RH 2011:31

Åklagaren åtalade S.S. för tjänstfel enligt följande gärningsbeskrivning: S.S. har under tjänstgöring som polis vid polismyndigheten i Stockholms län den 24 september 2009 vid myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att köra polisbil på gator på Kungsholmen i Stockholms kommun med påslagna sirener och blåljus efter en undflyende personbil med tidvis förhållandevis kort avstånd mellan fordonen i syfte att stoppa den undflyendes fortsatta färd (förföljande enligt rikspolisstyrelsens definition) för att göra en kontroll av personerna i fordonet, trots att det inte varit försvarligt med hänsyn till den olycksrisk det inneburit att förfölja ett fordon på gator mitt i centrala Stockholm mitt på dagen i hög hastighet.

S.S. förnekade brott.

Åklagaren utvecklade sin talan enligt följande. Strax efter kl 14.00 torsdagen den 24 september 2009 mötte en polispatrull en svart Toyota Celica på Polhemsgatan på Kungsholmen. Polisbilen fördes av S.S. och A.Å. satt bredvid. I bilen fanns även en SAO-elev, J.P. Föraren av Toyotan gjorde en handbromsvändning så att den stod nos mot nos med polisbilen. Därefter backade den undan och körde i väg Bergsgatan, svängde höger in på Pilgatan, korsade Hantverkargatan, svängde höger på Norr Mälarstrand och körde därefter höger upp på S:t Eriksgatan, vänster Pontonjärgatan, höger Karlsviksgatan, som är enkelriktad, och till sist upp på Hantverkargatan. Färden slutade med en frontalkrock på Stadshusbron. Föraren av Toyotan, M. S., dömdes senare för bl. a. grov vårdslöshet i trafik, vållande till kroppsskada, grovt rattfylleri och narkotikabrott till fängelse i nio månader. Polisbilen förföljde Toyotan med påslagna sirener och blåljus. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § första stycket 5 polislagen (1984:387) m.m. innebär ett förföljande körning med ett polisfordon efter ett undflyende fordon eller annat transportmedel med förhållandevis kort avstånd mellan fordonen i syfte att stoppa den undflyendes fortsatta färd. Den undflyende görs, genom ljud- och/eller ljussignal, på ett tydligt sätt uppmärksam på att han eller hon ska stanna. En körning utan ljud- eller ljussignaler med ett polisfordon på större avstånd efter ett undflyende fordon i syfte att ta reda på vart den undflyende ska ta vägen betecknas som ett efterföljande. I ett förföljande är det särskilt viktigt att syftet med åtgärden vägs mot de risker som den kan komma att medföra. Ett förföljande som innebär risk för olycka är i allmänhet inte befogat. S.S. har förföljt Toyotan trots att det inte varit försvarligt med hänsyn till den olycksrisk det inneburit att förfölja den mitt på dagen i centrala Stockholm i hög hastighet. Det görs inte gällande att S.S. har brustit i särskild försiktighet eller gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik eller provocerat fram en vårdslöshet i trafik. S.S. borde ha avbrutit förföljandet i vart fall när han körde Pilgatan ner och definitivt vid korsningen mot Norr Mälarstrand. Avståndet mellan fordonen varierade men ett avstånd om 100 m är relativt nära.

