RH 2009:71

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Martin Rhodin samt nämndemännen Hans Carlsson, Ann-Kristin Rosander och Johan Thorburn) anförde i dom den 8 september 2008 i huvudsak följande.

DOMSKÄL

Av O.T:s uppgifter och utredningen i övrigt har inledningsvis följande framkommit. Fredagen den 27 juli 2007 vid två-tiden på natten stoppade personal från Kustbevakningen O.T. när han framförde sin båt i Hammarbyslussen. O.T. hade, när han stoppades, fört in båten i slussen från Saltsjösidan. Den båt O.T. framförde var 24 fot lång, vägde ca två ton och hade en inombordsmotor med en motorstyrka om ca 300 hk. Av åberopat analysbesked framgår att O.T., ett par timmar efter framförandet av båten, hade en alkoholkoncentration i blodet om 1,44 promille.

Hörd över åtalet har O.T. i huvudsak lämnat följande uppgifter. Han hade tillsammans med en vän ätit middag på en restaurang i Vaxholm. Efter middagen, under vilken han drack två starköl, åkte han och hans vän tillbaka med båten till Stockholm. Han har sin båtplats vid Eriksdals båtklubb, som ligger innanför Hammarbyslussen sett från Saltjösidan. När de kom fram till slussen var den stängd. Han var därför tvungen att lägga till vid ett ledverk i avvaktan på att slussen skulle öppna. Medan de väntade delade han och hans vän på en flaska whisky. Efter ett tag somnade han till, men blev väckt av sin vän när slussen öppnade. Han förde in båten genom den första slussporten och låg och väntade på att den andra slussporten skulle öppnas när han blev stoppad av Kustbevakningen. Han hade då kört en sträcka om ca 150 meter med en fart om ca en till två knop. I slussen befann sig ytterligare en båt. Området var väl upplyst. Hans båtplats låg ca 150 meter från den plats där han blev stoppad. Kustbevakningen bogserade båten till båtplatsen, men han fick på eget ansvar förtöja och sätta kapell på båten. Han hade inte klarat av att sätta kapell på båten om han varit alltför berusad, något som tyder på att han också klarade av att framföra båten på ett säkert sätt. Det låg flera andra båtar förtöjda i båtklubbens båthamn, men hamnbassängen är förhållandevis bred. - Han har inga formella sjöexamina, men har en lång erfarenhet av att hantera båtar.

Tingsrättens bedömning.

Genom O.T:s egna uppgifter om sin alkoholförtäring och det åberopade analysbeskedet är utrett att O.T. i en betydande utsträckning var påverkad av alkohol vid framförandet av sin båt. Framförandet omfattade, respektive var tänkt att omfatta, sådana moment - slussning och färd i båthamn - som till undvikande av risk för person- och egendomsskador ställer förhållandevis höga krav på förarens uppmärksamhet och förmåga att kunna framföra båten på ett sjösäkert sätt. Det kan enligt tingsrättens mening på goda grunder antas att en förare som är så pass påverkad av alkohol som O.T. inte på ett tillfredställande sätt kan uppfylla dessa krav. Att beakta är också att en annan båt befann sig i slussområdet samt att den båt O.T. framförde var av en inte obetydlig storlek och försedd med hög motorkapacitet.

Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att det är styrkt att O.T. var så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunde utföra vad som ålåg honom som förare av båten. Han skall därför dömas för sjöfylleri. Med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen, och då omständigheterna i övrigt inte föranleder någon annan bedömning, skall gärningen bedömas som grov.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer O.T. för grovt sjöfylleri till villkorlig dom och samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse 1 månad ha dömts ut.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Per Kjellström och Christian von Szalay, referent, samt nämndemännen Katarina Frändberg och Torun Hegardt) anförde i dom den 8 oktober 2009 följande.

DOMSKÄL

Utredningen är väsentligen densamma som vid tingsrätten. O.T. har hörts på nytt i hovrätten och, utöver vad som står antecknat i tingsrättens dom, uppgivit följande. Han och hans kamrat anlände till Hammarbyslussen vid midnatt. De började inte genast dricka av den medhavda spriten; en obruten enlitersflaska whisky som han tidigare under dagen givit i present åt sin kamrat. Det kan ha varit vid ett-tiden på natten som de började dricka av spriten. De drack ungefär en halv liter vardera. Han kände sig inte mer påverkad av alkoholen än att han kunde föra båten på ett betryggande sätt. På O.T:s begäran har som ny bevisning i hovrätten, den på den aktuella resan medföljande kamraten, D.S. hörts. Denne har i allt väsentligt bekräftat de uppgifter O.T. lämnat om den aktuella händelsen och därutöver tillagt att han inte uppfattade O.T. som så berusad.

Hovrätten gör följande bedömning.

