NJA 1986 s. 550

Bilägare har försett sin bil med registreringsskyltar avsedda för annat fordon. Förfarandet har bedömts som märkesförfalskning enligt 14 kap 7 § BrB.

Lindesbergs TR

Allmän åklagare yrkade vid Lindesbergs TR ansvar å J.L., född 1958, för märkesförfalskning enligt 14 kap 7 § 1 st BrB enligt följande påstående: J.L. har troligen i febr 1982 köpt registreringsskyltarna jämte fordonshandlingarna till den sedermera förstörda personbilen (registreringsnummer uteslutes här), en Ford Escort 1972. Därefter monterade han i Ljusnarsbergs kommun de inköpta registreringsskyltarna på den egna personbilen (registreringsnummer uteslutes här), en Ford Escort 1975. I motorrummet på personbilen (registreringsnummer uteslutes här) stansade han även in personbilens (registreringsnummer uteslutes här) chassinummer. J.L. gjorde detta för att hans egen personbil skulle få en ny identitet. Åtgärderna innebar fara i bevishänseende. Den 13 mars 1982 förde J.L. personbilen (registreringsnummer uteslutes här) med dess felaktiga registreringsskyltar på vägen från Ljusnarsberg till Nora.

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Levin) anförde i dom d 30 aug 1984:

Domskäl. J.L. har vitsordat de faktiska påståendena och medgivit ansvar för ringa märkesförfalskning.

Av utredningen framgår att J.L. handlat såsom åklagaren påstått i gärningsbeskrivningen.

TR:n har i målet hemställt om yttrande från trafiksäkerhetsverket. I skrivelse d 25 april 1984 till verket anförde TR:n bl a följande.

Åtalet innebär att åklagaren påstår att J.L. falskeligen har anbringat äkta, offentliga kontrollmärken - registreringsskyltar och chassinummer - på sin personbil (registreringsnummer uteslutes här). Därvid har åklagaren i fråga om chassinumret åberopat att detta finns upptaget i fordonets registreringsbevis. På grund härav har chassinumret, enligt åklagaren, en offentlig prägel.

TR:n får härmed hemställa om yttrande från statens trafiksäkerhetsverk huruvida enligt verkets mening J.L:s förfaranden - att montera de anskaffade registreringsskyltarna på den egna personbilen och att i motorrummet på denna stansa in den andra bilens chassinummer - är att anse som sådan offentlig kontrollmärkning som avses i 14 kap 7 § BrB.

Trafiksäkerhetsverket har i yttrande d 8 juni 1984 anfört följande.

Registreringsskyltarna

Registreringsskyltar betyder enligt 4 § bilregisterkungörelsen (1972:599) (BRK) av trafiksäkerhetsverket tillhandahållen skylt som upptar fordonets registreringsnummer. Ingivande av registreringsskyltarna är enligt 60 § BRK en förutsättning för att en anmälan om avregistrering skall anses vara gjord. De ovan nämnda reglerna infördes genom BRK. Enligt trafiksäkerhetsverkets uppfattning har ändringarna gjort att registreringsskylten har blivit av en offentlig myndighet tillhandahållna märken som upplyser om det rättsförhållandet att fordonet är ett registrerat fordon - det vill säga upptaget i bilregistret, vilket är en förutsättning för att få bruka fordonet.

I 19 § BRK förbjuds brukande av ett registrerat fordon om det inte är försett med registreringsskyltar. Överträdelse av förbudet medför straffansvar för fordonets ägare. Ehuru det föreligger viss tveksamhet får trafiksäkerhetsverket dock hävda att det genom straffansvaret i fråga får anses klarlagt att den enskilde fordonsägaren är ålagd att handha märkning av sitt registrerade fordon med skyltar som har tillhandahållits av trafiksäkerhetsverket och som upptar fordonets registreringsnummer. Åliggandet avser endast det egna fordonet och behörigheten borde därför endast omfatta rätt att förse det egna fordonet med de skyltar som hör till fordonet. Enligt trafiksäkerhetsverket torde det därför vara märkesförfalskning att förse ett fordon med ett annat fordons registreringsskyltar.

