RH 2010:6

N.J. åtalades för brott mot tre målsägande. Åtalet vad avsåg brott mot målsägande A avsåg våldtäkt (åtalspunkt 1) enligt följande gärningsbeskrivning.

N.J. har natten till den 11 juli 2009 i Idre, Älvdalens kommun, genomfört ett samlag med målsägande A genom att otillbörligt utnyttja att hon på grund av berusning och sömn befunnit sig i hjälplöst tillstånd.

N.J. åtalades också för sexuellt tvång och våldtäkt vad avsåg målsägande B (åtalspunkterna 2 och 3) samt sexuellt tvång och försök till våldtäkt vad avsåg målsägande C (åtalspunkterna 4 och 5).

N.J. förnekade brott och uppgav att han saknade minne av påstådda gärningar. Han invände också att han på grund av sömn inte gjort något medvetet och att han i vart fall saknat uppsåt.

Tingsrätten (rådmannen Lars-Erik Bergström samt nämndemännen Christiane Djäken, Olof Herko och Karolina Kax) fann åtalet mot N.J. styrkt i sin helhet samt att gärningarna skulle rubriceras i enlighet med vad åklagaren yrkat. Vid bestämmande av påföljd tillämpade tingsrätten 29 kap. 7 § första stycket och 30 kap. 5 § andra stycketbrottsbalken.

Tingsrätten anförde i dom den 5 augusti 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av utredningen framgår till en början följande. Målsägande A var 15 år, B var 17 år och C var 15 år då händelserna skulle ha skett. N.J. och målsägande B är barndomskamrater. Alla fyra befann sig på Idreyran den 10 - 12 juli 2009 och hade druckit en hel del alkohol. Under fredagskvällen hånglade N.J. och målsägande A. På grund av regnvädret beslutade sig N.J. samt målsägande A och B för att övernatta i hans fars bil på natten till lördagen den 11 juli. De fällde ned baksätena och lade sig i kombibilens bakre del. N.J. låg närmast förarplatsen med målsägande A bredvid sig. Dagen därpå fortsatte N.J. att dricka och hade senare på kvällen 2,51 promille alkohol i blodet. Han hade under dagen utsatts för en misshandel. Det förekom en del SMS-kontakter mellan honom och målsägandena A och B, vari de tog avstånd från honom och inte ville träffa honom. Under lördagen kom målsägande C till bilen och träffade då på N.J.

N.J. har uppgivit bland annat: Han somnade i bilen på fredagskvällen och vaknade på morgonen, då målsägande A och B hade försvunnit. Han har inget minne av att något skulle ha hänt mellan honom och målsägandena. Lika litet minns han att han skulle ha gjort något mot målsägande C. Kanske kan det ha varit någon form av sexuella kontakter mellan honom och målsägandena, men dessa har då varit frivilliga.

N.J. har varit kraftigt berusad och påstått sig inte minnas något av just det som åklagaren påstått ha hänt. Mot detta står tre starka utsagor från de tre målsägandena, som alla berättat inlevelsefullt utan att verka överdriva det allra minsta. Deras uppgifter har varit detaljerade och gjort intryck av att vara självupplevda. Det har inte framkommit någon rimlig anledning för dem att beljuga N.J. och det bör också läggas märke till den vänskap som rådde mellan honom och målsägande B. Det är även fullständigt osannolikt att de tre unga målsägandena, som inte alla känner varann så väl, skulle ha lyckats få ihop en osann berättelse om övergrepp. Dessutom stöds målsägandenas berättelser av vittnesmålen, som på olika sätt skildrat hur upprörda målsägandena varit och hur de berättat om våldtäkt från N.J:s sida. Tingsrätten finner därför målsägandenas uppgifter så trovärdiga och tillförlitliga att det bevisats att N.J. rent faktiskt utfört de påstådda handlingarna.

Sexuella handlingar har utförts av N.J. mot inte mindre än tre flickor under en kortare tid. Händelserna under åtalspunkt 4 och 5 har uppenbarligen skett då N.J. varit vaken. Med beaktande också av karaktären på de handlingar som utförts, finner tingsrätten det uteslutet att N.J. skulle ha sovit eller på annat sätt varit omedveten om vad han gjort. Av målsägandeförhören framgår att ingen av målsägandena på något sätt skulle ha givit N.J. anledning tro att de sexuella umgängena i något fall skulle ha varit frivilliga från målsägandenas sida. Inte heller det föregående hånglet mellan N.J. och målsägande A förändrar den bedömningen. Målsägande B hade till och med uttryckligen sagt åt honom att låta målsägande A få sova i fred innan de lade sig i bilen. Om den frivilliga alkoholförtäringen kanske fördunklat N.J:s omdöme spelar enligt 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken ingen roll. Således är visat att N.J. haft uppsåt till samtliga gärningar. Slutligen är utrett genom utsagorna från målsägandena A och B att de befunnit sig i hjälplöst tillstånd, vilket N.J. förstått.

