RH 2011:56
En personbil, som inhandlats i Tyskland, fick efter registrering i Sverige svenska registreringsskyltar. Personbilen har därefter brukats i Sverige med de ursprungliga tyska registreringsskyltarna. Detta har inte ansetts innebära fara i bevishänseende varför ett åtal för brukande av falskt märke har ogillats.
Södertörns tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot F.N. för märkesförfalskning enligt följande gärningsbeskrivning.
F.N. har den 30 september 2010 eller kort tid dessförinnan i Söderort i Stockholm eller på annan plats inom landet på den svenskregistrerade personbilen falskeligen anbringat tyska registreringsskyltar eller i vart fall brukat bilen med nämnda registreringsskyltar. Förfarandet har inneburit fara i bevishänseende.
Åklagaren yrkade vidare förverkande av i beslag tagna registreringsskyltar.
F.N. förnekade gärningen och bestred förverkandeyrkandet.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Sanja Moraco jämte nämndemän) anförde i dom den 8 juni 2011 bl.a. följande
F.N. har hörts över målet. Han har i huvudsak berättat följande. Han köpte bilen i Tyskland, dock minns han inte när han gjorde det. Han hade fått svenska registreringsskyltar som han hade för avsikt att sätta på bilen. Vid det aktuella tillfället var han på väg att flytta på bilen då den inte längre fick stå kvar på den platsen där den var parkerad. I samband med det blev han stoppad av polisen. Han hade för avsikt att uppsöka en bilverkstad dagen efter för att byta ut de tyska registreringsskyltarna mot de svenska. De tyska skyltarna var inte falska och han hade inget brottsligt uppsåt.
DOMSKÄL
Bil utgör ett sådant fordon som måste vara registrerat för att få brukas, 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Om ett fordon förts in i landet men inte har blivit registrerat får det brukas med stöd av giltig utländsk registrering under en begränsad tid. När ett fordon har registrerats ska Transportstyrelsen tillhandahålla registreringsskyltar och ett registrerat fordon får endast brukas om det är försett med registreringsskyltar i föreskriven ordning, 5 och 6 §§ förordningen (2001:650) om trafikregister. Registreringsskyltarna är att anse som offentliga kontrollmärken och bilägaren medverkar i offentlig kontrollmärkning genom att anbringa skyltarna.
Bilägaren har endast behörighet att anbringa registreringsskyltar som har tillhandahållits för den specifika bilen.
F.N. har inte kunnat uppge när han köpte den ifrågavarande bilen. Av utredningen i målet framgår dock att han registrerades som ägare till bilen den 14 september 2010 och att bilen vid det tillfället hade ett svenskt registreringsnummer. Han har enligt egna uppgifter fått svenska registreringsskyltar och haft för avsikt att byta de tyska skyltarna mot de svenska. Han har sålunda haft kännedom om att skyltarna behövde bytas och har, genom att underlåta att anbringa de svenska skyltarna innan färden, visat på likgiltighet avseende sin skyldighet att anbringa korrekta skyltar. Förfarandet har inneburit fara i bevishänseende. Åtalet är därmed styrkt. F.N:s uppgift om att han skulle uppsöka en bilverkstad dagen efter den aktuella färden för att byta skyltarna fritar inte honom från ansvar för brottet. Brottet ska bedömas som ringa.
Påföljden bestäms till dagsböter.
F.N. har bestridit det särskilda yrkandet om förverkande av i beslag tagna tyska registreringsskyltar. Då han nu döms för gärningen ska det särskilda yrkandet om förverkande bifallas.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer F.N. för märkesförfalskning enligt 14 kap. 7 § första stycket brottsbalken till 50 dagsböter.
I beslag tagna registreringsskyltar förklaras förverkade. Beslagen ska bestå.
Hovrätten
F.N. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas och att i beslag tagna registreringsskyltar skulle återlämnas till honom.
Åklagaren bestred ändring. Hon gjorde dock gällande F.N. skulle dömas för brukande av falskt märke i stället för märkesförfalskning.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Lena Blixt, referent, tf. hovrättsassessorn Anna Rosenmüller) anförde i dom den 17 november 2011 följande.
DOMSKÄL
Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Av denna framgår att F.N. köpte den aktuella bilen i Tyskland och att han den 14 september 2010 registrerades som ägare till denna. i Trafikverkets register. Han har enligt egna uppgifter fått svenska registreringsskyltar och haft för avsikt att byta de tyska skyltarna mot de svenska.
Åklagaren har i hovrätten påstått att F.N. brukat den i målet aktuella bilen - som efter registrering i Sverige erhållit ett svenskt registreringsnummer - med falska tyska registreringsskyltar och att förfarandet har inneburit fara i bevishänseende.
Enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister ska bilar och vissa andra fordon vara försedda med registreringsskyltar. Av 7 kap. 6 § samma förordning framgår att bilen får brukas endast om den är försedd med registreringsskyltar i föreskriven ordning. Den nu beskrivna regleringen innebär en skyldighet för bilägaren att förse sin bil med de av Trafikverket tillhandahållna skyltarna. Dessa får anses utgöra sådana offentliga kontrollmärken som avses i 14 kap. 7 § brottsbalken. Bilägaren får genom att anbringa skyltarna anses medverka i offentlig kontrollmärkning. Detta innebär att bilägaren ska förse sin bil med de registreringsskyltar som tillhandahålls för bilen och inte registreringsskyltar avsedda för annat fordon (jfr NJA 1986 s. 550).
I utredningen har det inte framkommit något som tyder på att de tyska registreringsskyltarna skulle vara falska eller att de skulle vara avsedda för annat fordon. Hovrätten finner därför inte att F.N. brukat bilen med falska tyska regeringsskyltar. Om F.N:s brukande av bilen utan att den varit försedd med svenska registreringsskyltar i föreskrien ordning utgör någon annan förseelse kan inte bedömas inom ramen för den åtalade gärningen. Åtalet ska därmed ogillas.
Vid denna utgång ska yrkandet om förverkande av registreringsskyltarna ogillas och beslaget hävas.
DOMSLUT
Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet och förverkandeyrkandet samt häver beslaget av registreringsskyltarna.
Hovrättens dom meddelad: den 17 november 2011.
Mål nr: B 5889-11.
Lagrum: 14 kap.7 och 9 §§brottsbalken; 7 kap. 6 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.
Rättsfall: NJA 1986 s. 550.