RH 2010:84
Hyresnämndsmål. En hyresgäst har vid ett telefonsamtal med en hos hyresvärden anställd person hotat att döda henne. Fastän det varit fråga om en enstaka händelse har hyresgästen ansetts ha åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte borde förlängas (12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken).
Hyresnämnden i Stockholm
F.A-W. hyrde en lägenhet om två rum och kök av Stena Fastigheter Nacka AB (bolaget). Bolaget sade upp hyresavtalet och yrkade vid hyresnämnden att avtalet skulle upphöra den 30 juni 2009 och att F.A-W. skulle förpliktas att flytta. Bolaget åberopade bestämmelsen i 12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken och anförde som skäl för uppsägningen att F.A-W. hade åsidosatt sina förpliktelser genom att vid ett telefonsamtal den 9 mars 2009 ha mordhotat förvaltningsassistenten K.L., som är anställd hos bolaget. F.A-W. hade sedan en tid försökt att byta till en större lägenhet men blivit nekad då de ekonomiska förutsättningarna saknats. Tidigare den aktuella dagen hade F.A-W. besökt bolagets kontor för att visa upp ett arbetsgivarintyg men av P.H., förvaltare hos bolaget, fått beskedet att ett sådant intyg inte räcker utan hyresgästen måste också kunna visa upp en taxerad inkomst. F.A-W. lämnade därefter kontoret.
F.A-W. bestred bolagets talan. Han förnekade att han skulle ha hotat K.L.
Hyresnämnden i Stockholm (f.d. hyresrådet Olle Andretzky samt övriga ledamöterna Christina Holmbergh och Kerstin Hultman) anförde i beslut den 25 maj 2009 bl.a. följande.
SKÄL
På begäran av bolaget har vittnesförhör hållits med K.L. och P.H., vilka båda är anställda hos bolaget.
På begäran av F.A-W. har förhör under sanningsförsäkran hållits med hustrun A.A-W. och vittnesförhör hållits med F.A-W:s broder O.A-W.
K.L. har avgett en vittnesberättelse som klart ger vid handen vad telefonsamtalet handlade om, nämligen att F.A-W. ville förmå K.L. att medverka till att F.A-W. fick byta sin nuvarande lägenhet till en större. När K.L. sade att hon inte kunde ta ställning till bytet över telefon sade F.A-W. att denna sak kunde leda till problem mellan dem. När K.L. frågade vad detta innebar svarade F.A-W. ”jag ska döda dig”, ”ring polisen om du vill men jag ska döda dig ändå”. K.L. upplevde situationen som mycket hotfull och försökte få P.H. att lyssna till samtalet över en högtalartelefon men då hade F.A-W. lagt på luren.
P.H. har, utöver vad han kände till om F.A-W:s bytesärende, uppgett att han, när han observerade K.L:s upprördhet över hotet, beslutade att tillkalla polis.
A.A-W. har berättat att när telefonsamtalet pågick satt hon och F.A-W:s broder O.A-W. och lyssnade till samtalet över en högtalartelefon. Hon talar inte svenska särskilt bra men förstår språket. F.A-W. talar inte heller svenska särskilt bra med påföljd att brodern O.A-W. som talar bättre svenska ibland under telefonsamtalet hjälpte F.A-W med svenska språket. Hon hörde inte att hennes man uttalade något hot att döda K.L. utan samtalet gällde just bytet till en större lägenhet, vilket var mycket angeläget för familjen som var trångbodd.
O.A-W. har avgett en vittnesberättelse som i grova drag överensstämmer med den berättelse som A.A-W. avgett.
K.L. har uppgett att F.A-W. talar bra svenska och att hon förstod allt denne sade vid samtalet.
Sammanfattningsvis finner hyresnämnden inte anledning att ifrågasätta de uppgifter som K.L. lämnat inför hyresnämnden av det skälet att K.L:s uppgifter har stöd av de uppgifter som P.H. har lämnat om hur han upplevde K.L:s upprördhet efter samtalet med F.A-W. Detta ledde till att han tillkallade polis. Häremot ska ställas de uppgifter som A.A-W. och O.A-W. har lämnat under försäkran och ed. Hyresnämnden finner inte att deras uppgifter har ett sådant bevisvärde, särskilt som dessa båda utgör F.A-W:s familj och inte till fullo behärskar svenska språket, att deras uppgifter kan läggas till grund för ett avgörande i ärendet.
Hyresnämnden finner i ljuset av vad som anförts att bolaget mot F.A-W:s bestridande har visat att F.A-W. vid telefonsamtalet den 9 mars 2009 har hotat att döda K.L. Detta hot har gjort K.L. mycket upprörd och hon har uppgett att hon än i dag känner sig oroad över hotet. Härigenom har F.A-W. åsidosatt förpliktelserna i så hög grad att avtalet skäligen icke bör förlängas, särskilt som K.L. är anställd hos bolaget och då hot av detta slag inte ska behöva tålas av anställda.
