RH 2011:42

Länsförsäkringar yrkade vid tingsrätten att T.J. skulle förpliktas att till försäkringsbolaget utge 4 593 598 kr jämte ränta. Länsförsäkringar anförde som grund för yrkandet att T.J:s agerande att placera och antända en kraftig fyrverkeripjäs i en ventilationskanal så att fyrverkeripjäsen, när den exploderar, skjuter brinnande kulor in i ventilationskanalen mot byggnadens inre, innebar att han vållat brandskadan genom grov vårdslöshet.

T.J. bestred käromålet i dess helhet men vitsordade kapitalbeloppet och ränteyrkandet som skäliga i och för sig. Han anförde som grund för sitt bestridande att han inte orsakat brandskadan genom grov vårdslöshet.

Till utveckling av talan anförde parterna följande.

Länsförsäkringar: Prövningen om T.J:s handlande inneburit grov vårdslöshet ska ske enligt en objektiviserande metod; jfr NJA 2001 s. 234. Vad T.J. faktiskt insett eller bort inse rörande risken för skadan saknar betydelse. Frågan om T.J:s handlande inneburit grov vårdslöshet ska istället bedömas med utgångspunkt i hur ett motsvarande handlande av en vuxen person är att bedöma. Att placera och avfyra en fyrverkeripjäs med riktning in i en byggnad via en väggenomföring är ett grovt vårdslöst handlande.

T.J.: Det vitsordas att han vållat den aktuella brandskadan genom vårdslöshet, som dock inte är att anse som grov i skadeståndsrättslig mening. Han är dömd för allmänfarlig vårdslöshet och tingsrätten har inte gjort någon bedömning av om hans handlande har varit grov vårdslöst. Hans avsikt var endast att fyrverkeripjäsen skulle smälla lite högre än annars om den placerades som den gjorde. T.J. hade ingen som helst tanke på att det skulle kunna uppstå en brand och han förstod inte att hålet/ventilen hade någon förbindelse med lokalen innanför entrédörren. Han skulle inte ha placerat fyrverkeripjäsen som han gjorde om han förstått effekten av handlingen och att det skulle börja brinna. T.J. såg att det ”blinkade till” inne i byggnaden när fyrverkeripjäsen smällde av och stod därför kvar en stund för att förvissa sig om att inget hänt. Under tiden sprang de andra två kamraterna från platsen. Han lämnade också platsen när har inte såg något mer hända inne i byggnaden. Senare hörde han och kamraterna sirener och de såg rök stiga upp från trakten där byggnaden var belägen. Han kan inte anses ha visat sådan nonchalans eller hänsynslöshet som krävs för att hans oaktsamhet ska kunna bedömas som grov.

Vid förhör under sanningsförsäkran uppgav T.J. bl.a. följande. Han kan inget om smällare och fyrverkeripjäser och han har aldrig lekt med smällare. Det var hans kompis som hade med sig smällaren och satte den i gallret till ventilen. Kompisen hade tidigare böjt ner gallret. En större del av smällaren var utanför och mellan sju och tio centimeter var innanför gallret. Eftersom kompisen var för kort för att nå smällaren och tända den, antände T.J. pjäsen. Han visste inte vad det var för sorts smällare eller vart den skulle skjuta men hans kompis hade sagt att den skulle antändas i den ände som var innanför gallret eftersom den skulle skjuta inåt. Smällaren sköt inåt men den smällde inte. Istället ”blinkade det till” i lokalen flera gånger. Eftersom de trodde att det skulle smälla blev de besvikna. Om han hade vetat att den skulle skjuta iväg fem brinnande kulor är han nästan helt säker på att han skulle sagt ifrån eller i vart fall inte varit med och tänt på.

Tingsrätten (rådmännen Tommy Olausson och Gunilla Fransson samt tingsfiskalen Cima Ghaderi) meddelade den 23 december 2009 dom, varigenom käromålet ogillades. Som skäl anförde tingsrätten följande.

Frågan i målet är om T.J. har vållat brandskadan genom grov vårdslöshet.

När det gäller regresstalan mot en privatperson, och som i detta fall mot ett barn, har Högsta domstolen i NJA 2001 s. 234 uttalat att begreppet vårdslöshet, enligt 25 § första stycket i 1927 års numera upphävda lag om försäkringsavtal, har samma innebörd som det har i skadeståndslagen. Motsvarande torde gälla vid regress enligt 2005 års lag om försäkringsavtal. Vidare har Högsta domstolen i samma avgörande konstaterat att när det gäller ett barn ska vållandebedömningen ske enligt ett mer objektiverat synsätt än som används för vuxna. Hänsyn till subjektiva faktorer såsom ålder, mognad m.m. ska inte göras. Detta innebär att om en vuxens handlande hade bedömts vara grovt vårdslöst, ska barnets handlande också bedömas som grovt vårdslöst.

Frågan därefter blir om T.J:s handlande, vid ett objektiverat synsätt, utgör grov vårdslöshet. Högsta domstolen har i bl.a. NJA 1992 s. 130 uttalat sig om innebörden av grov vårdslöshet. Innebörden kan sammanfattas på följande sätt. Det ligger i sakens natur att begreppet grov vårdslöshet inte kan ges en enhetlig innebörd på alla områden där det används. På skadeståndsrättens område har endast vårdslöshet som varit av mycket allvarligt slag, betecknats som grovt. Vanligen är det fråga om ett handlande som ligger på gränsen till uppsåtligt förfarande, dvs. som vittnar om en betydande hänsynslöshet eller nonchalans och som medför en avsevärd risk för skada. Inte ens om den handlande har varit medveten om att det förelåg risk för betydande skador behöver handlandet bedömas som grovt vårdslöst. Omständigheterna måste i dessa fall även på annat sätt framstå som särskilt graverande.

Av utredningen i målet framgår att T.J., som saknade närmare kunskap om fyrverkeripjäsen, tillsammans med sina kamrater satte in den i ventilen. Sedan tände han på den varefter den sköts in i lokalen. En objektiverad bedömning innebär i detta fall att handlingen ska bedömas som om en vuxen person hade utfört den. Det är uppenbart att en vuxen person hade insett att en fyrverkeripjäs som antänds och placeras i en ventil till en lokal kan förorsaka att brand uppstår inne i lokalen. Det måste därför anses att T.J. har varit mycket vårdslös. Frågan är om denna vårdslöshet är så allvarlig att den ska bedömas som grov.

T.J. har anfört att han saknar kännedom om fyrverkeripjäser och inte heller kände till den aktuella pjäsens egenskaper eller hur den skulle smälla. Han har uppgett att han trodde att det endast skulle smälla högre genom att den placerades på sätt som gjordes. Detta är omständigheter som inte enbart har med låg ålder eller bristande mognad att göra och de får därför betydelse för bedömningen av om T.J.:s agerande ska anses vara grovt vårdslöst. Han har dessutom efter att det ”blinkade till” i lokalen stannat kvar en stund för att se effekterna av sin handling innan han avlägsnat sig från platsen. Med hänsyn till hans bristande kunskaper om hur fyrverkeripjäsen fungerade och att han stannade kvar en stund på platsen efter att ha tänt på fyrverkeripjäsen, kan T.J. inte anses ha visat en sådan hänsynslöshet eller nonchalans som krävs för att hans oaktsamhet ska bedömas som grov. Länsförsäkringars talan kan därför inte bifallas.

Tingsrättens dom överklagades av Länsförsäkringar, som yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet.

T.J. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.