RH 2010:85

G.K.V. och A.V. gifte sig år 2001 och fick tillsammans en son, P. De var bosatta i Grekland och hade gemensam vårdnad om sonen. G.K.V., som var svensk medborgare, flyttade sedan tillsammans med sonen till Sverige. När hon varit bosatt i Sverige i mer än sex månader, men kortare tid än ett år, väckte hon talan mot A.V. om äktenskapsskillnad och yrkade då även att hon skulle anförtros ensam vårdnad om sonen.

A.V. - som inte väckt någon talan om återlämnande av pojken - bestred G.K.V:s talan och gjorde gällande att svensk domstol inte var behörig att pröva frågorna. Han anförde följande. Han och G.K.V. träffades år 1993 och var ett par fram till januari 2009. De bodde dels på Skiathos, dels på fastlandet i Grekland. I januari 2009 förde G.K.V. sonen, utan hans samtycke, till Sverige. Falu tingsrätt har inte internationell behörighet för målet.

G.K.V. bestred invändningen om rättegångshinder och anförde följande. Hon och sonen har sedan januari 2009 hemvist i Sverige. Sonen går sedan vårterminen 2009 i skola här. Sonen har funnit sig väl till rätta i Sverige och vill stanna här. I och med att rekvisiten i EG-förordningen nr 2201/2003 av den 27 november 2003 numera föreligger och sålunda talan kan avgöras vid svensk domstol, föreligger skäl att även få talan prövad i vederbörlig ordning.

Tingsrätten (rådmannen Jörgen Karlsson) avslog i beslut den 19 april 2010 A.V:s invänding om rättegångshinder och anförde därvid beträffande svensk domstols behörighet att pröva vårdnadsfrågan följande.

SKÄL

Detta mål inleddes vid Falu tingsrätt den 10 augusti 2009 och riktar sig mot A.V., som har hemvist i Grekland. Enligt svenskt personbevis är G.K.V. och sonen svenska medborgare och de är bosatta i Sverige. G.K.V. blev folkbokförd i Sverige den 6 februari 2009.

Behörighet att ta upp frågor om äktenskapsskillnad och vårdnad regleras i detta fall i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstolars behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (förordningen).

---

Enligt artikel 8.1 i förordningen ska domstolarna i en medlemsstat vara behöriga i mål om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten vid den tidpunkt då talan väcks. Av artikel 8.2 i förordningen följer att punkten 1 i samma artikel ska tillämpas med förbehåll för artiklarna 9, 10 och 12 i förordningen. Artikel 10 i förordningen reglerar domstols behörighet vid fall av olovligt bortförande av barn.

A.V. har påstått att G.K.V., utan hans samtycke, fört sonen till Sverige från Grekland.

Generellt sett kan ett nytt hemvist inte etableras för ett barn under föräldrarnas gemensamma vårdnad genom att en av föräldrarna mot den andra förälderns vilja flyttar barnet till ett annat land. I sådana fall förblir domstolarna i den medlemsstat där barnet hade hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet behöriga tills barnet har fått hemvist i en annan medlemsstat. Det krävs vidare, vilket framgår av artikel 10 i förordningen, bl.a. att barnet varit bosatt i den nya hemviststaten i minst ett år efter det att den person som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. Därutöver ska något av de fyra villkor som anges i artikel 10 vara uppfyllt, bl.a. att ingen begäran om återlämnande av barnet har lämnats in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit barnet har bortförts eller där barnet kvarhålls inom ett år efter det att den som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig.

Av de uppgifter som A.V. lämnat framgår att han redan i januari 2009 fick kännedom om att hans maka rest till Sverige tillsammans med sonen. Pojken har fått hemvist i Sverige och har varit bosatt i Sverige i mer än ett år efter det att A.V. fått kännedom om var sonen befinner sig. Såvitt framkommit har pojken funnit sig till rätta i sin nya miljö. Mot denna bakgrund och då det inte heller i övrigt framkommit något hinder för detta, är svensk domstol behörig att även ta upp frågan om vårdnad. A.V:s invändning om rättegångshinder vad avser frågan om vårdnad ska därför ogillas.

SLUT

Tingsrätten ogillar A.V:s invändning om rättegångshinder.

A.V. överklagade beslutet med yrkande att hovrätten skulle avvisa G.K:s talan på grund av bristande behörighet för svensk domstol enligt Bryssel II-förordningen att pröva den av G.K. väckta talan.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Christian von Szalay och Patrik Schöldström) anslöt sig till tingsrättens bedömning och fastställde i beslut den 15 juni 2010 det överklagade beslutet.

Hovrättens beslut meddelat: den 15 juni 2010.

Mål nr: Ö 4263-10.

Lagrum: Artikel 8 och 10 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr1347/2000.