S.S. utvecklade sitt bestridande enligt följande. Den aktuella dagen förde han polisbilen trots att han var äldst i tjänst med sina två års tjänstgöring och därmed förman. Som förman ska man sitta som passagerare, fatta de beslut som behöver tas och hålla kontakt med LKC (länskommunikationscentralen). Anledningen till att han var förare var att A.Å. saknade utbildning i utryckningskörning. J.P. satt i baksätet. M.S. är vaneförbrytare och amfetaminmissbrukare. Han kör narkotikapåverkad och skulle ha kört på det sätt han gjorde oavsett om han var förföljd eller inte. Vid två tidigare tillfällen har M. S. observerats i den svarta Toyotan där han i hög fart sicksackat fram på Nynäsvägen och i mycket hög fart kört vid Hornstull. Polisen har ett särskilt projekt, INVIT, som syftar till att ingripa mot bl. a. ratt- och drograttfyllerister i trafiken. De är därför särskilt uppmärksamma på misstänkta missbrukare. När polispatrullen körde på Polhemsgatan vid polishuset la han märke till föraren av Toyotan eftersom denne såg ut som en missbrukare. S.S. fick även syn på den man som var passagerare i Toyotan, en känd tung missbrukare som tidvis övernattat i S.S:s trappuppgång, och blev då säker på att det var en drograttfyllerist som körde Toyotan. Av den anledningen försökte S.S. stoppa bilen redan vid polishuset på Polhemsgatan. Föraren av Toyotan gjorde en handbromsvändning så att det rykte om däcken och Toyotan och polisbilen stod front mot front. A.Å. klev först ur bilen och därefter S.S. De båda männen i Toyotan log mot dem. Plötsligt backade M. S. till korsningen med Bergsgatan och körde sedan Bergsgatan ner till Pilgatan. Förföljande inleddes och han sa åt A.Å. att larma LKC för att få tag i det vakthavande befäl som då ska ta över ansvaret och styra insatsen. Ljud-och ljussignal sattes på. Toyotan kördes Pilgatan ner, över trottoaren mot Hantverkargatan utan att stanna, korsade Hantverkargatan och fortsatte Pilgatan ner. Toyotan kördes ganska fort men S.S., som hade bra sikt, såg inga personer eller fordon i närheten och bedömde olycksrisken som låg. Han körde relativt nära Toyotan och hans egen hastighet var inte speciellt hög. A.Å. försökte få kontakt med LKC men operativsystemet RAKEL fungerade inte. Inom 20 sekunder ska LKC besvara ett anrop och ett befäl ska bedöma riktigheten i det ingripande som en polis gör. Toyotan fortsatte Pilgatan ner till en vändplan som finns mot Norr Mälarstrand. Föraren körde över trottoaren och höger ut på Norr Mälarstrand. Föraren ökade farten på Norr Mälarstrand och försökte köra ifrån polisbilen genom att svänga höger upp på S:t Eriksgatan och vidare svänga snabbt i olika korsningar. S.S. tappade fart vid varje korsning och såg att Toyotan försvann runt ett hörn. Han bedömde alltjämt olycksrisken som låg. Han upplevde heller inga speciella risker när de körde Karlsviksgatan trots att den är enkelriktad och de körde mot riktningen. Det var lite folk och lite bilar i rörelse. Han såg att Toyotan fortsatte höger ner på Hantverkargatan och vid korsningen med Polhemsgatan körde Toyotan rakt över en refug med koner så att den ”lyfte” från gatan. I det ögonblicket avbröt S.S. förföljandet. Han såg nerför backen på Hantverkargatan att bilen höll mycket hög hastighet och ”gick konstigt”. Det kändes fel att helt släppa bilen utan att varna folk. Han väntade fortfarande på radiokontakt och ”släppte iväg” Toyotan men behöll blåljus och sirener på för att varna omkringvarande. Han ansåg att det var en nödsituation eftersom han bedömde det som viktigt att varna omgivningen. Någonting hände med både bilen och föraren när den svarta bilen körde på refugen. Vid Kungsholms kyrka ”klippte” Toyotan ett par rödljus. Bilen var också nära att köra på en äldre kvinna eller ett äldre par. Han stannade och släppte fram kvinnan/paret. Det sista han såg av Toyotan var att bilen med spinnande hjul körde förbi en köbildning. Strax därefter såg han ett rökmoln och förstod att Toyotan hade krockat. Avståndet mellan polisbilen och Toyotan hade hela tiden ökat, särskilt på Hantverkargatan och vid kollisionstillfället var avståndet 400-500 meter. Han har aldrig haft ett förföljande tidigare och har inte fått särskild utbildning om reglerna.

