RH 2010:82

Vid tillämpning av bestämmelserna om beneficium har en andel i en investeringsfond inte ansetts utgöra en ”annan fordran” i den bemärkelse som avses i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken.

Kronofogdemyndigheten

För betalning av skulder till såväl enskilda fordringsägare som till staten utmätte Kronofogdemyndigheten den 13 januari 2010 V.M:s andel i Handelsbankens fond Offensiv 100.

Nacka tingsrätt

Kronofogdemyndighetens beslut överklagades av V.M. till Nacka tingsrätt under åberopande att beslutet skulle upphävas då V.M. behövde andelarna för att bekosta tandvård.

Borgenärerna bestred ändring.

Tingsrätten (tingsfiskalen Lena Lindbäck) meddelade den 18 juni 2010 följande slutliga beslut (såvitt gäller frågan om beneficium).

SKÄL

Enligt 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken undantas från utmätning pengar, banktillgodohavanden, annan fordran och förnödenheter, i den mån annat inte är föreskrivet och tillgången skäligen erfordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.

Frågan huruvida andelar i investeringsfonder av skilda slag kan anses vara sådan egendom som kan omfattas av en gäldenärs beneficium enligt 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken har bedömts olika i två avgöranden från Svea hovrätt (beslut den 14 maj 2008 i ärende nr ÖÄ 8151-07 och beslut den 14 oktober 2009 i ärende nr ÖÄ 4946-09), men har inte prövats av Högsta domstolen.

Fondandelar är varken pengar, förnödenheter eller det slags fordran som ett s.k. banktillgodohavande är. Frågan är alltså huruvida en fondandel är - eller inte är - en ”annan fordran” i utsökningsbalkens mening. När det gäller denna bedömning konstaterar tingsrätten följande. Fondbolag som bedriver verksamhet med investeringsfonder förvaltar självständigt samägd egendom åt andelsägarna. Andelsägarna kan inte själva förfoga över fondbolagens förvaltning och inte heller ingripa i den. Det rör sig således om samägd egendom som förvaras och förvaltas av en extern part, som enligt fastställda regler har att lösa in andelar i fonden med utbetalning i pengar, motsvarande andelsägarens andel i fondens samlade förmögenhet. Andelsägaren har alltså en redovisningsfordran avseende pengar mot just denna part.

Redovisningsfordringen kan enligt tingsrättens mening inte vara något annat än en sådan ”annan fordran” som omnämns i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Någon analogi med reglerna om fordringar är följaktligen inte nödvändig för tillämpningen av sagda bestämmelse på innehav av andelar i investeringsfonder.

Undantag ska alltså vid utmätningen göras i den mån redovisningsfordringen behövs för underhåll åt gäldenären enligt vad som sägs i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken.

Eftersom Kronofogdemyndigheten har utgått från att andelarna i räntefonden inte kan omfattas av beneficium och därmed inte prövat frågan om andelarna kan undantas från utmätning, och utredningen i den frågan inte lämpligen bör göras först i tingsrätten, bör utmätningsbeslutet och de beslut om fördelning och utbetalning som må ha fattats med anledning av detta undanröjas samt ärendet återförvisas även i denna del till Kronofogdemyndigheten för vederbörlig handläggning.

SLUT

Tingsrätten undanröjer det överklagade beslutet och de därpå grundade beslut om fördelning och utbetalning som må ha fattats av Kronofogdemyndigheten och som inte hade vunnit laga kraft vid tidpunkten för överklagandet samt visar ärendet åter till Kronofogdemyndigheten för vederbörlig handläggning.

Skatteverket överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle fastställa Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut. Som grund för överklagandet anförde Skatteverket att fondandelar inte kan betraktas som ”annan fordran” enligt 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken och att de därför inte ska undantas från utmätning. Skatteverket lade i hovrätten fram skriftlig bevisning angående den aktuella fondens beskaffenhet (vari bland annat angavs att fonden placerar aktivt i andra aktiefonder).

V.M. bestred ändring.

Hovrätten meddelade prövningstillstånd.

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Johan Arvidsson samt tf. hovrättsassessorn Niklas Schüllerqvist, referent) anförde i slutligt beslut den 24 september 2010 följande.

SKÄL

Någon uttrycklig bestämmelse om att fondandelar kan undantas från utmätning finns inte. Enligt 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken undantas från utmätning pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån annat ej är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.

I förarbetena till utsökningsbalken, SOU 1964:57 s. 237, anges som exempel på en sådan annan fordran en hantverkares kundfordran. Vidare anges att en förutsättning är att fordringen är likvid och kan anses tjänlig för ändamålet att tillgodose gäldenärens behov under den aktuella tiden.

Enligt rättspraxis omfattas inte aktier i ett fåmansbolag av den nu aktuella bestämmelsen (se NJA 2004 s. 868). Detsamma torde gälla även aktier av annat slag, eftersom en aktie utgör en andelsrätt, snarare än en fordran (innehavaren av en aktie kan inte fordra betalning av ett visst belopp). Den som äger en andel i en investeringsfond är indirekt delägare till de aktier och andra värdepapper som fonden har investerat i. I motsats till det exempel som nämns i förarbetena är innehav av en fondandel normalt sett avsett som en investering över en längre period - i motsats till medel som behövs för innehavarens löpande försörjning.

Således finner hovrätten att en andel i en investeringsfond inte omfattas av lagrummets ordalydelse. Mot bakgrund av den restriktivitet som gäller att tillämpa beneficiereglerna utanför sin ordalydelse (jfr NJA 2004 s. 868 och prop. 1980/81:8 s. 495) kan inte heller fondandelar analogt anses falla in under begreppet annan fordran. Det saknas således förutsättningar för att undanta V.M:s fondandelar från utmätning.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut (i nu aktuellt avseende) fastställer hovrätten Kronofogdemyndighetens beslut.

Hovrättens slutliga beslut meddelat: den 24 september 2010.

Mål nr: ÖÄ 5656-10.

Lagrum: 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken.

Rättsfall: NJA 2004 s. 868.