BESLUT
Hyresnämnden bifaller ansökan gällande F.A-W., varav följer att hans hyresavtal upphör att gälla den 30 juni 2009.
Hovrätten
F.A-W. överklagade hyresnämndens beslut och yrkade att hovrätten skulle avslå bolagets talan vid hyresnämnden.
Bolaget bestred ändring och anförde att F.A-W. av tingsrätten dömts för olaga hot mot K.L.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg och Måns Edling, referent, samt hovrättsassessorn Marianne Trägårdh) anförde i beslut den 25 mars 2010 bl.a. följande.
SKÄL
F.A-W. har i hovrätten vidhållit att han inte har hotat K.L. Samtidigt som telefonsamtalet pågick hade han och A.A-W. en upprörd ordväxling med anledning av att A.A-W. sagt att hon skulle gå ifrån honom om de inte fick en större lägenhet. Det samtalet fördes visserligen på arabiska men K.L. måste ha missförstått F.A-W. när hon uppfattade att han talade om att ”ställa till problem”. - A.A-W. och O.A-W. har lämnat uppgifter som ger visst stöd åt F.A-W:s berättelse.
K.L. har även i hovrätten berättat hur F.A-W. sagt att det skulle bli problem om hans hustru lämnade honom. När K.L. frågade vilka problem och om han hotade henne, sade F.A-W. att han skulle döda K.L. och ”du kan gå till polisen om du vill, jag ska döda dig ändå”. Någon annan röst än F.A-W:s hördes inte i telefonen. K.L. tog hotet på allvar och blev mycket rädd och upprörd. Händelsen har påverkat henne och hon tänker på den dagligen. Hon vill numera helst inte gå ensam i bostadsområdet eller till Fisksätra Centrum.
K.L. och P.H. har båda berättat att, sedan samtalet med F.A-W. avslutats, P.H. låste ytterdörren till lokalen eftersom de kände oro för att F.A-W. skulle återkomma och att han ringde till polisen som kom och tog upp anmälan.
K.L. har lämnat sina uppgifter på ett självupplevt och övertygande sätt. Att hon tagit allvarligt på hotet stöds av P.H:s vittnesmål. Enligt K.L. fanns det inte något utrymme för att missförstå det F.A-W. sade. Hovrätten lägger K.L:s uppgifter till grund för bedömningen. Utgångspunkten är då att F.A-W. har uttalat dödshot mot henne.
Av 12 kap. 25 § jordabalken följer att en hyresgäst, förutom att se till att de kringboende inte utsätts för störningar i boendet, ska vid sin användning av lägenheten också i övrigt iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten. Av praxis (Rättsfall från hovrätterna, RH 1997:19) följer att den hyresgäst som riktar hot mot hyresvärden eller någon som är anställd hos hyresvärden därigenom brister i skyldigheten att iaktta gott skick.
I tidigare hovrättsavgöranden där en hyresgäst ansetts ha genom hot åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet inte skäligen bort förlängas, har det varit fråga om hot som uttalats vid mer än ett tillfälle. Den av bolaget åberopade bestämmelsen i 12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken tar också främst sikte på upprepad misskötsamhet men kan undantagsvis vara tillämplig på en enstaka händelse, när den varit av allvarlig karaktär. I förevarande fall har hotet uttalats vid ett enda tillfälle, vid ett relativt kort telefonsamtal. Hotet har å andra sidan varit av mycket allvarligt slag och ägnat att inge K.L. en känsla av rädsla och oro, vilket också blivit fallet.
F.A-W. må ha känt sig frustrerad av att inte ha lyckats skaffa en större bostad. Den aktuella dagen hade han dock inte fått något negativt besked. Han ringde själv upp hyresvärden och uttalade hoten. Samtalet framstår närmast som ett försök att uppnå fördelar i form av rätt att byta till en större lägenhet. F.A-W. har inte i efterhand försökt lugna K.L. eller på annat sätt sökt lindra följderna av telefonsamtalet utan har endast hänvisat till att allt måste ha berott på ett missförstånd. Vid den skälighetsbedömning som hovrätten har att göra finner rätten att det egentligen inte finns några förmildrande omständigheter.
F.A-W. har alltså riktat ett mycket allvarligt hot mot en av bolagets anställda. Han har härigenom grovt brustit i skyldigheten att iaktta gott skick. Enligt hovrättens bedömning har han åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte bör förlängas.
HOVRÄTTENS AVGÖRANDE
Hovrätten avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 25 mars 2010.
Mål nr: ÖH 4941-09.
Lagrum: 12 kap. 25 § och 46 § första stycket 2 jordabalken.
Rättsfall: RH 1997:19.