RH 2009:82

Åklagaren åtalade R.J. för otillåten miljöverksamhet med följande gärningspåstående:

R.J. har uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd från miljödomstolen utfört vattenverksamhet genom att ändra dammen i Vramsån i anslutning till fastigheten Tollarp 183:1 i Kristianstads kommun under sommaren 2006 genom att avsänka vattennivån och rensa botten i Vramsån och därigenom ändrat vattnets djup och läge trots att det inte varit uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skulle komma att skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.

R.J. erkände att han utan tillstånd från miljödomstolen avsänkt vattennivån och rensat botten i Vramsån. Med bestridande av ansvar förnekade han att han därigenom ändrat vattnets djup eller läge och gjorde gällande att förutsättningar för undantag från en eventuell tillståndsplikt i vart fall förelåg. I andra hand gjorde han gällande att gärningen skulle bedömas som ringa.

På åklagarens begäran hördes J.G., anställd på länsstyrelsen för tillsyn över vattenverksamhet, som vittne. På R.J:s begäran hördes konsulten S.G. som vittne.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Ahlström samt nämndemännen Margaretha Oscarsson, Andreas Hartvig och Marianne Åström) - som fann att R.J. begått gärningen uppsåtligen, att denna var att bedöma som otillåten miljöverksamhet som inte var ringa och att åtalet därför skulle bifallas samt att påföljden skulle bestämmas till ett måttligt bötesstraff - anförde i dom den 30 juni 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Har det som huvudregel krävts tillstånd för rensning av dammen?

Rensning i vattenområden anses enligt 11 kap. 2 § 1 miljöbalken som vattenverksamhet. För vattenverksamhet krävs det enligt 11 kap. 9 § samma balk tillstånd, om inte något annat följer av bestämmelserna i det kapitlet.

Den aktuella dammen är från år 1867 och således från före miljöbalkens, vattenlagens (1983:241 - nya vattenlagen) och vattenlagens (1918:523 - gamla vattenlagen) tid. Av 18 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår att, om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt nya vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning - vilket är fallet här - frågan om anläggningens laglighet bedöms enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst. Bestämmelsen kan inte antas vara avsedd att ge innehavaren av en äldre vattenanläggning en mer begränsad rätt än vad som följde av motsvarande övergångsbestämmelser vid införandet av nya vattenlagen och gamla vattenlagen Vid införandet av nya vattenlagen stadgades att den rätt som före den lagens ikraftträdande tillkom någon på grund av bl.a. urminnes hävd inte inskränktes genom nya vattenlagens rådighetsregler (7 § lagen [1983:292] om införande av vattenlagen [1983:291]), och vid införandet av gamla vattenlagen stadgades att, med inskränkning som här saknar betydelse, det inte skulle göras rubbning ”i [---] rättighet att stänga eller uppdämma vattendrag eller i övrigt förfoga över vattnet” (se NJA II 1919 s. 175 f.).

I nu redovisade övergångsbestämmelser kan inte inläsas att den som äger en dammanläggning, som han eller hon har rätt att driva till följd av urminnes hävd, skulle vara befriad från miljöbalkens restriktioner i fråga om bl.a. rensning i anläggningen.

Som huvudregel har det därför krävts tillstånd för rensning av dammen.

Undantag från tillståndsplikten enligt 11 kap. 15 § miljöbalken?

Av 11 kap. 15 § miljöbalken följer att tillstånd enligt 11 kap. 9 § samma balk inte behövs för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.

Det framgår alltså av paragrafens lydelse att undantaget inte täcker alla rensningar utan att syftet med en rensning är av avgörande betydelse för om rensningen kan undantas från tillståndsplikten. Tillfrågad om syftet med den aktuella rensningen har R.J. haft svårt att precisera detta bortsett från allmänna uttalanden om att växter behövde tas bort. Varken R.J:s uppgifter eller utredningen i övrigt ger vid handen att syftet med rensningen varit att bibehålla vattnets djup eller läge. Vattendraget har inte heller förändrat sitt lopp.

R.J. har därmed inte till följd av 11 kap. 15 § miljöbalken varit berättigad till ett undantag från tillståndsplikten.

Undantag från tillståndsplikten enligt 11 kap. 12 § miljöbalken?

Av 11 kap. 12 § miljöbalken framgår att det inte behövs tillstånd enligt 11 kap. 9 § samma balk, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.

