RH 2009:94

Underlåtenhet att i aktiebolag inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar avseende två räkenskapsår har bedömts som två separata bokföringsbrott. Brotten har, trots att verksamheten i bolaget varit av blygsam omfattning, bedömts som icke ringa med hänsyn till att rörelsen var nystartad, snart fått ekonomiska svårigheter och förseningen upprepats.

Göteborgs tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot J.N. för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken med följande gärningsbeskrivning. J.N. har såsom styrelseledamot i RSC AB, med säte i Göteborg, uppsåtligen eller i andra hand av oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen genom att underlåta att inom föreskriven tid, senast sex månader efter respektive räkenskapsårs utgång, avsluta den löpande bokföringen med årsredovisning avseende räkenskapsåren som avslutades per den 31 augusti 2004 respektive 31 augusti 2006. Till följd härav kan rörelsens ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Johan Isaksson jämte nämndemännen Magnus Ring, Lisbeth Schmauch och Jan Sedström ) anförde i dom den 1 september 2008 följande.

DOMSKÄL

J.N. har vitsordat de faktiska omständigheterna men har förnekat brott. Han har uppgett att det inte har funnits någon verksamhet eller några anställda i företaget. Det ekonomiska resultatet har således i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. För det fall tingsrätten skulle finna att J.N. gjort sig skyldig till bokföringsbrott har han gjort gällande att det bör bedömas som ringa brott.

Närmare hörd över åtalet har J.N. berättat: Han gick in som styrelseledamot i RSC AB under 2004. Verksamheten skulle vara inriktad på bilvård. Företaget disponerade över en lokal med inventarier men någon verksamhet kom aldrig igång. Omsättningen var noll kr. Under 2004 fanns en viss uppstartsverksamhet men under år 2005 och 2006 hände ingenting i bolaget. Han kan ingenting själv om bokföring så en granne har fått hjälpa honom med bokföringen. Han kände till att han skulle upprätta årsredovisningar, men visste inte att det var ett brott att inte göra det. Under år 2005 upprättades årsredovisningen av grannen. Då det inte hände något i företaget under år 2006 blev det aldrig av att upprätta någon årsredovisning för detta år. Grannen påminde honom om att han var tvungen att upprätta en årsredovisning men hon fick aldrig in de sista uppgifterna. Han har fått böter för förseningarna. Han driver också verksamhet inom ramen för en enskild firma.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Klart är inledningsvis att årsredovisningar för räkenskapsåren som avslutades den 31 augusti 2004 respektive den 31 augusti 2006 inte har upprättats i tid och att J.N. som ensam företrädare för bolaget har haft ansvar för att bolagets årsredovisningar upprättades. Fråga är i målet om detta lett till att rörelsens ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen dvs. om det s.k. huvudsakskriteriet är uppfyllt eller inte.

Högsta Domstolen har i NJA 2004 s. 618 gjort det generella uttalandet att en rörelses ekonomiska resultat och ställning i ett aktiebolag inte kan bedömas utan årsredovisningen. Hovrätten för Västra Sverige har i dom den 28 juli 2008 (B 1238-08) i ett fall där ett bolag under många år inte drivit någon verksamhet funnit att omständigheterna varit sådana att huvudsakskriteriet varit uppfyllt trots att årsredovisningen inte upprättats i tid. Nu aktuellt fall är inte identiskt med vare sig det fall som Högsta domstolen prövade eller det som prövades av Hovrätten för Västra Sverige. Det finns inte skäl att i och för sig ifrågasätta J.N:s uppgifter om verksamhetens omfattning. Tingsrätten gör mot bakgrund av de uttalanden som gjorts av Högsta Domstolen bedömningen att huvudsakskriteriet inte kan anses uppfyllt. J.N. får anses ha varit oaktsam som inte gett in årsredovisningarna. Han skall därför dömas för bokföringsbrott. Vid bedömningen av gärningens svårhetsgrad konstaterar tingsrätten att det rör sig upprepade försummelser. Med hänsyn till att verksamheten synes ha varit obetydlig bör dock gärningen bedömas som ringa.

Påföljden skall bestämmas till böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer J.N. enligt 11 kap. 5 § brottsbalken för bokföringsbrott till 80 dagsböter å 80 kr.