Chassinumret

Bil skall enligt 11 § fordonskungörelsen (1972:595) vara utrustad med identifieringsmärkning som kan vara chassinummer eller motsvarande beteckning anbringad på ett tydligt och varaktigt sätt. Oftast anbringas identifieringsmärkningen av fordonstillverkaren. Uppgiften om identifieringsmärkningen upptas senare tillsammans med flera andra uppgifter i fordonets registreringsbevis. Enligt trafiksäkerhetsverkets uppfattning utgör chassinumret inte ett offentligt kontrollmärke.

Svea HovR, avd 5, har i en dom av d 4 nov 1976, DB 128, ogillat ett åtal för märkesförfalskning. En person A. hade åtalats bl a för att han på en personbil falskeligen anbragt annan bil tillhöriga registreringsskyltar. I sina domskäl anförde HovR:n, såvitt nu är i fråga, följande.

För att sådan offentlig kontrollmärkning som avses i 14 kap 7 § BrB skall anses föreligga är det en förutsättning att märkningen verkställes antingen av offentlig funktionär eller av enskild med offentlig auktorisation. På grund härav kan till sådan offentlig kontrollmärkning icke hänföras den enskilde fordonsägarens åtgärder i enlighet med bilregisterkungörelsen (1972:599) att anbringa registreringsskylt på fordonet (19 §). A:s förfarande med registreringsskyltarna kan därför inte medföra ansvar för märkesförfalskning.

TR:n gör samma bedömning som HovR:n gjorde i sin dom och finner alltså att J.L. ej skall fällas till ansvar för märkesförfalskning, såvitt avser monteringen av de inköpta registreringsskyltarna på den egna personbilen.

I likhet med trafiksäkerhetsverket finner TR:n att ett chassinummer inte är ett offentligt kontrollmärke.

Åtalet för märkesförfalskning skall således ogillas i sin helhet.

Genom att J.L. vid ett tillfälle, enligt åtalet, framfört sin personbil (registreringsnummer uteslutes här) med felaktiga registreringsskyltar har han gjort sig skyldig till förseelse mot 19 § i bilregisterkungörelsen (1972:599), jämförd med 4 § i samma kungörelse.

Förseelsen förskyller böter.

Domslut

Domslut. TR:n ogillade åtalet för märkesförfalskning men dömde J.L. enligt 19 och 87 §§bilregisterkungörelsen (1972:599) för brukande av personbil med felaktiga registreringsskyltar till 15 dagsböter å 20 kr.

Svea HovR

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att J.L. skulle dömas för märkesförfalskning såvitt avsåg registreringsskyltarna samt att påföljden därvid skulle skärpas.

J.L. bestred ändring såvitt avsåg påföljden och lämnade till HovR:n att avgöra, huruvida hans beteende var att anse som märkesförfalskning.

HovR:n (hovrättslagmannen Ihrfelt och hovrättsrådet Sederblad, referent) anförde i dom d 15 april 1986:

Domskäl

Domskäl. Den enskilde fordonsägarens åtgärd att i enlighet med bilregisterkungörelsen (1972:599) anbringa registreringsskylt på fordonet (19 §) är att hänföra till sådan offentlig kontrollmärkning som avses i 14 kap 7 § BrB.

I målet är utrett att J.L. på sin personbil anbringat äkta registreringsskyltar som varit avsedda för ett annat fordon. Med hänsyn till att J.L. i egenskap av fordonsägare varit behörig att anbringa aktuellt slag av skyltar på sin bil kan ej anses att han falskeligen anbringat skyltarna på denna. Åtalet för märkesförfalskning skall därför lämnas utan bifall.

Som TR:n funnit har J.L. gjort sig skyldig till förseelse mot 19 § bilregisterkungörelsen. TR:ns domslut skall fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Fröhling var av skiljaktig mening och anförde: Den enskilde fordonsägarens åtgärd att i enlighet med 19 § bilregisterkungörelsen (1972:599) anbringa registreringsskylt på fordonet är att hänföra till sådan offentlig kontrollmärkning som avses i 14 kap 7 § BrB. I målet är fråga om äkta registreringsskyltar avsedda för visst fordon. Av förarbetena till 14 kap 7 § BrB framgår att med uttrycket "falskeligen anbringa äkta märke" avses att den som anbringar märket icke är behörig att verkställa märkningen. J.L. är med stöd av 19 § bilregisterkungörelsen behörig att anbringa registreringsskyltar på sitt fordon. Han kan dock ej anses behörig att på sitt fordon anbringa registreringsskyltar avsedda för annat fordon. J.L. är därför förfallen till ansvar för märkesförfalskning. Brottet är att anse som ringa.