Genom J.G:s vittnesmål har det framgått att rensningen nedströms ledde till omfattande sedimentering och döda fiskyngel samt att sedimenteringen kan ha lett till negativ inverkan på särskilt skyddade arter. Vid en objektiv bedömning inför rensningen har det därför inte varit uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skulle skadas genom dennas inverkan på vattenförhållandena.

R.J. har därför inte heller till följd av 11 kap. 12 § miljöbalken varit berättigad till ett undantag från tillståndsplikten.

R.J. har således inte fått utföra rensningen utan tillstånd. Det är ostridigt att han saknat tillstånd.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde R.J. för otillåten miljöverksamhet till 50 dagsböter.

R.J. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. Åklagaren bestred ändring och justerade i hovrätten gärningsbeskrivningen på så sätt att det inte längre gjordes gällande att avsänkningen av vattennivån och rensningen ändrat vattnets läge utan endast dess djup.

Åklagaren förklarade i hovrätten att den vattenverksamhet som påstods vara tillståndspliktig var rensningen och sänkningen av vattennivån. Åklagaren angav att rensningen krävt tillstånd enligt 11 kap. 2 § 1 miljöbalken eftersom rensningen ändrat vattnets djup genom att sediment samt grövre material och växter togs bort. Åklagaren förklarade vidare att sänkningen var tillståndspliktig enligt 11 kap. 9 § jämförd med 11 kap. 2 § 1 eller 4 miljöbalken.

I hovrätten hölls nya förhör med R.J. och J.G. Vittnesförhör hölls också med M.Å., tidigare anställd på länsstyrelsen för tillsyn över vattenverksamhet. Åklagaren åberopade vidare fotografier, R.J:s anmälan av den 14 februari 2005 till länsstyrelsen om rensning enligt 11 kap. 15 § miljöbalken, länsstyrelsens meddelande av den 3 mars 2005 till R.J. angående anmälan om rensning och länsstyrelsens meddelande av den 21 juli 2005 till R.J. angående underhållsarbeten.

R.J. berättade i enlighet med vad som angetts i tingsrättens dom med följande ändringar och tillägg: Dammen är ett vattenmagasin för ett kraftverk. Dammens botten är kullerstensbelagd. När han förvärvade dammen år 1991 hade kraftverket stått stilla en tid och dammen hade troligen inte rensats sedan 1980-talet. Han var överens med länsstyrelsens representanter om att rensningen skulle ske genom att en maskin körde på dammens botten. Förr i tiden skedde rensningen med häst och vagn vilket var anledningen till att dammbotten stensattes. Sänkningen av vattennivån påbörjades på morgonen den 3 juli. På kvällen den 7 juli var dammen nästan fylld igen. Det var mycket sediment och rötter i dammen. Mitt i dammen växte sälg. Vid rensningen tog maskinen bort som mest en halv meter sediment ned till några decimeter över kullerstensbotten. Inget grövre material togs bort. För att inte riskera att riva upp kullerstenar fördes inte skopan ända ned till botten. Man måste rensa dammen om man vill utnyttja kraftverket.

J.G. berättade i enlighet med vad som angetts i tingrättens dom med tilläggen att han endast såg sediment och inget grövre material i rensmassorna, att han inte sett att dammens botten var kullerstensbelagd och att han främst studerat förhållandena nedströms dammen.

M.Å. uppgav: Han arbetade tidigare på länsstyrelsen med tillsyn över vattenverksamhet. Han var fortfarande anställd där när åtalsanmälan gjordes mot R.J. den 10 juli 2006. Det är han som har skrivit under de båda åberopade meddelandena från länsstyrelsen till R.J. Vid rensning är det ofrånkomligt att det blir en viss grumling av vattnet. Det är dock viktigt att denna minimeras. Att sänka vattennivån i dammen är ett sätt att inte grumla mer än nödvändigt. En sådan sänkning kräver inte tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken. Det är endast om sänkningen är varaktig som det krävs tillstånd. I länsstyrelsens meddelande till R.J. av den 21 juli 2005 anges att det inte är lämpligt att vattennivån i dammen hålls på en låg nivå under en längre tid och att länsstyrelsen anser att dammen lämpligen sänks av snabbt när rensningen ska utföras och höjs upp igen när rensningen är avklarad. Med ”längre tid” avsåg han att dammen inte fick sänkas av veckovis utan att det endast fick lov att röra sig om ett antal dagar. Det var inget i R.J:s anmälan om rensning som de på länsstyrelsen såg som tillståndspliktigt. Om så hade varit fallet hade de informerat R.J. om det.