RH 2009:9

D.M ansökte om återställande av försutten tid för överklagande av domen och anförde genom sitt ombud följande: D.M. gav den 2 januari 2009 sin offentlige försvarare i uppdrag att överklaga tingsrättens dom. Försvararen försummade dock att lämna in ett överklagande. D.M. har inte kunnat förutse att ett överklagande inte skulle komma att ske. Han har förlitat sig på att en advokat fullgör vad han åtagit sig. Han menar därför att tillräckliga skäl föreligger för att återställa den av honom försuttna tiden.

D.M:s offentlige försvarare uppgav följande. Det är riktigt att han, efter en tids sjukdom, vid besök på häktet fick i uppdrag av D.M att överklaga domen. På grund av att advokatbyråns datasystem låg nere några dagar kunde han inte genast skriva överklagandet men han antecknade i sin dagbok sista dag för överklagande. Av okänd anledning antecknade han påminnelsen om överklagande på fel dag, vilket han inte uppmärksammade förrän det var för sent.

Åklagaren motsatte sig att D.M:s ansökan skulle beviljas.

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, referent, och hovrättsrådet Helena Åhlén) meddelade den 4 februari 2006 följande beslut:

När det gäller tillämpningen av regler om laga förfall har i rättspraxis som regel den ståndpunkten intagits att fel eller försummelser av en parts ombud tillräknas parten (se t.ex. NJA 1956 s. 31). I rättsfallet NJA 1989 s. 71 har dock i ett mål om utdömande av vite - där frågan var om en part, som av sitt ombud fått besked om att hans inställelse vid en förhandling inte var nödvändig, kunde anses ha haft giltig ursäkt för sin utevaro - Högsta domstolen uttalat att ett fel av partens ombud inte utan vidare bör medföra att vitet skall utdömas utan att det i stället är av betydelse vilka ursäkter parten personligen kan åberopa. Högsta domstolen ansåg att parten under de omständigheter som förelåg i målet, bl.a. att ombudet var ledamot av advokatsamfundet, fick anses ha saknat anledning att ifrågasätta riktigheten av ombudets besked och att parten därför hade haft giltig ursäkt för sin utevaro.

D.M. har inte - särskilt med hänsyn till det långa fängelsestraff han ådömdes - skäligen haft anledning att räkna med att hans offentlige försvarare skulle underlåta att följa hans uppmaning att överklaga domen. Omständigheterna är därmed sådana att D.M. får anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga tingsrättens dom.

Hovrätten bifaller D.M:s ansökan om återställande av försutten tid och förordnar att överklagandet och den fullmakt som D.M. bifogat sin ansökan skall överföras till det hovrättens mål i vilket huvudförhandling - med den i tingsrätten medtilltalade - är utsatt att äga rum den 16 februari 2009.

Hovrättsrådet Charlotte Hallén var skiljaktig och anförde följande. I mål om återställande av försutten tid följer av praxis i ett fall som det förevarande att fel och försummelser av en parts ombud tillräknas parten (se NJA 1956 s. 31 och NJA 1989 s. 71). Vad D.M. anfört utgör inte laga förfall för underlåtenheten att i rätt tid överklaga tingsrättens dom. Hans ansökan om återställande av försutten tid bör därför avslås.

Hovrättens beslut meddelat: den 4 februari 2009.

Mål nr: Ö 1264-09.

Lagrum: 58 kap. 11 § rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1956 s. 31; NJA 1989 s. 71.