RH 2010:81

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Petra Forslid samt nämndemännen Gunn Ekman Lundberg, Ylva Famne och Lars Larsson) anförde i dom den 22 oktober 2009 följande.

DOMSKÄL

Ansvarsfrågan

A.M. har underkastat sig ansvar för rattfylleri. Redan av A.M:s egna uppgifter och av det av åklagaren åberopade analysbeskedet finner tingsrätten det styrkt att A.M. gjort sig skyldig till att ha fört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes blod under eller efter färden uppgått till 0,78 promille. Åtalet är såtillvida styrkt.

Frågan uppkommer då om gärningen, på sätt åklagaren har gjort gällande, är att anse som grov.

Enligt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) skall, vid bedömande av om brottet är grovt, särskilt beaktas om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet, föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att analysbeskedet utvisar att alkoholkoncentrationen i A.M:s blod understigit 1,0 promille.

Av analysbeskedet framgår vidare att A.M. utöver etanol bland annat haft oxazepam, 7-amino-nitrazepam, diazepam och nordazepam i blodet. Dessa preparat är klassade som narkotika, alternativt utgör vissa av preparaten en metabolit till narkotiska preparat. Den uppmätta koncentrationen av nordazepam - en metabolit till bland annat diazepam - i blodet har enligt analysbeskedet varit högre än vad som normalt förväntas efter rekommenderad dosering. Mot bakgrund härav anser tingsrätten att det får hållas för visst att preparatet inte intagits i enlighet med läkares ordination. Härutöver tillkommer att vittnet R.A. berättat att A.M. såg förvirrad ut samt att anställda på bensinmacken för honom uppgett att A.M. uppträtt väldigt berusat. R.A. har på tingsrätten gjort ett trovärdigt intryck och det torde enligt tingsrättens mening inte finnas anledning för honom att sanningslöst påstå något om A.M. Hans uppgifter om hennes påverkansgrad utgör emellertid till övervägande del andrahandsuppgifter och bör därför värderas med viss försiktighet. Härtill kommer dock att polis på platsen, i enlighet med av åklagaren föredragna och åberopade uppgifter i förundersökningsprotokollet, uppfattat att A.M. gett ett väldigt berusat intryck och att personalen på macken till polisen uppgett att hon var ”dyngpackad”. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att det får anses utrett att A.M. vid den aktuella händelsen har varit avsevärt påverkad av alkohol och av narkotika.

Av utredningen i målet framgår vidare att A.M. kört bil en inte obetydlig sträcka på större vägar i de centrala delarna av Solna. Hon har först kört hela vägen från hemmet till macken, och haft för avsikt att därefter köra hela vägen hem. Själva gärningen har ägt rum tidigt på morgonen en fredag, i en påtagligt stor korsning med dubbla körfält, i ett trafikerat område. Vid denna tidpunkt på dygnet är i typfallet flera personer på väg till sina arbetsplatser. R.A. har berättat att A.M. i princip kört bilen över ett övergångsställe, i samma riktning som gångtrafikanterna använder, och att hon även befunnit sig uppe på trottoaren. Hennes framförande av fordonet måste under de redovisade förhållandena anses ha inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Sammantaget anser tingsrätten att gärningen är styrkt. Åtalet skall således bifallas i dess helhet. Gärningen skall rubriceras som åklagaren har gjort gällande. Vad A.M. uppgett om att hon intar ytterligare inte namngivna lugnande medel föranleder inte annan bedömning.

Påföljd

Grovt rattfylleri utgör brottslighet av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Ett krav för att den presumtionen skall kunna brytas är att det föreligger särskilda skäl att välja en inte frihetsberövande påföljd. Vid denna bedömning är det främst omständigheterna vid brottet som kommer att bli av avgörande betydelse. Omständigheter som kan föranleda tillämpning av en icke frihetsberövande påföljd är framför allt att alkoholkoncentrationen i förarens blod eller utandningsluft varit förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara (jfr NJA 2000 s. 17 I-II).

I enlighet med vad tingsrätten ovan redovisat har A.M:s körning skett under sådana förhållanden att hennes körning, med beaktande av trafiksituationen samt av hennes körsätt och påverkansgrad, måste bedömas som särskilt trafikfarlig. Skäl saknas under dessa förhållanden att frångå normalpåföljden. A.M. skall därför dömas till fängelse. Fängelsestraffets längd bestäms till en månad. Den omständigheten att A.M. viss tid varit ålagd reseförbud utan anmälningsskyldighet föranleder inte att fängelsestraffets längd skall sättas ned.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer A.M. för grovt rattfylleri till fängelse 1 månad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Ahnborg och Katja Isberg Amnäs, tf. hovrättsassessorn Niklas Schüllerqvist, referent, samt nämndemännen Claes H Fleming och Ingegerd Stenberg Berglöf) anförde i dom den 21 september 2010 följande.

DOMSKÄL

Hovrätten har att pröva dels om gärningen ska rubriceras såsom rattfylleri av normalgraden eller såsom grovt rattfylleri, dels vilken påföljd som A.M. ska ådömas.

Hovrätten sätter tilltro till de nya uppgifter som polismannen M.H. har lämnat under ed angående polisingripandet mot A.M. Av dessa uppgifter framgår bland annat att A.M. verkade mycket påverkad, trots att hon inte luktade särskilt mycket alkohol, att hon började köra från platsen efter att M.H. hade sagt åt henne att stanna kvar samt att hon i allmänhet uppträdde mycket underligt.

I likhet med tingsrätten fäster hovrätten även avseende vid R.A:s berättelse om hur A.M. körde den aktuella bilen över ett övergångsställe samt upp på en gång- och cykelbana.

Genom att hovrätten lägger M.H:s och R.A:s uppgifter till grund för bedömningen gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten angående A.M:s uppträdande på platsen och hur körningen gick till.

Hovrätten instämmer till fullo i tingsrättens bedömning av rubriceringsfrågan och påföljdsfrågan. Tingsrättens dom ska således fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 21 september 2010.

Mål nr: B 9110-09.

Lagrum: 4 a § trafikbrottslagen (1951:649).

Rättsfall: NJA 2000 s. 17 I-II.