Hovrätten för Västra Sverige

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma J.N. för två fall av bokföringsbrott av normalgraden och bestämma påföljden till villkorlig dom och böter.

J.N. motsatte sig ändring.

Parterna åberopade samma omständigheter och bevisning som i tingsrätten med följande tillägg och förtydliganden.

Åklagaren: J.N:s underlåtenhet att inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar för de aktuella räkenskapsåren är att bedöma som bokföringsbrott av normalgraden, ett brott per aktuellt räkenskapsår. Om underlåtenheten att upprätta årsredovisning för det räkenskapsår som avslutades per den 31 augusti 2004 är att anse som ringa bokföringsbrott ska åtalet i denna del ogillas eftersom brottet är preskriberat. Konkursbouppteckningen och årsredovisningarna för de aktuella räkenskapsåren åberopas till styrkande av verksamhetens omfattning.

J.N.: Omständigheterna kring gärningarna är synnerligen ömmande med tanke på att verksamheten varit obetydlig, att han har haft dålig hälsa i form av hjärtproblem och högt blodtryck samt att medel har saknats för att genomföra formellt påkallade bokföringsåtgärder.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, hovrättsrådet Bengt von Reis och tf. hovrättsassessorn Ulrika Ahlsén, referent) anförde i dom den 3 april 2009 följande.

DOMSKÄL

Tingsrättens dom är inte överklagad i själva skuldfrågan varför det står klart att J.N. ska dömas för bokföringsbrott. De frågor hovrätten har att pröva är dels om underlåtenheten att inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar avseende de aktuella räkenskapsåren är att bedöma som ett eller två separata bokföringsbrott, dels hur gärningen/gärningarna ska rubriceras.

Frågan vad som ska anses utgöra ett eller flera bokföringsbrott har inte direkt berörts i motiven till lagstiftningen. I kommentaren till brottsbalken (Holmqvist m.fl., Brottsbalken, s. 11:57) uttalas att det kan synas närliggande att anse allt åsidosättande under en bokföringsperiod - ett räkenskapsår - som ett brott. I praxis har detta synsätt vunnit gehör (se bl.a. NJA 1999 s. 647 och NJA 2004 s. 618). Mot denna bakgrund anser hovrätten att J.N:s underlåtenhet att inte i tid upprätta årsredovisningar för räkenskapsåren som avslutades den 31 augusti 2004 respektive den 31 augusti 2006 är att bedöma som två separata bokföringsbrott.

Beträffande frågan hur brotten ska rubriceras kan konstateras att det av lagtexten inte framgår vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett bokföringsbrott är att bedöma som ringa. I förarbetena till den före brottsbalkens ikraftträdande gällande bestämmelsen i 23 kap. 5 § strafflagen, som i allt väsentligt motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 5 § brottsbalken, uttalades att till ringa brott skulle hänföras endast sådana fall som var synnerligen ömmande, (se NJA II 1942 s. 511).

Även om verksamheten i RSC AB hade en blygsam omfattning måste beaktas att årsredovisningen är en viktig del av bokföringen, särskilt i ett fall som detta där rörelsen var nystartad och dessutom snart fick ekonomiska svårigheter (jfr NJA 2004 s. 618). Till detta kommer att förseningen upprepades. Vid en samlad bedömning av omständigheterna och med särskilt beaktande av intresset av att verksamhet i aktiebolagsform bedrivs på ett korrekt sätt anser hovrätten att inget av de två bokföringsbrotten kan bedömas som ringa. J.N. ska således dömas för två fall av bokföringsbrott av normalgraden.

Det saknas särskild anledning att befara att J.N. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden ska därför bestämmas till villkorlig dom och böter.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer J.N. för två fall av bokföringsbrott av normalgraden till villkorlig dom och 40 dagsböter å 70 kr

Hovrättens dom meddelad: den 3 april 2009.

Mål nr: B 4072-08.

Lagrum: 11 kap. 5 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1999 s. 647; NJA 2004 s. 618; Hovrättens för Västra Sverige dom den 28 juli 2008 i mål B 1238-08.

Litteratur: NJA II 1942 s. 511; Holmqvist m.fl., Brottsbalken, en kommentar s. 11:57).