I målet hörda vittnen uppgav i huvudsak följande.

A.Å.: Han kände inte igen någon av personerna i den svarta bilen men noterade bilen som en ”profilbil” d.v.s. en ”missbrukarbil”. När Toyotan från Norr Mälarstrand körde i kvarteren mot Hantverkargatan tappade de flera gånger kontakten med den men personer i omgivningen pekade åt vilket håll den kört. Det är svårt att uppskatta hur fort den svarta bilen körde men den höll nog i vart fall 60 km/h på Pilgatan. Det kan vara så att han uppfattat det som att det gick fortare än vad det gjorde eftersom det är relativt tät bebyggelse på platsen. Det var inte onormalt mycket bilar ute och ingen köbildning, det var inte heller mycket människor i rörelse. Från Pilgatan ut på Norr Mälarstrand finns ingen bilväg utan endast en cykelbana och en refug. Den svarta bilen körde snabbt över denna refug. Han var frustrerad för att han inte fick någon kontakt med LKC. De följde efter Toyotan in på S:t Eriksgatan och det gick långsammare eftersom det var många skarpa svängar. Han fick kontakt med RKC (rikskommuniktionscentralen) någonstans i närheten av Pontonjärgatan för han minns att han uppgav den gatan. Han uppgav hastighet och position innan han fick klart för sig att det var RKC och inte LKC han pratade med. Samtalet bröts och han försökte på nytt nå LKC utan att lyckas. På Hantverkargatan ökade den svarta bilen hastigheten så att den helt klart körde fortare än hastighetsbegränsningarna. På refugen vid korsningen med Polhemsgatan körde bilen rakt över refugen. Vid krönet tappade de tillfälligt kontakten med bilen. Han vet inte riktigt hur fort polisbilen körde. Efter det att Toyotan kört på refugen uppfattade han att avståndet mellan bilarna ökade. Han minns inte om S.S. uppgav att de avbröt förföljandet. Han anser i efterhand att det kändes naturligt att behålla ljud och ljus på för att varna omgivningen. Han har nu gått utryckningsförarkursen och reagerade på att man inte tog upp förföljande och efterföljande vare sig i teori eller i praktik.

J.P.: Enligt hans uppfattning körde polisbilen i 70 - 75 km/h på Norr Mälarstrand. Vid ett tillfälle, på Hantverkargatan,var ett pensionärspar i anslutning till vägen, paret kan ha varit ute på vägen när den svarta bilen körde förbi. Han uppfattade att det inte var särskilt mycket folk i omgivningen förrän man kom upp på Hantverkargatan för andra gången. Någon gång under färden hörde han någon säga att man avbröt förföljandet, men han är inte helt säker. Det kan vara efter hela händelsen han hörde det. Han fick uppfattningen att man avbröt förföljandet på Hantverkargatan eftersom S.S. saktade ned. S.S. körde mer avvaktande och försökte varna omgivningen. Anledningen till att han fick denna uppfattning var att S.S. upprepade gånger tryckte på larmanordningen i bilen för att få bilens sirener att ändra läte och på så sätt uppmärksamma människor runt om. Den aktuella händelsen var hans första erfarenhet av en utryckning men han var aldrig orolig eftersom S.S. körde mycket bra och inte tog några risker.

