självfallet inte bli så att, sedan väl ett ac- kord genomförts med eller mot det all- männas vilja, staten ej får sin del av ac- kordslikviden på grund av att dess krav preskriberas före utgången av betalnings- tiden för ackordet. En ändring bör emeller— tid ej inskränkas till reglerna i Uppr. Ac- kord kan även bli aktuellt för andra skatter än som avses där liksom för allmänna avgif- ter av olika slag. Statens fordringar på oredovisade indirekta skatter kan uppgå till betydande belopp.
Preskriptionstiderna bör ej förlängas mer än som är oundgängligt. Det ligger i sa— kens natur, att förlängningen bör avse skatt eller avgift som omfattas av ackordet. När ackord kommer till stånd, bör kronan ha samma möjligheter som andra borgenä- rer att få betalning enligt ackordet. Det sy- nes däremot ej behövligt att öka fristen, om ackord ej fastställs. Har så lång tid förflu- tit när förhandlingar rörande ackord blir aktuella att fara för preskription föreligger, får kronan i vanlig ordning vidtaga åtgär- der för att ta ut skatten. Kronan kan så- lunda ge in konkursansökan och vid behov fullfölja den.13 Sedan god man förordnats enligt Ackaörslaget torde konkursansökan visserligen förklaras vilande (7 och 19 55). men om ackord ej uppnås kan densamma tas upp till fortsatt prövning. Om gäldenären
13 Det kan däremot vara riskfyllt att tillgripa utmätning. Kommer konkurs till stånd, kan nämligen utmätningen bli föremål för åter- vinning, om den skett inom de tider som anges i 31 och 35 55 KL (se f.ö. även 8 5 andra st. i Ackaörslaget).
skulle bli försatt i konkurs på egen eller an- nan borgenärs ansökan samt den ansök- ningen har inkommit efter kronans konkurs- ansökan och sedan preskription inträtt, är det ingenting som hindrar att även kronan fullföljer sin ansökan i syfte att vinna för- klaring om att konkursen anses ha följt på dess ansökan.14 Det är naturligtvis en olä- genhet, om konkursansökan måste inges, eftersom den kanske kan få en negativ återverkan på ackordsförhandlingen. Men denna olägenhet synes vara att föredraga framför att låta preskriptionsförlängning ske t. ex. så snart som god man förordnats. En sådan lösning kunde nämligen göra en gäl- denär mindre benägen att inleda en från borgenärernas synpunkt önskvärd ackords- förhandling.
Förlängningen av tiden för indrivningsåt- gärder bör gälla vid både underhandsac- kord och offentliga ackord.15 En förutsätt- ning för förlängning bör självfallet vara, att fristen ej löpt ut innan ackord blir aktuellt. Det synes i det hänseendet lämp- ligt kräva, att god man skall ha förordnats enligt lagen om ackordsförhandling innan preskription inträtt. Om fristen skulle när- ma sig sitt slut medan förhandlingar om underhandsuppgörelse pågår, får kronan uppmana den som sköter förhandlingarna att se till att god man förordnas. Vid behov kan kronan även i detta läge inge kon- kursansökan och fullfölja den, om god man ej förordnas i tid.
I fråga om längden av den utsträckta ti- den synes böra gälla samma frist som när anstånd med betalning av skatt medgetts i anledning av besvär i skattemål (se t.ex. 71 5 1 mom. andra st. Uppr). Fristen bör löpa från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara fullgjort, dvs. om ac- kordet skulle betalas i flera rater, från ut- gången av det uppbördsår då den sista av dessa skulle erläggas. Förlängningen bör även gälla fall som anges i 71 5 1 mom. andra stycket och 2 mom. sista stycket Uppr och i 20 5 sista stycket sjömans- skatteförordningen.
Beträffande Uppr bör förlängningen avse åtgärder för uttagande av skatt såväl
mot den skattskyldige själv (71 5 1 mom.) som mot arbetsgivare, vilken innehållit men ej inbetalat skatt eller underlåtit att göra skatteavdrag (2 mom.). Anledning föreligger däremot ej att utsträcka den tid som lokal skattemyndighet har på sig för att fast- ställa arbetsgivares ansvarighet enligt 71 5 2 mom. första och tredje styckena. Åtgär- der för sådan fastställelse bör vidtagas oberoende av om ackord aktualiserats eller ej.