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) döms den som framför ett fartyg och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som åligger honom, för sjöfylleri. Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, ska enligt 5 § samma kapitel dömas för grovt sjöfylleri. Vid bedömande av om brottet är att anse som grovt ska särskilt beaktas bl.a. om gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,5 milligram per liter i utandningsluften eller annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller annat medel.

O.T., som vitsordat de faktiska omständigheterna, har bestritt ansvar för brott på den grunden att han kunnat framföra båten på ett betryggande sätt.

I målet saknas utredning om brister i O.T:s handhavande av den aktuella båten. Likaså saknas några andra uppgifter om iakttagelser av O.T:s beteende/påverkansgrad vid gärningstillfället än dem som O.T. och D.S. lämnat. I anledning härav har fråga uppkommit om den utredning som finns i övrigt - främst i form av ett analysbevis - är tillräcklig för slutsatsen att O.T. varit så pass påverkad av alkohol att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat framföra båten.

Konstruktionen av straffansvaret för sjöfylleri skiljer sig från motsvarande bestämmelser i trafikbrottslagen (1951:649). För straffansvar enligt trafikbrottslagen räcker det med att konstatera att den tilltalade förtärt sådan mängd alkohol att han under eller efter färden haft eller överskridit en viss i lagen angiven alkoholkoncentration i kroppen. Åklagarens utredning i rattfyllerimål kan därför normalt inskränkas till ett blodprov eller utandningsprov för en fällande dom.

För en fällande dom enligt bestämmelserna om sjöfylleri däremot krävs normalt att åklagaren för bevisning om den tilltalades handhavande av fartyget eller dennes beteende i övrigt för att ge tillräckligt underlag för slutsatsen att det kan antas att den tilltalade till följd av alkoholpåverkan inte på ett betryggande sätt kunnat utföra de uppgifter som ålegat honom. Frånvaron av sådan bevisning behöver emellertid inte medföra att åtalet för sjöfylleri inte blivit styrkt.

Det krav på nykterhet till sjöss som kommit till uttryck i sjölagen är inte absolut i den meningen att det skulle ställas samma krav på nykterhet för alla som fullgör uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Kravet på nykterhet blir i stället beroende av ett flertal olika faktorer som t.ex. vilken uppgift den tilltalade fullgjort, vilken fartygstyp som framförts och i vilket vatten fartyget förts. Så t.ex. ställs kravet på nykterhet högre på den som framför ett stort passagerarfartyg än på den som framför en roddbåt. Likaså ställs kravet på nykterhet högre på den som framför ett fartyg i en trafikerad farled än den som framför ett fartyg på öppet hav (jfr prop. 1990/91:128 s. 19, prop. 1998/99 s. 44f).

Det ovan sagda medför att den som t.ex. fullgör särskilt riskfyllda uppgifter till sjöss normalt kan antas sakna förmåga att fullgöra dessa på ett betryggande sätt redan vid låga grader av alkoholpåverkan.

De kunskaper som finns idag om alkoholens verkningar på människokroppen och det samband som typiskt sett föreligger mellan påverkansgrader och olika alkoholkoncentrationer, medför att ett åtal för sjöfylleri mycket väl kan bli styrkt trots avsaknad av utredning om brister i handhavandet av fartyget eller beteendet hos den tilltalade i övrigt (jfr prop. 1990/91:128 s. 17ff och prop. 1998/99:43 s. 44). Detta torde dock främst komma att bli aktuellt i situationer där det föreligger utredning om en hög alkoholkoncentration hos en tilltalad som haft en från sjösäkerhetssynpunkt särskilt ansvarsfylld uppgift.

Med hänsyn till vad som framkommit i målet om mängden alkohol som O.T. förtärt samt tidpunkterna för förtäringen, gärningen och blodprovstagningen håller hovrätten för visst att alkoholkoncentrationen i O.T:s blod vid tidpunkten för gärningen i vart fall inte understigit en promille. Eftersom O.T. därigenom får anses ha varit avsevärt påverkad av alkohol vid framförandet (jfr prop. 1998/99:43 s. 45) och då framförandet bl.a. innefattat ett från sjösäkerhetssynpunkt särskilt riskfyllt moment som slussning får antas att han inte kunnat framföra båten på ett betryggande sätt. Han ska därför dömas, som tingsrätten funnit, för sjöfylleri. Brottet är på av tingsrätten anförda skäl att bedöma som grovt.

Hovrätten finner inte skäl till någon annan bedömning i påföljdsdelen än den tingsrätten gjort.

Det ovan anförda innebär att tingsrättens dom ska stå fast.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 8 oktober 2009.

Mål nr: B 7702-08.

Lagrum: 20 kap.4 och 5 §§sjölagen (1994:1009).

Litteratur: Prop. 1990/91:128, s. 17ff och 23; prop. 1998/99:43 s. 39ff.