Vid ovan angivna bedömning skall J.L. inte därjämte fällas till ansvar enligt 87 § jämförd med 19 § bilregisterkungörelsen (1972:599). Jag dömer därför J.L. jämlikt 14 kap 7 § BrB för märkesförfalskning till 40 dagsböter om 10 kr.

HD

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD med ändring av HovR:ns dom måtte bifalla åtalet för märkesförfalskning.

J.L. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Malmström Öhman, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Som HovR:n funnit är den enskilde fordonsägarens åtgärd att i enlighet med 19 § bilregisterkungörelsen (1972:599) anbringa registreringsskylt på sitt fordon att hänföra till sådan offentlig kontrollmärkning som avses i bestämmelsen om märkesförfalskning i 14 kap 7 § BrB.

I målet är utrett att J.L. på sin personbil anbringat äkta registreringsskyltar som varit avsedda för ett annat fordon. Fråga är då om J.L. varit behörig att vidta denna åtgärd. Av förarbetena till nyssnämnda bestämmelse i BrB (se Beckman m fl, Kommentar till Brottsbalken II, 5 uppl, 1982, s 122) framgår att med uttrycket "falskeligen anbringa äkta märke" avses att den som anbringar märket inte är behörig att verkställa märkningen.

I detta fall har J.L. visserligen i egenskap av fordonsägare varit behörig att anbringa registreringsskyltar på sitt fordon. Som riksåklagaren anfört kan denna behörighet dock inte avse andra skyltar än de som gäller för det egna fordonet. J.L. är därför för sitt förfarande med registreringsskyltarna förfallen till ansvar för märkesförfalskning i enlighet med åtalet. Brottet är att bedöma som ringa.

Vid denna bedömning skall inte J.L. därjämte fällas till ansvar för förseelse mot bilregisterkungörelsen.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut dömer HD J.L. enligt 14 kap 7 § BrB för märkesförfalskning till 40 dagsböter om 10 kr.

HD (JustR:n Höglund, Stark, Ehrner, Freyschuss, referent, och Nyström) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. När en bil har registrerats, tillhandahåller trafiksäkerhetsverket enligt 17 § bilregisterkungörelsen (1972:599) registreringsskyltar för bilen. Av 19 § samma kungörelse framgår att bilen, frånsett vissa undantagsfall om vilka nu ej är fråga, får brukas endast om den är försedd med de tillhandahållna skyltarna. Enligt 87 § i kungörelsen kan ägaren straffas, om bilen brukas i strid med 19 §.

Den nu beskrivna regleringen förutsätter att bilägaren förser sin bil med de av trafiksäkerhetsverket tillhandahållna skyltarna. Dessa får anses utgöra sådana offentliga kontrollmärken som avses i 14 kap 7 § BrB. Bilägaren får genom att anbringa skyltarna anses medverka i offentlig kontrollmärkning. Den behörighet som bilägaren sålunda erhållit att kontrollmärka sitt fordon avser uppenbarligen de registreringsskyltar som tillhandahålls för bilen och inte registreringsskyltar avsedda för annat fordon.

J.L. har försett sin bil med registreringsskyltar avsedda för en annan bil. Härigenom måste han anses ha falskeligen anbringat registreringsskyltar på bilen. Förfarandet har inneburit fara i bevishänseende.

På grund av det anförda är J.L. skyldig till märkesförfalskning enligt 14 kap 7 § BrB. Brottet är att anse som ringa. J.L. skall inte tillika fällas till ansvar för förseelse mot bilregisterkungörelsen.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut dömer HD J.L. enligt 14 kap 7 § BrB för märkesförfalskning till 40 dagsböter om 10 kr.