Beredningen föreslår, att i 71 5 Uppr tas in ett 3 mom. som avser det fallet att ac- kord kommer till stånd. Åtgärder för att uttaga skatt bör då, utan hinder av vad som sägs i 1 eller 2 mom., få vidtagas inom två år från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara fullgjort. Som förut- sättning för förlängning av tiden skall gälla, att god man enligt Ackaörslaget förord- nats före utgången av den frist som anges i 1 eller 2 mom.
Vidare föreslås, att i 20 5 sjömansskatte- förordningen införs ett nytt sista stycke av samma innebörd som nämnda 3 mom. i 71 5 Uppr. Vad ovan sagts om fast- ställande av arbetsgivares ansvarighet gäl- ler i samma mån fastställelse av revisions- krav mot redare.
I fråga om andra skatter än dem som om- fattas av Uppr och sjömansskatteförord- ningen synes motsvarande reglering lämp- ligen kunna tas in som ett sista stycke i 1 5 i 1965 års förordning om ackord och av- skrivning rörande vissa skatter. Förord- ningen gäller alla statsmedel som i riks- staten hänförs till bevillning, med undantag av postmedel och andra tullmedel än tull, och som ej omfattas av de nyssnämnda för- ordningarna. Förlängning skall under de givna förutsättningarna ske i fråga om tid som enligt särskild föreskrift gäller för vid- tagande av åtgärder för att ta ut skatt. I fråga om skatt som är underkastad allmän fordringspreskription är den tid som står kronan till buds för indrivningen redan så lång att någon förlängning ej bör ske.
14 Jfr Lawski s. 45 f och Welamson I s. 100. 15 Se de i not 2 s. 74 angivna författningsrum- men m.m.
Här bör även erinras om 1959 års förord- ning ang. uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Enligt 1 5 avser förordningen avgifter från arbets— givare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yr- kesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift en- ligt 39 5 sistnämnda lag och avgiftstillägg enligt 14 5 lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete m.m. ävensom avgift enligt förordningen angå- ende byggnadsforskningsavgift. I fråga om preskription har enligt 305 i förordningen vad som sägs i 715 Uppr motsvarande! tillämpning. De av beredningen föreslagna ändringarna i sistnämnda paragraf kommer alltså att få verkan även för de allmänna avgifter som omfattas av 1959 års förord- ning.
Enligt 40 5 Ackaörslaget kan den efter- gift som gäldenären erhållit genom ackord förverkas. Om ackordet omfattat skatt eller allmänna avgifter som förut sagts och för- verkande sker före utgången av de föreslag- na förlängda preskriptionstiderna, står det kronan fritt att söka indriva de oreducerade skatte- och avgiftsbeloppen.
De nya bestämmelserna kommer efter ikraftträdandet att gälla i alla fall då god man förordnats enligt Ackaörslaget. Den omständigheten att -— enligt fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till sagda lag- förslag —— god man kan förordnas enligt den nya lagen innan lagstiftningen i övrigt träder i kraft synes ej göra någon särskild övergångsbestämmelse påkallad här.
8. Sammanfattning
Ackord möjliggör ofta, att en insolvent gäl- denärs rörelse kan avvecklas på ett sätt som medför mindre värdeförstöring och därför leder till ett bättre resultatet än kon- kurs. Förfarandet är relativt snabbt och billigt. Det kan även anlitas av andra än rörelseidkare. Beredningens förslag åsyftar att underlätta såväl frivillig upp- görelse som offentligt ackord. Tyngdpunk- ten ligger i förslaget till lag om ackords- förhandling som skall tillämpas när gäl- denären inte redan är i konkurs.