L.L.: Hon befann sig strax ovanför Pilgatan och skulle gå upp för Hantverkargatan när hon hörde tjutande däck och såg en svart bil komma i full fart över trottoarkanten och korsa Hantverkargatan. Bilen flög över korsningen. Det var lugnt i trafiken och hon tänkte inte på om det fanns några bilar eller fotgängare i närheten. När polisbilen korsade Hantverkargatan var den svarta bilen redan utom synhåll för henne. Hon kommer inte ihåg om polisbilen hade blåljus eller sirener på. Hon fortsatte att gå uppför Hantverkargatan och i höjd med Polhemsgatan såg hon den svarta bilen för andra gången. Den var på väg ned för Hantverkargatan i mycket hög fart. Något lät och hon trodde att bilen ”tuschade” en annan bil. Hon hann uppfatta personerna i bilen. Efter en liten stund kom polisbilen. Polisbilen hade inte ”häng” på den första bilen. Avståndet var åtminstone 50 meter. Polisbilen körde inte lika fort som den svarta bilen. Det var inte särskilt mycket trafik på platsen. Hon kommer inte ihåg om det fanns fler människor runt om. Hon tror att anledningen till att hon kunde se den svarta bilen komma den andra gången var att hon hörde signalen från polisbilen vilket uppmärksammade henne på att de var på väg. Polisbilens sirener utgjorde absolut en förvarning vilket gav henne möjlighet att sätta sig i säkerhet. Det var bra att sirenerna var på.

P-O.N.: Han stod med sin fru och barn i barnvagn vid en busshållplats vid Landstingshuset när han hörde motorljud. En mörk bil kom i väldigt hög hastighet och ”guppade” över en trottoarkant från Pilgatan och korsade Hantverkargatan. Han hörde också polissirener. Polisbilen bromsade in före korsningen och följde därefter efter den mörka bilen. Ljudet tonade ned. Lite senare hörde han åter motorljud och såg den mörka bilen uppifrån Hantverkargatan på fel sida av vägen. Polisbilen kom efter men körde återhållsamt och bromsade in i alla korsningar. Det var ett antal människor på platsen som väntade på bussen, det rörde sig också människor på andra sidan vägen. Det var endast få andra bilar och inga fotgängare försökte korsa gatan. Polisbilen var definitivt inte hack i häl på den mörka bilen. Han uppfattade polisbilen som iakttagande. Den mörka bilen körde ”otroligt fort” ned för Hantverkargatan andra gången han såg den och det gick bra mycket fortare än 50 km/h vilket också stöds av att motorn rusade. Polisbilen körde inte lika fort utan följde efter bilen återhållsamt. Han uppfattade inte polisbilens agerande som provocerande.

J.L.: Han var på Norr Mälarstrand och körde i riktning mot stadshuset när han såg en svart Toyota Celica komma ner från en sidogata och köra åt andra hållet på Norr Mälarstrand. Ett par sekunder senare kom en polisbil samma väg. Han såg polisbilens agerande i backspegeln. Toyotan kom snabbt runt hörnet och accelererade upp till 70 - 80 km/h. Polisbilen körde på samma sätt. När han tittade i backspegeln uppfattade han det som om Toyotan bromsade. När han en liten stund senare kört fram till Ragnar Östbergs plan såg han samma bil komma körande i hög fart på Hantverkargatan, köra på fel sida om refugen och krocka våldsamt med en Volvo på stadshusbron. Fem till tio sekunder efter Toyotan kom polisbilen. Lundvall tror inte att polismännen kan ha uppfattat kollisionen. På Hantverkargatan kan Toyotan ha kört så fort som i 100 km/h, det kan vara så att han uppfattade det som att Toyotan körde fortare än vad den faktiskt gjorde eftersom det hela var tumultartat. På väg ut på stadshusbron körde Toyotan i fel färdriktning. Polisbilen syntes då inte alls men Lundvall hörde sirener på avstånd. Polisen stressade ”absolut inte” den mörka bilen.

J.K. : Han gick på vänster sida av Hantverkargatan från Kungsholmstorg i riktning mot stadshuset. Han korsade Hantverkargatan när han hörde och såg en Celica komma körande i hög fart, kanske runt 100 km/h. Efter tio-femton sekunder kom en polisbil körande. Avståndet bilarna emellan kan ha varit 200 meter men kan också ha varit större. Han uppfattade det som att även polisbilen accelererade väldigt hårt och körde i närmare 100 km /h, med blåljus men definitivt inte sirener påslagna. Det var ganska lugnt i trafiken vid tillfället, det var inte heller särskilt mycket folk ute.

