RH 2010:8
Vid flerfaldig brottslighet avseende narkotikasmuggling bör enbart den omständigheten att den dömde har fört in narkotikan vid två olika resor inte medföra att brottslighetens straffvärde bedöms lägre än om narkotikan hade smugglats in vid ett och samma tillfälle.
Malmö tingsrätt
Åklagaren åtalade R.S. för narkotikasmuggling avseende 54,43 kg kat den 31 mars 2009 och 70,097 kg kat den 27 oktober 2009 samt för grov olovlig körning den 31 mars 2009.
Tingsrätten (rådmannen Lars Henriksson samt nämndemännen Lars-Erik Ericsson, Elsa Wendel och Juan Moya) dömde R.S. för de åtalade brotten i enlighet med hans erkännande och bestämde påföljden till fängelse ett år och två månader.
Hovrätten
Båda parter överklagade tingsrättens dom. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet. R.S. yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn eller i vart fall sätta ned fängelsestraffet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Lena Serrander och tf. hovrättsassessorn Emma Regnér, referent, samt nämndemännen Christine Larsson och Klas Ek) anförde i dom den 21 januari 2010 bl.a. följande.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har R.S. gjort sig skyldig till narkotikasmuggling vid två tillfällen samt grov olovlig körning vid ett tillfälle. Den fråga hovrätten har att ta ställning till är hur påföljden för R.S. ska bestämmas.
Utgångspunkten för påföljdsbestämningen är brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Annat har inte framkommit än att R.S. i egenskap av kurir har fört in narkotikan i Sverige. Enligt fast praxis bestäms brottens straffvärde i fall som dessa huvudsakligen utifrån mängden narkotika. Skäl saknas att i detta fall göra någon annan bedömning. För det fall R.S. hade fört in den aktuella mängden narkotika vid ett och samma tillfälle, hade brottets straffvärde utifrån ett sådant mängdresonemang motsvarat fängelse i ett år och fyra månader.
När det som i detta fall är fråga om flerfaldig brottslighet är emellertid utgångspunkten för straffvärdebedömningen i allmänhet det allvarligaste av de brott som föreligger till bedömning. Till straffvärdet för detta brott läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar (jfr NJA 2008 s. 359). Vid ett resonemang fört utifrån dessa principer och på grundval av vanligen tillämpad reduktionsfaktor för det första tillkommande brottet, blir den samlade brottslighetens straffvärde i detta fall något lägre än motsvarande fängelse ett år och fyra månader. Enligt hovrättens uppfattning bör emellertid enbart den omständigheten att R.S. har fört in narkotikan vid två olika resor inte medföra att brottslighetens straffvärde bedöms lägre än om han hade fört in narkotikan vid ett och samma tillfälle. Hovrätten finner därför att brottslighetens straffvärde är något högre än vad tingsrätten funnit och att det motsvarar fängelse ett år och fyra månader.
Såväl brottslighetens art som dess straffvärde talar i detta fall mycket starkt för att påföljden ska bestämmas till fängelse. En skyddstillsyn utan föreskrift om behandlingsplan är därför inte en tillräckligt ingripande reaktion på brottsligheten. Inte heller vad som kommit fram om R.S:s personliga förhållanden i övrigt är tillräckligt för att hovrätten ska kunna välja en annan påföljd än fängelse. I likhet med tingsrätten finner hovrätten därför att påföljden ska bestämmas till fängelse. Det saknas skäl att vid straffmätningen frångå brottslighetens samlade straffvärde.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 1 år 4 månader.
Hovrättens dom meddelad: den 21 januari 2010.
Mål nr: B 2931-09.
Lagrum: 6 § första stycket smugglingslagen (2000:1225).
Rättsfall: NJA 2008 s. 359.