Förhandlingar om frivillig uppgörelse, s.k. underhandsackord, sker f.n. utan of- fentlig insyn. Förhandlingarna försvåras av att borgenärerna kan erhålla utmätning och söka gäldenären i konkurs. Förslaget inne- bär, att förhandlingar om frivillig uppgö- relse skall kunna föras och offentligt ac- kord vid behov förberedas utan störande säraktioner från borgenärer som skulle om- fattas av ackordet. Detta förutsätter, att god man enligt förslaget förordnas. Därefter kan konkursansökan från borgenär som skulle omfattas av ackord i regel förklaras vilande. I fråga om utmätning föreslås, att den i allmänhet tills vidare ej skall få leda till försäljning och att den eventuellt skall gå åter. Denna ordning skall dock ej gälla, när borgenären har säkerhet i viss egendom. Om frivillig uppgörelse inte nås, måste god- mansförordnandet inom två månader följas av ansökan om offentlig ackordsförhand—
ling vilken leder till sådan förhandling. Annars förfaller verkan av att god man förordnats. Förfarandet kan avbrytas tidi- gare, t.ex. om gäldenären missköter sig.
Beträffande offentlig ackordsförhandling innehåller förslaget olika lättnader i proce- duren och i fråga om de materiella kraven. Förslaget öppnar även möjlighet för döds- bo att få ackord. I detta sammanhang kan också nämnas att det s.k. redlighetskravet inte i förslaget behållits som absolut hinder mot offentlig ackordsförhandling.
Gode mannen skall fungera under hela förhandlingen. Någon rättens ombudsman har ej ansetts behövlig vid enbart ackords- förhandling. Hans funktioner enligt gällande lag delas upp på konkursdomaren och gode mannen.
Kravet på s.k. förhandsanslutning från borgenärerna minskas. Anmälnings- och anmärkningsförfarandet förenklas. Särskild anmälan av fordran skall sålunda bara behöva göras av borgenär som ej blivit känd för gode mannen. Lättnader föreslås beträffande kraven på behörighetshandling- ar för borgenärerna m.m. Ackordsförslag skall inte få tas tillbaka eller ändras utan konkursdomarens tillstånd.
Möjlighet öppnas att med anledning av ackord föra talan om återvinning av betal- ning, utmätning m.m. Härvid skall i princip reglerna om återvinning vid konkurs tilläm- pas. Vissa särskilda bestämmelser om för- farandet har emellertid blivit nödvändiga.
Sedan ackordsförhandling inletts skall gäl- denären få sättas i konkurs endast om det saknas skälig anledning att antaga att ac- kord skall komma till stånd. Ansökan från borgenär som inte omfattas av ackordet skall dock prövas i vanlig ordning, om bor- genärens rätt är i fara.
Minimikravet på utdelning (dividenden) minskas enligt förslaget från 50 till 25 pro- cent. Om synnerliga skäl föreligger, kan även lägre utdelning godtagas. Betalnings- tiden för minstadividenden skall som f.n. vara högst ett år.
En annan nyhet är, att ackordsförslag skall kunna utformas så att alla borgenärer får full betalning intill visst belopp. Syftet är, att borgenärer med små fordringsbelopp inte skall behöva tas med i ackordsförhand- lingen.
Liksom f.n. skall förmånsberättigade bor- genärer i princip ej beröras av ackord. Bor- genär med säkerhet i viss egendom blir dock enligt förslaget bunden av ackordet i den mån säkerheten ej förslår.
Kraven på borgenärsmajoritet för an- tagande av ackord har minskats. När ac- kordserbjudandet ej uppgår till 50 procent, fordras att de som röstar för ackordet till antalet utgör tre fjärdedelar av de rös- tande och att deras fordringar utgör samma andel av det röstberättigade fordringsbe- loppet. I andra fall krävs trefemtedels majo- ritet i båda hänseendena.
Ackord skall enligt förslaget kunna fast- ställas av konkursdomaren i klara fall. Annars får frågan liksom f.n. hänskjutas till rätten.
På begäran av borgenär som omfattas av ackordet skall lämplig person kunna förord- nas att tillse, att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt detta. Ackord kan i vissa fall förverkas, om borgenär för talan där- om. Förverkande kan inträda t. ex. om gäl- denären ej följt tillsynsmannens anvisningar eller annars försummat sina skyldigheter en- ligt ackordet.
Beredningen föreslår vidare, att bestäm- melserna i konkurslagen om ackord i kon- kurs så långt möjligt ändras till överens-
stämmelse med de föreslagna reglerna om ackord utan konkurs. Följdändringar före- slås även i andra lagar och författningar. Beträffande uppbördsförordningen m.fl. skatteförfattningar föreslås, att tiden för vidtagande av åtgärd för indrivning av skat- ter och vissa allmänna avgifter förlängs, när ackord kommit till stånd. Härmed åsyf- tas, att kronan inte skall behöva motsätta sig ackord på grund av risk för preskrip- tion.
