RH 2011:34

Lunds tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot B.C. för grovt narkotikabrott (åtalspunkten 3 i ansökan om stämning) bestående i att denne olovligen i överlåtelsesyfte skulle ha förvärvat 6 580 gram amfetamin, som han därefter innehaft och transporterat i sin bil. B.C. åtalades därutöver för viss, mer bagatellartad, brottslighet (åtalspunkterna 1, 2 och 4).

Tingsrätten (hovrättsrådet Torbjörn Nordenson och nämndemän) dömde B.C. i dom den 27 april 2011 för grovt narkotikabrott jämte övrig brottslighet till fängelse i åtta år.

I sina domskäl redovisade tingsrätten att åklagaren inte hade förmått styrka att B.C. förvärvat narkotikan och dömde honom därför enbart för grovt narkotikabrott, bestående av innehav och transport av amfetaminpartiet. Under rubriken Påföljd anförde tingsrätten följande.

Enligt den påföljdspraxis som utvecklats avseende narkotikabrott har olovlig hantering av amfetamin i de mängder som avses med åtalspunkten 3 ett straffvärde motsvarande fängelse i närmare åtta år. Denna mängdbaserade praxis bygger på antagandet att gärningsmannen är kurir eller intar en liknande förhållandevis osjälvständig ställning i det led av operatörer som brukar vara inblandade då en narkotikaaffär ska genomföras. Vad B.C. låtit komma sig till last i denna del, dvs. att självständigt och på egen hand transportera och inneha det aktuella narkotikapartiet kan inte ses som mindre straffvärt än om han exempelvis agerat som kurir vid en smugglingsoperation. Brottsligheten enligt åtalspunkterna 1, 2 och 4 har ett jämförelsevis lågt straffvärde. Enligt tingsrättens mening har den brottslighet B.C. här fälls till ansvar för ett sammanvägt straffvärde motsvarande fängelse åtta år. Redan det höga straffvärdet gör att i B.C:s fall är annan påföljd än fängelse utesluten. Det saknas anledning att vid straffmätningen frångå brottslighetens straffvärde. Påföljden för B.C:s del ska därför bestämmas till fängelse åtta år.

B.C. överklagade tingsrättens dom. Under åberopande av sin underordnade roll i narkotikahanteringen och omständigheterna i övrigt yrkade han att hovrätten väsentligen skulle sätta ner fängelsestraffet.

Åklagaren motsatte sig ändring. Hon förklarade att hon godtog tingsrättens bedömning av åtalet under åtalspunkten 3.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Margareta Hansson och tf. hovrättsassessorn Maria Anvin samt nämndemännen Lars Nyström och Ann Andersson) ändrade i dom den 29 juni 2011 tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till 6 år.

I sina domskäl anförde hovrätten följande.

B.C. har hanterat nära sju kg amfetamin. Redan mängden narkotika föranleder slutsatsen att hans befattning utgjort ett led i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende. Även om hans brottslighet står i visst samband med hans eget missbruk, ska han därför dömas för grovt narkotikabrott (jfr Högsta domstolens dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10, s. 9 under 15. och s. 15 under 28.). Minimistraffet för grovt narkotikabrott är fängelse i två år. Frågan är då i vad mån mängden och arten av narkotika ska beaktas ytterligare vid straffmätningen.

B.C:s roll i narkotikabrottsligheten har varit av tämligen underordnad betydelse. Uppenbarligen har han varit en lätt utbytbar aktör i en narkotikaverksamhet som i allt väsentligt skötts av andra personer, och såvitt framkommit har han stått under stark press från dessa. B.C:s medverkan innebär inte att han kan anses tillhöra ”den typ av brottslingar som i stor skala hänsynslöst utnyttjar andras beroende för att själva bereda sig vinning” (justitierådet Martin Borgekes särskilda yttrande, s. 3 n, i den nyss redovisade domen från Högsta domstolen).

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av vad Högsta domstolen nyligen anfört i domen från den 16 juni i år om behovet av en mer nyanserad straffmätning i mål om grov narkotikabrottslighet, framstår det av tingsrätten utmätta straffet - sex år över straffminimum - som alltför strängt. Vid en sammantagen bedömning av mängden och arten narkotika samt B.C:s delaktighet i narkotikabrottsligheten får straffvärdet i stället anses svara mot fängelse i sex år. I konsekvens härmed ska det av tingsrätten bestämda straffet sättas ner från åtta till sex år.

Hovrättens dom meddelad: den 29 juni 2011.

Mål nr: B 1408-11.

Lagrum: 29 kap. 1 § brottsbalken.

Rättsfall: Högsta domstolens dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10.

Litteratur: Martin Borgeke, Georg Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 4 uppl., s. 642 f.; prop. 1980/81:76.