L-E.H.: Han är polis och körde sin tjänstebil på Hantverkargatan i riktning från Kungsholmstorg upp mot brandstation. Han mötte en mörk bil som kom ungefär en halvmeter upp i luften, landade 1,5 - 2 meter från hans bil och fortsatte i hög fart ned mot Kungsholmstorg. Efter en stund kom det en polisbil som fördes väldigt omdömesgillt och saktade ner vid korsningarna. När den mörka bilen passerade Kungsholmstorg befann sig polisbilen i korsningen Polhemsgatan - Hantverkargatan. Han var stolt över att se hur polisen uppträdde och att de endast agerade efterföljande vilket han också berättade på kafferasten samma dag. Han har själv varit med om en liknande händelse och tänkte att hans iakttagelser kunde få betydelse. Han hörde av sig till trafikenheten någon dag efter händelsen och författade därefter en promemoria över vad han sett. Om den jagade bilen hade svängt in på en sidogata hade polisen inte hunnit se vart den tog vägen.

N.G.: Hon är polis och har tidigare stött på den aktuella Toyotan i trafiken. Hon arbetar ofta civilt mot vaneförbrytare i trafiken. Ungefär två veckor före den aktuella händelsen såg hon Toyotan framföras på Skanstullsbron i åtminstone 120 km/h. Hon och hennes kollega bestämde sig för att följa efter. Det var mycket bilar vid Gullmarsplan. Toyotan kördes tre varv i rondellen och därefter blev det ”full gas” ut på Nynäshamnsvägen. P.g.a. den höga hastigheten och det faktum att hon satt i en civil bil så valde de att avbryta förföljandet. En vecka efter denna händelse cyklade hon över Skanstullsbron och såg återigen Toyotan.

H.B.: Han arbetar som vakthavande befäl vid LKC sedan 2002 och mellan år 1991 och 2000 i Södertälje. Det föreligger alltid risker vid förföljande i Stockholms innerstad. Vid bedömningen som görs ska hänsyn tas till faktorer som vilket brott föraren är misstänkt för, hastighet, trafikintensitet, miljö, underlag samt vad det är för människor i bilen. När det föreligger risk för olycka är ett förföljande i allmänhet inte accepterat enligt de allmänna råden i Rikspolisstyrelsens föreskrifter. Ett möjligt undantag är om det är fråga om ett väldigt grovt brott. Ett larm om ett förföljande på dagtid inom tullarna leder i princip alltid till att vakthavande befäl avbryter förföljandet. Han har en gång lett en insats som gjordes nattetid under en veckodag då det var fråga om en grov misshandel. Hans bedömning i det aktuella fallet är att han skulle ha beordrat dem att avbryta förföljandet. Ett avbrytande innebär att man ökar avståndet mellan bilarna samt stänger av blåljus och siren. Man kan ibland övergå till ett efterföljande men normalt sett övergår man dock inte till ett efterföljande i innerstaden, i stället avbryter man helt. Det är mycket svåra beslut och bedömningar som skall tas vid ett förföljande, ibland är det fruktansvärt svårt. Syftet med att beslutet, i möjligaste mån, ska tas av LKC och inte av patrullen är att man skall få objektiva beslut. Han har, av det vakthavande befäl som tjänstgjorde på LKC vid den aktuella händelsen, informerats om att kollisionen redan hade skett då LKC fick information om att ett förföljande hade pågått. Han kan inte säga i vilket skede poliserna skulle ha avbrutit förföljandet. Det är ett mycket svårt beslut och en svår bedömning. Enligt hans uppfattning är radiobilstjänst något man ska ”kröna sin karriär med” eftersom det kräver erfarenhet.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att S.S. skulle dömas för tjänstefel till dagsböter.

S.S. bestred ändring.