Bilaga 1 Vissa uppgifter om genomförda ackord
A. Under åren 1956—1965 fastställda ac- kord i konkurs och offentliga ackord utan konkurs1
B. Under åren 1960—1966 av ackordscentra- len samt av läderföreningen genomförda fri- villiga ackord2
Prolon- Avveck- Dividend— gations- lings-
År ackord ackord ackord-? Summa 1960 70 (3) 4 101 (5) 175 (8) 1961 51 4 136 (8) 191 (8) 1962 70 (6) 2 120 (5) 192 (11) 1963 57 (8) 2 (1) 104 (7) 163 (16) 1964 40 (2) 1 117 (8) 158 (10) 1965 38 (1) 2 108 (9) 148(10) 1966 46 (3) 1 110 (2) 157 (5)
Ackord i Offentligt ackord År konkurs utan konkurs 1956 —1 1 1957 2 6 1958 — 12 1959 5 18 1960 1 13 1961 2 5 1962 —— 51 1963 2 2 1964 1 9 1965 3 12 16 83
Från ackordscentralens avdelning i Stock- holm har uppgetts, att ackordscentralen år 1966 medverkat i 10 fastställda offentliga ackord utan konkurs.
1 Siffrorna har hämtats ur Statistisk årsbok för 1966 och 1967. Det förefaller dock som om de till centralbyrån lämnade uppgifterna va- rit ofullständiga. Från ackordscentralens av- delning i Stockholm har sålunda upplysts, att år 1956 fastställdes ett offentligt ackord i konkurs, till vilket avdelningen i Malmö medverkade, samt att ackordscentralen år 1962 medverkade vid tillsammans 11 offent- liga ackord utan konkurs som fastställdes samma år.
372 (23) 16 (1) 796 (44) 1 184 (68)
2 Med dividendackord åsyftas de typiska ac- korden genom vilka fordringarna reduce- ras. Siffrorna inom parentes anger hur många av ackorden som genomförts av läder- föreningen. Uppgifterna rörande ackordscentralen har ställts till förfogande av avdelningen i Stock- holm, som härvid upplyst att utöver de full- följda uppgörelserna handlagts ett inte ringa antal avvecklingsfall vilka avslutats med konkurs. Enligt avdelningen har därvid i all- mänhet den inledande avvecklingsperioden varit ägnad att gagna affärsmässiga synpunk- ter (försäljning av hyresrätt e.d.), som ej skulle ha kunnat tillgodoses vid en omedel- bar konkurs. Bland avvecklingsackorden har inräknats avvecklingar av den typ där ford— ringarna kvarstår oreducerade i den mån likvid ej utgår i samband med avvecklingen (av beredningen rubricerade »underhands— konkurser», se ovan s. 50 not 3). Ackords- centralen har uppgett att flertalet av de av- vecklingsackord som genomförts under den aktuella tidsperioden varit »underhandskon- kurser». Övriga uppgifter har erhållits av läderför- eningen. Föreningen har upplyst, att av de 44 avvecklingsackorden 17 st. varit »under- handskonkurser».
Bilaga2 Tidsschema för offentlig ackordsförhandling utan konkurs (jämförelse mellan AckL och beredningens förslag)
Gällande lag Förslaget
I nl ed ningsskedet
.Tidsfrist, inom vilken ansökan om offent-
lig ackordsförhandling skall inges i för- hållande till godmansförordnandet, är ej angiven.
_.
]. Mellan godmansförordnandet och ansö- kan om offentlig ackordsförhandling får högst 2 månader förflyta (9 5; se dock 2 nedan).
Den offentliga ackordsförhandlingen
2. Ansökningen skall genast avvisas bl. a. om den är ofullständig (5 5).
3.Upptages ansökningen, avlägger i prin- cip gäldenären genast ed och meddelas beslut om förhandling (6 och 7 55).
4. Tiden för anmälan av fordringar är 2—5 veckor från beslutet om förhand- lingen (7 5 femte st.).1 5.Anmärkningstiden är 2—4 veckor från anmälningstidens utgång (75 femte st.).1
6. Borgenärssammanträdet hålls så snart som möjligt efter anmärkningstidens utgång (7 5 femte st.).
2.