Gärningen under åtalspunkt 1 är tveklöst en våldtäkt, som inte kan bedömas som mindre allvarlig.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer N.J. för våldtäkt, försök till våldtäkt och sexuellt tvång till fängelse 1 år 6 månader.

N.J. överklagade domen med yrkande bl.a. om att åtalet skulle ogillas i sin helhet och att han under alla förhållanden skulle ådömas en lindrigare påföljd.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Agneta Fergenius, referent, tf. hovrättsassessorn Linda Mohlin samt nämndemännen Hans Boman och Sven- Erik Emanuelsson) fann att målsägande B:s egna uppgifter inte gav stöd för att hon vid tillfället befunnit sig i hjälplöst tillstånd eller för annat handlande än som kunde bedömas som sexuellt ofredande av N.J. Vad avser målsägande C fann hovrätten att det av vad hon berättat om händelsen inte var styrkt att N.J. måste ha insett att han företog handlingar som hon inte ville vara med om. Hovrätten ogillade därför åtalet vad gäller brott mot målsägande C (åtalspunkterna 4 och 5) och ändrade tingsrättens dom vad gäller brott mot målsägande B (åtalspunkterna 2 och 3) på så sätt att N.J. i den delen dömdes enbart för sexuellt ofredande i två fall.

Vad gäller åtalet för brott mot målsägande A, åtalspunkt 1, fastställde hovrätten tingsrättens dom och anförde i dom den 8 januari 2010 bl.a. följande.

DOMSKÄL

N.J. har liksom vid tingsrätten förnekat vad åklagaren lagt honom till last och sagt att han saknar minne av vad som hänt under kvällen. Inledningsvis konstaterar hovrätten i likhet med tingsrätten att målsägandenas uppgifter är så trovärdiga och tillförlitliga att dessa ska läggas till grund för bedömningen i målet. Hovrätten går härefter över till att behandla de olika åtalspunkterna.

När det gäller åtalet för våldtäkt enligt åtalspunkten 1 finner hovrätten genom målsäganden A:s egna uppgifter, som vinner stöd av vad målsäganden B berättat, utrett att målsäganden A på grund av berusning och sömn befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och att N.J. utnyttjat detta och genomfört ett samlag med henne varvid han penetrerat hennes slida med sin penis. I likhet med tingsrätten finner hovrätten det uteslutet att N.J. på grund av sömn eller på annat sätt varit omedveten om målsägandens tillstånd eller vad han gjort. Den omständigheten att han vid tillfället var berusad fritar honom inte heller från ansvar för uppsåtligt handlande. N.J. ska därför såsom tingsrätten funnit dömas för våldtäkt.

I förarbetena till den nu aktuella lagstiftningen finns som exempel på fall då en våldtäkt kan bedömas som mindre grov nämnt att en person genomför samlag med en person som sover, men att samlaget inskränker sig till att könsdelarna kommer i beröring med varandra, dvs. utan penetrering, samt att personen vaknar och gör klart att han eller hon inte är intresserad av något sexuellt umgänge och gärningsmannen då upphör med sina närmanden. Högsta domstolen har vidare i flera fall funnit att en våldtäkt ska bedömas som mindre grov i fall då en person stuckit sina fingrar i slidan på en sovande kvinna, när händelseförloppet i övrigt varit kortvarigt och gärningsmannen avbrutit sitt handlande när kvinnan vaknat (se bl.a. NJA 2008 s. 482 I). Däremot saknas refererade fall där Högsta domstolen prövat om penetrering med penis av en sovande kvinna kan bedömas på motsvarande sätt (jfr dock RH 2008:41). Enligt hovrättens mening måste emellertid den sexuella kränkningen vid penetration med penis anses vara så allvarlig att den nu aktuella våldtäkten - även med beaktande av att händelseförloppet, såvitt målsäganden kunnat berätta, har varit kortvarigt och avbrutits genom att målsäganden vaknat, satt sig upp och tagit sig ut ur bilen - inte kan bedömas som mindre grov. Tingsrättens dom i denna del ska alltså stå fast.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom vad gäller övriga åtalspunkter och dömer N.J. för våldtäkt i ett fall och sexuellt ofredande i två fall till fängelse 1 år.

Hovrättens dom meddelad: den 8 januari 2010.

Mål nr: B 7009-09.

Lagrum: 6 kap. 1 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2008 s. 482 I; RH 2008:41.