RH 2011:62

Att en misshandel begåtts under en fotbollsmatch har, med hänsyn till omständigheterna, inte ansetts som en förmildrande omständighet.

Helsingborgs tingsrätt

Åklagaren yrkade ansvar för R.T. för misshandel enligt följande gärningspåstående. R.T. har den 1 juni 2010 under pågående fotbollsmatch på Norrvalla idrottsplats i Helsingborg uppsåtligen tillfogat M.L. smärta, svullnad, fraktur på näsbenet, sår på näsan och blodvite vid näsan genom att utdela ett knytnävsslag (hammarslag) eller en armbåge mot ansiktet på målsäganden.

Tingsrätten (tingsfiskalen Anna Skytte samt nämndemännen Inger Petersen, Dan Nordström och Evert Magnusson) dömde i dom den 28 december 2010 R.T. för misshandel till villkorlig dom och dagsböter 80 å 200 kr. Tingsrätten förpliktade också R.T. att betala 5 000 kr i kränkningsersättning till M.L.

R.T. förnekade gärningen. I andra hand gjorde han gällande att gärningen var fri från ansvar eftersom den hade ägt rum under en pågående fotbollsmatch.

M.L. var back i Kullavägens BK som i en seriematch mötte BK Landora där R.T. var anfallare.

Vid tingsrätten hölls förhör med målsäganden och den tilltalade samt vittnesförhör med målsägandens lagkamrater O.G. och F.K. och den tilltalades tränare A.L.K. Som skriftlig bevisning åberopade åklagaren beträffande målsägandens skador fotografier och ett journalutdrag.

DOMSKÄL

I sina domskäl sammanfattade tingsrätten sina överväganden beträffande vilket våld som hade utdelats och hur matchsituationen då var på följande sätt. Vid en samlad bedömning lägger tingsrätten M.L:s, F.K:s och O.G:s uppgifter till grund för bedömningen. Det står således klart att ett knytnävsslag eller en armbåge utdelades mot M.L:s ansikte, samt att våldet orsakade smärta, svullnad, fraktur på näsbenet, sår på näsan samt blodvite. Utrett är att våldet utdelades på en annan del av planen än den där det egentliga spelet pågick. Det står klart att det var fråga om uppsåtligt våld.

Efter en redovisning av vad vissa av de hörda hade sagt angav tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att R.T. var gärningsman. Beträffande de två återstående spörsmålen i ansvarsfrågan - om gärningen skulle vara fri från ansvar för att den hade begåtts under en fotbollsmatch och påföljdsfrågan - anförde tingsrätten:

Är gärningen fri från ansvar?

R.T. har åberopat att gärningen är fri från ansvar eftersom den ägde rum under pågående fotbollsmatch.

Fotboll är en sport som i allmänhet bedrivs på sådant sätt att den som frivilligt deltar får anses ha samtyckt till att utsättas för visst våld. En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör, enligt 24 kap. 7 § brottsbalken, brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig.

Vid misshandelsbrott kan ansvarsfrihet på grund av samtycke i allmänhet inte komma ifråga, om det rör sig om allvarligare våld än ringa misshandel. Även om misshandeln är mer allvarlig, som i det aktuella fallet, kan våldet i vissa situationer godtas. Den aktuella gärningen ägde rum under pågående fotbollsmatch. Mer allvarligt våld än ringa misshandel skulle i en sådan situation kunna vara acceptabelt. Händelsen har dock inte inträffat i stridens hetta under pågående spel. Misshandeln ägde i stället rum i en lugn situation, när varken M.L. eller R.T. deltog i spelet om bollen.

Förhållandena är sammantaget sådana att R.T. inte kan undgå ansvar för gärningen, som är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Påföljd

R.T. förekommer inte i belastningsregistret, såvitt är av intresse i detta mål. Kriminalvården, Frivården Helsingborg, har avgett yttrande vari bl.a. framgår att R.T. lever under ordnade sociala förhållanden och att övervakningsbehov saknas. Vidare framgår att R.T. är lämplig för samhällstjänst samt att han har samtyckt till att utföra sådant oavlönat arbete.

Det saknas särskild anledning att befara att R.T. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Omständigheterna är sådana att påföljden kan stanna vid villkorlig dom i förening med dagsböter.

Hovrätten

R.T. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och M.L:s skadeståndstalan. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle bestämma påföljden till böter och sätta ner skadeståndet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Bob Nilsson Hjorth, referent, adjungerade ledamoten Charlotte Ottosen samt nämndemännen Barbro Erlström och Basile Antoniou) meddelade dom den 13 september 2011.

Inledningsvis fann hovrätten, genom att lägga M.L:s vid tingsrätten lämnade uppgifter till grund för bedömningen, det klarlagt att R.T. hade utövat det våld åklagaren påstått och att slaget hade utdelats uppsåtligen. M.L:s uppgifter i den delen var följande. Han och R.T. hade tidigare under matchen kolliderat med varandra. Ingenting särskilt hände i samband med kollisionen. Ungefär fem minuter senare spelades bollen vid Landoras backlinje. Han markerade R.T. 40-50 meter därifrån. R.T. befann sig strax framför honom. R.T. tittade sig över axeln, reste armbågen och utdelade ett slag med nävens baksida. Slaget träffade honom i ansiktet.

I de återstående frågorna uttalades följande under

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Betydelsen av att gärningen begicks under en fotbollsmatch

Inom ramen för idrott finns ett utrymme för att under hänvisning till samtycke godta svårare misshandel än vad som i allmänhet accepteras eller att se mildare på misshandeln (se t.ex. prop. 1993/94:130 s. 39 ff.). Övergripande kan också sägas att ju närmare handlingen ligger den aktuella idrottens idé, desto större är möjligheterna till detta synsätt. På samma sätt som när en misshandel begås i helt andra sammanhang måste givetvis beaktas om gärningen har föregåtts av t.ex. provokation.

Den våldsutövning som R.T. har gjort sig skyldig till har varit relativt allvarlig. Gärningen har skett på en helt annan del av planen än där spelet med boll ägde rum och inte varit ett led i spelet fotboll eller på annat sätt haft något med fotbollens idé att göra. Såvitt framkommit har den inte föregåtts av någon provokation. Därmed finns det inte anledning att se mildare på gärningen för att den begicks under en fotbollsmatch. R.T. ska därför dömas för misshandel av normalgraden.

Påföljd

Misshandeln är av sådan art att det finns en presumtion för fängelse, och R.T. har inte varit föremål för någon disciplinär åtgärd. Det talar för att förena den villkorliga domen med samhällstjänst och inte med böter. Eftersom endast R.T. har överklagat domen är detta emellertid inte möjligt. Tingsrättens dom bör därför fastställas även i påföljdsdelen.

Skadstånd

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i frågan om skadestånd.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Hovrättens dom meddelad: den 13 september 2011.

Mål nr: B 307-11.

Lagrum: 3 kap. 5 § och 24 kap. 7 §brottsbalken.

Litteratur: Prop. 1993/94:130 s. 39 ff.