3.
4.
Om ansökningen är ofullständig, får sö- kanden tillfälle att komplettera den (14 5). Någon bestämd tidsfrist för edgången är ej angiven, men avsikten är att ed skall avläggas så snart det kan ske (15 5).
Borgenärssammanträdet hålls 3—5 vec- kor efter beslutet om förhandling, vilket enligt huvudregeln skall meddelas så snart ed avlagts (16 5 första och andra st.).
rådhusrätt har följande om tiderna i en synner- ligen omfattande ackordsförhandling, som förekommit under år 1965: beslut om för- handling 3/9; anmälningstiden utgick 24/9; anmärkningstiden utlöpte 22/10; borgenärs- sammanträdet hölls 11/11; sammanträde för fastställelseprövning 6/12; sammanlagt ca 13 veckor. Advokatsamfundet har i sitt yttran- de påpekat, att maximitiderna utnyttjats utom beträffande anmälningstiden och att hand- 1 Från Stockholms uppgifter erhållits
läggningstiden annars kunnat förkortas 4— 5 veckor. —— Till jämförelse kan återges ur Post- och Inrikes Tidningar d. 20 okt. 1967 hämtade data rörande en ackordsförhandling som torde varit av mindre omfattning: beslut om förhandling 18/10; anmälningstiden ut- gick 15/11; anmärkningsfristen utlöpte 1/12; borgenärssammanträdet hölls 6/12. Tidrym- den från inledandet och till borgenärssam- manträdet var alltså 7 veckor.
Gällande lag
Förslaget
7. Ändring i förslaget får sist ske på borge- närssammanträdet. Prövningen kan då under vissa omständigheter skjutas till nytt sammanträde inom 3 veckor; om det är uppenbart att förslaget ej försämrats, kan det dock prövas omedelbart (23 5 andra st.).2
.Har förslaget antagits eller vet man inte om det antagits eller ej, hänskjuts saken till rätten (27 5 första st.).
Ärendet skall där förekomma, i stad inom 3 veckor och på landet normalt på närmaste ting efter att rättens ombuds- mans protokoll kommit in till konkursdo- maren (29 5 första st.).
.Rätten meddelar sitt beslut sist dagen ef- ter förhandlingen, om ej längre rådrum oundgängligen erfordras (29 5 sista st.).
? Uppskov kan även förekomma enligt 24 5.
5. Ändring kräver konkursdomarens med- givande och får ske senast vid borgenärs- sammanträdet. Prövningen skall då upp- skjutas till fortsatt sammanträde inom 3 veckor. Om förslaget ej blivit sämre för borgenärerna, skall det dock prövas genast om ej särskilda skäl till uppskov förelig- ger (27 5). Även annars kan sammanträdet, om särskilda skäl föreligger, skjutas till fort- satt sammanträde inom 3 veckor (28 5). .Om förslaget antagits, skall konkursdo- maren omedelbart upptaga frågan om fastställelse. Om konkursdomaren — ef- ter bestridande eller eljest — finner skäl föreligga mot fastställelse, skall frågan hänskjutas till rätten. Motsvarande gäller, om utgången av borgenärernas prövning är oviss. Om hänskjutande skall ske, skall konkursdomaren utsätta ärendet att före- komma vid rätten så snart som möjligt. Om hänskjutande ej skall ske, skall kon- kursdomaren fastställa ackordsförslaget (30 5 första—fjärde st.). .Konkursdomaren resp. rätten skall med-
dela beslut i ackordsfrågan inom en vec- ka, om ej längre rådrum behövs på grund av särskilda omständigheter (30 5 sista st.).
Bilaga3 Exempel på kungörelse om offentlig ackordsför- handling utan konkurs1
Konkursdomaren i ............ 2 har i dag3 meddelat beslut om offentlig ackordsförhand- ling för N.N ............ 4 Efter ansökan som inkommit d. .......... 5 har N.N. ...... ...... 4 förordnats till god man.
Borgenärssammanträde för prövning av ackordsförslaget hålls inför konkursdomaren ...... -dagend. ............6 kl. i ...........7
Om borgenär, vars fordran ej är känd för gode mannen och som därför ej mottager särskild underrättelse, vill deltaga i förhandlingen, bör han skriftligen anmäla fordringen till gode mannen senast (1. ............ 8 Senare anmälan får ej föranleda, att prövningen av ackordsförslaget uppskjuts. Anmälan skall även ske, om borgenär vill rösta för större belopp än som upptagits i bouppteckningen eller senare uppgetts av gäldenären.
Vill borgenär framställa anmärkning mot annan borgenärs fordran, hör han göra det skriftligen hos gode mannen så snart som möjligt.9 Anmärkning skall framställas senast vid borgenärssammanträdet före omröstningen.
Den som gör anmälan eller anmärkning bör uppge namn och adress samt bifoga de hand- lingar han vill åberopa eller avskrift av dem. Anmälan och anmärkning samt bifogade handlingar bör inges i två exemplar.10
Kungörelser angående förhandlingen införs i .............. 11 Bouppteckning samt anmälnings- och anmärkningsskrifter hålls tillgängliga hos kon- kursdomaren och gode mannen.
(Kallelse på N.st okända borgenärer har utfärdats d. ............ Kallelsen har ej förfallit genom ackordsförhandlingen.)12 N.N. d. ............ KONKURSDOMAREN 1 Aug. vad kungörelsen skall innehålla, se 7 Här anges stället för sammanträdet. 16 5. Jfr Lawski s. 611. 5 Ang. tidsfristen m.m., se 22 5 första st. 2 Här införs även konkursdomarens adress. 9 Se 22 5 andra st. 3 Dagen är av intresse bl.a. med hänsyn till 10 Se 22 % tredje och fjärde st.
rätten att deltaga i förhandlingen (11 5 första 11Här införs namn på ortstidning/ar (jfr 16 5 st.). tredje st.). Här införs adress. 12 Se 16 & sista st. Dagen är av betydelse bl.a. för återvinnings- frister (se 35 & KLförslaget, jfr 16 & tredje st. och 21 5 första st. Ackaörslaget). ** Ang. tidsfristen, se 16 5 andra st.
U|
Förkortningar
Litteratur Gärde Lawski
Welamson I Welamson II
= Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken jämte lagen om dess införande, Stock- holm 1949 = Lawski, Konkurs— och ackordslagarna jämte dithörande författningar, 13 uppl., Stockholm 1947 = Welamson, Konkursrätt, Stockholm 1961 = Welamson, Konkurs, 2 uppl., Stockholm 1967
Övriga förkortningar
AckL Ackaörslaget B rB FAL F] FT G B HB JO KL KLförslaget Kp
LlU NJA NJA II prop. RB
Rp
rskr SFS SOU SvJT TfR UL
Uppr ÄB ärendelagen 1911 års be- tänkande
= lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs = förslaget till lag om ackordsförhandling (s. 7 ff)
= lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal = Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland
= giftermålsbalken= handelsbalken= justitieombudsmannens ämbetsberättelse = konkurslagen
= förslaget till lag om ändring i konkurslagen (s. 19 ff) = lagen den 13 maj 1921 (nr 226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas = första lagutskottets utlåtande = Nytt juridiskt arkiv. Avd. I = Nytt juridiskt arkiv. Avd. II
= proposition = rättegångsbalken= lagen den 20 dec. 1946 (nr 804) om införande av nya rättegångsbalken= riksdagens skrivelse = Svensk författningssamling = statens offentliga utredningar = Svensk Juristtidning = Tidsskrift for Rettsvitenskap = utsökningslagen
= uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
= lagen den 20 dec. 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden = Förslag till konkurslag och till lag om ackordsförhandling utan konkurs även- som till andra därmed sammanhängande författningar, avg. av därtill utsedda kommitterade, Stockholm 191 1.
_KUNGL. BIBL. 2 l OKT 1968
Nordisk udredningsserie (Nu) 1968
Kronologisk förteckning
. Nordisk patentråd. Tredje instans i palenmker. . Kopenhavne quthavns framtid. . Handelsdokumentguide. . gonqumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge og venne. . Nordisk grånsregion. Näringspolitik och samhällsservice. . Nordic Economic and Social Cooperation. . Harmonisering av socialhjålpelegariftningen i de nordiska länderna. 11. Lengridsplen for Nordforsk- _. omen (”Olli-'